Stortå med bekymmer

    
Dags igen! Min onda tå håller på att trilskas med mig. Igen! Att jag alltid måste ta hänsyn till höger stortå som en gång  delvis krossades har jag levt med sedan 2003, då det hände. En garderobsdörr föll ner på stortån och orsakade massor av smärta och obehag, bl. en blodförgiftning.
Nageln försvann och kom tillbaka så småningom. Mina smärtor avtog men fanns alltid med. Och om någon händelsevis trampade på foten/tån så skrek jag i högan sky.
Att ha vanliga skor var jättesvårt, tån ömmade hela tiden.
Tån opererades 2006 och då såg man också att nerver var skadade.
Nageln växte så småningom ut men har sedan då och då bestämt sig för att "ömsa". Det vill säga nageln lossnar.
I Beijing var min skadade nagel ett bestyr vid varje pedikyr och de ställen jag mest gick till lärde sig hur det var.
Så de fick måla den och någon gång fila och klippa den.
Idag var det dags för ömsning igen. Jag har känt under en vecka att det var på gång, men innerst inne hoppats på att tåuschlingen på något magiskt vis skulle växa fast igen. Nejdå! Inte alls. Den sitter kvar i en unka lite tråd så nu får jag ta bort den.
Ett tag fram över får jag undvika att få infektioner och se upp för de  personer som händelsevis ser ut att vara medlemmar i storsdadens tåtramparförening.
Och vilka skor ska jag nu ha?  Ja det får bli sandaler med öppna tår en tid framöver.
Undrar om jag också ska tillverka en varningsflagga som kan monteras på skon. För jag vill absolut inte att någon kommer i närheten av tån.
Sen tillkommer att se upp för alla stol och bordsben som finns i omgivningen. Alla vet ju hur ont det gör att slå
en tå i en möbel, även med nagel.
Nu tycker jag verkligen synd om mig själv!
Visst kan jag göra det!




Nageln sitter fast , ytterst lite och nu ska jag avlägsna den. Det gör inte ont!
Och sedan ska jag börja fira.

Det är den 17 maj och Norges nationaldag och hitintills har jag inte firat alls, jobb idag.
Jag är väl inte halvnorska för inte? Så nu sätter jag i gång firandet.
Hipp, hipp, hurrraaaa!!!!!
Katarina

Vilken följetång din stackars tå är. Förstår att du har jätteont och att det är kämpigt.

Många kramar till dig.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: