Siem Reap och Kambodja
Onsdag den 23 februari
Har med min dator, men far ingen anslutning till internet. Har nu lanat en laptop. Tyvarr saknar den de svenska bokstaverna med prickar. Nagra bilder kan inte heller laddas upp, men de kommer.
Resan hit fran Ban Phe, ca 35 mil tog sina modiga timmar. Vi startade redan klockan 7 pa morgonen och var inte har i Siem Reap forran klockan var halv fem.
Vi hade bokat resan via en resebyra och det var klokt av oss. Allt har fungerat helt perfekt.
Vi passerade gransen till Kambodja i narheten av dar jag jobbade 1980, Aruanyaprathet. Jag kande inte alls igen mig. Hade nog inte raknat med det heller.
Genast da vi kom till gransen hoppade en mycket kort yngling med alldeles for stora skor in i bilen och skulle hamta oss.
Ynglingen med de alltfor stora skorna, var vagvisare
Hur han visste att vi skulle hamtas vet jag inte:"Follow me" sa han och vi traskade efter till en liten restaurang. Han tog hand om passen och vi fattade att det var visum som skulle ordnas. Vi betalade de 300 kronorna det skulle kosta. Och det ar ocksa vad som star pa anslagen.
Sedan radade vi in oss i ett led for att lamna Thailand.
Bosse ordnar med vara dokument pa den lilla restaurangen.
Vid gransen
En kort bilresa och sedan dags for lunch. Mannen med de stora skorna var fortfarande med.
Vi hade visserligen kopt en paketresa, men visste inte riktigt vad som ingick. Spannande att se.
Lunchrestaurangen fanns inne pa ett gigantiskt kasino. Nu hade klockan hunnit bli halv 2, sa hungriga var vi.
Ynglingen med de stora skorna kom och ville ha passen, visum skulle ordnas.
En tanke for genom huvudet, passen kommer kanske inte tillbaka. Jo, de kom inom en kvart, precis som ynglingen sagt.
Med mat i magarna var vi rustade att ta oss over gransen.
Nytt led, ett langt ett.
Nu kommer nasta person som ska hjalpa oss. Ocksa han fran resebyran.
Vi lyckas passera ledet, som beraknat skulle ta en timme och ar i Kambodja minuterna efter.
Välkommen till Kambodja!
Vidare med en buss och andra passagerare till en taxi och busstation. Var guide ar med.
Guiden lamnar over oss till en taxichauffor som tar oss till hotellet i Siem Reap. En resa som tar 2 timmar pa en helt spikrak och ny vag.
Jattefint hotell, snabb incheckning och sedan i vag med chaufforen for att se pa solnedgangen inne i Angor omradet som ar jattestort.
TYvarr kom vi for sent for att se solen ga ner.
Men fram kom vi!
Hotellet, Lin Ratanak, alldeles utmarkt och med fantastisk service. Val vart att rekommendera.
Vidare rapport och bilder kommer i helgen da vi ar tillbaka i Thailand.
Program for oss:
Torsdag den 24 februari Angkor Wat och flera andra tempel plus "Dodens falt".
Fredag den 25 februari utflykter pa morgonen och sedan borjar aterresan till Thailand och Ban Phe.
PS Vi har fortfarande inte visat ens en voucher for nagon och allt fungerar otroligt bra; resor, mat, hamtningar, hotell, intraden.........
Har med min dator, men far ingen anslutning till internet. Har nu lanat en laptop. Tyvarr saknar den de svenska bokstaverna med prickar. Nagra bilder kan inte heller laddas upp, men de kommer.
Resan hit fran Ban Phe, ca 35 mil tog sina modiga timmar. Vi startade redan klockan 7 pa morgonen och var inte har i Siem Reap forran klockan var halv fem.
Vi hade bokat resan via en resebyra och det var klokt av oss. Allt har fungerat helt perfekt.
Vi passerade gransen till Kambodja i narheten av dar jag jobbade 1980, Aruanyaprathet. Jag kande inte alls igen mig. Hade nog inte raknat med det heller.
Genast da vi kom till gransen hoppade en mycket kort yngling med alldeles for stora skor in i bilen och skulle hamta oss.
Ynglingen med de alltfor stora skorna, var vagvisare
Hur han visste att vi skulle hamtas vet jag inte:"Follow me" sa han och vi traskade efter till en liten restaurang. Han tog hand om passen och vi fattade att det var visum som skulle ordnas. Vi betalade de 300 kronorna det skulle kosta. Och det ar ocksa vad som star pa anslagen.
Sedan radade vi in oss i ett led for att lamna Thailand.
Bosse ordnar med vara dokument pa den lilla restaurangen.
Vid gransen
En kort bilresa och sedan dags for lunch. Mannen med de stora skorna var fortfarande med.
Vi hade visserligen kopt en paketresa, men visste inte riktigt vad som ingick. Spannande att se.
Lunchrestaurangen fanns inne pa ett gigantiskt kasino. Nu hade klockan hunnit bli halv 2, sa hungriga var vi.
Ynglingen med de stora skorna kom och ville ha passen, visum skulle ordnas.
En tanke for genom huvudet, passen kommer kanske inte tillbaka. Jo, de kom inom en kvart, precis som ynglingen sagt.
Med mat i magarna var vi rustade att ta oss over gransen.
Nytt led, ett langt ett.
Nu kommer nasta person som ska hjalpa oss. Ocksa han fran resebyran.
Vi lyckas passera ledet, som beraknat skulle ta en timme och ar i Kambodja minuterna efter.
Välkommen till Kambodja!
Vidare med en buss och andra passagerare till en taxi och busstation. Var guide ar med.
Guiden lamnar over oss till en taxichauffor som tar oss till hotellet i Siem Reap. En resa som tar 2 timmar pa en helt spikrak och ny vag.
Jattefint hotell, snabb incheckning och sedan i vag med chaufforen for att se pa solnedgangen inne i Angor omradet som ar jattestort.
TYvarr kom vi for sent for att se solen ga ner.
Men fram kom vi!
Hotellet, Lin Ratanak, alldeles utmarkt och med fantastisk service. Val vart att rekommendera.
Vidare rapport och bilder kommer i helgen da vi ar tillbaka i Thailand.
Program for oss:
Torsdag den 24 februari Angkor Wat och flera andra tempel plus "Dodens falt".
Fredag den 25 februari utflykter pa morgonen och sedan borjar aterresan till Thailand och Ban Phe.
PS Vi har fortfarande inte visat ens en voucher for nagon och allt fungerar otroligt bra; resor, mat, hamtningar, hotell, intraden.........
Lugnt idag, Kambodja i morgon.
Vi försöker numer att pallra oss upp lite tidigare om mornarna. Mycket frisk luft som vi får, ca 9h /dag, tar på krafterna och att sova 9h/dygn är då inga svårigheter. Men det får vara måtta på vilandet.
Allra helst vill vi ta en hurtig strandpromenad på 1 h före frukost.
Numer intar vi den nere vid beachen i en solstol. Jättemysigt! Varmt? Ja, +30 vid 9 tiden, men det blåser alltid så värmen blir aldrig kvävande. (Parasoller finns om det blir för varmt i solen.)
Bosse låter sig väl smaka av te och kaffe, grovt bröd med ost, salami och tomat. Lite svenskat över det hela.
Frukten kommer senare. Den har fått bli mellanmål!
Vi har försökt att fräscha upp kunskaperna om Kambodja, Angkor Wat och Siem Reap, staden där Angkor Wat ligger.
Känner att det kommer att bli mäktigt att besöka "Dödens Fält" i morgon. Många minnen kommer tillbaka från 1980, då jag var i Thailand, på gränsen till Kambodjaoch jobbade för UNHCR; FN.s flyktingorgan och tog emot barn och ungdomar som passerat "Dödens Fält", där minor var nergrävda. Många av dem hade här mist hela eller delar av sina familjer och ett stort antal av de som kom över gränsen till Thaland var lemlästade till följd av minorna.
Synen av detta går inte att beskriva eller ens tänka sig.
Men i morgon ska jag stå där på "Dödens Fält" och det för första gången. Det har gått 30 år sedan jag var i dessa trakter. Men jag har aldrig tidigare varit mer än 25 m in på kambodjansk mark. Nu är det dags!
Jag har hemma många teckningar gjorda av kambodjanska barn och ungdomar som lyckades fly från detta helvetet och visat mig sina upplevelser genom att teckna dem. Minnnena kommer att tränga på.....
Givetvis ville vi ha både lunch och middag idag, precis som andra dagar.
Lunchen intogs på vår vanliga strandservering, "Bee Happy" och middagen avnjöts på en för oss ny restaurang.
Från vår resort traskade vi vägen fram i mörkret 700 m. Tur att ficklampor finns!
God mat, som vanligt i Thailand, men ingen havsutsikt i kväll. Snarare utsikt mot stora vägen....
Dock var den inte särskilt trafikerad.
Aftonens middag.
Så småningom blev det till att gå samma väg hem igen.
Tur att ficklampor finns. För det gör ormar också...
Ormen långe, som vi mötte på vägen. Död!
P.S. Datorn följer med till Kambodja, sedan återstår det att se om internet fungerar......
Räknar med att kunna blogga lite.
Allra helst vill vi ta en hurtig strandpromenad på 1 h före frukost.
Numer intar vi den nere vid beachen i en solstol. Jättemysigt! Varmt? Ja, +30 vid 9 tiden, men det blåser alltid så värmen blir aldrig kvävande. (Parasoller finns om det blir för varmt i solen.)
Bosse låter sig väl smaka av te och kaffe, grovt bröd med ost, salami och tomat. Lite svenskat över det hela.
Frukten kommer senare. Den har fått bli mellanmål!
Vi har försökt att fräscha upp kunskaperna om Kambodja, Angkor Wat och Siem Reap, staden där Angkor Wat ligger.
Känner att det kommer att bli mäktigt att besöka "Dödens Fält" i morgon. Många minnen kommer tillbaka från 1980, då jag var i Thailand, på gränsen till Kambodjaoch jobbade för UNHCR; FN.s flyktingorgan och tog emot barn och ungdomar som passerat "Dödens Fält", där minor var nergrävda. Många av dem hade här mist hela eller delar av sina familjer och ett stort antal av de som kom över gränsen till Thaland var lemlästade till följd av minorna.
Synen av detta går inte att beskriva eller ens tänka sig.
Men i morgon ska jag stå där på "Dödens Fält" och det för första gången. Det har gått 30 år sedan jag var i dessa trakter. Men jag har aldrig tidigare varit mer än 25 m in på kambodjansk mark. Nu är det dags!
Jag har hemma många teckningar gjorda av kambodjanska barn och ungdomar som lyckades fly från detta helvetet och visat mig sina upplevelser genom att teckna dem. Minnnena kommer att tränga på.....
Givetvis ville vi ha både lunch och middag idag, precis som andra dagar.
Lunchen intogs på vår vanliga strandservering, "Bee Happy" och middagen avnjöts på en för oss ny restaurang.
Från vår resort traskade vi vägen fram i mörkret 700 m. Tur att ficklampor finns!
God mat, som vanligt i Thailand, men ingen havsutsikt i kväll. Snarare utsikt mot stora vägen....
Dock var den inte särskilt trafikerad.
Aftonens middag.
Så småningom blev det till att gå samma väg hem igen.
Tur att ficklampor finns. För det gör ormar också...
Ormen långe, som vi mötte på vägen. Död!
P.S. Datorn följer med till Kambodja, sedan återstår det att se om internet fungerar......
Räknar med att kunna blogga lite.
Angkor Wat och "Dödens fält", nu är det bokat
Vi var idag inne i Ban Phe, vårt "närsamhälle", ca 12 km bort och bokade vår resa till Kambodja. Det finns flera resebyråer att välja på, men eftersom det är lite bråkigt vid gränsen mellan Thailand och Kambodja så har flera resor ställts in. Följaktligen är det bara ett fåtal resebyråer som gör resorna. Vi åker nu tidigt på onsdag morgon och kommer tillbaka sent fredag kväll.
Ett av världens sju underverk ska vi se, Angkor Wat och även besöka "Dödens fält. Det var där som så många människor gick på minor under Pol Pot tiden i Kambodja i slutet av 1970 talet.
Fruktansvärt! Men jag har velat komma hit ändå sedan 1979 då jag jobbade i dessa trakter.
Phnom Penh får vi ta vid ett annat tillfälle, likaså båtresan från Siem Reap på Mekongfloden och dit.
Resebyrån vi anlitade.
Vi åker till gränsstaden Poi Pet med en thailändsk bil, går över gränsen med chauffören och ordnar med visum. Sedan hämtar en kambodjansk bil oss och kör till Siem Reap, staden där Angkor Wat finns. Hela resan dit tar ca. 7h inklusive gränsövergången, om vi har tur och det inte regnar. I så fall blir vägarna dåliga och resan tar betydligt längre tid.
Inne på resebyrån. Nu är alla praktiska bestyr klara och resan är betald.
Resebyrån är ett familjeföretag och här är den yngste medlemmen, en flicka på 13 månader.
Vi är jätteglada över att ha lyckats boka resan och nu återstår bara genomförandet. Spännande!!!!
Ett av världens sju underverk ska vi se, Angkor Wat och även besöka "Dödens fält. Det var där som så många människor gick på minor under Pol Pot tiden i Kambodja i slutet av 1970 talet.
Fruktansvärt! Men jag har velat komma hit ändå sedan 1979 då jag jobbade i dessa trakter.
Phnom Penh får vi ta vid ett annat tillfälle, likaså båtresan från Siem Reap på Mekongfloden och dit.
Resebyrån vi anlitade.
Vi åker till gränsstaden Poi Pet med en thailändsk bil, går över gränsen med chauffören och ordnar med visum. Sedan hämtar en kambodjansk bil oss och kör till Siem Reap, staden där Angkor Wat finns. Hela resan dit tar ca. 7h inklusive gränsövergången, om vi har tur och det inte regnar. I så fall blir vägarna dåliga och resan tar betydligt längre tid.
Inne på resebyrån. Nu är alla praktiska bestyr klara och resan är betald.
Resebyrån är ett familjeföretag och här är den yngste medlemmen, en flicka på 13 månader.
Vi är jätteglada över att ha lyckats boka resan och nu återstår bara genomförandet. Spännande!!!!
Sköna söndag
Strax efter 8 på morgonen, promenad åt ena hållet på den långa stranden, 30 minuter bort och lika lång tid tillbaka. Bra med motion, sägs det! Och skönt med en morgonpromenad. Man kommer liksom i gång, till vad vet jag förstås inte.....
Och alltid finns det också något spännande fynd att göra längs stranden. Dagens bästa fynd var en svärdfisk.
Dagens fynd, svärdfisk.
Sedan dags för välförtjänt frukost utanför bungalowen. Vårt medhavda svenska Classickaffe avnjuts tillsammans med en rejäl skiva grovt bröd med ost och tomat, juice, färsk ananas och melon. Gott!
Solen skiner och det är 30 grader varmt strax efter 9 på morgonen. Det blåser svalkande från havet och vi skuggas av växter och ett soltak.
Skuggande växter.
Att masa sig ner till stranden och inta solstolen under ett parasoll tillsammans med en bok blir nästa programpunkt för dagen. Ett och annat bad i det 28 gradiga vattnet blir det också, varierat med promenad på stranden åt andra hållet.
Inser plötsligt att jag nog promenerar ett par timmar om dagen, minst. Det kan bli mer. För i ärlighetens namn är det inget ansträngande liv jag lever här. Inte på något sätt! Det ska möjligen vara att jag får mycket frisk luft.
Lunch blev det idag också; små smörgåssnittar med ägg och tomat som åts på vår närmaste strandrestaurang. (Hoppade över skaldjuren, de får vänta tills middagen)
Promenader längs stranden, varvat med bad och läsning i solstolen blev eftermiddagens sysselsättning.
Se solen gå ner och fundera på middagsrestaurang hör också till rutinerna. (Inte särskilt betungande.)
Här åt vi middag. Javisst, blev det en räkrätt för min del.
Det var fler som ville ha räkor. Tyvärr var de slut så Bosse provade med ris. Det gick bra!
I morgon har vi bråda tider. Vi ska försöka lösa vår resa till Kambodja och Angkor Wat. Vi har tänkt att åka i veckan som kommer och sedanåka tillbaka hit.
Det är inte helt enkelt just nu att ta sig över gränsen mellan Thailand och Kambodja. Oroligheter finns i gränsområdena här i närheten, eftersom de båda länderna har olika åsikter om ett tempels tillhörighet. Svårt att få riktig kläm på vad som är problemet för här är ont om info. på engelska. (Vår tv har bara thailändska kanaler.)
Vi hoppas på att det ska ordna sig med vår resa. Kanske får vi spara Phnom Penh till ett annat tillfälle. Vi får se!
Och alltid finns det också något spännande fynd att göra längs stranden. Dagens bästa fynd var en svärdfisk.
Dagens fynd, svärdfisk.
Sedan dags för välförtjänt frukost utanför bungalowen. Vårt medhavda svenska Classickaffe avnjuts tillsammans med en rejäl skiva grovt bröd med ost och tomat, juice, färsk ananas och melon. Gott!
Solen skiner och det är 30 grader varmt strax efter 9 på morgonen. Det blåser svalkande från havet och vi skuggas av växter och ett soltak.
Skuggande växter.
Att masa sig ner till stranden och inta solstolen under ett parasoll tillsammans med en bok blir nästa programpunkt för dagen. Ett och annat bad i det 28 gradiga vattnet blir det också, varierat med promenad på stranden åt andra hållet.
Inser plötsligt att jag nog promenerar ett par timmar om dagen, minst. Det kan bli mer. För i ärlighetens namn är det inget ansträngande liv jag lever här. Inte på något sätt! Det ska möjligen vara att jag får mycket frisk luft.
Lunch blev det idag också; små smörgåssnittar med ägg och tomat som åts på vår närmaste strandrestaurang. (Hoppade över skaldjuren, de får vänta tills middagen)
Promenader längs stranden, varvat med bad och läsning i solstolen blev eftermiddagens sysselsättning.
Se solen gå ner och fundera på middagsrestaurang hör också till rutinerna. (Inte särskilt betungande.)
Här åt vi middag. Javisst, blev det en räkrätt för min del.
Det var fler som ville ha räkor. Tyvärr var de slut så Bosse provade med ris. Det gick bra!
I morgon har vi bråda tider. Vi ska försöka lösa vår resa till Kambodja och Angkor Wat. Vi har tänkt att åka i veckan som kommer och sedanåka tillbaka hit.
Det är inte helt enkelt just nu att ta sig över gränsen mellan Thailand och Kambodja. Oroligheter finns i gränsområdena här i närheten, eftersom de båda länderna har olika åsikter om ett tempels tillhörighet. Svårt att få riktig kläm på vad som är problemet för här är ont om info. på engelska. (Vår tv har bara thailändska kanaler.)
Vi hoppas på att det ska ordna sig med vår resa. Kanske får vi spara Phnom Penh till ett annat tillfälle. Vi får se!
Fiske på stranden
Spännande att vara på stranden och följa fiskarnas jobb med att få upp sina nät.
Tungt jobb att flera gånger om dagen att ro ut med näten och efter ett par timmar dra upp dem igen. Förhoppningsvis med bra fångst, men så är inte alltid fallet.
Ofta jobbar fiskarna i lag om tre och de hjälps åt med både att dra upp näten, rensa dem från fisk, slänga tillbaka småfisk i havet och placera ut näten igen.
På kvällen går fiskarna ut med större båtar och ofta blir fångsten bra. Men det varierar en del beroende bl.a. på strömmar och hur månen rör sig, har de förklarat för mig.
Tungt jobb att dra upp nät.
Mycket småfisk
En liten baracuda fanns i fångsten....
och en rocka likaså
Ett par bläckfiskar av storlek mindre fanns också med i fångsten, men de fick simma tillbaka i havet. ( Klicka på bilderna så visas de i större format)
I skrivandets stund sitter jag med laptopen nere vid havet och ser solen sänka sig i havet.
En god middag på vår lilla strandrestaurang väntar. Och i kväll ska jag äta nyfångade större räkor, som grillats bara till mig. Jag får själv välja vilka räkor jag vill ha och vilka kryddor som ska på. Härligt!
Solnedgångsbilderna är nytagna av Bosse.
Tungt jobb att flera gånger om dagen att ro ut med näten och efter ett par timmar dra upp dem igen. Förhoppningsvis med bra fångst, men så är inte alltid fallet.
Ofta jobbar fiskarna i lag om tre och de hjälps åt med både att dra upp näten, rensa dem från fisk, slänga tillbaka småfisk i havet och placera ut näten igen.
På kvällen går fiskarna ut med större båtar och ofta blir fångsten bra. Men det varierar en del beroende bl.a. på strömmar och hur månen rör sig, har de förklarat för mig.
Tungt jobb att dra upp nät.
Mycket småfisk
En liten baracuda fanns i fångsten....
och en rocka likaså
Ett par bläckfiskar av storlek mindre fanns också med i fångsten, men de fick simma tillbaka i havet. ( Klicka på bilderna så visas de i större format)
I skrivandets stund sitter jag med laptopen nere vid havet och ser solen sänka sig i havet.
En god middag på vår lilla strandrestaurang väntar. Och i kväll ska jag äta nyfångade större räkor, som grillats bara till mig. Jag får själv välja vilka räkor jag vill ha och vilka kryddor som ska på. Härligt!
Solnedgångsbilderna är nytagna av Bosse.
Koh Samet
Idag blev det en ny upptäckt för oss, nämligen en av öarna som finns nära oss, Koh Samet. Vi tog på morgonen lokalbussen, songtheaw, in till Ban Phe. Avstigning vid affären "7-11" och bara att gå ett 20 tal meter till kajen och båtarna. Biljetter inköptes till en ringa kostnad och så var vi snart på väg.
Båtresan över tar ca.35 minuter med de vanliga båtarna, men det går också bra att åka "speedboat" och då tar samma tur 20 minuter. Men vi har tid för att förflytta oss långsamt, åtminstone ibland.
Just under helgerna åker många thailändare från Bangkok till Koh Samet och ön fylls till bredden. (Det tar under tre timmar med en expressbuss från Bangkok till Ban Phe och sedan färja, så ön är lätt att nå.)
Just denna helg är det extra många ungdomar som kommer til Koh Samet för det är "full moon party" i kväll.
Vi skulle bara stanna över dagen, inget "full moon party" för vår del, den tiden är för länge sedan förbi.
Framme med båten på Koh Samet.
De flesta båtarna lägger till i Na Dan, därifrån kan man sedan gå eller ta en "songtheaw" ut till en av stränderna.
Största delen av Koh Samet är en nationalpark och man betalar 200 bath, ca 45 sek för att komma in. Vad dessa pengar ska gå till är absolut oklart, men hoppas de används för att bevara en god miljö.(Thailändare betalar en mindre summa)
Vi hade inte riktigt bestämt oss för vilken strand vi ville till. Det finns ett 15 tal att välja på.
Vilken skulle bli bäst? Svårt val!
Hur som helst klev vi på en "songtheaw" och hade inte tänkt åka så långt, men en trevlig strand ville vi ha. Ön är liten, bara 8 km lång, så det är inga problem att förflytta sig.
Vi frågade några thailändska ungdomar på bussen och de rekommenderade en strand fem km söderut. Men när vi kört ett par km såg jag plötsligt en jättefin strad skymta mellan träden, kritvit sand, precis som mjöl och ett hav som var smaragdgrönt.
Vi hoppade av flaket, nästan i farten och se där låg den, "min strand
Ao Phai stranden, helt underbar.
Den strand som är mest berömd på ön heter Hat Sai Kaew eller "Diamond Sand". Det är den längsta och mest exploaterade stranden, ca 1 km lång. Det är här det mesta händer.
Men nu valde vi bort den. Ao Phai stranden, där vi hamnade av en slump, blev ett mycket lyckat val för oss. Lite lugnare, inga jetskies, mindre kommers.
Solstolar fick vi på första parkett, alltså närmast vattnet, för 60 bath = ca.13 sek för två. Då ingick parasoll och bord!
Att vi njöt av dagen? Absolut!!! Jättehärligt!
En del av stranden.
Jag badar i det 26 gradiga turkosa, vattnet. Helt underbart!
Tyvärr fanns inga riktgt mysiga, mindre, strandrestauranger att tillgå. Alla var i större skala och helt opersonliga.
Visst blev vi hungriga, men här i landet finns nästan alltid de gudomliga pannkakorna att tillgå. Detta blev vår lunch.
Helt gudagott!
Banan och chokladpannkaka, en perfekt lunch idag.
Fram på eftermiddagen blev det dags att tänka på hemfärd. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till färjeläget, en sträcka på kanske 2000m. Dagens motion!
Tungt lass på väg
Vandra vidare....
Nu åker vi tillbaka till fastlandet och Ban Phe igen.
En härlig utflykt var det! Fantastiskt vatten och riktigt fina "mjölaktiga"stränder; men jag skulle inte vilja bo där mer än någon natt. Och då ska det inte vara fullmåne. (= hejdundrande fest)
Tillbaka i Ban Phe, fiskebåtarna vid kajen beredda för att gå ut för kvällen/natten. Alltså, nyfångade skaldjur till morgondagens lunch. Underbart!
Båtresan över tar ca.35 minuter med de vanliga båtarna, men det går också bra att åka "speedboat" och då tar samma tur 20 minuter. Men vi har tid för att förflytta oss långsamt, åtminstone ibland.
Just under helgerna åker många thailändare från Bangkok till Koh Samet och ön fylls till bredden. (Det tar under tre timmar med en expressbuss från Bangkok till Ban Phe och sedan färja, så ön är lätt att nå.)
Just denna helg är det extra många ungdomar som kommer til Koh Samet för det är "full moon party" i kväll.
Vi skulle bara stanna över dagen, inget "full moon party" för vår del, den tiden är för länge sedan förbi.
Framme med båten på Koh Samet.
De flesta båtarna lägger till i Na Dan, därifrån kan man sedan gå eller ta en "songtheaw" ut till en av stränderna.
Största delen av Koh Samet är en nationalpark och man betalar 200 bath, ca 45 sek för att komma in. Vad dessa pengar ska gå till är absolut oklart, men hoppas de används för att bevara en god miljö.(Thailändare betalar en mindre summa)
Vi hade inte riktigt bestämt oss för vilken strand vi ville till. Det finns ett 15 tal att välja på.
Vilken skulle bli bäst? Svårt val!
Hur som helst klev vi på en "songtheaw" och hade inte tänkt åka så långt, men en trevlig strand ville vi ha. Ön är liten, bara 8 km lång, så det är inga problem att förflytta sig.
Vi frågade några thailändska ungdomar på bussen och de rekommenderade en strand fem km söderut. Men när vi kört ett par km såg jag plötsligt en jättefin strad skymta mellan träden, kritvit sand, precis som mjöl och ett hav som var smaragdgrönt.
Vi hoppade av flaket, nästan i farten och se där låg den, "min strand
Ao Phai stranden, helt underbar.
Den strand som är mest berömd på ön heter Hat Sai Kaew eller "Diamond Sand". Det är den längsta och mest exploaterade stranden, ca 1 km lång. Det är här det mesta händer.
Men nu valde vi bort den. Ao Phai stranden, där vi hamnade av en slump, blev ett mycket lyckat val för oss. Lite lugnare, inga jetskies, mindre kommers.
Solstolar fick vi på första parkett, alltså närmast vattnet, för 60 bath = ca.13 sek för två. Då ingick parasoll och bord!
Att vi njöt av dagen? Absolut!!! Jättehärligt!
En del av stranden.
Jag badar i det 26 gradiga turkosa, vattnet. Helt underbart!
Tyvärr fanns inga riktgt mysiga, mindre, strandrestauranger att tillgå. Alla var i större skala och helt opersonliga.
Visst blev vi hungriga, men här i landet finns nästan alltid de gudomliga pannkakorna att tillgå. Detta blev vår lunch.
Helt gudagott!
Banan och chokladpannkaka, en perfekt lunch idag.
Fram på eftermiddagen blev det dags att tänka på hemfärd. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till färjeläget, en sträcka på kanske 2000m. Dagens motion!
Tungt lass på väg
Vandra vidare....
Nu åker vi tillbaka till fastlandet och Ban Phe igen.
En härlig utflykt var det! Fantastiskt vatten och riktigt fina "mjölaktiga"stränder; men jag skulle inte vilja bo där mer än någon natt. Och då ska det inte vara fullmåne. (= hejdundrande fest)
Tillbaka i Ban Phe, fiskebåtarna vid kajen beredda för att gå ut för kvällen/natten. Alltså, nyfångade skaldjur till morgondagens lunch. Underbart!
Sjösättning och båttur
Idag skulle en av resortens båtar i sjön. Det går bra att hyra den med förare och dra i väg ut mot några öar. Men först var det sjösättning. Avresan var beräknad till 10, men då fanns inte ens någon i närheten av båten .
Båten fanns på en trailer och skulle först rengöras. När det var klart skulle motorn provköras på land och därefter försökte en fyrhjulsdriven bil backa ner båt och trailer genom sanden till vattnet.
På väg mot sjösättning.
Bilen backade ganska långsamt och däcken fastnade i sanden. Några ytterligare tappra försök gjordes, men hjulen bara spann.
En grävskopa med "larvfötter" kom väl till pass. Kanske skulle det nu gå bättre.
Resortens ägare, Pat, kör vant grävskopan.
Grävskopan tar sig fram genom sanden och knuffar ut båten som lätt glider av trailern.
Nu var klockan 12 och vi kunda bara konstatera att avresan skjutits upp ett par timmar. Vi har semester så det gjörde absolut ingenting. Att se sjösättningen var nog så underhållande.
Båten är i och trailern ska upp.
Efter att båten provkörts en stund var det dags att vada ut och sedan ge sig i väg över det skummande havet.
Den stora ön i bakgrunden heter Koh Samet.
Två saker till;
Båten fanns på en trailer och skulle först rengöras. När det var klart skulle motorn provköras på land och därefter försökte en fyrhjulsdriven bil backa ner båt och trailer genom sanden till vattnet.
På väg mot sjösättning.
Bilen backade ganska långsamt och däcken fastnade i sanden. Några ytterligare tappra försök gjordes, men hjulen bara spann.
En grävskopa med "larvfötter" kom väl till pass. Kanske skulle det nu gå bättre.
Resortens ägare, Pat, kör vant grävskopan.
Grävskopan tar sig fram genom sanden och knuffar ut båten som lätt glider av trailern.
Nu var klockan 12 och vi kunda bara konstatera att avresan skjutits upp ett par timmar. Vi har semester så det gjörde absolut ingenting. Att se sjösättningen var nog så underhållande.
Båten är i och trailern ska upp.
Efter att båten provkörts en stund var det dags att vada ut och sedan ge sig i väg över det skummande havet.
Den stora ön i bakgrunden heter Koh Samet.
Två saker till;
- det fanns flytvästar till alla i passande storlek i båten
- jag har fått tag på jättegoda goda tomater ( bad personal härifrån att köpa dem)
Ban Phe och proviantering
I morse var sista dagen som vi beställt frukost till vår bungalow. Det kommer nog att gå bra att ordna den på egen hand. Har ätit äggröra och varierat med stekta ägg hela veckan. De första dagarna slank äggrätterna ner med god aptit, men nu avstår vi från ägg ett tag.
Efter en härlig dag på beachen bestämde maken och jag oss för att ta en "songthaew", en sorte lastbil med flak som fungerar som en buss.
Detta fordon har ingen turlista, så vi ställde oss vid nerfarten till vår resort och väntade. Den ska gå med 30 minuters intervaller. Men det kan var thailändska minuter och de är ibland längre....
Ingången till Ravadee Villas. Havet och husen finns rakt ner.
När vi väntat i 20 minuter och inte sett till någon "songthaew" kom tursamt npg en privatbil och ville köra oss in till Ban Phe, närmsta större tätort, 14 km bort. Detta betingade ett pris av 100 bath = 22 sek.
Helt ok!
Vi blev avsatta utanför 7-11 och det var i affären bredvid där vi skulle proviantera frukostmat för de närmsta tre dagarna, helt perfekt.
En lång huvudagta finns i Ban Phe och här finns allt.
Vi köpte på oss grovt och nybakat bröd, ost, salami, vatten och öl. Hittade också en tub svensk Kalles kaviar i kyldisken, men där gick gränsen.....
Lätt och trevligt att handla här. Farmor, plus barnbarn och med den äldsta damen förstod jag inte hur släktskapet var.
Tomater fick vi inte tag på, så det blir morgondagens projekt.
Frukt har vi gott om, har levererats med frukostarna och vi har inte orkat äta upp allt. Ny kan vi hitta här på resorten; plocka mango och små, söta, bananer från träden. Den färska ananasen och vattenmelonen får ha "time out", vi har frossat i dessa frukter.
Vi gick också ner till kajen för att se var båtarna till ön Koh Samet avgår. Lätt hittat! Kanske åker vi dit på fredag?
Roligt att variera stränderna, baden, restaurangerna och upplevelserna.
En del av piren där båtarna går till Koh Smui, en resa på 30 minuter.
Vi skulle hem också. Nu hade vi större tur och "bussen" kom ganska så snart. Vi klev på, men Bosse fick gå av igen och fram till chauffören. Vad han vill vet vi inte. Bosse betalade resan 20 bath styck, ca 6kr men vanligtvis betalar man vid avstigningen. I det här fallet blev vi konfunderade.
"Bussen " körde 20 m och sedan fick alla gå av och byta fordon. Aha, nu fattade vi......
Vi klev på en ny och skumpade fram på vägen.
Jag var säker på att jag skulle få betala en gång till, det fick väl gå bra i så fall.
Se, det fick jag inte. Den tidigare chauffören hade meddelat att vi gjort rätt för oss. Så kan det bli.
Vi höll utkik och tryckte denna gån på en fungerande stoppknapp och klev av "hemma".
Skönt!
Efter en härlig dag på beachen bestämde maken och jag oss för att ta en "songthaew", en sorte lastbil med flak som fungerar som en buss.
Detta fordon har ingen turlista, så vi ställde oss vid nerfarten till vår resort och väntade. Den ska gå med 30 minuters intervaller. Men det kan var thailändska minuter och de är ibland längre....
Ingången till Ravadee Villas. Havet och husen finns rakt ner.
När vi väntat i 20 minuter och inte sett till någon "songthaew" kom tursamt npg en privatbil och ville köra oss in till Ban Phe, närmsta större tätort, 14 km bort. Detta betingade ett pris av 100 bath = 22 sek.
Helt ok!
Vi blev avsatta utanför 7-11 och det var i affären bredvid där vi skulle proviantera frukostmat för de närmsta tre dagarna, helt perfekt.
En lång huvudagta finns i Ban Phe och här finns allt.
Vi köpte på oss grovt och nybakat bröd, ost, salami, vatten och öl. Hittade också en tub svensk Kalles kaviar i kyldisken, men där gick gränsen.....
Lätt och trevligt att handla här. Farmor, plus barnbarn och med den äldsta damen förstod jag inte hur släktskapet var.
Tomater fick vi inte tag på, så det blir morgondagens projekt.
Frukt har vi gott om, har levererats med frukostarna och vi har inte orkat äta upp allt. Ny kan vi hitta här på resorten; plocka mango och små, söta, bananer från träden. Den färska ananasen och vattenmelonen får ha "time out", vi har frossat i dessa frukter.
Vi gick också ner till kajen för att se var båtarna till ön Koh Samet avgår. Lätt hittat! Kanske åker vi dit på fredag?
Roligt att variera stränderna, baden, restaurangerna och upplevelserna.
En del av piren där båtarna går till Koh Smui, en resa på 30 minuter.
Vi skulle hem också. Nu hade vi större tur och "bussen" kom ganska så snart. Vi klev på, men Bosse fick gå av igen och fram till chauffören. Vad han vill vet vi inte. Bosse betalade resan 20 bath styck, ca 6kr men vanligtvis betalar man vid avstigningen. I det här fallet blev vi konfunderade.
"Bussen " körde 20 m och sedan fick alla gå av och byta fordon. Aha, nu fattade vi......
Vi klev på en ny och skumpade fram på vägen.
Jag var säker på att jag skulle få betala en gång till, det fick väl gå bra i så fall.
Se, det fick jag inte. Den tidigare chauffören hade meddelat att vi gjort rätt för oss. Så kan det bli.
Vi höll utkik och tryckte denna gån på en fungerande stoppknapp och klev av "hemma".
Skönt!
Regn idag
Det började regna och åska i natt. Åskan upphörde men regnet har varierat i styrka under i stort sett hela dagen. Vissa uppehåll har förekommit. Jag har suttit ute och läst när det inte hällregnat, för varmt är det. Periodvis, då regndropparna hamnat i boken har jag flytt in för ett tag.
Ösregn!
Det gick inte ens att gå till närmaste strandrestaurang för lunch utan att ha blivit dyngsura så vi var glada för att vår beställda frukost kom som vanligt. ( I täckt trehjulingsmoped). Någon hunger infann sig inte och lite nödproviant i form av svenskt bröd, inköpt för ett par dagar sedan, fick räcka som lunch.
Framåt kvällningen upphörde regnet så middag blev det. Vi strosade i månljuset en bit längs stranden, till "Bee Hppy restaurangen". Alltid lika trevligt, vare sig det är lunch eller middag.
Inte så många gäster ännu, men det fylldes på. Ägaren sa; " bad weather=bad business".
Jag slog runt på nygrillade, stora, räkor i en sötsur sås. Väldans gott! Måste nog snart prova annat än räkor. det finns ju så mycket gott att välja på och till fantastiskt låga priser.( I snitt kostar en rätt 18-25 sek. Skaldjuren är dyrast!)
Man äter sin mat, pratar med andra matgäster och strosar så småningom hemåt i månljuset.
I morgon är en ny dag, får se vad den kan erbjuda.
Vattnet är på väg in igen. I morgon bitti är det verkligen högvatten och senare under dagen drar det sig ut igen. Faschinerande det här med ebb och flod.
Vår bungalow i kvällsmörkret. Ja, den är rund och har ett toppigt bambutak som är täckt med strån.
Ösregn!
Det gick inte ens att gå till närmaste strandrestaurang för lunch utan att ha blivit dyngsura så vi var glada för att vår beställda frukost kom som vanligt. ( I täckt trehjulingsmoped). Någon hunger infann sig inte och lite nödproviant i form av svenskt bröd, inköpt för ett par dagar sedan, fick räcka som lunch.
Framåt kvällningen upphörde regnet så middag blev det. Vi strosade i månljuset en bit längs stranden, till "Bee Hppy restaurangen". Alltid lika trevligt, vare sig det är lunch eller middag.
Inte så många gäster ännu, men det fylldes på. Ägaren sa; " bad weather=bad business".
Jag slog runt på nygrillade, stora, räkor i en sötsur sås. Väldans gott! Måste nog snart prova annat än räkor. det finns ju så mycket gott att välja på och till fantastiskt låga priser.( I snitt kostar en rätt 18-25 sek. Skaldjuren är dyrast!)
Man äter sin mat, pratar med andra matgäster och strosar så småningom hemåt i månljuset.
I morgon är en ny dag, får se vad den kan erbjuda.
Vattnet är på väg in igen. I morgon bitti är det verkligen högvatten och senare under dagen drar det sig ut igen. Faschinerande det här med ebb och flod.
Vår bungalow i kvällsmörkret. Ja, den är rund och har ett toppigt bambutak som är täckt med strån.
Provsmakningsmiddag
Alla gäster på Rawadee resort, ett 20 tal, blev inbjudna på "provsmakningsmiddag" i går kväll.
Det är planerat att det till nästa säsong ska finnas en restaurang här på resorten och nu tränas det för fullt i köket. Tanken är att frun till resortens ägare ska vara ansvarig för matlagningen och restaurangen.
Ett stort, modernt och helt nytt kök finns, men där tillagas för närvarande bara den frukost vi beställer. Ja, brödet bakas inte, men bacon steks, äggröran och andra äggrätter görs, så lite har man kommit i gång.
För att förkovra sig inom matlagning, främst västerländsk mat, har ägarens fru en väninna här från Nya Zeeland. Hon är thailändska i grunden så inför provsmakningsmiddagen hade de lagat både thaimat och europeisk mat.
Pat, resortens ägare står i baren.
Kyckling med cashewnötter, två olika såser, (en starkare) och ris, köttfärssås och spagetti, vitlöksbröd och tre olika sorters pizzor stod framdukat till oss.
Till avslutning bjöds det på färsk mango från resortens egna frukter.
Jag tror att alla åt med god aptit. Under kvällen skulle gästerna ge kritiska omdömen om maten som provat.
Allt var mycket gott. Köttfärssåsen och pizzorna var verkligen eurpéiska, även vad gällde kryddning. Jag tycker också att skaldjuren på pizzan var klart bättre än de konserverade som man får hemma. Här är de verkligen fäska.
Vad gäller kycklingen med cashewnötter så tycker jag att de kan krydda på mer nästa gång. Vi är i Thailand! Mitt förslag var att den skulle finnas i en mesigare variant och en starkare.
Även vad gällde dryckes försäljningen skulle personalen tränas. (Dryckerna fick vi delvis betala sjölva)
Här antecknas bungalownummer
Mangon förbreds i köket.
Det är planerat att det till nästa säsong ska finnas en restaurang här på resorten och nu tränas det för fullt i köket. Tanken är att frun till resortens ägare ska vara ansvarig för matlagningen och restaurangen.
Ett stort, modernt och helt nytt kök finns, men där tillagas för närvarande bara den frukost vi beställer. Ja, brödet bakas inte, men bacon steks, äggröran och andra äggrätter görs, så lite har man kommit i gång.
För att förkovra sig inom matlagning, främst västerländsk mat, har ägarens fru en väninna här från Nya Zeeland. Hon är thailändska i grunden så inför provsmakningsmiddagen hade de lagat både thaimat och europeisk mat.
Pat, resortens ägare står i baren.
Kyckling med cashewnötter, två olika såser, (en starkare) och ris, köttfärssås och spagetti, vitlöksbröd och tre olika sorters pizzor stod framdukat till oss.
Till avslutning bjöds det på färsk mango från resortens egna frukter.
Jag tror att alla åt med god aptit. Under kvällen skulle gästerna ge kritiska omdömen om maten som provat.
Allt var mycket gott. Köttfärssåsen och pizzorna var verkligen eurpéiska, även vad gällde kryddning. Jag tycker också att skaldjuren på pizzan var klart bättre än de konserverade som man får hemma. Här är de verkligen fäska.
Vad gäller kycklingen med cashewnötter så tycker jag att de kan krydda på mer nästa gång. Vi är i Thailand! Mitt förslag var att den skulle finnas i en mesigare variant och en starkare.
Även vad gällde dryckes försäljningen skulle personalen tränas. (Dryckerna fick vi delvis betala sjölva)
Här antecknas bungalownummer
Mangon förbreds i köket.
Solskyddsfaktor
Har de senaste dagarna funderat på det här med solskyddsfaktor, att smörja in sig för att kunna vistas längre i solen.
Inom rimliga gränser tror jag visst att det kan vara bra. Men att inte vara i solen så långa stunder måste väl vara bäst, vare sig man smörjer in sig med hög eller låg solskyddsfaktor. Visst tar solen på i skuggan också. Men tänk solskyddsfaktor 50! Om jag förstått det hela rätt så skulle man då i princip kunna vara i solen 50 gånger längre tid utan att bli röd än om man inte smörjer in sig.
Ett tankeexempel; jag som är ljus och nu med vinterblek hy kan vara i solen 15 minuter innan jag blir röd. ( Gäller nu här i Thailand) Med solskyddsfaktor 50 blir det 15 min. x 50 = 750 minuter = 12 h 35 min. Jag förstår att man inte måste vara så lång tid i solen. Vad menas med angivna solskyddsfaktorer?
Man kan man också undra vad denna smörja innehåller som ger ett sådant skydd. Kemikalier i mängder? Eller? Försökte läsa på förpackningen men det var svårt att tyda texten.
Undrar om någon provat och sett vad som händer om man skulle vara i solen så länge med faktor 50. Någon måste väl ha gjort det för att se om det fungerar.
Med faktor 30 och med samma förhållande, skulle jag kunna sola i sju och en halv timma. Även det låter mycket, åtminstone i den sol som finns här.
I Sverige är det ju annorlunda.
Att använda en hög solskyddsfaktor och vara ute kortare stunder om man är känslig för sol är säkert en god idé. Bara sunt förnuft råder.
Vad ska man välja?
Här tar jag det försiktigt; promenerar i strandkanten, sitter och läser i skuggan, badar och varvar med att gå upp till bungalowen och gå in i kylan en stund. (Ac:n på)
Det har gått bra de här dagarna och jag har inte bränt mig, vilket jag absolut inte ska.
PS Av solskyddsfaktorer med 30 och 50 blir kroppen färgad grön, känns inte alls bra. Men till fötter och axlar kan det få passera.
Givetvis har jag en keps eller "hatt" så jag inte ska få direkt sol i ansiktet.
Nu har jag haft paus från stranden och ska äta en härlig lunch på en liten, mysig, strandrestaurang i närheten. Den heter "Bee Happy" och det är jag också.
Nyfångade, grillade, räkor smakar mums till lunch och därtill en kall, liten, öl.
Inom rimliga gränser tror jag visst att det kan vara bra. Men att inte vara i solen så långa stunder måste väl vara bäst, vare sig man smörjer in sig med hög eller låg solskyddsfaktor. Visst tar solen på i skuggan också. Men tänk solskyddsfaktor 50! Om jag förstått det hela rätt så skulle man då i princip kunna vara i solen 50 gånger längre tid utan att bli röd än om man inte smörjer in sig.
Ett tankeexempel; jag som är ljus och nu med vinterblek hy kan vara i solen 15 minuter innan jag blir röd. ( Gäller nu här i Thailand) Med solskyddsfaktor 50 blir det 15 min. x 50 = 750 minuter = 12 h 35 min. Jag förstår att man inte måste vara så lång tid i solen. Vad menas med angivna solskyddsfaktorer?
Man kan man också undra vad denna smörja innehåller som ger ett sådant skydd. Kemikalier i mängder? Eller? Försökte läsa på förpackningen men det var svårt att tyda texten.
Undrar om någon provat och sett vad som händer om man skulle vara i solen så länge med faktor 50. Någon måste väl ha gjort det för att se om det fungerar.
Med faktor 30 och med samma förhållande, skulle jag kunna sola i sju och en halv timma. Även det låter mycket, åtminstone i den sol som finns här.
I Sverige är det ju annorlunda.
Att använda en hög solskyddsfaktor och vara ute kortare stunder om man är känslig för sol är säkert en god idé. Bara sunt förnuft råder.
Vad ska man välja?
Här tar jag det försiktigt; promenerar i strandkanten, sitter och läser i skuggan, badar och varvar med att gå upp till bungalowen och gå in i kylan en stund. (Ac:n på)
Det har gått bra de här dagarna och jag har inte bränt mig, vilket jag absolut inte ska.
PS Av solskyddsfaktorer med 30 och 50 blir kroppen färgad grön, känns inte alls bra. Men till fötter och axlar kan det få passera.
Givetvis har jag en keps eller "hatt" så jag inte ska få direkt sol i ansiktet.
Nu har jag haft paus från stranden och ska äta en härlig lunch på en liten, mysig, strandrestaurang i närheten. Den heter "Bee Happy" och det är jag också.
Nyfångade, grillade, räkor smakar mums till lunch och därtill en kall, liten, öl.
I lagom takt
Uppe i vanlig tid, det vill säga 08.30. Frukost på terrassen, idag utökat med grovt bröd, inhandlat i går i det halvsvenska bageriet. Äggröran kom som vanligt. Känner att jag tröttnat på den och ska beställa stekta ägg i några dagar. Lite variation behövs, även på frukosten.
Men det är mysigt att sitta ute i baddräkt och inta frukost i värmen och höra vågorna från havet, mindre än 100 m bort.
Anna ska åka vid lunchtid så det blir promenad längs stranden, läsa en stund i solstolen under ett parasoll och sedan är det vips, är dags att vinka av Anna. Jobb vänta i Beijing i morgon.
Det blir tomt nu!
Hek då, för den här gången.
Dagen har verkligen gått i lättjans tecken. Lunch på en strandrestaurang, slöat vid poolen i skuggan, läst och...ja unte har ddet skett mycket. Nu väntar middag och beslut måste fattas om var vi ska äta. Men det överlåter jag till maken. Gott blir det, vilken strandrestaurang han än väljer.
Nu klockan 19.30 är det fortfarande +27.
Hhr har ni det hemma?
Kallt antar jag!
Solen har gått ner och mörkret lagt sig över pool och strand.
Men det är mysigt att sitta ute i baddräkt och inta frukost i värmen och höra vågorna från havet, mindre än 100 m bort.
Anna ska åka vid lunchtid så det blir promenad längs stranden, läsa en stund i solstolen under ett parasoll och sedan är det vips, är dags att vinka av Anna. Jobb vänta i Beijing i morgon.
Det blir tomt nu!
Hek då, för den här gången.
Dagen har verkligen gått i lättjans tecken. Lunch på en strandrestaurang, slöat vid poolen i skuggan, läst och...ja unte har ddet skett mycket. Nu väntar middag och beslut måste fattas om var vi ska äta. Men det överlåter jag till maken. Gott blir det, vilken strandrestaurang han än väljer.
Nu klockan 19.30 är det fortfarande +27.
Hhr har ni det hemma?
Kallt antar jag!
Solen har gått ner och mörkret lagt sig över pool och strand.
"Djungelmiddag"
Anna bjöd i går kväll Bosse och mig på middag i en djungelrestaurang, Tamnanpar. Hon hade bokat chaufför och bil som tog hand om transporterna. Restaurangen ligger ett par mil från vår by och det kändes lyxigt att få flott transport både dit och hem igen.
Bilen Anna bokat till oss.
Restaurangen är utomhus och täcker ett stort område. Här finns vattenfall, dammar och små sjöar med gott om fisk och i vissa av dem glider svarta svanar omkring. Det mesta är konstgjort, men djungelkänslan infinner sig snabbt.
En liten del av restaurangen.
Den svarta svanen med orange näbb är svår att upptäcka i mörkret.
En av sjöarna på restaurangen.
Middag var det! Avskedsmiddag för Anna. Det var svårt att bestämma vad vi ville äta. Utbudet från matsedlarna var verkligen stort och priserna mycket överkomliga. Vi bestämde oss till slut för fem olika rätter som vi på kinesiskt manér delade på. Allt var gott!
Det kanske bästa tyckte jag var musslorna! Supergoda!
Väldans gott!
Fler än vi som äter här i kväll. ( Det fanns flera restaurangdelar väl gömda bland lianer och träd)
Ett gäng thailändska flickor ville fotas med mig.
Vi njöt av god mat och dryck (öl) och den härligt, annorlunda atmosfären. Tiden gick fort och snart var det dags för oss att bli hemkörda igen.
Tack Anna för middagen och det trevliga initiativet att åka hit och äta.
Anna och Bosse väntar på hemtransport.
Bilen Anna bokat till oss.
Restaurangen är utomhus och täcker ett stort område. Här finns vattenfall, dammar och små sjöar med gott om fisk och i vissa av dem glider svarta svanar omkring. Det mesta är konstgjort, men djungelkänslan infinner sig snabbt.
En liten del av restaurangen.
Den svarta svanen med orange näbb är svår att upptäcka i mörkret.
En av sjöarna på restaurangen.
Middag var det! Avskedsmiddag för Anna. Det var svårt att bestämma vad vi ville äta. Utbudet från matsedlarna var verkligen stort och priserna mycket överkomliga. Vi bestämde oss till slut för fem olika rätter som vi på kinesiskt manér delade på. Allt var gott!
Det kanske bästa tyckte jag var musslorna! Supergoda!
Väldans gott!
Fler än vi som äter här i kväll. ( Det fanns flera restaurangdelar väl gömda bland lianer och träd)
Ett gäng thailändska flickor ville fotas med mig.
Vi njöt av god mat och dryck (öl) och den härligt, annorlunda atmosfären. Tiden gick fort och snart var det dags för oss att bli hemkörda igen.
Tack Anna för middagen och det trevliga initiativet att åka hit och äta.
Anna och Bosse väntar på hemtransport.
Mae Phim och svenskt bröd
Efter frukost tog Anna och jag lokalbussen den 10 km långa sträckan till grannorten Mae Phim. Det var svenskt kaffe och matbröd som lockade en aning. Bussen har vare sig tidtabell eller utsatta hållplatser och kommer med ungefär 20 minuters intervaller. Man ställer sig vid vägen, väntar och viftar med handen när bussen kommer. Bara att kliva på och när det är dags för avstigning så trycker man på en ringklocka.
Vi hade två hinder att övervinna. Dels veta var vi skulle stiga av och dels veta i vilken riktning bageriet låg. Vi visste att det hette Poppie´s och skulle ligga bredvid Buffalo Steakhouse.
Hur som helst så åkte vi för långt med bussen och fick fråga efter vägen på flera ställen. Slutligen hittade vi en kvinna med svensk anknytning som kunde tala om hur vi skulle gå. Skönt!
Varmt var det och vi gick svettandes tillbaka längs den väg vi kommit med bussen
Vackra blommor såg vi
En marknad med stort utbud av torkad fisk gick vi igenom.
Nu började vi nästan ge upp. Vi hade gått en halvtimma tillbaka mot Ban Phe och inget bageri.
Gemensamt beslöt vi att fortsätta en bit till, nu i skuggan, längs havet på en gångväg.
Thailändska familjer på lördagspicknick. Vi blev också erbjudna att få smaka av den grillade fisken.
Tyvärr fick vi tacka nej, vi skulle till bageriet.
En stor lastbil som sålde badartikar i plast, passerade oss flera gånger och stundtals var den parkerad för att invänta köpare.
Vilket enormt utbud!
Ambuleradnde frukt och grönsaksförsäljare.
Så äntligen ser vi en skylt som anger att "Buffalo Steakhouse" finns. Då vet vi att bageriet ska ligga alldeles bredvid.
Hurrraaaa!!! Vi har hittat det!
Vi är lättade! Bageriet är hittat!
Alldeles rödmosig i ansiktet känns det befriande att komma in i den svala lokalen där ac.n gick för fullt.
Vi bestämde oss för att äte en semla och svalka oss med iste innan det var dags att vänta på bussen igen.
Pust!
Gott kaffe och matbröd. Köpte med en semla hem till Bosse och en grov limpa till morgondagens frukost. ( Har tröttnat på det rostade brödet)
Visst är det tryggt med det svenska ändå!
Vi hade två hinder att övervinna. Dels veta var vi skulle stiga av och dels veta i vilken riktning bageriet låg. Vi visste att det hette Poppie´s och skulle ligga bredvid Buffalo Steakhouse.
Hur som helst så åkte vi för långt med bussen och fick fråga efter vägen på flera ställen. Slutligen hittade vi en kvinna med svensk anknytning som kunde tala om hur vi skulle gå. Skönt!
Varmt var det och vi gick svettandes tillbaka längs den väg vi kommit med bussen
Vackra blommor såg vi
En marknad med stort utbud av torkad fisk gick vi igenom.
Nu började vi nästan ge upp. Vi hade gått en halvtimma tillbaka mot Ban Phe och inget bageri.
Gemensamt beslöt vi att fortsätta en bit till, nu i skuggan, längs havet på en gångväg.
Thailändska familjer på lördagspicknick. Vi blev också erbjudna att få smaka av den grillade fisken.
Tyvärr fick vi tacka nej, vi skulle till bageriet.
En stor lastbil som sålde badartikar i plast, passerade oss flera gånger och stundtals var den parkerad för att invänta köpare.
Vilket enormt utbud!
Ambuleradnde frukt och grönsaksförsäljare.
Så äntligen ser vi en skylt som anger att "Buffalo Steakhouse" finns. Då vet vi att bageriet ska ligga alldeles bredvid.
Hurrraaaa!!! Vi har hittat det!
Vi är lättade! Bageriet är hittat!
Alldeles rödmosig i ansiktet känns det befriande att komma in i den svala lokalen där ac.n gick för fullt.
Vi bestämde oss för att äte en semla och svalka oss med iste innan det var dags att vänta på bussen igen.
Pust!
Gott kaffe och matbröd. Köpte med en semla hem till Bosse och en grov limpa till morgondagens frukost. ( Har tröttnat på det rostade brödet)
Visst är det tryggt med det svenska ändå!
Thailändskt födelsedagskalas
Helt fantastiskt att bli bjuden på kalas, så där utan vidare. Och ett riktigt stort kalas var det med uppskattningsvis 150 gäster, de flesta thailändare, men många skandinaver fanns också bland gästerna.
Present hade vi med oss. Det blev en flaska whiskey. Inte så fantasifullt percis, men utbudet runt om här är begränsat.
Stämningen var hög redan från början och högre skulle den bli under kvällen.
Det bjöds på mängder av thailändsk mat och till det bl.a. öl, vin, whiskey+soda eller vatten. Utbudet var nog större än så.....
"Födelsedagsbarnet, tillika ägaren av vår resort, Bosse och Anna.
Papayasallad tillverkades på beställning allt efter som. Den var verkligen jättegod. Jag räknade till att 25 olika ingredienser ingick.
Nygrillad kycklingsatay, serverades med jordnötssås och en gurk och löksallad. Oj, så gott!
Här görs ris och mangosallad, bara att beställa.
På en riktig thailändsk fest är kareoke ett måste. Så var det även här. Förutom mannen som skötte om musiken vafans det inhyrda "go go" flickor som efter bästa förmåga rörde sig till musiken. Takten fanns inte alltid hos flickorna, men ska det vara så ska det.....
"Go go" girlsen på gång och inväntar nästa sångare. Tyvärr kunde inte Anna och jag framträda med Mamma Mia eller Dancing Queen, för de låtarna fanns inte med i sortimentet. I kväll var det thailändsk musik som gällde.
Det var dukat både ute i det fria och inomhus. De flesta stolar var klädda i vitt tyg och hade rosa rosetter som dekoration.
Vid midnatt bröt vi upp och gick de 150 metrarna till vår bungalow. Skönt att ha nära hem.
Vi var alla tre överens om att vi fått ytterligare en härlig upplevelse att ta med oss.
Anna och jag på väg hem efter en jätterolig födelsedagsfest.
Present hade vi med oss. Det blev en flaska whiskey. Inte så fantasifullt percis, men utbudet runt om här är begränsat.
Stämningen var hög redan från början och högre skulle den bli under kvällen.
Det bjöds på mängder av thailändsk mat och till det bl.a. öl, vin, whiskey+soda eller vatten. Utbudet var nog större än så.....
"Födelsedagsbarnet, tillika ägaren av vår resort, Bosse och Anna.
Papayasallad tillverkades på beställning allt efter som. Den var verkligen jättegod. Jag räknade till att 25 olika ingredienser ingick.
Nygrillad kycklingsatay, serverades med jordnötssås och en gurk och löksallad. Oj, så gott!
Här görs ris och mangosallad, bara att beställa.
På en riktig thailändsk fest är kareoke ett måste. Så var det även här. Förutom mannen som skötte om musiken vafans det inhyrda "go go" flickor som efter bästa förmåga rörde sig till musiken. Takten fanns inte alltid hos flickorna, men ska det vara så ska det.....
"Go go" girlsen på gång och inväntar nästa sångare. Tyvärr kunde inte Anna och jag framträda med Mamma Mia eller Dancing Queen, för de låtarna fanns inte med i sortimentet. I kväll var det thailändsk musik som gällde.
Det var dukat både ute i det fria och inomhus. De flesta stolar var klädda i vitt tyg och hade rosa rosetter som dekoration.
Vid midnatt bröt vi upp och gick de 150 metrarna till vår bungalow. Skönt att ha nära hem.
Vi var alla tre överens om att vi fått ytterligare en härlig upplevelse att ta med oss.
Anna och jag på väg hem efter en jätterolig födelsedagsfest.
"Solsidan"
Ban Phe fredagen den 11/2-2011
Efter en god natts sömn och frukost ute på terrssen, (levererad per moped) blev det långpromenad längs stranden.
Här finns inga solstolar i rader eller försäljare, som man måste kryssa sig förbi, utan det är bara att gå med fötterna i det ljumma havet och känna solens brännande strålar mot den/min vinterbleka hud.
Passerade en fiskares strandhydda.
En plats vid poolen, med kroppen delvis i skuggan, blev det naturliga valet efter en timmes promenad. Solen är stark och jag är blek...
Vacker vy från poolside.
Dagens aktiviteter kommer att bli få; läsa, lösa korsord, äta lunch, titta på solnedgången, blogga och i kväll gå på thailändsk födelsedagsfest. Vi måste också tänka ut en present och inhandla den. Tyvärr är utbudet i närområdet begränsat, men vi får vara uppfinningsrika.
(Ägaren till vår resort fyller år och har bjudit in oss. Det ska verkligen bli roligt att få vara med.)
En av dagens aktiviteter var promenad längs stranden till Kim´s restaurang för att äta lunch. En uppfriskande papayasallad med räkor blev det perfekta valet idag. Väldans gott! Och priset, inte mer än 13 svenska kr. ......
Papayasallad med räkor, perfekt lunch.
Att strosa tillbaka längs stranden efter lunchen, stanna upp och plocka vackra snäckor och stenar är ren avkoppling det också.
Inser verkligen att dessa två första semesterveckor kommer att bjuda på mycket avkoppling.
Semester och en plats på solsidan.
Ingen trängsel alls på stranden.
Att sitta ute en varm kväll precis vid havet, höra vågornas brus och följa solen som går ner, är något jag kan göra varje kväll. Jag tycker alltid det är lika vackert.
Nu har vi varit nere och sett solnedgången och ska göra oss i ordning oss inför aftonens partaj.
Javisst ja, presenten får vi ordna.
Efter en god natts sömn och frukost ute på terrssen, (levererad per moped) blev det långpromenad längs stranden.
Här finns inga solstolar i rader eller försäljare, som man måste kryssa sig förbi, utan det är bara att gå med fötterna i det ljumma havet och känna solens brännande strålar mot den/min vinterbleka hud.
Passerade en fiskares strandhydda.
En plats vid poolen, med kroppen delvis i skuggan, blev det naturliga valet efter en timmes promenad. Solen är stark och jag är blek...
Vacker vy från poolside.
Dagens aktiviteter kommer att bli få; läsa, lösa korsord, äta lunch, titta på solnedgången, blogga och i kväll gå på thailändsk födelsedagsfest. Vi måste också tänka ut en present och inhandla den. Tyvärr är utbudet i närområdet begränsat, men vi får vara uppfinningsrika.
(Ägaren till vår resort fyller år och har bjudit in oss. Det ska verkligen bli roligt att få vara med.)
En av dagens aktiviteter var promenad längs stranden till Kim´s restaurang för att äta lunch. En uppfriskande papayasallad med räkor blev det perfekta valet idag. Väldans gott! Och priset, inte mer än 13 svenska kr. ......
Papayasallad med räkor, perfekt lunch.
Att strosa tillbaka längs stranden efter lunchen, stanna upp och plocka vackra snäckor och stenar är ren avkoppling det också.
Inser verkligen att dessa två första semesterveckor kommer att bjuda på mycket avkoppling.
Semester och en plats på solsidan.
Ingen trängsel alls på stranden.
Att sitta ute en varm kväll precis vid havet, höra vågornas brus och följa solen som går ner, är något jag kan göra varje kväll. Jag tycker alltid det är lika vackert.
Nu har vi varit nere och sett solnedgången och ska göra oss i ordning oss inför aftonens partaj.
Javisst ja, presenten får vi ordna.
Ban Phe, första dagen
Frukosten var beställd till halv 10 och levererades punktligt med moped till vår bungalow. Äggröra, melon, bröd, juice och kaffe smakade väldigt bra och en extra dimension är förstås palmsus, havsutsikt och brus av vågor.
Det här tycker jag om!
Frukosten kommer per moped.
En bra och god början på dagen.
Vårt hyrda bungalow, 50 m ner till stranden och havet. Jättemysigt!
Mabel och Lasse, ett svenskt par från Göteborg, har tillsammans friman Mabelhouse och det är genom dem vi hyrt vårt boende. ( Mabelhouse.se) De kom till Ban Phe för sju år sedan och har nu sitt andra hem här.
Just då vi avslutat vår frukost kom de för att önska oss välkomna.
De tog oss också med på en biltur i näromgivningarna och vi fick veta mer om området längs denna kuststräcka..
Inser att det finns många, fina, orörda öar i närheten att besöka.
Bosse, jag, Mabel och Lasse nere vid Kim´s Beach; restaurang+bar, på stranden.
Lunch på en strandrestaurang och en promenad längs den långa sandstranden blev nog det mest ansträngande idag.
Vi har installerat oss och i övrigt njutit av varandra och tillvaron.
Nu väntar en god middag!
Den långa stranden åt ena hållet....
Och åt det andra, absolut ingen trängsel.
Det här tycker jag om!
Frukosten kommer per moped.
En bra och god början på dagen.
Vårt hyrda bungalow, 50 m ner till stranden och havet. Jättemysigt!
Mabel och Lasse, ett svenskt par från Göteborg, har tillsammans friman Mabelhouse och det är genom dem vi hyrt vårt boende. ( Mabelhouse.se) De kom till Ban Phe för sju år sedan och har nu sitt andra hem här.
Just då vi avslutat vår frukost kom de för att önska oss välkomna.
De tog oss också med på en biltur i näromgivningarna och vi fick veta mer om området längs denna kuststräcka..
Inser att det finns många, fina, orörda öar i närheten att besöka.
Bosse, jag, Mabel och Lasse nere vid Kim´s Beach; restaurang+bar, på stranden.
Lunch på en strandrestaurang och en promenad längs den långa sandstranden blev nog det mest ansträngande idag.
Vi har installerat oss och i övrigt njutit av varandra och tillvaron.
Nu väntar en god middag!
Den långa stranden åt ena hållet....
Och åt det andra, absolut ingen trängsel.
Bangkok till Ban Phe
Resamellan Beijing och Bangkok tog 4 !/2 timma och jag sov nog ett par av dem. Vi landade exakt på utsatt tid 23.45 och nu hoppades jag på tre saker; att Anna hade kommit, att våra väskor orkat hela vägen Stockholm- Beijing-Bangkok och att chauffören som skulle köra oss till Ban Phe fanns på plats.
Jodå, väskorna kom båda två, Anna stod och väntade på oss och hon hade dessutom hittat chaufföern. En bra början!
Kärt återseende på Bangkoks flygplats mellan Anna och Bosse.
Färden med minibussen till Ban Phe gick smidigt. Det var motorväg nästan hela sträckan och riinga trafik. För säkerhets skull var det två chaufförer med om någon skulle bli trött. Kändes väldigt tryggt för oss passagerare.
När klockan här var halv 3 på natten var framme, så resan tog två timmar. Men innan vi kom i säng så hann klockan bli betydligt mer.
Att sitta ute en stund på terrassen och njuta av vågornas brus i den varma natten, blev en härlig avslutning på en innehållsrik dag för mig och Bosse.
Anna slängde sig över lite svenska tidningar.
Anna läser svenska nyheter.
I morgon kommer en ny spännande dag........
Jodå, väskorna kom båda två, Anna stod och väntade på oss och hon hade dessutom hittat chaufföern. En bra början!
Kärt återseende på Bangkoks flygplats mellan Anna och Bosse.
Färden med minibussen till Ban Phe gick smidigt. Det var motorväg nästan hela sträckan och riinga trafik. För säkerhets skull var det två chaufförer med om någon skulle bli trött. Kändes väldigt tryggt för oss passagerare.
När klockan här var halv 3 på natten var framme, så resan tog två timmar. Men innan vi kom i säng så hann klockan bli betydligt mer.
Att sitta ute en stund på terrassen och njuta av vågornas brus i den varma natten, blev en härlig avslutning på en innehållsrik dag för mig och Bosse.
Anna slängde sig över lite svenska tidningar.
Anna läser svenska nyheter.
I morgon kommer en ny spännande dag........
Tillbaka i Beijing
Landade i förmiddags här i Beijing, precis på utsatt tid, 9.45. Med sju timmars tidsskillnad så var klockan då inte mer än 02.45 svensk tid. Men var i hyfsad form ändå.
Resan gick väldigt bra, men någon djuprare sömn på planet blev det inte. Mer att dåsa till.
Beijings flygplats kändes tom och inte ens till "immigration" (visa och passkontroll) var det kö. Kom på att det är Kinesiskt Nyår, så många har lämnat stan.
Bosse och jag möttes av goda vänners chaufför och på mindre än en timma efter det att vi landat var vi inne i stan.
Även motorvägen visade sig vara förhållandevis tom på bilar och likadant var det inne i stan. Inte ens en bilkö så långt ögat nådde. Mycket ovanligt! Vår chaufför berättade att från och med nästa vecka ökar trafiken igen eftersom många då börjar arbeta efter nyårsledigheten. De flesta kinesiska skolor är lediga i ytterligare ett par veckor. Eleverna har rejält med hemuppgifter, så lediga är de inte.......
Vi åkte till Embassy House, där våra vänner har enn lägenhet 31 våningar upp. Embassy House ligger i de nya ambassadkvarteren och i närheten av där vi tidigare bodde. Vi bjöds på nybakad toscakaka med fruktsallad till och kaffe. Vilken bra början på dagen!
Pustar ut i lobbyn på Embassy House
Vi blir hämtade på flygplatsen
Efter att ha fräschat upp oss var det sedan dags att ge sig ut på stan. En promenad kändes lagom uppiggande och sedan efterlängtad manikyr och pedikyr.
Hade nästan glömt; härliga, söta jordgubbar finns att köpa över allt.
Lunch blev det på en av våra favoritrestauranger, Brown Door, nere vid Pärlmarknaden. Lätt och smidigt att ta sig nu när det är så lite trafik.
Gong bao kyckling, friterade bönor och höstack ( potatis som är strimlad och friterad) kändes som bra val. Jättegott som vanligt!
"Höstacken"
Birgitta och Bosse på väg mot hissen.
Jag har nu vilat och bloggat och samtidigt njutit av utsikten från 31:a våningen. Tyvärr ingen klar himmel idag, men konstaterar att det är ljust ute och att klockan snart är 17.
Om en stund är det dags för Bosse och mig att bli skjutsade tillbaka till flygplatsen för att åka till Thailand och Bangkok dit vi kommer sent i kväll.
Förhoppningsvis träffar vi på vännen Anna och sedan blir det vidare färd med bil i några timmar innan vi är framme i Ban Phe, vid havet, mot Kambodjahållet.
En lång dag blir det!
Och många intryck och upplevelser!
UUtsikt från 31 vånongar upp!
Tack snälla Birgitta för en härlig dag i Beijing!
Resan gick väldigt bra, men någon djuprare sömn på planet blev det inte. Mer att dåsa till.
Beijings flygplats kändes tom och inte ens till "immigration" (visa och passkontroll) var det kö. Kom på att det är Kinesiskt Nyår, så många har lämnat stan.
Bosse och jag möttes av goda vänners chaufför och på mindre än en timma efter det att vi landat var vi inne i stan.
Även motorvägen visade sig vara förhållandevis tom på bilar och likadant var det inne i stan. Inte ens en bilkö så långt ögat nådde. Mycket ovanligt! Vår chaufför berättade att från och med nästa vecka ökar trafiken igen eftersom många då börjar arbeta efter nyårsledigheten. De flesta kinesiska skolor är lediga i ytterligare ett par veckor. Eleverna har rejält med hemuppgifter, så lediga är de inte.......
Vi åkte till Embassy House, där våra vänner har enn lägenhet 31 våningar upp. Embassy House ligger i de nya ambassadkvarteren och i närheten av där vi tidigare bodde. Vi bjöds på nybakad toscakaka med fruktsallad till och kaffe. Vilken bra början på dagen!
Pustar ut i lobbyn på Embassy HouseVi blir hämtade på flygplatsen
Efter att ha fräschat upp oss var det sedan dags att ge sig ut på stan. En promenad kändes lagom uppiggande och sedan efterlängtad manikyr och pedikyr.
Hade nästan glömt; härliga, söta jordgubbar finns att köpa över allt.
Lunch blev det på en av våra favoritrestauranger, Brown Door, nere vid Pärlmarknaden. Lätt och smidigt att ta sig nu när det är så lite trafik.
Gong bao kyckling, friterade bönor och höstack ( potatis som är strimlad och friterad) kändes som bra val. Jättegott som vanligt!
"Höstacken"
Birgitta och Bosse på väg mot hissen.
Jag har nu vilat och bloggat och samtidigt njutit av utsikten från 31:a våningen. Tyvärr ingen klar himmel idag, men konstaterar att det är ljust ute och att klockan snart är 17.
Om en stund är det dags för Bosse och mig att bli skjutsade tillbaka till flygplatsen för att åka till Thailand och Bangkok dit vi kommer sent i kväll.
Förhoppningsvis träffar vi på vännen Anna och sedan blir det vidare färd med bil i några timmar innan vi är framme i Ban Phe, vid havet, mot Kambodjahållet.
En lång dag blir det!
Och många intryck och upplevelser!
UUtsikt från 31 vånongar upp!
Tack snälla Birgitta för en härlig dag i Beijing!
I morgon bär det av
Har inte alls denna gång haft en tanke på att räkna dagarna till semestern. Men i morgon börjar den, semestern alltså. Det är nytt för mig sedan mitten av augusti att ha ledigt jämt och som glad pensionär har jag det. Att vara ledig innebär verkligen inte att det saknas sysselsättning. Absolut inte! Jag tycker det är fullt upp.
Men det är klart att jag inte direkt bidrar till produktionen nu och det tycker jag inte heller att jag behöver. Lite över 40 år i arbetslivet räcker bra. Och nu har nästa fas tagit vid.
I morgon börjar en sex veckor lång semester. Jag byter världsdel, miljö och klimat. Jättespännande!
Några tidsmässiga hållhakar har vi; bokade datum för flygbiljetter och bokat boende de två första veckorna. Men resten är upp till oss. Helt flexibelt!
I morgon kväll flyger vi till Beijing och kommer dit onsdag morgon. Vi tillbringar onsdagen i Beijing med och hos vänner och flyger vidare på kvällen till Bangkok. Där blir vi hämtade och körda till Bhan Phe som ligger 23 mil söder om Bangkok, mot Kambodjahållet och mitt emot ön Koh Samet. Där ska vi bo i en bungalow på stranden i två veckor med havet och stranden som närmsta granne. Semester!!!!
Sedan räknar vi med att åka till Kambodja och se oss omkring.
I Bangkok möter vi vännen Anna, som har semester från jobbet i Beijing och varit på Koh Lantha under det Kinesiska Nyårslovet. Hon följer med oss till Ban Phe och avslutar sin semester där. Jättekul!
Har idag plockat fram det som ska med. Inte lätt att välja. Nu återstår bara att packa i väskan. Antar att jag får sovra lite till.
För att packa "rätt", både för 5 veckor i värmen, +30 eller mer, och sedan för Beijingväder i mars får man tänka till lite extra. Får se hur jag lyckas.
Saknas något, går det utmärkt att komplettera i Beijing, rolig shopping och ett gigantiskt utbud
Hittade idag i butiken Designtorget, något jag tänkte kunde vara bra att ha, en kombinerad sked, gaffel och kniv.
Jag har sett dem tidigare men aldrig slagit till. Idag gjorde jag det.
Kom också på att solkräm med rejäl skyddsfaktor 30, var en nödvändighet.
Besticken kommer säkert att användas flitigt.......
Vet nu inte alls när jag kommer åt en internetuppkoppling, men onsdag verkar troligt. Då blir det ett inlägg från Beijing.
Men det är klart att jag inte direkt bidrar till produktionen nu och det tycker jag inte heller att jag behöver. Lite över 40 år i arbetslivet räcker bra. Och nu har nästa fas tagit vid.
I morgon börjar en sex veckor lång semester. Jag byter världsdel, miljö och klimat. Jättespännande!
Några tidsmässiga hållhakar har vi; bokade datum för flygbiljetter och bokat boende de två första veckorna. Men resten är upp till oss. Helt flexibelt!
I morgon kväll flyger vi till Beijing och kommer dit onsdag morgon. Vi tillbringar onsdagen i Beijing med och hos vänner och flyger vidare på kvällen till Bangkok. Där blir vi hämtade och körda till Bhan Phe som ligger 23 mil söder om Bangkok, mot Kambodjahållet och mitt emot ön Koh Samet. Där ska vi bo i en bungalow på stranden i två veckor med havet och stranden som närmsta granne. Semester!!!!
Sedan räknar vi med att åka till Kambodja och se oss omkring.
I Bangkok möter vi vännen Anna, som har semester från jobbet i Beijing och varit på Koh Lantha under det Kinesiska Nyårslovet. Hon följer med oss till Ban Phe och avslutar sin semester där. Jättekul!
Har idag plockat fram det som ska med. Inte lätt att välja. Nu återstår bara att packa i väskan. Antar att jag får sovra lite till.
För att packa "rätt", både för 5 veckor i värmen, +30 eller mer, och sedan för Beijingväder i mars får man tänka till lite extra. Får se hur jag lyckas.
Saknas något, går det utmärkt att komplettera i Beijing, rolig shopping och ett gigantiskt utbud
Hittade idag i butiken Designtorget, något jag tänkte kunde vara bra att ha, en kombinerad sked, gaffel och kniv.
Jag har sett dem tidigare men aldrig slagit till. Idag gjorde jag det.
Kom också på att solkräm med rejäl skyddsfaktor 30, var en nödvändighet.
Besticken kommer säkert att användas flitigt.......
Vet nu inte alls när jag kommer åt en internetuppkoppling, men onsdag verkar troligt. Då blir det ett inlägg från Beijing.
"Bullfest"
Riktig vårkänsla ute. Solen lyser igen från en klarblå himmel, efter att ha varit lite frånvarande de senaste dagarna.
Skulle på konditoribesök på eftermiddagen, bullfest, så jag passade på att ge mig ut en sväng längs Årstaviken innan.
Det var riktigt trångt på sina ställen och många satt och i solen och drack sin medhavda dryck. Absolut vårkänning! Hur det är i morgon, vet man ju inte alls.
Mycket av snön har smält bort och utanför hos oss är det barmark.
Många som vill ut i solen.
VId Årstaviken ligger det kvar en hel del snö.
Efter att ha promenerat i en timme mötte jag Helen vid Eriksdalsbadet och vi gick upp till Götgatan och Gunnarssons Konditori.
Det var betydligt fler än vi som bestämt oss för att fika här och att hitta bord och stolar för åtta personer är inte ens lätt en vardag.
Man måste ha tur samt viss skicklighet och vi kom över tre runda bord i en hörna. Efter viss ommöblering bland borden och sökande efter lediga stolar hade vi skapat oss plats.
Kön till beställningen ringlade sig lång, men det gick ändå förvånansvärt snabbt att komma fram.
Jag åt årets första semla, jätttegod. Kanske det också var den sista?
"Specialsemla", grädden och mandelmassan är blandad. För övrigt fanns det fyra olika semlor att välja på.......
Hela sällskapet är samlat! Jättetrevligt!
Särskilt mysigt var det att förstås, som alltid, att träffa Helen. Nu dröjer det ju sex veckor tills vi ses igen.
Jag åker på tisdag.
Skulle på konditoribesök på eftermiddagen, bullfest, så jag passade på att ge mig ut en sväng längs Årstaviken innan.
Det var riktigt trångt på sina ställen och många satt och i solen och drack sin medhavda dryck. Absolut vårkänning! Hur det är i morgon, vet man ju inte alls.
Mycket av snön har smält bort och utanför hos oss är det barmark.
Många som vill ut i solen.
VId Årstaviken ligger det kvar en hel del snö.
Efter att ha promenerat i en timme mötte jag Helen vid Eriksdalsbadet och vi gick upp till Götgatan och Gunnarssons Konditori.
Det var betydligt fler än vi som bestämt oss för att fika här och att hitta bord och stolar för åtta personer är inte ens lätt en vardag.
Man måste ha tur samt viss skicklighet och vi kom över tre runda bord i en hörna. Efter viss ommöblering bland borden och sökande efter lediga stolar hade vi skapat oss plats.
Kön till beställningen ringlade sig lång, men det gick ändå förvånansvärt snabbt att komma fram.
Jag åt årets första semla, jätttegod. Kanske det också var den sista?
"Specialsemla", grädden och mandelmassan är blandad. För övrigt fanns det fyra olika semlor att välja på.......
Hela sällskapet är samlat! Jättetrevligt!
Särskilt mysigt var det att förstås, som alltid, att träffa Helen. Nu dröjer det ju sex veckor tills vi ses igen.
Jag åker på tisdag.
Vasastan,mina gamla kvarter
Jag flyttade in till stan (Stockholm) från Upplands Väsby (23 km norr om stan) i maj 2002.
Jag jobbade i Väsby och ville hitta ett boende nära pendeltåg och andra kommunikationer, så att jag smidigt kunde ta mig till och från Väsby och runt i Stockholmsområdet.
Vet inte hur många lägenheter jag tittade på, bara att det var många, innan jag hittade lägenheten på Upplandsgatan, väldigt centralt och i mysiga kvarter. Det kändes som om Vasastan var en "stad i staden".
Huset var byggt 1896, så mycket atmosfär fanns i väggarna. Det gjorde för övrigt gammal tätning också, i form av tidningar och sågspån. Detta märktes tydligt när vi borrade i väggarna, sågspånen rann ut och vi kunde även ta del av nyheter från början av 1900 talet. Riktigt spännande!
Upplandsgatan, det gula huset närmast i bild, blev mitt hem i två år. Min lägenhet låg mot gården och hade en stor, härlig, balkong. Jättemysigt! (Inga balkonger får i Stockholm byggas till på framsidan av så gamla hus.)
Idag när jag följt Liv och Max till Uppsalabussen promenerade jag mot mina gamla kvarter. Allt fanns kvar som jag mindes det och eftersom jag kom ihåg den gamla portkoden till huset där jag bott, smög jag in och insöp lite atmosfär.
Dörrar till lägenheterna hade bytts ut mot säkerhetsdörrar, men annars var det sig likt.
Jag gick till och med upp till andra våningen, där jag själv bott, för att se hur det kändes.
Hon som jag sålde lägenheten till bodde kvar och vad jag kunde se av namntavlan i porten så gjorde grannarna det också.
Visst var det ett jättemysigt hus och en väldigt trevlig lägenhet, men jag ville ha lite större, därav anledningen till min flytt till Söder. Något större i Vasastan 2004 hade blivit mycket dyrare. Idag är det nästan tvärt om.
När jag kände mig klar med huset gick jag ner till Odengatan. Just vid Odenplan var det ett virrvarr av byggnadsställninger för där ska det byggas en ny tunnelbana. Här fanns inget av det gamla kvar. Men det var inte så snyggt innan heller, så det gjorde mig inget alls.
Men Odengatan västerut var sig precis lik. Här finns fortfarande många restauranger, caféer och mindre butiker av allehanda slag. Alltid trevligt att kika in i dem!
Här har jag köpt min espressomaskin 2002. Fortfarande går det bra att köpa kaffe och få det malt och att lämna in knivar för att få dem slipade. Klart att jag gjorde ett besök in i dag, bara för att titta.
Gamla, anrika, restaurang Tennstopet. Här har jag suttit många gånger; i baren vid brasan under kyliga kvällar och på uteserveringen, så fort det varit möjligt om våren. Det var förr en av mina favoritrestauranger! Här finns också en matsalsdel, lite finare, med vita dukar och de har en annan meny än den som finns i baren.
Får bestämt göra ett besök i vår och se hur det känns.
Odengatan ner mot Odenplan.
Jag skulle möta en väninna i närheten av Tennstopet och vi promenerade sedan genom stan upp till Söders höjder.
Känner bestämt att jag hade det bra i Vasastan, väldigt bra. Men nu bor jag på Söder, alldeles vid vattnet och trivs väldigt bra med det. Livet förändras.
Visst är det nog så att olika faser och erfarenheter i livet påverkar ens sätt att se på och uppleva tillvaron.
Blickar jag bakåt, finns mycket att minnas och som berikat mitt liv. Tittar jag mot morgondagen och vidare framåt, vet jag att de erfarenheter jag har med mig kommer att följa mig och förhoppningsvis hela tiden också fyllas på med nya. Det är jag väldigt glad över.
En ganska ny erfarenhet jag fått och som berikat och hela tiden berikar både mig och mitt liv väldigt mycket är att vara mormor till Max, nu lite drygt ett år. ( Han fyllde ett den 12 jaunari)
Vilken glädje!
Tror bestämt att han ska få följa med på en promenad till "mina gamla kvarter" i vår, om inte annat så för att kanske höra historiens vingslag.
Max koncentrerar sig för att gå utan stöd. Han lyckades bra! (Hann dock inte med att ta några bilder, fort gick det)
Visst var jag jätteduktig? Jag kan gå! Måste bara vila lite.
Jag jobbade i Väsby och ville hitta ett boende nära pendeltåg och andra kommunikationer, så att jag smidigt kunde ta mig till och från Väsby och runt i Stockholmsområdet.
Vet inte hur många lägenheter jag tittade på, bara att det var många, innan jag hittade lägenheten på Upplandsgatan, väldigt centralt och i mysiga kvarter. Det kändes som om Vasastan var en "stad i staden".
Huset var byggt 1896, så mycket atmosfär fanns i väggarna. Det gjorde för övrigt gammal tätning också, i form av tidningar och sågspån. Detta märktes tydligt när vi borrade i väggarna, sågspånen rann ut och vi kunde även ta del av nyheter från början av 1900 talet. Riktigt spännande!
Upplandsgatan, det gula huset närmast i bild, blev mitt hem i två år. Min lägenhet låg mot gården och hade en stor, härlig, balkong. Jättemysigt! (Inga balkonger får i Stockholm byggas till på framsidan av så gamla hus.)
Idag när jag följt Liv och Max till Uppsalabussen promenerade jag mot mina gamla kvarter. Allt fanns kvar som jag mindes det och eftersom jag kom ihåg den gamla portkoden till huset där jag bott, smög jag in och insöp lite atmosfär.
Dörrar till lägenheterna hade bytts ut mot säkerhetsdörrar, men annars var det sig likt.
Jag gick till och med upp till andra våningen, där jag själv bott, för att se hur det kändes.
Hon som jag sålde lägenheten till bodde kvar och vad jag kunde se av namntavlan i porten så gjorde grannarna det också.
Visst var det ett jättemysigt hus och en väldigt trevlig lägenhet, men jag ville ha lite större, därav anledningen till min flytt till Söder. Något större i Vasastan 2004 hade blivit mycket dyrare. Idag är det nästan tvärt om.
När jag kände mig klar med huset gick jag ner till Odengatan. Just vid Odenplan var det ett virrvarr av byggnadsställninger för där ska det byggas en ny tunnelbana. Här fanns inget av det gamla kvar. Men det var inte så snyggt innan heller, så det gjorde mig inget alls.
Men Odengatan västerut var sig precis lik. Här finns fortfarande många restauranger, caféer och mindre butiker av allehanda slag. Alltid trevligt att kika in i dem!
Här har jag köpt min espressomaskin 2002. Fortfarande går det bra att köpa kaffe och få det malt och att lämna in knivar för att få dem slipade. Klart att jag gjorde ett besök in i dag, bara för att titta.
Gamla, anrika, restaurang Tennstopet. Här har jag suttit många gånger; i baren vid brasan under kyliga kvällar och på uteserveringen, så fort det varit möjligt om våren. Det var förr en av mina favoritrestauranger! Här finns också en matsalsdel, lite finare, med vita dukar och de har en annan meny än den som finns i baren.
Får bestämt göra ett besök i vår och se hur det känns.
Odengatan ner mot Odenplan.
Jag skulle möta en väninna i närheten av Tennstopet och vi promenerade sedan genom stan upp till Söders höjder.
Känner bestämt att jag hade det bra i Vasastan, väldigt bra. Men nu bor jag på Söder, alldeles vid vattnet och trivs väldigt bra med det. Livet förändras.
Visst är det nog så att olika faser och erfarenheter i livet påverkar ens sätt att se på och uppleva tillvaron.
Blickar jag bakåt, finns mycket att minnas och som berikat mitt liv. Tittar jag mot morgondagen och vidare framåt, vet jag att de erfarenheter jag har med mig kommer att följa mig och förhoppningsvis hela tiden också fyllas på med nya. Det är jag väldigt glad över.
En ganska ny erfarenhet jag fått och som berikat och hela tiden berikar både mig och mitt liv väldigt mycket är att vara mormor till Max, nu lite drygt ett år. ( Han fyllde ett den 12 jaunari)
Vilken glädje!
Tror bestämt att han ska få följa med på en promenad till "mina gamla kvarter" i vår, om inte annat så för att kanske höra historiens vingslag.
Max koncentrerar sig för att gå utan stöd. Han lyckades bra! (Hann dock inte med att ta några bilder, fort gick det)
Visst var jag jätteduktig? Jag kan gå! Måste bara vila lite.
Kvalitetstid med Max och Liv
Vaknade, inte i ottan direkt och såg att det var snövirvel ute. Något blött föll från en molnig himmel, det blåste och kändes inte alltför mysigt att tänka sig en långpromenad.
Men efter en utdragen frukost med tidningsläsande, så hade snöyran upphört och solen skymtade fram.
Det blev en promenad ner genom Söder och Gamla Stan för att möta Liv och Max i Cityterminalen.
Jag ska "rå om" dem tills i morgon. Jättemysigt! Eftersom vi åker på tisdag så dröjer det länge, sju veckor, tills vi ses igen. Men nu ska här umgås!
Vi gick mot Gamla Stan och Stortorget. Kanske en fika i Grillska Huset, Stadsmissionens café, kunde smaka bra?
Stortorget, Grillska Huset är den grå byggnaden bakom fontänen.
Liv och en Max som undrar hur länge till man måste sitta still. Mycket roligt lockar!
Max undersöker fönstret, väldigt spännande och han var mycket road av att sitta/stå där och titta ut på allt som hände. Många förbipasserande stannade upp och vinkade till honom och Max vinkade tillbaka förstås.
Just Grillska Huset, som drivs av Stockholms Stadsmission, har ett väldigt trevligt café med bakverk, goda smörgåsar och lite olika soppor. Allt är gott och för att vara Stockholm är prisläget bra. Stadsmissionen stöder hemlösa i Stockholm och andra som har det svårt volket det gör att jag mer än gärna besöker deras café. Sommartid finns här också en uteterrass högst upp, där det är jättemysigt att sitta och titta ut över Gamla Stan och Stockholms inlopp.
Rekommenderas verkligen!
Vi rörde oss så småningom upp mot Söder och Liv funderade över vad som skulle inhandlas till middagen. Hon skulle stå för den.
Jag väntar med spänning. Vi bestämde att inta den till "Let´s Dance framför teven.
Jag har nämligen aldrig sett detta program och någon gång ska vara den första. Får alltså titta på "På Spåret" i pausen och Skavlan på SVT play. Men det går väl det också?
Ska också se om Max är klar för sin examen i "gåskolan". Han har sedan han var 8-9 månader gått längs möblerna och varit "stabil". Men lite rädd för att släppa taget.
Max tar en paus under bordet.
Sedan kunde inte mormor låta bli..... Klart att Max kan gå! Och det kunde han. Alldeles själv gick han, om än så, bara sex steg idag. Men i morgon blir det betydligare fler. Härligt!
"Passar på att vila lite". Mormor kör med mig, men det är jätteroligt att gå själv. Vilken frihet!
Och vad långt man hinner!
Men efter en utdragen frukost med tidningsläsande, så hade snöyran upphört och solen skymtade fram.
Det blev en promenad ner genom Söder och Gamla Stan för att möta Liv och Max i Cityterminalen.
Jag ska "rå om" dem tills i morgon. Jättemysigt! Eftersom vi åker på tisdag så dröjer det länge, sju veckor, tills vi ses igen. Men nu ska här umgås!
Vi gick mot Gamla Stan och Stortorget. Kanske en fika i Grillska Huset, Stadsmissionens café, kunde smaka bra?
Stortorget, Grillska Huset är den grå byggnaden bakom fontänen.
Liv och en Max som undrar hur länge till man måste sitta still. Mycket roligt lockar!
Max undersöker fönstret, väldigt spännande och han var mycket road av att sitta/stå där och titta ut på allt som hände. Många förbipasserande stannade upp och vinkade till honom och Max vinkade tillbaka förstås.
Just Grillska Huset, som drivs av Stockholms Stadsmission, har ett väldigt trevligt café med bakverk, goda smörgåsar och lite olika soppor. Allt är gott och för att vara Stockholm är prisläget bra. Stadsmissionen stöder hemlösa i Stockholm och andra som har det svårt volket det gör att jag mer än gärna besöker deras café. Sommartid finns här också en uteterrass högst upp, där det är jättemysigt att sitta och titta ut över Gamla Stan och Stockholms inlopp.
Rekommenderas verkligen!
Vi rörde oss så småningom upp mot Söder och Liv funderade över vad som skulle inhandlas till middagen. Hon skulle stå för den.
Jag väntar med spänning. Vi bestämde att inta den till "Let´s Dance framför teven.
Jag har nämligen aldrig sett detta program och någon gång ska vara den första. Får alltså titta på "På Spåret" i pausen och Skavlan på SVT play. Men det går väl det också?
Ska också se om Max är klar för sin examen i "gåskolan". Han har sedan han var 8-9 månader gått längs möblerna och varit "stabil". Men lite rädd för att släppa taget.
Max tar en paus under bordet.
Sedan kunde inte mormor låta bli..... Klart att Max kan gå! Och det kunde han. Alldeles själv gick han, om än så, bara sex steg idag. Men i morgon blir det betydligare fler. Härligt!
"Passar på att vila lite". Mormor kör med mig, men det är jätteroligt att gå själv. Vilken frihet!
Och vad långt man hinner!
Kinesiskt Nyår
Xin nián kuài le; Gott Nytt År, på kinesiska. Idag är det nytt kinesiskt år och nu har Kaninens år börjat.
Jag har tillbringat flera kinesiska nyår i Beijing och jag kan lova att det firas. Inte bara en dag, runt 12 slaget som i Sverige, utan i veckor. Smällare och raketer skjuts av för glatta livet. Det är viktigt att det låter mycket så att "onda krafter" skräms i väg.
Mina minnnen från Beijing och nyårsfirandet har varit att ljudet/oväsenet, låter som om man befann sig i en krigszon. Men det ska vara så! Ju mer det låter, desto bättre!
Nu är alltså Tigerns år över och Kaninen har intagit år 2011.
I den kinesiska kalendern representeras varje år av ett djur.
Enligt en gammal sägen skulle Buddha, 563-483 F.K. lämna jordelivet, eftersom han nått upplysning. Han bjöd då in alla djuren på fest, men det var bara 12 stycken som kom. Dessa var råttan, oxen, tigern, kaninen, draken, ormen, hästen, geten, apan, tuppen, hunden och grisen.
Den kinesiska kalenderna börjar med råttan och detta lär enligt sägnen bero på att råttan åkte på oxens rygg till kalaset.
Men strax innan de kom fram så, hoppade han ner och sprang för att komma först. Grisen var den som kom sist och är följaktligen det sista djuret i den kinesiska kalendern.
Det kinesiska Nyåret infaller i perioden 21/1-19/2 och exakt när det infaller beror på när den andra nymånen inträffar.
(I den kinesiska kalendern har månaderna 29.5 dagar så de överensstämmer inte med vår Gregorianska kalender.)
Själv började jag firandet redan i går. Lika bra att komma i gång ordentligt. Bosse bjöd på härlig champagenefrukost och lämnade över vackra, långskaftade, röda, rosor. En alldeles, väldigt, bra början på dagen. (Nu var det i och för sig så att vi också hade bröllopsdag.)
Vackra rosor.
Bröllop på Fidji år 2005; i solnedgången, helt fantastiskt.
Borgmästaren från Suva, som var influgen med vattenflygplan för att viga oss. Båten i bakgrunden kryssade vi runt med bland öarna på Fidji under 4 dygn.
Vigselbevis och bröllopstårta plus en extra blombukett jag fick av besättningen.
Hit åker vi gärna igen!
I övrigt dessa två dagar; socialt ungänge i olika sammanhang och lunch på en fisk och skaldjursrestaurang. Gissa om jag trivs?
Ska fottsätta fira det kinesiska nyåret i kväll njuta av tillvaron. I morgon kommer Max och Liv hit och helgen i övrigt bjuder på samvaro med vänner och middag hos Helen.
Och nästa tisdag, den 8/2, åker vi först till Beijing för en dag, mellanlandar (vi kommer tillbaka på hemvägen i mitten av mars) och vidare till Thailand.
Annmari, en av "kinavännerna" på besök hos oss .
Inger, bjuder mig på lunch och vi firar kinesiskt nyår.
Dagens lunch; en härlig räksallad.
Jag har tillbringat flera kinesiska nyår i Beijing och jag kan lova att det firas. Inte bara en dag, runt 12 slaget som i Sverige, utan i veckor. Smällare och raketer skjuts av för glatta livet. Det är viktigt att det låter mycket så att "onda krafter" skräms i väg.
Mina minnnen från Beijing och nyårsfirandet har varit att ljudet/oväsenet, låter som om man befann sig i en krigszon. Men det ska vara så! Ju mer det låter, desto bättre!
Nu är alltså Tigerns år över och Kaninen har intagit år 2011.
I den kinesiska kalendern representeras varje år av ett djur.
Enligt en gammal sägen skulle Buddha, 563-483 F.K. lämna jordelivet, eftersom han nått upplysning. Han bjöd då in alla djuren på fest, men det var bara 12 stycken som kom. Dessa var råttan, oxen, tigern, kaninen, draken, ormen, hästen, geten, apan, tuppen, hunden och grisen.
Den kinesiska kalenderna börjar med råttan och detta lär enligt sägnen bero på att råttan åkte på oxens rygg till kalaset.
Men strax innan de kom fram så, hoppade han ner och sprang för att komma först. Grisen var den som kom sist och är följaktligen det sista djuret i den kinesiska kalendern.
Det kinesiska Nyåret infaller i perioden 21/1-19/2 och exakt när det infaller beror på när den andra nymånen inträffar.
(I den kinesiska kalendern har månaderna 29.5 dagar så de överensstämmer inte med vår Gregorianska kalender.)
Själv började jag firandet redan i går. Lika bra att komma i gång ordentligt. Bosse bjöd på härlig champagenefrukost och lämnade över vackra, långskaftade, röda, rosor. En alldeles, väldigt, bra början på dagen. (Nu var det i och för sig så att vi också hade bröllopsdag.)
Vackra rosor.Bröllop på Fidji år 2005; i solnedgången, helt fantastiskt.
Borgmästaren från Suva, som var influgen med vattenflygplan för att viga oss. Båten i bakgrunden kryssade vi runt med bland öarna på Fidji under 4 dygn.
Vigselbevis och bröllopstårta plus en extra blombukett jag fick av besättningen.
Hit åker vi gärna igen!
I övrigt dessa två dagar; socialt ungänge i olika sammanhang och lunch på en fisk och skaldjursrestaurang. Gissa om jag trivs?
Ska fottsätta fira det kinesiska nyåret i kväll njuta av tillvaron. I morgon kommer Max och Liv hit och helgen i övrigt bjuder på samvaro med vänner och middag hos Helen.
Och nästa tisdag, den 8/2, åker vi först till Beijing för en dag, mellanlandar (vi kommer tillbaka på hemvägen i mitten av mars) och vidare till Thailand.
Annmari, en av "kinavännerna" på besök hos oss . 
Inger, bjuder mig på lunch och vi firar kinesiskt nyår.Dagens lunch; en härlig räksallad.
Februari, ny månad
Idag är det ny månad och den första februari. Max har namnsdag! Tyvärr får vi vänta några dagar med att fira, eftersom både Max och hans föräldrar är sjuka. Men jag väntar så gärna. Hoppas i alla fall på att den lilla familjen skyndar sig på att bli friska.
Grattis Max på din namnsdag!
Dagen har bara rullat på och jag har pysslat lite här hemma. Om en vecka åker vi på långresa och jag har funderat lite på vad som ska med. Bara funderat, packa gör vi dagen innan. Men eftersom vi ska åka runt en del är det praktiskt att inte släpa med saker i onödan. Ibland gör jag det. Kan få för mig "att det kan vara bra att ha". Håller på att ändra på det. Om jag känner mig rätt så blir det nog en del inköp under vägs.
Och glöms nu något hemma, eller behov uppstår under vägs, så går det alltid att komplettera.
Anna är nu i Thailand och "värmer upp". Hon verkar ha det jättebra och möter oss i Bangkok nästa onsdag kväll för vidare transport och till vår hyrda strandbungalow. Det ska verkligen bli roligt att träffa Anna igen och att ge sig ut och resa förstås. Jag längtar verkligen.
Fick idag en glad överraskning. Resebyråföretaget RESIA kontaktade mig. Några anställda där hade läst en del av mina reseskildringar på bloggen och plockat ut några som de vill använda. Så nu på långresan vill de ha några inlägg från mig och innehållet väljer jag själv. Kul!
Grattis Max på din namnsdag!
Dagen har bara rullat på och jag har pysslat lite här hemma. Om en vecka åker vi på långresa och jag har funderat lite på vad som ska med. Bara funderat, packa gör vi dagen innan. Men eftersom vi ska åka runt en del är det praktiskt att inte släpa med saker i onödan. Ibland gör jag det. Kan få för mig "att det kan vara bra att ha". Håller på att ändra på det. Om jag känner mig rätt så blir det nog en del inköp under vägs.
Och glöms nu något hemma, eller behov uppstår under vägs, så går det alltid att komplettera.
Anna är nu i Thailand och "värmer upp". Hon verkar ha det jättebra och möter oss i Bangkok nästa onsdag kväll för vidare transport och till vår hyrda strandbungalow. Det ska verkligen bli roligt att träffa Anna igen och att ge sig ut och resa förstås. Jag längtar verkligen.
Fick idag en glad överraskning. Resebyråföretaget RESIA kontaktade mig. Några anställda där hade läst en del av mina reseskildringar på bloggen och plockat ut några som de vill använda. Så nu på långresan vill de ha några inlägg från mig och innehållet väljer jag själv. Kul!
