Erfarenhet gör mig rik...

    
Några tankar en snöig torsdagseftermiddag när jag sitter här och grunnar på mina erfarenheter samtidigt som jag tänker framåt; vad vill jag göra nu när jag har all tid i världen. Inte helt enkelt att få ihop den ekvationen. Men varför skall det vara lätt?
 
Jag var i stort sett på väg till Peking, men hade ett par dagar innan en träff med min läkare på Södersjukhuset som förutom att träffa mig också tog bort en liten del av mig, ett melanom på magen  och i samband med det blev jag sydd med fem stygn. Bra så!
Stygnen skulle bort efter ca.10 dagar och eftersom jag då var i Peking så fick det ske där.
Jag hade inte tänkt mig något av de stora och välrenommerade, västerländska, sjukhusen eftersom jag själv skulle stå för kostnaden.
(Ingen försäkring täcker upp om jag är "sjuk" vid utresan för då krävs extra intyg.)
FDagen då stygnen skull bort närmade sig och visserligen hade mina vänner lovat mig att ordna "detaljen" men eftersom ingen hade mer än personlig erfarenhet av stygnborttagning så fickk dessa förslag utgå. Åtminstone till att börja med.
Jag började i alla fall på det lokala apoteket alldeles bakom vårt hus. Kanske kunde de hjälpa mig? Personal i vita rockar som vid andra tillfällen gett mig råd och bot.
På mycket begränsad kinesiska fick jag fram mitt ärende och visade var stygnen satt.
Nåja, hemma skulle jag givetvis inte tänkt  samma tanke, men här finns ofta en större flexibilitet, men tyvärr, ingen borttagning av stygnen av apotekspersonalen.
Men, jag blev anvisad ett kinesiskt sjukhus och fick adressen nerskriven på en papperslapp. Sagt och gjort! Jag tog en taxi till Chaoyang Hospital, en resa på 15 minuter och till ett pris av 10kr.
 
Vad står det på skylten? Är denna lilla byggnad ett sjukhus?
 
Här blev jag avsläppt. Men vad det står det på skylten? (Jag kan inte läsa tecken)
Jag gick in genom dörren och tittade mig frågande omkring. Insåg att jag nog kommit till någon mer akutliknande avdelning för i korridorerna fanns många bårar med sjuka patienter och de fylldes på efter hand.
Jag såg mig omkring....
 
Hmm, på kinesiska?
 
Blev tyvärr inte mycket klokare av denna anvisningstavla. Tittade mig omkring i hopp om att se någon som kunde tala engelska och gjorde ett par försök. Men icke!  Försökte då på kinesiska förklara mitt ärende för en anställd och måtte ha lyckats hyfsat för nu skulle jag till en annan byggnad. Och ta hissen upp 6 trappor. Jaha!
En del av det stora sjukhuset, det fanns tre liknande byggnader.

I entrén såg jag  något som påminde om en betalningslucka och stegade dit. Efter att ha tagit fel lucka tre gånger så hamnade jag rätt, registreringen. Tursamt nog hade jag en passkopia med och förklarade på stapplande kinesiska vad mitt ärende gällde.
Vidare till ytterligare en lucka för betalning; 5 yuan (kr.) Här fick jag ett nytt papper som visade att jag klockan 13 skulle befinna mig någonstans. Men var? Bara att fråga igen.
Jodå, det var nu jag skulle till 6 trappor. Väl där var det inte lätt att veta vilket väntrum jag skulle till. Det fanns minst tio olika.
Vid det här laget hade jag fått upp rutinen så än en gång visade jag alla mina papper och frågade mig fram bland besökarna och slog mig ner och väntade.
Strax före klockan 13 for alla patienter upp och tränge in sig i någon sorts köliknande formation för att bli registrerade.
Efter att ha bott i Peking och tränat på att vara rask i köer, så tog jag mig snabbt fram till registreringsdamen och fick ett rumsnummer dit jag skulle gå. Det visade sig vara till en doktor. Visserligen höll han på med en patient, men han bad mig ändå stiga in.
Jag förklarade nytt mitt ärende; "Jag vill gärna ha mina stygn borttagna". (För säkerhets skull visade jag stygnen.)
Doktorn meddelade då att jag måste betala mer än de 5 yuan jag betalat. Visst!  Ut igen och lyckades hitta en kassa och en ny kö.
I kön såg jag på två köplatser framför mig en yngling med brittiskt utseende. Han kom att bli min livlina. För egen del hade han också stygn som skulle tas bort och jag bestämde mig för att haka på honom. Dessutom kunde han både  tala kinesiska och läsa tecken. Härligt!
I kassan betalade jag ytterligare 20 yuan och var totalt uppe i summan av 25 yuan (kr) Det var heller inga extra avgifter för utlänningar, vilket det ibland kan vara.
Min livlina och jag stegade samtidigt in till sköterskan och jag var först ut. Hon tvättade runt stygnen, tog en steril skalpell och vips var stygnen borta. Hon ger också en eloge till Södersjukhuset för att doktorn där sytt så snyggt.
Jaha, så var äventyret över och jag flera positiva erfarenheter rikare.
Hela besöket tog allt som allt under två timmar inklusive taxiresorna.
 

Och jag är registrerad på Chaoyang Hospital. Hit kommer jag gärna igen om det behövs.
 
sannas rum

Äsch, den är ju så högt skuren framtill, så tror definitivt att du kan ha den till "utgång" också (:

Ann

Det skal vara Du till detta. Tror inte så många ens skulle tänka tanken att besöka ett kinesiskt sjukhus utan tolk och än mindre komma på idén.

Envis som du är och tur är väl det, så fixade du detta också.

Och som du skriver, "jag är en erfarenhet rikare".

Härlig beskrivning av ditt sjukhusbesök och du får ursäkta, men det blev en del skratt,



Veiken

Erfarenheter är kunskap och kunskap är inte svår att bära! Jag har nog inte tålamod nog att skaffa mej den kunskapen och de minnen som du fick där och då! Kram

Svar: Jag var lite yngre då....Idag vet jag inte. Men jag är ju en envis typ. Tålamod har jag inte alltid överskott på men jag har blivit mer uthållig. Kram!
Ditte

Ama de casa

Spännande och lärorikt, minsann - duktigt av dig! :-)

Svar: Ja och nya erfarenheter fick jag också...
Ditte

Anonym

Envishet och tålamod ger tydligen resultat.-
Hur hann du med så mycket på bara ett par timmar?
Verkar omöjligt.
Lika omöjligt som att träffa en kille som också ville ha stygn borttagna. :)

Svar: Den kinesiska effektiviteten är god när man har passerat det adminstrativa. Och löpande band var det. Omöjligt är ju inget hinder i sig, man får bara ta sig över det och se möjligheterna.
Ditte

Fia

Vilket äventyr, ja det har du ju verkligen många! Undrar litet över hur vi skulle kunna ses i Torre vi åker ner imornkväll. Jag är som sagt litet intresserad av din hudåkomma och tar gärna en kaffe eller så nån dag!
Fia

Svar: En del äventyr och upplevelser har det blivit under åren. Och erfarenheter. Jag mailar dig så bestämmer vi vidare. Jättetrevligt att ses!
Ditte

Ghugge

Men du måste vara en mycket trygg och modig människa, beundransvärt!😳 Du är också mycket duktig berättare. Tack för alla härliga äventyr! Kram.

Svar: Tack! Ja, visst kan erfarenheter av olika slag vara både lärorika och berikande. Men det finns andra saker och situationer där jag är otrygg; t.ex. om/när pigga katter gärna hoppar upp i mitt knä för de känner på sig att jag är rädd. Men jag jobbar på detta. Hästar och hundar är inga problem...😀 Kram!
Ditte

Preciosa

Hej Ditte...jag hade gett upp med en gång :) Och - tagit bort stygnen själv hahaha...
Jag i ett nötskal :( Men du ger inte upp...Duktigt !
Kram P ♥

Svar: Nej, jag ger inte upp så lätt. Dock fick jag erbjudande av vännerna att de kunde vara behjälpliga. Kändes mer otryggt. Och vad gäller stygn att ta så har du ju varit behjälplig ett par gånger. Kram! ❤️
Ditte

Patricia♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Oj vilken pärs det där hade varit för mig. Tur att du kom rätt till sist och fick stygnen bortplockade.


sv: Bilden är fotad i Göteborg. Det är nya älvsborgsbron som är på bilden:)

Svar: Svar: Din bild var helt fantastisk och jag tänkte också lite på Göteborg. Jodå, jag kom rätt till slut och man klarar oftast mer än man tror. Och stygnen kom bort!
Ditte

Aaa

Så mycket spännande du har varit med om. Melanom hade man förstås hellre sluppit.

Svar: Jo, en hel del upplevelser har det blivit
och visst kunde solskadorna låtit bli att dyka upp.
Ditte

Ami

Oh, jag hade nog satt mig ner och börjat gråta i ett hörn....Du är verkligen duktig som klarade av det :)
Och ditt inlägg kändes som ett spännande kapitel ur en bok - man ville bara fortsätta läsa för att se så allt gick bra :)
Kram

Svar: Allt gick bra och jag blev en/flera erfarenheter rikare. Till saken hör att detta hände ett par år efter att vi flyttat hem så jag var ju trygg i Peking och van att klara mig. Men detta var första besöket på ett helt kinesiskt sjukhus. Och det gick ju riktigt bra.😀 Kram!
Ditte

Ruth i Virginia

Älskar ditt svar betr. möjligheter och omöjligheter!!!

Svar: Tack, Ruth!
Ditte

Znogge

Vilket sjukhusbesök och så imponerande att du klarade av att göra dig förstådd så pass bra. Men skam den som ger sig och en erfarenhet rikare blev du verkligen!

Kram

Svar: Envis är jag i varje fall...Jag ger mig inte i första taget. Och visst kan erfarenheter vara bra att ha med sig.Kram!
Ditte

Eva`s blogg

Wow ja du är en rik kvinna på alla dina upplevelser, du är även så bra på att skriva o förklara så jag tänkte kanske borde du skriva en bok o visa bilder på dina resor genom tiden det hade ju varit nåt!! pax jag köper en bok så vill jag ha den signerad ;) ja du har ju tid ;) hoppas din dag blir lugn o skön stor kram

Svar: Många upplevelser har det varit, men det känns nu som om det har planat ut. Upplevelser och trevligheter finns det gott om, men de längre resmålen blir inte så många. Men jag trivs också jättebra med att vara hemma och i Spanien. Men ibland drar det i Asientarmen.Och Eva, jag lovar att du skall få en bok, men chansen att den skrivs är obefintlig...
kram till dig och tack för fina ord.
Ditte

Freedomtravel

När man är utomlands kan relativt vardagliga saker bli äventyr. Det gäller att inte ge upp!

Svar: Nej, att ge upp ligger inte direkt för mig vare sig jag är hemma eller utomlands. Och troligen än mindre utomlands.
Ditte

Bosse Lidén

Guldstjärna till dig. Vilket äventyr och den där livlinan såg jag som en sänd vardagsängel till dig. Helgkram Bosse

Svar: Jag tar tacksamt emot guldstjärnan! Det blir inte så många numer....visst är det bra med livlinor som plötsligt finns där när de behövs.
Nu skall jag ut och göra Stockholm osäkert.
Fredagskram från mig.
Ditte

Annika

Det var en fantastisk berättelse. Tycker om ditt svar om omöjligt och möjligheter.
Kram

Svar: Och berättelsen är helt sann. Jag var ju med. Vad gäller möjlighter och omöjligheter så kan man ju till viss del själv förhålla sig till det och bestämma sig för vilket det är. Kanske är det en generationsfråga.
Kram!
Ditte

Malin

Vilken upplevelse och att du behöll lugnet! Det hade jag nog inte gjort i det läget även om det bara handlade om att ta bort stygn.

Svar: Jag kände mig ju hemma i stan och jag är en envis typ. Gällde då också. Men jag kan helt klart förstå att situationen kan vara stressande, när man inte vet vad som hända ska.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: