En gnutta nostalgi

    
Funderar då och då på tiden och åren som gått. Hur är det möjligt att år kan passera i någon sorts rekordhastighet som bara ökar hela tiden?
Ibland när jag träffar döttrarna och Max blir det som om jag ändå önskade att tiden skulle skynda lite långsamare så att jag hinner med. Nu är det inte så, utan jag får ta och speeda upp takten för att hänga med
Och det är inte stor idé att blicka bakåt, även om jag ändå gör det ibland, för den tiden har absolut passerat. Viktigare är att se framåt, vilket jag oftast gör. Där kan jag i alla fall försöka hänga med i utvecklingen och påverka det liv jag lever.
I går när vi var på barnkalas hos Leo som fyllde tre år, mindes jag kristallklart när Liv och Helen fyllde tre år. Jag minns deras kalas, vilken tårta som åts ( marrängtårta med grädde och bär som min mamma gjort) och vilka vänner som var där. Nostalgi? Absolut!
Visst det är mer än 27 år sedan och det var också strax efter treårsdagen som de gjorde sin första resa till fjällen för att så smått börja med skidåkning.
Men nu finns nya barn att fira och glädjas åt och med! Jätteroligt!


Leo är verkligen intresserad av alla paket. Mamma R assisterar.


Oj, oj, oj! Två tårtor, cupcakes och bullar! Leo är lycklig!


Max tycker också om prinsesstårta. Kul att äta själv.


Moster Helen finns gärna till hands.

Och mormor förstås!


Att leka med bilar är också roligt.


För födelsedagsbarnet vankades ytterligare överrasningar. Nu förflyttade vi oss utomhus. Här fanns ledtrådar som skulle hjälpa Leo att hitta presenterna.


Helt perfekt, en sorts gå/sprincykel utan trampor, med ringklocka och broms. Dessutom fick födelsedagsbarnet en riktig tvåhjuling. Lyckan var total!


Max, moster Helen och mamma Liv mina tre favoriter. ( Här kan man nog se att döttrarna är tvillingar)

Klart att det finns ytterligare en favorit, men just på bilden finns det två.

Männen i mitt liv!
Det var en jättemysig söndag eftermiddag och jag är så glad över att det finns flera barn i den närmaste omgivningen så att min nostalgi då och då får extra chanser att blomma ut.













Åse

Tänk vilken glädje våra barn sprider. Nostalgisk blir man allt som oftast ihop med dem.

Kram

helen

Vilken fest för leo, världens lyckligaste 3åring! Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: