Vita Bergen med Vitabergsparken är verkligen en av många oaser i vårt närområde här på Söder. I slutet av 1800- talet var detta ett av Stockholms absolut fattigaste områden.
August Strindberg har verkligen beskrivit detta i boken "Röda Rummet" från 1879, liksom Fogelström gjort i sina skildringar av livet i Stockholm i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Idag har många kulturpersonligheter sina "skrivarstugor" och ateljéer här uppe, bl.a. Hasse Alfredsson.


Bergsprängargränd

De flrsta husen här uppe i Vita Bergen har inte alls moderniserats. Det finns el indragen, men vatten hämtas ur brunnar eller pumpar på de gemensamma gårdarna och utedass finns också ute på  gårdarna. Husen här uppe hyrs av förvaltas av Stockholmsbostäder och de är allesammans kulturminnesmärken.


Sofia kyrka från 1906, i bakgrunden.

Vita Bergen fick sitt nuvarande namn 1819, varför det heter så vet man inte riktigt. En tanke som finns är att berget här uppe på sina ställen var "kalt" och att de små husen byggdes i bergsskrevorna.
Kråkberget hette det på 1600 talet och 1727 döptes området till Kvarnberget.

Här uppe ligger också en friluftsteater, amfiteater.
Under sommarhalvåret ger Parkteatern en hel del föreställningar och konserter här, gratis, och det är alltid mängder av människor som kommer hit för att kombinera teater med picknick i det gröna.
Vi tar gärna en promenad hit upp under ljumma sommarkvällar och varför inte äta en medhavd matsäck och beundra Stockholm lite från ovan. ( Sofia kyrka ligger 46 m över havet)


Gammalt och nytt i storstan, en fantastisk blandning.


Utsikt från Vita bergen. Globen syns som en grå boll bredvid skorstenen, till vänster på fotot.

I kväll, om man nu ser något, ska jag ha en helt annan utsikt, Stockholms skärgård. (Annars får jag titta i morgon på hemresan, då det är ljust.)
Bosse och jag bestämde på eftermiddagen att det kunde vara mysigt att ta en tur till Åland/Mariehamn med den helt nyrenoverade båten Birka Paradise. Absolut ett trevligt avbrott så här på söndagseftermiddagen.