Lugnt idag, Kambodja i morgon.

    
Vi försöker numer att pallra oss upp lite tidigare om mornarna. Mycket frisk luft som vi får, ca 9h /dag, tar på krafterna och att sova 9h/dygn är då inga svårigheter. Men det får vara måtta på vilandet.
Allra helst vill vi ta en hurtig strandpromenad på 1 h före frukost.
Numer intar vi den nere vid beachen i en solstol. Jättemysigt! Varmt? Ja, +30 vid 9 tiden, men det blåser alltid så värmen blir aldrig kvävande. (Parasoller finns om det blir för varmt i solen.)


Bosse låter sig väl smaka av te och kaffe, grovt bröd med ost, salami och tomat. Lite svenskat över det hela.
Frukten kommer senare. Den har fått bli mellanmål!

Vi har försökt att fräscha upp kunskaperna om Kambodja, Angkor Wat och Siem Reap, staden där Angkor Wat ligger.
Känner att det kommer att bli mäktigt att besöka "Dödens Fält" i morgon. Många minnen kommer tillbaka från 1980, då jag var i Thailand, på gränsen till Kambodjaoch jobbade för UNHCR; FN.s flyktingorgan och tog emot barn och ungdomar som passerat "Dödens Fält", där minor var nergrävda. Många av dem hade här mist hela eller delar av sina familjer och ett stort antal av de som kom över gränsen till Thaland var lemlästade till följd av minorna.
Synen av detta går inte att beskriva eller ens tänka sig.
Men i morgon ska jag stå där på "Dödens Fält" och det för första gången. Det har gått 30 år sedan jag var i dessa trakter. Men jag har aldrig tidigare varit mer än 25 m in på kambodjansk mark. Nu är det dags!
Jag har hemma många teckningar gjorda av kambodjanska barn och ungdomar som lyckades fly från detta helvetet och visat mig sina upplevelser genom att teckna dem. Minnnena kommer att tränga på.....

Givetvis ville vi ha både lunch och middag idag, precis som andra dagar.
Lunchen intogs på vår vanliga strandservering, "Bee Happy" och middagen avnjöts på en för oss ny restaurang.
Från vår resort traskade vi vägen fram i mörkret 700 m. Tur att ficklampor finns!
God mat, som vanligt i Thailand, men ingen havsutsikt i kväll. Snarare utsikt mot stora vägen....
Dock var den inte särskilt trafikerad.


Aftonens middag.

Så småningom blev det till att gå samma väg hem igen.
Tur att ficklampor finns. För det gör ormar också...


Ormen långe, som vi mötte på vägen. Död!

P.S. Datorn följer med till Kambodja, sedan återstår det att se om internet fungerar......
Räknar med att kunna blogga lite.







Karolina

Jag sitter här framför datorn och beklagar mig för Christian -JAG VILL OCKSÅ ÅKA TILL THAILAND... På lördag far vi till Kazan. =) Kram

Marie Leander

Ni verkar ha det gott. Och varför kan ni inte sova hur länge ni vill? Ni hinner nog med allt ni vill göra ändå. Och passa på att få så mycket frisk luft som möjligt, för när ni kommer till Beijing så lär ni inte få så mycket av den varan.

Lycka till med er resa till Kambodja.

Kram

Åse

Ormar.....fy bubblan! Har orbfobi och skulle nog inte vilja traska i mörkret då kräldjuren är mest aktiva. Annars ser det ut som att ni trivs med livet! Kram

Åse

Ormar.....fy bubblan! Har orbfobi och skulle nog inte vilja traska i mörkret då kräldjuren är mest aktiva. Annars ser det ut som att ni trivs med livet! Kram

Anita

Härligt! Svensk kaffebryggare i sanden? Du vet att jag inte kan skriva ordet,men läs Åses kommentar igen. Trettio år är ingenting i minnenas landskap Ditte. KRAM

Monika Johansson

Jag och Martin sitter och läser, berätta mer om dödens fält. Hur många kom det som ni tog emot varje dag? Var sov dem? Vem tog hand om dem? Fick de stanna i Thailand? Har du kontakt mer barnen idag?



Fortsätt att njuta.



kramar /Monika och Martin

sanna

Oh vad härligt ni se ut att ha vänner! Jag tycker ni är fantastiska. Ni njuter av livet- helt rätt- det är precis så man skall ta tillvara på detta!

NJUT och ha en fortsatt fantastisk resa. Var rädda om er. Stor kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: