Tack för alla härliga kommentarer!
Synne, visst blev det ett bra kort på Samuel och Max!
Åse, Britta, Iris, Sandra, Barbro, Elisabeth; Jag är så glad för Max! Han är en sådan solstråle och ger mig en otrolig glädje.
Sanna; Ser fram emot att höra/läsa mer om din Londonresa. Förstår att den var toppen!
Anna; Berit, Ann-Mari; St Regis finns förhoppningsvis kvar. En champagnebrunch på St Regis består av mycket god mat, skaldjur av alla de slag, och väldigt mycket annat och till detta serveras champagne. Och det är man själv som bestämmer mängden.... Den ingår i det fasta priset på ca. 500kr. Och just St. Regis Hotell är anses ha den bästa champagnebrunchen i Beijing. Här är det ingen "skolmatsalskänsla", utan mycket sttilfullt och väldigt gott.

Och visst har jag tur! Vad nu tur är?
Jag är i Beijing och för närvarande har jag Max med sina föräldrar här i Beijing, liksom Bosse. Jag jobbar med något som jag verkligen gillar (trots att jag egentligen har gått i pension) jag har några av mina bästa vänner här och jag kan och har möjlighet att just nu, idag, påverka mitt liv och min tillvaro.

Men idag, under ett kort ögonblick kunde jag inte alls påverka vad som hände. Jag hade absolut ingen kontroll.
Det  hela hände i skolan i samband med eftermiddagsrasten. Barnen och jag var på väg in. Och plötsligt händer det!
Jag ligger på marken och har egentligen inte mycket aning om vad som hände. Jag föll helt raklång, och fann mig själv liggandes precis som en överkörd  padda. Jag låg helt platt och kunde  först inte röra mig.
Insåg i alla fall att jag på något sätt ramlat. Och det hade jag förvisso.
Eftersom jag låg helt framstupa på en trätrallsbrygga, så måste jag givetvis ha snubblat på den ca. 5 cm höga kanten upp på "bryggan"  från gräset.
Eleverna skickade jag upp till klassrummet och försökte efter några minuter att resa mig. Jag vet att det gjorde jätteont i min vänsteraxel och i korsryggen. Men upp kom jag, sent om sider. Och ont hade jag.
Inget brutet i alla fall, men ordentligt mörbultad. Ingen ungdom längre precis!
Just nu värker det lite över allt i kroppen och även jag inser att min rörlighet de närmaste dagarna kommer att vara begränsad.
Men visst hade jag tur! Jag är glad för det!

När jag gick hem i kväll så vilade jag ögonen på den fina kalenderhörnan som arrangerats nere i skolans lobby.
För på torsdag den 1/12 börjar skolan med den levande adventskalendern. Jag hinner i alla fall vara med om den första lucköppningen. Tur det också!