Sista arbetsdagen på SSB

    
Jaha, så var sista arbetsdagen gjord på SSB, Svenska Skolan i Beijing. Ja, det trodde jag i och för sig också i juni 2010, då jag slutade mitt yrkesliv och blev pensionär.Nåja, slutade och slutade.... och sedan dess har mycket spännande hänt på arbetsfronten.
Det var en klar, frisk och solig morgon och eleverna och jag gick till en närbelägen lekpark för att ha ett litet avskedskalas.
Som dryck hade varm choklad passat utmärk. Det var ett par minusgrader ute och gräsmattorna på lekplatsen lyste vita av frosten. Tyvärr fanns ingen varm choklad att tillgå och jag yppade inte ens mina tankar för barnen. Jag hade liksom köpt Sprite, men den fick vi ta vid ett snare tillfälle under dagen. Annars hade vi/jag nog frusit ännu mer. Barnen var rejält klädda med tjocka jackor och skor, men min tunna poplinjacka och vårskor gav inte mycket värme i kylan. Men humöret var desto varmare.
I övrigt höll jag värmen genom att vid jämna och ojämna mellanrum dela ut olika sorters godisar som chokladbitar, sega gubbar och pepparkakor från gårdagens bak till barnen

Här leks det för fullt.




Rolig studsmatta!


Träden är förberedda för den kyliga årstiden och är vitmålade på stammarna. Detta skall göra att de bättre klarar vinterns kyla.

I övrigt blev dagen något splittrad för min del; jobb i annan klass, dokumentation, föräldrasamtal och att mentalt förbereda mig för att lämna SSB och framför allt "min klass".
Tror nog jag är lite pjåskig, men jag bjuder på det. I alla år jag jobbat, och det är nu faktiskt 41, så har eleverna alltid varit det viktigaste. Och det är mycket, otroligt mycket jag fått med mig genom åren. När jag tänker så, känns det faktiskt helt rätt att att ha minnena kvar. I övrigt är jag mycket för att se framåt. Det som har varit kan du ju ändå inte göra något åt. Men du kan påverka/ göra desto mer av den tid du har framför dig. Jag försöker göra det!
Efter att ha samlat ihop mig själv ett tag på sena eftermiddagen, så blev det middag med Bosse och vännerna Anna och Christina på den italienska restaurangen AliOoli
Mycket prat, många minnen och skratt och känslan av en härlig vänskap. Tack för att ni finns!
Ni är bäst!


Jättetrevligt! Och visst gillar vi alla AC Milan; där spelar ju Zlatan.....


Christina, Anna, Bosse och jag äter "farvälmiddag" tillsammans. Men jag kommer på besök i vår! Så avskedet blev inte så dramatiskt.....


En spännande tanke, men jag vet inte om just slutklämmen stämmer på mig. Jag är nog snarare tillfreds över att jag vid fyllda 62 och varandes frisk, har frihet och möjlighet att välja vad jag vill göra och att dessutom vara nöjd med de beslut jag fattar. För alla beslut går att ompröva. Och jag är inte rädd för att ge mig ut i det okända. Bara om det finns katter i närheten.....