Sista augusti och det känns som om det fortfarande vore sommar. Härligt!
Som jag uttryckt så många gånger förr, så tycker jag att tiden går så fort och jag vill ibland dra i mitt "stoppsnöre" för att mentalt hinna med i svängarna och kunna smälta det som sker.
Idag stannade jag till lite extra till då jag läste följande citat; "Mycket få människor lever idag - de flesta gör förberedelser för i morgon"; Jonathan Swift.
Och visst är det väl så vi ofta tänker; i morgon, nästa vecka, om en månad, när jag får tid, inte nu - senare.......o.s.v.
Det här med att fånga dagen blir inte riktigt av. Känns ibland som em klyscha! Vadå fånga?
Åtminstone är det så för mig ibland, fastän jag har gott om tid. Jag glömmer eller tappar helt bort det där fångandet.
Men jag har gjort framsteg och jag har blivit mycket duktigare på att "bara vara" och tänka "här och nu".
Jag behöver inte ligga före hela tiden.
Kan känna att det nog varit lite av en yrkesskada som lärare att alltid ligga ett antal steg före i jobbet och sedan har det på något sätt följt med hem.
Någon som känner igen sig?

Idag jobbade jag ett par timmar på morgonen och var således i farten tidigt. Och starx före klockan 12 hade jag åkt en för mig ny busslinje ut till Gärdet, Frihamnen, för att luncha med döttrarnas pappa. Jättemysigt!
Vi satt ute under ett parasoll och njöt av både god mat och en trevlig pratstund.
Det är alltid roligt att ses!
Och just idag pratade vi också om lite praktiska detaljer i samband med Helens vigsel i början av september.

Mötte senare upp Bosse nere på stan och jag kunde inte undvika att stanna vid en guldsmedsaffär på Drottninggatan som har ett sortiment från designers som jag tycker om. Jag är också väldigt förtjust i de smycken som Efva Attling gör, men i hennes butik blev det inget besök just idag.


Mycket fint från Thomas Sabo,
liksom från Georg Jensen. Jag tittade även på Ole Lynggaard.


När vi arbetat oss igenom turiststråken; Drottninggatan i City, Västerlånggatan i Gamla Stan och Götgatan på Söder så kändes det välbehövligt med en vätskepaus i solen på Snaps, Medborgarplatsen. Här är det roligt att bara sitta och titta på folk. Folk som sitter på serveringen, som går förbi, cyklar eller sitter fast i lååånga bilköer. Klart omväxlande!






Vilken härlig dag!!!

För att fortsätta njuta av dagens sista soltimmar blev det en stund på balkongen också, med datorn och bloggen.
Nu har jag en hel kväll till förfogande och den skall jag ta vara på. Kanske överraskar jag Bosse med något?
För jag tänker inte alls på morgondagen.
Inte just nu!

Det är VM i fri idrott och det är inte utan att jag idag ägnat ett par timmar framför tvapparaten. Som "gammal fri idrottare", sprinter, så är jag verkligen intresserad.
Lite halvmulet ute och inget direkt planerat, så jag tog dagen med ro.
Och mellan varven blev det lite jobb som jag kan göra hemifrån.
Skönt att inte längre behöva förflytta sig med bil till ett arbete. I Stockholm är det långa bilköer i flera timmar både morgon och kväll. Citybanan som byggs ställer till det och ett antal ombyggnationer gör att många måste byta resväg och nu trängs fler bilister på färre infarter. Även flera av de kommunala transportmedlen dras med förseningar, där pendeltågen är värst utsatta.
Men allt är relativt. Jag vet ju att mina kollegor i Beijing har det betydligt värre med alla köerna där.....


Stillastående trafik både på Skanstullsbron(närmast) och Johanneshovsbron. Bilisterna kommer från de södra förorterna och skall in till stan.

Fram på eftermiddagen masade jag mig i alla fall ut för den dagliga promenaden. Blev lite förvånad när jag uppe på Folkungagatan såg en husfasad där de boende verkligen ansträngt sig för att få sina franska balkonger att blomstra.
Jag har gått förbi huset många gånger tidigare men aldrig upptäckt blommorna. Tyvärr syns de inte så tydligt på bilden. Fantastiskt att de kan överleva. Folkungagatan är nämligen väldigt trafikerad hela dygnet och stundtals en genomfartsgata.



Apropå blommor! Nedanför hos oss, längs kajen, ligger flera husbåtar och en del har jättefina odlingar ombord. Eller vad sägs?



Lite båtdjungel över det hela.

Blev lite förvånad under min promenad idag.Och det kan man ju bli av olika anledningar. Men det var flera personer som stannade mig och tyckte att jag hade en så fin blus/tunika på mig. De sa att de blev glada av färgen och att jag lyste upp gatan/affären. Visst blev jag glad!!!!
Jag log tillbaka och tänkte för mig själv på Lido Market i Beijing där den här blusen inhandlas, plus ytterligare en. Och mycket mer därtill.


En glad och pigg blus!

Att mina främsta talanger inte ligger på det pyssliga området är ganska vida känt. Och jag har heller aldrig hymlat om det.
Som tur är har jag alltid haft mycket förstående arbetskamrater, elever och föräldrar som hjälpt till och stöttat när dessa moment ingått i skolarbetet; jul och påskpyssel till exempel.
Men idag gjorde jag ett par mer eller mindre lyckade försök inom området.
I en klass skulle idag vindsnurror tillverkas efter en given instruktion. Mitt jobb var att läsa och följa instruktionen med ett par elever. Och se det gick galant! Vi fick till både vikningar, klippningar, klistringar och fick dessutom vindsnurran att snurra. Lyckat! Både för eleverna och mig.




Snurra under tillverkning.

Senare idag blev jag tillfrågad om stickning av en elev. Kunde jag möjligen lägga upp maskor?
Det var länge sedan jag gjorde ett sådant försök och jag började tappert med att lägga upp maskor på en sticka.
Fick då rådet av en annan stickunnig elev att det nog var bäst att lägga upp maskorna på dubbla stickor eftersom de då blev lösare och och det skulle bli lättare att sticka de första varven. Hmmmm....
Hur skulle jag nu göra? Samma hjälpsamma gav mig nu en kurs i maskuppläggning. Och efter ett litet tag så gick det riktigt bra. Så nu kan jag!
Men att jag skulle ge mig mig på att vare sig sticka, virka eller brodera är det ingen risk för. Men det är nog roligt att veta hur man gör.
Minns faktiskt nu att  jag i min barn och ungdom broderat ett par dukar och stickat en tröja och en kofta i angoragarn.
Men någon virkning har jag aldrig gett mig på. Tror jag var sjuk när den kursen gavs i skolan.

Koncentration!


Eftersom jag nu är mycket inne i det här att göra/prova minst en ny sak varje dag så kanske det blir lite rekord idag.
Både vindsnurran och maskuppläggningen på dubbla stickor var nytt för mig.
Och nu skall jag göra en sorts äggrätt med kantareller (köpta) och vårlök som jag aldrig provat tidigare. Receptet verkade lockande och gott så jag slår till.
Tror det är rätt tillfälle idag!

Vet inte riktigt vart den här söndagen tog vägen.
Sov länge och sedan, efter en lång, mysig, frukost med prat och tidningsläsning var det dags för VM. Visserligen inte på plats i Korea, men det var ändå spännande att följa tävlingarna hemma i soffan.
Jag tycker att de svenska "tjejerna" lyckades bra, Carolina Klyft som tog en 5te plats i längd men ändå inte fick till det perfekta hoppet ( enl. henne själv) och Moa Hjelmer som tog sig till semifinalen på 200 m.
Men jag undrar fortfarande hur det kom sig att MR BOLT tjuvstartade i 100 m finalen. Han brukar ju aldrig vara så snabb i starten. Blir spännande att se hur och om det blir någon final på 200 m för hans del.

Efter att ha tittat på sport, dock inte ombytt, så var det i alla fall dags för dagens promenad. Men först inhandlades en almanacka för 2011-2012. Jag måste börja skriva in vad jag skall göra/åtagit mig och när. Jag kan inte längre ha mitt "kontor" i huvudet eller på lösa lappar i fickan.
Behövde också en bunt nya sockar i en tunn kvalité. Alla mina par, inhandlade i Beijing och som varit pigga i ett par år har nu tagit slut. Och dessutom alla på en gång.
Höll på att få dåndimpen då jag skulle betala de nya på Twilfit. Det var där jag hittade de jag tyckte kändes skönast. Och jag hade innan köpet, i vilken butik det vara månde, bestämt mig för att ta fyra par utan att titta på priset.
Så nu hoppas jag att de är både hållbara och sköna. Verkligen!!!!!

Promenad blev det och efter den kom jag på att vi inte hunnit med någon lunch. Så en tidig middag eller sen lunch fick det bli.
Vi hade hört talas om en vietnamesisk, liten, restaurang på Bjurholmsgatan i närheten av oss här på Söder, så vi bestämde oss för att prova den. Lilla Saigon!


Här är det nog meningen att man skall sitta inne.


Några trappor ner i ett vanligt hyreshus ligger Lilla Saigon.
Vill man sitta ute och äta är detta inte det bästa alternativet, men med det halvmulna vädret idag så slog vi till och satte oss inomhus.

Menyn var ganska lång och hade bra variation av rätter att välja bland.
Bosse slog till på wokade nudlar med grönsaker, kyckling och cashewnötter. Själv provade jag på stora, grillade, räkor med krispiga grönsaker. Gott! Gott! Jag provade också att dricka vietnamesiskt öl, Saigon. Också det gott!
Men nästa gång skall vi nog be dem krydda maten mer. Vi tycker båda om lite sting i maten, men det kanske inte alla gör.


Mina stora, grillade, räkor med krispiga grönsaker. (Riset hoppade jag över.)

(På restaurangen serveras också dagens lunch med ett antal rätter att välja bland och den får vi prova en annan dag.)

Det blev en promenad till efter maten. Solen hade kommit fram och det kändes skönt att bara strosa runt utan egentligt mål.
Och mer mat behöver vi inte alls fundera på idag!

Jag har vanligtvis helt obefintliga säljartalanger, men idag hjälpte jag Liv att sälja babykläder som Max vuxit ur i Fyrispark, strax utanför Uppsala. Här anordnas det några gånger om året speciella loppisar där det bara säljs barnsaker.
Bara och bara; hela området var helt fullt av hågade försäljare med mängder av barnsaker.


Så såg det ut i den gång där vi var posterade.

Fyrispark är en riktigt gammaldags folkpark, med dans vissa kvällar, men idag var det bara loppis som gällde.
Det var en riktig sommarlördag med +24 grader och en sol som lyste på oss från en helt klarblå himmel.

Jag åkte hemifrån strax efter klockan 8 på morgonen och var i Uppsala en timme senare. Tur att det var lördag, annars hade resan säkert tagit upp emot ett par timmar, eftersom det är så mycket bilar ute på vardagarna. Och dessa bilar skall samsas på ett begränsat utrymme. ( Flera vägar och genomfarter är stängda p.g.a. ombyggnation och det kommer att vara en besvärlig trafiksituation hela hösten.)
Men strax efter klockan 10 var vi beredda och hade hämtat ett bord och packat upp det vi skulle sälja. Och visst blev det en del.
De minsta klädesplaggen var i storlek 40! Så smått! Tänk, så liten Max var när han kom till världen! Nostalgi!!!
Många plagg är inköpta i Beijing, på Yashow och det var många som var intresserade både av de fina plaggen och att de var av bra kvalité. Och det stämmer verkligen.


Storlek 40- 55cm......


Och små, små, skor. Uggstövlarna är storlek 17!!! Tänk de hade Max i vintras.

Liv i försäljartagen. Hon är bra på det här!

Det mesta såldes och när loppisen stängde klockan 15 hade vi bara en liten bananlåda kvar med kläder. Klart att vi var nöjda.
Frisk luft, trevlig samvaro och det mesta sålt.


Många besökare och många säljare.

Jodå, jag sålde också på bra. Var lite stolt över mig själv.......



Kvällen, som nu börjat infinna sig, skall ägnas åt en god, lång, middag på balkongen tillsammans med Bosse och att "bara vara". Det gillar jag....

Det här med att vara pensionär= fritt disponera sin tid, tycker jag väldigt mycket om.
Att egentligen inte ha några som helst "måsten". Men jag har lite projektjobb då och då (inte skola) och det är bara uppfriskande utmaningar.
Men nu gör jag ett litet undantag i några veckor och skall gästspela ett par dagar i veckan på Tullgårdsskolan, där jag också jobbade tre dagar i veckan från i påskas och fram till sommarlovet.
Det passar mig utmärkt att ha 100m till jobbet...
Senare i höst bär det av till Thailand för jobb och jag vill gärna innan dess också ta en tur till Beijing. Dit kan man ju alltid åka! Absolut en stad som har stor plats i mitt hjärta.


Utsikt från "mitt klassrum" på Tullgårdsskolan.


Jodå, Globen syns från klassrummet och båten längst fram är restaurang Thaiboat, en av stans mest populära.

Jag har bestämt mig för att ta en lunchpromenad de dagar som jag jobbar. Då blir det minst två promenader de dagarna och mitt mål är att i snitt gå 8km/dag. Gärna lite till...Får se hur det blir med nytt kort på Friskis och Svettis. Jag har inte helt bestämt mig.
Att gå längs kajen är alltid mysigt och det är alltid många änniskor här så det blir aldrig tråkigt. Dessutom tycker jag om att se vatten och båtar av olika slag.
Längs kajen finns det ett antal kiosker utplacerade och här samlas mammor och pappor med sina barn och far och morföräldrar med barnbarnen för en glass eller fikapaus. Absolut en social träffpunkt!

Glasskiosken, en social mötesplats.

På tillbakavägen kom också buss nummer 55. Den har en liten del av sin sträckning längs kajen och även en hållplats.
Lite udda kanske? Men trevligt!

Gårdagens kväll bjöd på underhållning med stort U. Jonas Gardell uppträdde i Vitabergsparken med sin enmansshow, "Trafikplats Glädjen." ( Gratis!!!!!)
Det var en av de där ljumma kvällarna som även slutet av augusti kan bjuda på och mängden människor, som likt myror på vandring, var på väg upp till Vitabergsparken var många.
Vuxna, tonåringar, barn, hundar och picknickorgar så långt ögat nådde.
I godan ro åt Bosse och jag en tidig middag hemma och strax efter klockan 18 gick vi i väg.
När vi 15 minuter senare var uppe i parken, så var det givetvis inte tal och att ens försöka hitta en sittplats på bänkarna framför scenen. Här hade folk suttit sedan på morgonen. Nästan värre än Allsången på Skansen.
Att ens hitta en plats, där man över huvud taget kunde se Jonas Gardell, visade sig också vara svårt. Men jag tog täten och hittade efter ett visst letande en plats under några buskar snett upp från scenen. Med lite tur skulle vi kunna se bra.
Här satt vi sedan i 45 minuter innan det hela började. Inte direkt någon utsikt.




I kväll slogs det publikrekord i Vitabergsparken och arrangörerna räknade med att det fanns mer än 10 000 personer i publiken. Inte undra på att det var trångt. Men vi hade det ganska lugnt i vår buske.
Inte ens trångt!


Jodå, scenen syns och Jonas Gardell brukar aldrig vara stilla så länge, så nog kommer vi att se bra.


En del av publikhavet uppåt mot kullen.

Också plötsligt var det dags......."Trafikplats Glädjen".
I nästan två timmar, utan paus, bjuder Jonas Gardell på en av de mest fantastiska föreställningar jag sett.
Här blandas hejdlös komedi och satir med djupaste allvar.
Skratten avlöser varandra och är många och tårarna rinner både av glädje och sorg. Jag är helt trollbunden, faschinerad och uppslukad av föreställningen och av Jonas. Det verkar alla övriga i publiken också vara. Vilken artist och skådespelare!


Vi såg riktigt bra från våra platser i buskaget.

Glada och fortfarande med skratten nära till hands vandrade vi hemåt längs vattnet i den sköna kvällen.
Och varför heter nu föreställningen Trafikplats Glädjen?
Jo, Jonas var på väg till Arlanda och passerade just Glädjens Trafikplats i Upplands Väsby.
Eftersom han alltid letat efter glädje i det han gör så passade det ju bra.
Men å andra sidan; vad är en trafikplats?
Är det något som är mysigt? Kan man stanna och dricka kaffe? Eller vad ska man ha dem till.
Just vad gäller Glädjens Trafikplats, så kan man inte ens stanna där om man kör förbi på motorvägen mot Arlanda.
( Jag vet, har bott i Väsby i 32 år, Man bara ser skylten. För att kunna stanna så måste man köra av vid avfarten Upplands Väsby)
Ett tips! Se föreställningen om ni får möjlighet. Den berör på många plan!


PÅ väg hem längs vattnet. Hammarby sjöstad i bakgrunden.



Och så finns det förstås andra herrar i mitt liv som jag berörs av. Här är en!

Max!

Jag tycker att dagarna bara rusar i väg och ibland känns det som om jag ville ha ett snöre att dra i och säja stopp. Vänta nu dagen! Ta det lite lugnt! Backa!
Men så är det ju inte! Tiden backar inte och det kommer ständigt nya morgondagar.
Har försökt att påbörja en lista, där jag skriver ner vad jag vill göra. Inte i någon bestämd ordning, vare sig vad gäller tidsplanering eller prioritet, utan bara som det kommer upp i mitt huvud.
Ganska intressant att se hur tankar, önskningar och funderingar ändrar sig.
Vad är viktigt för mig just nu? Kanske detta?
Nästa vecka kanske listan ser annorlunda ut.......

• mina döttrar, Bosse och barnbarnet Max är viktiga för mig
• mina vänner, både här hemma i Sverige och i olika hörn av världen
• frihet i alla avseenden
• att vara lycklig, att ha det bra och ta vara på den känslan
• att inte ta något eller någon för given
• att familj, vänner och släktingar får vara friska
• att dra i stoppsnöret, när tiden går för fort
• att resa- möta nya människor och få nya upplevelser
• omväxling
• lata mig
• skratta och ha roligt
• spontanitet
• jobba i lagom omfattning; d.v.s. ganska lite ( är ju pensionär och har valt det)
• göra/prova nya saker

Vilken charmkille!!!!

Nu har killarna vaknat, anser kanske att de nu är i god form, så dags för lunch. Och så tror jag att jag drar lite i det där stoppsnöret.

I kväll skall vi titta på Jonas Gardell här uppe på Söder, i Vitabergsparken.

Det blir säkert en mysig kväll i det vackra vädret och jag ser fram emot många skratt i Gardells "Trafikplats Glädjen".
Återkommer med en recension!

Att bli bjuden på åländska kräftor, alldeles färska och alldeles nykokade, blev en av helgens höjdpunkter under besöket i Mariehamn, hos Bosses syster och svåger.
Jag tror inte att jag sedan barnsben ätit så färska och GODA KRÄFTOR. I vanliga fall har jag någon gång per år slagit till på de frysta kinesiska eller turkiska varianterna eller kanske några svenska signalkräftor. Men det är inte alls samma sak!

När kräftorna hämtades var de fortfarande varma.


Bosse lyfter upp en kräfta, mest för att titta och förnimma doften av kräfta och dill.

När det började skymma satte vi oss till bords, med hattar påhemgjordahattar på och beredda att länge njuta av dessa kräftor.
På Åland är detta sista veckan man får fånga kräftor, åta dem kan man göra ett bra tag till, men inte de färska....
Och kräftpremiären ägde rum redan den 21/7.
På Åland är det flodkräftor som gäller och de finns i många sjöar och träsk.
På 15-1600- talet åts kräftor i Finland och Sverige och man antar att svenska kungar låtit dessa goda skaldjur planterats ut även på Åland under denna tid.

Visst finns det även signalkräftor på Åland, men de står absolut inte högt i kurs. De är ju bärare av kräftpest, så djur och redskap som använts där det finns signalkräftor får inte användas där det finns flodkräftor och får heller inte flyttas till sjöar där flodkräftor förekommer. Risken för kräftpest är alltför stor.

Något att bita i!
Bosse och Bertrand i fina hattar.                         


En stor kräfta med ett par tillbehör.

Och trevligt hade vi!!!!! Tack för en jättemysig helg!

Fredagen bjöd på varierande aktiviteter utan att det egentligen var planerat. Och det tycker jag ju om.....
Jobbdiskussioner som gick bra, frågesport med/på Radio Stockholm där jag lyckades vinna, (både lite tur och bra kom ihåg) beställt ett nytt soffbord till vardagsrummet; research hade vi gjort ett tag.
Vid lunchtid satt vi på bussen upp till Kapellskär för att sedan ta båten över till Mariehamn på Åland för att över helgen hälsa på släktingar.
Och som en av höjdpunkterna att på lördagkvällen äta alldeles nyfångade och nykokta kräftor.


På väg ut över Ålands Hav.

Framme! I  Mariehamn, 15 minuters promenad från centrum, men ändå "som lite på landet."


Utsikt från balkongen mellan träden mer mot vattnet, Svibyviken.




Får och hästhage åt andra hållet.


Tänk, vissa dagar känns som om de hade fler timmar än andra!

Onsdagsvällen var behaglig och det var mysigt att ta en promenad ner till Gustav Adolfs Torg fram på kvällskvisten. Bosse och jag skulle ju lyssna på Rikard Wolff och den norska sångerskan Kari Bremnes.

Visserligen hade jag under dagen promenerat omkring 8 km men benen var i finfin "gåform" så det kändes bara bra att fortsätta på det spåret.
Söders gator och uteserveringar var som vanligt välfyllda och i Gamla Stan samlas som vanligt många turister.
Nej, sommaren är nog inte slut än.

Vi passerade;

....Slottet

och Riksdagshuset innan vi kom ner till operan och Gustav Adolfs Torg och Operan.


.....Riksdagshuset


.....Operan.

Inför Stockholms Kulturfestival har en stor scen byggts upp framför Operan och här kommer under veckan flera konserter och dansuppvisningar att äga rum.

Vi hittade en bra plats vid/på ett staket mot Stockholms Ström, där vi både såg och hörde alldelses utmärkt.
Utsikten var också alldeles förträfflig. Bara att vända huvudet en aning bakåt så  ser man Strömmen, Grand Hotell och Nationalmuseum på Blasieholmen och längre ut Skeppsholmen.

Vacker augustikväll.

Konserten började 19.30 och i nästan en och en halv timme bjöds publiken på otroligt bra underhållning.
Både Bosse och jag är förtjusta i Rikard Wolff och den norska sångerskan, Kari Bremnes första framträdande i Sverige blev väldigt lyckat. Hon sjunger både vismusik både egen och andras, liksom låtar med mer fart i.
I varje fall tyckte vi att artisterna verkligen kompletterade varandra och bjöd på en härlig musikupplevelse.
(Kulturfestivalen sker i år i nära samarbete med Norge och flera norska artister, dansare och musikgrupper är här denna vecka.)


Kari Bremnes och Rikard Wolff.

Det var en hel del luftballonger uppe denna kväll och man kan undra om posten i fortsättningen kommer att levereras via luftballong....(Postens symbol finns på ballongen)


Att promenera hem och njuta av Stockholm i den ljumma kvällen blev en perfekt avslutning på en innehållsrik dag.

En ganska vanlig dag i augusti. Egentligen inget planerat förrän i kväll, då Bosse och jag skall lyssna på och förhoppningsvis också se Rikard Wolff och den norska sångerskan Kari Bremnes som uppträder på Stockholms Kulturfestival.
Alltså en dag att fylla med något.
Jag tycker verkligen om när saker kan ske spontant.
Ringde väninnan N som är i stan några dagar och vi bestämde oss för att ses och ta en promenad. Promenerar gör jag varje dag men inte så ofta på Djurgården som det blev idag och inte heller med N.
Jättemysigt att ses.
Vi startade vid Östra Station/Tekniska Högskolan och gick till Djurgårdsbron. Där funderade vi en stund om vi skulle välja att gå i höger eller vänstervarv. Det blev vänstervarv.
Nu var det bara så att vi inte alls kom så långt. Alldeles snett framför oss såg vi en inbjudande trädgård med tillhörande restaurang. Vi kom då båda på att den gamla och anrika, restaurang Villa Godthem, nu i sommar renoverats och öppnats i ny regi, "stjärnkocken" Melker Andersson  har tagit över. (Han har varit med i många matprogram på tv och driver flera framgångsrika krogar i Stockholm)
Både N och jag har tidigare varit här många gånger och vi har också roliga minnen från då våra barn var små och vi åt några luncher här. För så där en 29 år sedan, var det inte så vanligt att man tog med sig små barn ut på lunch på lite finare krogar. Men det gjorde vi.....
Och nu ville vi tillsammmans göra ett nytt besök. Och visst pratade vi lite gamla minnen också....


En jättemysig trädgård gjorde det lätt att korta av promenaden. Man kan vila sig i form också.

Någon mat blev det inte men en kall öl smakade utmärkt. Tyvärr hade baren stängt för säsongen så jag fick rada in mig i kön bland kaffelattemänniskor och lmatgäster och vänta en bra stund på att själv få bära ölen till bordet.
Men det var inte så tungt!


Restaurang Villa Godthem från framsidan. Det finns även en väldigt trevlig restaurang inomhus, dessutom med hyfsade priser.


N fick äntligen sin öl. Tror jag väntade 20 minuter i kön för att få köpa den. Inte bra!!!!

Men vi njöt av utsikten och miljön. Och snart var min väntan i kön bortglömd.

Rofylld utsikt över vattnet.

Glömde; På hemvägen senare på eftermiddagen när vi gick längs Strandvägen blev N och jag stoppade av ett tyskt tv team för en intervju.
Vi fick några frågor om vad vi tyckte om nyheten som Hovet just bekräftat, nämligen att kronprinsessan Victoria och prins Daniel väntade tillökning i mars.
Om detta visst vi ju ingenting........Nyheten hade skäppts bara några minuter före vår intervju, då vi satt på Godthem.
Jag undrade om det hela stämde eftersom "denna nyhet"  har stått i den svenska skvallerpressen sedan Victoria och Daniel gifte sig.
Jodå, nyheten var sann!
Bara att ge våra gratulationer till de blivande föräldrarna.
Och vad skönt för kronprinsessan Victoria och prins Daniel att alla spekulationer  om barn eller inte nu kan lämnas därhän.

Idag har Stockholms Kulturfestival börjat och erbjuder fram t.o.m. den 21 augusti ett extra rikt utbud av olika kulturevenemang och många är helt kostnadsfria.
För att börja i liten skala med det kulturella så tog vi oss en promenad ner till Fotografiska Museet och tittade på några av de fantatiska fotografier som finns utställda av olika konstnärer. (Museet ligger i Stadsgården där kryssningsfartygen kommer in och där Finlandsfärjorna lägger till.)
Hit kommer jag gärna tillbaka och tittar mer, för utställningarna varierar. Idag tittade jag särskilt på den kinesiske fotografen Liu Bolin, som just här har sin första utställning i Skandinavien.
I hans fotografier finns konstnären själv med som "Den osynlige mannen". Han liksom målar in sig själv i fotografierna.
Mer finns att se på museets hemsida. Där står det också om vilka utställningar som nu pågår och vad som kommer att visas under hösten.
Är ni i Stockholm så besök med stort nöje detta museum; hemsida till Fotografiska museet

Passerade detta vackra kryssningsfartyg från Panama.



Många passagerare såg på när fartyget lämnade Stockholm.

Helsingforsbåten Mariella, låg strax bakom och väntade på  sin avgång.


Fotografiska Museet.

Utanför museet finns en trevlig servering och likaså två trappor upp, inomhus. Någon av dem skall jag prova nästa gång jag kommer hit.


Fotografiska museet.

Vi fortsatte sedan längs kajen, förbi Birka, en av kryssningsbåtarna till Åland och gick sedan den alltid trevliga Götgatan hemåt.


Detta blev dagens kulturevenemang, men i morgon skall vi titta och lyssna på Rikard Wolff som skall uppträda vid Gustav Adolfs torg, vid Operan, tillsammans med en norsk sångerska Kari Bremnes.
Några andra artister man kan se under veckan är; Peter Jöback med Cookies ´N´Beans, Ane Brun och Alexander Ryback.
Många olika musikgrupper framträder på olika platser i stan och det ges också diverse olika konserter, baletter och dansföreställningar.
Skall försöka se åtminstone några evenemang. Helt fantastiskt att Stockholm satsar så mycket på denna Kulturfestival (hemsidan)

I Vita Bergsparken, här på Söder och i närheten av oss, är det olika uppträdanden hela veckan.
Och nästa vecka, ingen kulturvecka....men bra ändå, så skall Jonas Gardell uppträda där med sin komiska föreställning "Trafikplats Glädjen." Lite extra roligt för mig eftersom Glädjens Trafikplats ligger i Upplands Väsby. där jag bott i tidigare i 32 år.

Återkommer med rapport!
Nu kommer sista Allsången på Skansen. Klart jag vill se den!

Jag är lite piggare idag, så klockan 12 befann jag mig på Norrmalms Torg i Stockholm för där skulle minnet av Estlands, Lettlands och Litauens 20 år i frihet högtidlighållas.

På Utrikesdepartementets hemsida kan idag läsa; " Det var i augusti 1991 som Sverige erkände och återupprättade diplomatiska kontakter Men Estland, Lettland och Litauen. Sedan dess har Sverige gjort stora insatser för att befästa ländernas självständighet".
Och i sanningens namn måste man ju säga att den svenska utrikespolitiken, svenska partiledare och svenska stadsministrar, främst under den socialdemokratiska tiden, inte alls stöttat de Baltiska staterna i sin kamp att bli fria från den dåvarande sovjetiska ockupationen.
Dagens Nyheter, dn.se. har idag på ledarsidan en mycket belysande artikel om just "Den baltiska läxan". Där kan man vidare läsa ett uttalande från Sven Andersson, dåvarande utrikesminister, "han svarade nej på frågan om huruvida Estland var ockuperat eller ej".
Sedan mars 1990 och fram till september 1991 har det hållits 79 "Måndagsmöten"  på Norrmalms Torg och  idag ägde möte nummer 80 rum. Möten, dit många kom som ville stödja de Baltiska folken i sin kamp för frihet.

Stora delar av den svenska regeringen fanns på plats, samt premiärministrarna från Estland, Lettland och Litauen som också talade.
Även några svenska partiledare deltog i dagens möte.(Folkpartiet, KD och Socialdemokraterna såg jag. Vänsterpartiets Lars Ohly var inte på plats, vilket känns helt naturligt och säkert representerades Centerpartiet av någon. Vad gäller Sverigedemokraterna är jag mer osäker...)
Bevakningen från polis och SÄPO var stor, men var inget som störde dagens manifestation.
Stadsminister Fredrik Rheinfeldt, som även var med vid "Måndagsmötena" från1990, höll ett väldigt bra och engagerat tal och påvisade att det så sent som på 1980 talet i svenska läroböcker inte nämndes ett ord om vare sig Estland, Lettland eller Litauen.
Idag ser det annorlunda ut, tack och lov...


Norrmalms Torg, strax före klockan 12.


Statsministern anländer tillsammans med Per Unckel, landshövding i Stockholm. Ja, några vakter också.....Den ljusa kalufsen tillhör justitieministern Beatrice Ask


Kd:s Göran Hägglund och Håkan Juholt, socialdemokraternas partiledare.

Icke  direkt inbjudna och som höll sig på lite avstånd; Ian Wachtmeister, tidigare partiledare för Ny Demokrati ( Han och Bert Karlsson......)



Statsministern talar.


Tobias Billström, migrationsminister, deltog också.

En och annan kändis från tv dök också upp.

Kristian Luuk, har estniskt påbrå.

Utrikesminister Carl Bildt, tillhörde också de som fanns med på "Måndagsmötena" 1990-91 och idag givetvis var inbjuden.

Här gällde ståplats.

Men fru Bildt fanns bland oss vanliga åhörare.

(Fru Bildt, till höger i bild.)


Statsministern med premiärministrarna i Estland, Lettland och Litauen på parkett och delar av den svenska regeringen på stolarna bakom.

Flera balter kom i folkdräkt och just denna från estniska Dagö tyckte jag var särskilt vacker.



Jag, en i mängden, denna historiska dag.


Kamp för frihet lönar sig alltid!

Citat från dagens DN "Framför allt många moderater och folkpartister har idag anledning att sträcka på sig för ett baltiskt engagemang som på den tiden (före självständigheten, mitt tillägg) inte sälla förlöjligadesav deras politiska motståndare".

Nu blev detta kanske ett smärre politiskt inlägg, men frihet i alla former är alltid värd att kämpas för.

Var inte alls så pigg i morse. Lätt huvudvärk, lite feber, småont i kroppen och så där allmänt småhängig. Tror till och med jag var gnällig.
Trots fint väder så gjorde jag mig alls ingen brådska att komma ut.
Jag och Bosse hade  planerat att cykla ut till och lyssna på den konsert som Stockholms Filharmoniska Orkester skulle ge ute vid Sjöhistoriska Museets gräsmattor.
Konserten är alltid gratis och har i många år ordnats i samarbete med tidningen Dagens Nyheter.
Årets konfrencier är skådespelaren m.m. Morgan Alling och gästartist Nina Persson, från den tidigare gruppen Cardigans.
Klockan närmade sig 13 och en picknickkorg var packad. Men jag orkade inte ens tänka tanken på konserten utan gick och la mig för att vila. Somnade genast och vaknade lite piggare någon timme senare. Så någon konsert i år blev det inte.
Kände att jag behövde något uppiggande i alla fall. Det fick bli en promenad. Maken hade jag vid det här laget
lånat ut för jag insåg att jag inte skulle vara till någon större glädje för någon idag.
Krafterna tröt etfter några km och jag vände hemåt.
Slank så där i förbifarten in på Åhléns vid Ringen. Kanske kunde jag där hitta  något, lite uppiggande?
Genast vid entrén hängde höst/vinterkläder. Inte alls uppiggande!



Jag gick längre in i varuhuset och tog mei en rejäl titt. Vad kunde pigga upp mig?

Lite skolsaker kanske? Nej, jag har det jag behöver och jobbar inte så mycket. Funderade lite smått på en anteckningsbok, men kom på att jag har många, fina, som inhandlats i Beijing.


En orange eller vit termos?  Kanske en orange! Det har jag ingen....


En rosa skärbräda i form av en noshörning? Nja......

Ett nytt diskställ? Det är ju Bosse som är diskansvarig hos oss så jag skulle kanske överraska honom med ett. Insåg att det var för litet med bara "en våning" på det och kanske skulle han inte vara förtjust i färgen. Tror inte det lila ens passar i vårt kök.....Men på landet?

Pigg färg!

Började ge upp när jag såg denna skylt. Här fanns nog något jag behövde för att må lite bättre.
Och se det blev en bodylotion. Den gamla var slut och nu skall jag nog känna mig piggare. Det stod så på flaskan......
Vi får väl se!



Gick hem längs kajen och stannade till vid en av stans mest populära utomhusrestauranger/barer, Thaiboat.
Att tänka på Thailand gör mig vanligtvis väldigt pigg, så kanske ändå....
Men nu fram på sen eftermiddag så hade feta moln dykt upp på himmlen och endast ett fåtal satt på sandstranden.
Nä, inte ens Thaiboat lockade mig idag. Illa!
Gick de sista 100 metrarna hem och sjönk ner i soffan.
Kanske Zlatan och Milans match mot Malmö FF kan göra susen. Nu står det i alla fall 1-0 till Milan.



Ingen lust på Thaiboat idag.

I övrigt får jag konstatera att; "idag är jag inte till någon glädje vare sig för mig själv eller någon annan".
Men det blir nog bättre i morgon!

I går kväll sprangs Midnattsloppet här på Söder. Men redan på eftermiddagen sprang de yngsta åldersgrupperna,  från 5 år och uppåt, sina sträckor längs Hornsgatan och med starten vid Zinkensdamms IP.
Till det stora Midnattsloppet, en sträcka på 10 km och som sträcker runt Söder var över 25 000 personer anmälda. Hur många av dessa som kom till start har jag ingen aning om.
Midnattsloppet är en tävling både för de mer elitinriktade löparna och de som tar det som en rejäl motionsrunda. Många löpare är också utklädda och detta förhöjer givetvis stämningen både hos publik och andra deltagare.
För visst är midnattsloppet lite av en folkfest!


Förberedelser på kajen innan loppet startat.

Löparna accompanjerades längs kajen av olika fiolspelande folkdanslagsgrupper.


Första gruppen löpare startade klockan 21.30 vid Zinkensdamm, sprang sedan längs Ringvägen, ner Östgötagatan och fortsatte längs kajen utanför oss. Förste löpare såg vi efter 6 minuter och 37 sekunder, då ca 3 km avverkats och det var Idris Haben, som också vann hela tävlingen med tiden 31.08.
Han kom så plötsligt att jag inte var beredd med kameran, men jag fick med mannen som passerade som nummer 3.
Strax efteråt kom en stor klunga och första kvinnliga löpare.



Många löpare var det!


Vissa tog det med ro.......Jag vet inte hur lång maxtiden var.......





Det var en skön kväll och vi avslutade den på balkongen och såg de sista deltagarna i loppet komma spatserandes eller joggandes längs kajen i ett mer makligt tempo. Om alla hann fram till mål innan maxtiden gått ut, det vet jag inte.

Det är så trevligt med vänner som har hus/sommarhus och trädgård och som bjuder in till en mysig grillkväll.
Den goda grillsmaken och själva stämningen tycker jag väldigt
mycket om.
I och för sig kan vi tända elgrillen på balkongen, men det är absolut inte samma sak som att "grilla på riktigt".
Och det här med att rusa ut i naturen eller till en park med en engångsgrill eller en mindre, portabel, grill är inte riktigt längre min melodi. Kanske har bekvämligheten tagit över? Jag sitter gärna på stolar och vid ett bord och äter.
Men att ta med en god picknick och inmundiga den vid havet, på en varm klipphäll är något helt annat och då kanske  en liten engångsgrill kan få följa med. .....

Igår var just en av de där riktigt, mysiga, grillkvällarna. Bosse och jag hos vännerne I och G i Sollentuna och njöt av både trädgård, en ljummen kväll och en härlig grillmåltid.


Förrätten; smördegsinbakade ostbollar, squash med crème fraiche o rökt lax och till detta serverades en Kir Royal.
( bubbel + svartvinbärslikör) Så fräscht och så gott!


Bosse och I i glatt samspråk.

Grillmästaren själv.



God mat och dryck, många skratt och trevlig samvaro som alltid med i och G.
Tiden gick så fort! Den gör ju ofta det när man har trevligt!
Att ta sig hem med buss; två byten, var gjort på 45 minuter. Och visst var det en vacker kväll/natt?
I kväll är det fullmåne, men redan i går kväll lyste månen och Globen i kapp.
Det blev till att njuta en stund på balkongen innan John Blund kom på besök till oss här på Söder.

Vaknade lite tidigare än jag brukar. Inte ett moln på himlen så varför inte börja dagen med en långpromenad? Frukosten kunde vänta. Efter lätt övertalning så följde B med.
Hälsans Stig finns det något som heter. Det är Hjärt och Lungfondens medlemmar som i olika delar av Sverige mätt upp sträckor att gå och märkt upp dem med km skyltar.
Slingan runt Södermalm är 9 km, men vi har utökat den lite och går längs vattnet hela tiden och då blir det 12km att gå.
Stundtals har vi gått slingan några gånger i veckan, men aldrig före frukost. Och lite motvilligt får jag nog erkänna att vi den senaste tiden bara gått någon gång i veckan. Men varit ute och gått, det har vi varit varje dag. Men inte alltid lika långt....
Ofta börjar vi gå slingan västerut, men idag ville vi gå mot solen och började "bakvägen", mot öster.


Klockan 9, kajen nedanför hos oss, Norra Hammarbyhamnen.

Tre km senare längs vattnet passerar vi ett av de kryssningsfartyg som just idag ligger vid Stadsgården.


Efter ytterligare någon km närmar vi oss Slussen och ser Gamla Stan snett framför oss.

Gamla Stan

Vi fortsätter in på Söder Mälarstrand där det ligger mängder av båtar, både vanliga "husbåtar" och båtar som idag är hotell och vandrarhem.


Ett av vandrarhemmen/hotellen.

Tvärs över Klara Sjö, (Mälaren) ser vi Stockholms Stadshus.


Vu har nu avverkat 6 km lite mer än halva sträckan. Heja på! Kanske lite styrketräning också?
Dessa redskap finns vid bron över till Långholmen.


Strax efteråt, i Långholmskanalen, fick vi syn på polis och brandkår och upptäckte några båtar som brunnit.


Snart stannade vi till igen. Växer det månne kantareller i träd?


Strax efter bron över till Reimersholme, 7 km avverkade, paddlar denne kanotist fram på det spegelblanka vattnet. Vi har 5 km kvar.



Vi går på längs Årstaviken och kryssar stundtals mellan barnvagnar, hundar, cyklister, joggare och promenerande människor. Många vill njuta av den härliga, soliga förmiddagen.
Vi går förbi Eriksdalsbadet, kommer fram till Hammarbyslussen och är hemma igen.
12 km har vi avverkat på två timmar, inklusive ett par fotostopp längs vägen. Helt ok!


En bilfärja i Slussen på väg in i Saltsjön.


Nästan hemma! Det har mulnat på. Men frukost, en sen sådan, får det allt bli på balkongen.

Ännu inget regn idag!
Tycker absolut att det räcker med gårdagens talrika störtskurar så en promenad kändes alldeles rätt. I och för sig är jag ute och går ett varierat antal km varje dag. Men i regn, blir de inte så många....
Eftersom jag är Söderbo, även om jag blev det av en slump, så tycker jag om att strosa runt här uppe utan att direkt ha något fast mål. Alltid upptäcker jag något nytt. Men även det gamla och invanda tycker jag om. Och jag tycker om att ha Bosse med på strövtågen.
Idag blev det återigen ett besök uppe på Mosebacke. Inte direkt sol, men varmt i luften och både utsikten och miljön är lite extra.
Nästan där uppe träffade vi på en förvirrad trut. Den måste absolut ha kommit fel.


"Hur ska jag nu gå"?      "Hmmmm".....

Idag gick det till och med att beställa ett glas vin,vi var ju där på eftermiddagen.......( Skrev häromdagen om att de inte får servera någon som helst dryck efter klockan 22. Jag har också skrivit både till Södertidningen och Tillståndsmyndigheten och klagat. Väntar på svar!)






Stockholms hamninlopp i bakgrunden och Djurgården.

Och Mosebacke är också verkligen kulturellt.

August Strindberg.




Mosebacke torg är också mysigt.

Efter att ha insupit atmosfären uppe på Mosebacke gick vi vidare och hittade några trappor ner mot Slussen som vi inte tidigare sett eller provat.
( En ny sak idag. Jag vill ju helst göra/uppleva minst en ny sak/händelse eller varje dag)










Vy ner mot Slussen och Gamla Stan.

En dag att fylla med något. Inte alls svårt! Två hållpunkter fanns på dagens agenda, men i stort var dagen öppen.
Anna, som bott hos mig ett par nätter, tassade i väg på morgonen och jag hörde henne någonstans i fjärran. Ingen brådska för min del. Skönt att dra sig!
En av dagens två inbokade händelser ägde rum strax efter 10, ett möte angående lite jobb i augusti och under en del av hösten.
Spännande!!!
Livet som "jobba om och när du vill pensionär" passar mig helt prefekt.
I övrigt är jag på gång med planering och tankar inför jobbet på den skola i Thailand, Eastern Swedish School, som öppnar den 1/11 och där jag kommer att jobba en del. Jätteroligt och spännande!
Men jag åker inte till Thailand förrän i slutet av november, så under hösten här hemma finns möjlighet både till jobb och ledig tid. Helt perfekt!

Den långpromenad jag tänkt mig på förmiddagen kändes inte så angelägen att ta. Ösregn, det fullkomligt vräkte ner och dessutom åskade det rejält.
En god bok kändes som ett bättre alternativ. Jag började läsa en deckare i "Hammarbyserien"( det finns tre stycken) som heter VYSSAN LULL och är skriven av Carin Gerhardsen. Bokens handling äger delvis rum just i det hus och på den adress där  jag bor. Boken är jättespännande och kan absolut rekommenderas. Jag har lite mer än halva kvar....

I övrigt hade jag lovat möta Anna i lokalerna där Sofia Distans håller till, en promenad längs kajen utanför hos oss på 20 minuter.
Regnet vräkte fortfarnde ner, det åskade och jag kände mig verkligen som mormor/farmor Skogsmus, där jag spatserade fram med mitt jättestora paraply.
Vi tog oss vidare med buss o tunnelbana till Centralen och perrongen där Annas Göteborgståg skulle gå.

Helen mötte oss och hann med att prata några ord med Anna. "Hej då", det dröjer tills vi ses. Kanske blir det en tur för mig i höst.

Helen och jag fortsatte mot Söder och Efva Attlings butik. Det är alltid jätteroligt att gå in och se på alla vackra smycken.
Idag blev det inga inköp, men jag har absolut känsla för det jag vill ha som ibland är "det dyra". Hittade ett fantastiskt, fint, halsband. Verkligen vackert. Men det låg i en prisklass som inte kändes helt överkomlig; 78 000sek. Väl dyrt!!! !!!!!! Så det fick bli bara öhongodis.
Helen åkte hem till Nacka och jag gick Götgatan hemåt. Stannade på Bikbok där jag såg en snygg jeansskjorta i tunn bomull. Provade  och skjortan var min. Den hängde bara och väntade på mig.
Tittade också in på Filippa K, men där var alla höstkläder framme och det kände jag inte för.


