Långholmens värdshus och trevlig lunch

    
Tisdag morgon, gråmulet och snöslask, en utetemperatur på +2 och jag ryser. Alltså allmänt ruggigt!
Ska möta väninnan Inger ute på Långholmen för att äta lunch på Långholmens världshus.
Maken är så snäll och skjutsar mig fram till bron. Hade tänkt att promenera men lusten försvann i takt med att det snöblandade regnet tilltog.
Det var några år sedan jag var ute på Långholmen så ett besök där kändes som en ny upplevelse.
Långholmen, som ligger mellan stadsdelarna Kungsholmen och Södermalm blev en egen stadsdel 1906. Fram till 1975 fanns centralfängelset kvar här. Fängelset har dock gamla anor och var mellan 1700 talet och tidigt 1800 tal ett kvinnofängelse, Långholmens Spinnhus.
Idag används de gamla fängelsebyggnaderna till hotell, vandrarhem, folkhögskola, världshus, förskola och en del av byggnaderna inhyser olika konstnärer och hantverkare. Idag finns ca. 125 bofasta på ön.
Sommartid vallfärdar många stockholmare till Långholmsbadet, som har en liten fin sandstrand.
Tyvärr har Mälarens vatten alltid varit för kallt för mig att bada i men jag promenerar gärna på ön och avnjuter antingen en god middag på världshuset eller njuter av en medhavd matsäckskorg nere vid vattnet.


På väg

Undrar om jag kommit lite fel. Känner inte riktigt igen mig. Det var sommar när jag var här för några år sedan.

Hmmm....

Jag inser att jag är sen och ringer Inger för att fråga hur jag ska gå. Vet att jag i alla fall är på Långholmen. "Gå över bron och och sedan rakt fram och följ fängelsemuren," blir svaret.
Jag ser ingen mur och rakt fram går det inte att gå.
Ringer igen och vi försöker bestämma var jag är. Jodå, jag har gått över bron och är under och till höger om den stora Västerbron. Jag borde vara till vänster om den. Hmmmm, märkligt!
Då kommer jag på det. Jag har gått över till Långholmen via den lilla Pålsundsbron och inte över Långholmsbron.
Nu klarnar det hela. Det borde jag ha vetat. Inser att jag bott borta för länge.
Det blev i alla fall en uppfriskande promenad i raskt takt och 23 minuter försenad är jag framme vid världshuset. Inger sitter bekvämt tillbakalutad i loungen och väntar. Det går ingen nöd på henne.


Har hittat fängelsemuren och skyltarna. Alltid något!


Framme!

Varmt och skönt att komma in och nu är jag också hungrig.


Delar av den nyrenoverade loungen/baren, gott om plats vid lunchtid en vanlig tisdag.

Det var länge sedan vi sågs och givetvis hade vi mycket att prata om. Glatt och väldans trevligt! Jodå, vi hann beställa mat också. För min del blev det  2x sallad; blandad sallad före maten och ceasarsallad med kyckling som huvudrätt till lunchen för min del.
När vi kom var det ganska fullt i restaurangen men eftersom vi satt länge och njöt av god mat, glada skratt och mycket prat hann det bli ganska tomt på gäster när vi väl gick.


Blandad grönsallad och min ceasarsallad med kyckling.


Damer på vift; jättetrevlig lunch i vackra omgivningar.


Snart dags för middagsgästerna att komma.

Jag kommer absolut tillbaka hit, kanske för att prova en söndagsbrunch den ska vara jättebra.
Och nu hittar jag också!












Åse

Trevligt att träffas på stan och äta med gamla vänner. Tänk att det varit ett fängelse, vilka hemska historier som sitter i murarna. Nu ser det jättemysigt ut. Kanske värt ett besök då vi förhoppningsvis kommer till Stockholm någon mer gång!

Kram Åse

Sune

Fina bilder där verkligen. Jag har bott i närheten där i minst tjugio fast jag har aldrig kommit ut dit och tittat nära.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: