På vägen upp tll Kristinestad så var jag glad över att ha en tvåspråkig karta till hands. Det här med språk är inte lätt och varför skulle det vara så. Men det är också en liten utmaning att testa sig fram.
Vi skulle passera en liten stad på vägen upp, Nystad heter den på svenska. På finska heter staden Uusikaupunki. Helt logiskt om man lär sig att uusi betyder ny och kaupunki betyder stad. På finska alltså!  Nu kan jag det!
Kristinestad eller på finska Kristiinankaupunki ligger i södra Österbotten, Finland, och där är lite mer än halva befolkningen svensktalande. Även vägskyltar och gatunamn finns här på svenska och finska.



Kristinestad är en gammal stad och grundades redan 1649 av greve Per Brahe och stadens privilegiebrev undertecknades av drottning Kristina, Sveriges dåvarande regent.
Den lilla hamnstaden växte sakta men säkert med några invånare varje år. I slutet av 1700 talet växte staden ytterligare och lockade till sig hantverkare, skeppsrederier och människor som jobbade med fiske och sjöfart.
På 1800 talet var handelsflottan i Kristinestad bland de största i landet. Men så stor är inte Kristinestad, idag bor här ca. 7000 invånare.


Överallt ser man gamla och väl bevarade trähus.


Även Rådhuset är i trä.


Ulrika Eleonora kyrkan, från år 1700.


Att bara ströva runt och ta in atmosfären känns behagligt, trots att himmlen är grå.



Vi fortsatte promenaden och hittade den gamla Kattfiskaregränden, en smal gränd på två och en halv meter, som dessutom är dubbelriktad för trafik.






Efter regn kommer sol, oftast. Frukost på hotellbalkongen.



Datorn har kommit tillbaka till mig och tursamt nog hittade jag en internetuppkoppling som fungerar. Allt frid och fröjd.
Vart vi styr kosan idag vet vi inte. Men det är en del av tjusningen med resan. Att ta det som det kommer. Och det har vi verkligen gjort! I varje fall kommer vi att vara kvar i finska Österbotten.