Götgatan vid 17 tiden.

Vad jag däremot plötsligt kände för var sushi. Varför inte prova ett av stans bästa sushiställen enligt Dagens Nyheter? Tog med några bita hem.

Samba Sushi på Götgatan ägs och drivs av mannen som ansvarar för Skansenakvariet, Jonas Wahlström och hans son. Tror dock inte sushin kommer från akvariets fiskar.....


Gott och fräscht, bland det bästa i sushiväg jag provat i Stockholm, ( om jag bortser från en lyxkrog) men givetvis går det inte att jämföra med den sushi i Beijing som finns på St. Regis Champagnebrunch eller den som finns på Hatsune.

Ibland faller sakerna eller händelserna på plats.
I går var en av de dagarna.
Av en händelse för några, och mer eller mindre planerat för andra, så befann sig ett antal tidigare kollegor och "gamla" Beijingbor i Stockholm. ( Seminarier som Svenska utlandsskolors förening ordnar)
Varför inte slå till på en träff? Sagt och gjort och träff  blev det.
Jag mötte Anna vid Centralen klockan 15, när hon kom med tåget från "Götelaborg" och där mötte även Iris upp.
Så jätteroligt att ses igen! Nästan svårt att hålla tillbaka glädjetårarna.
Ivrigt pratandes åkte vi hem till mig på Söder, satte oss på balkongen för att pusta och fortsätta att prata.
Vid 18 -tiden började vännerna komma och det kändes precis som om det var i går vi alla träffats. Men för många av oss var det mer än ett år sedan vi sågs.
Iris hade ordnat så att välkomstdrinken blev en modifierad mojito (ingen mynta fanns ihuset) och till den serverades smördegsinbakade oliver som Iris tillverkat. Jättegott!
Det var verkligen jättemysigt att ses igen.
Så småningom började hungern sätta in och en liten italieninspirerad buffé  lockade.


Kärt återseende mellan Anna och Ninni.


Anna fortfarande i Beijing, Ninni i Sverige och Karolina nu i Moskva var tillsammans med Christina, tyvärr inte med i kväll, de som fanns på Svenska Skolan och verkligen tog hand om mig när jag en kall januaridag 2007 började på SSB. Minns också att de mötte mig och att vi gick till skolbussen tillsammans. Tack för det!!!! Ett härligt välkomnande. Dessutom, tack Ninni för alla mailkontakt och info. innan jag var på plats i Beijing.


Lena, Linda och Iris i samtal vid maten.

Tiden gick fort, alltför fort, men prata och umgås hann vi och givetvis blev det många skratt.
Vi sände också tankar till alla andra "gamla kollegor" runt om i Sverige, Kina, Indien och Tyskland. Och kanske kan vi en annan gång få till det så att vi alla kan träffas under en helg någonstans?
( Det var så trevligt förra året i Åhus hos Elisabeth, men den träffen var planerad långt i förväg och någon sådan franförhållning fanns inte nu.)

Och visst fick vi till ett par gruppbilder. Anna skötte automatiken så att alla kunde vara med på fotot.


Iris, Ninni, Linda, Sussie, jag, Lena,(jo du kom med) Anna, Mia och Karolina; "dagens Stockholmare".


Nästan samma foto. Visst ser våra leenden "naturliga" ut?

Vi hade tur med vädret också. Kvällshimmlen var verkligen vacker.

Idag har regnet varierat sig, i morse och på förmiddagen ösregnade det. Jag tänkte positiva tankar om att regnet fram på dagen skulle övergå i lite solsken. Visserligen såg det mörkt ut, men ändå.
Jag rensade och sorterade i gamla pärmar, gick vidare loss på garderoben och tittade även in i diverse köksskåp för att kanske kunna sortera ut lite dubletter.
Fram på eftermiddagen upphörde regnet och jag tyckte mig ana moln som skingrades.
Bestämde mig för att åtminstone ta en promenad längs vattnet och avsluta den uppe vid Ringen.
Nu varade uppehållet inte mer än 40 minuter så i veckan måste jag köpa rejäla regnkläder så att jag kan gå ut även i ösregn.
I Stokholmsområdet visar väderprognosen regn varje dag. Men att komma i håg; det är en prognos.
Jag lever på hoppet om att det i alla fall stundtals ska bli lite sol också.

I övrigt har dagen bara gått. Jag har liksom inga problem med att strosa runt här hemma och tycker att det är ganska behagligt det också.


De ljusa sommarkvällarna har ersatts av de betydligt mörkare och i kväll REGN.

Ägnade en stund idag åt att fundera över en ny bloggdesign och jag skall få hjälp med att göra den.
Men det var många saker att ta ställning till; layouten/designen i största allmänhet, färgskala, "header", foton, typsnitt och en massa annat. Nu har jag i alla fall kommit en bit på väg.

Dagens regnväder passade mig ganska bra egentligen, har ordnat med lite mat, eftersom jag i morgon kommer att träffa på några "gamla" Beijinjkollegor och kanske några droppar förbi här hemma. Bäst att ha lite förtäring redo.

Stockholm bjöd även idag, fredag, på strålande solsken.
Idag hade jag bestämt träff med Sofia, min kinesiska lärare från Beijing, som sedan i januari arbetar i Strängnäs.
Vi satt en stund på balkongen hos oss och jag försökte med stor möda och besvär komma i gång, med lite kinesisk konversation.
Det märktess att jag legat på latsidan i sommar och inte tränat sedan i juni. Att förstå gick lite lättare, men de ord jag faktiskt kunnat en gång fanns inte där när jag ville använda dem. Konstigt!
Men det gick efter hand lite lättare och det går alltid att ta till engelska eller numer svenska för Sofias del när mina kinesiska kunskaper brister, och det gör de.

Jag föreslog så småningom att vi skulle ta båten in till Djurgården, äta lunch på Blå Porten och sedan promenera längs Strandvägen och in till City. (Gjorde inget att jag var på Djurgården i går också, då på Blockhusudden.)
Mycket folk längs gatorna passar Sofia bra. Hon är van sedan Kina och tycker ofta att det känns lite öde på Stockholms gator. Så icke idag. Mängder av turister och stockholmare över allt och särskilt mycket folk var det på Hamngatan och i Kungsträdgården, men så är det också Stockholm Pride Festival denna vecka.


Mot Djurgården.

Gott med en sen lunch på Blå Porten och gott om plats i trädgården fanns det. Ganska ovanligt en vacker sommardag.
För min del blev det "sommarsallad" med färska rödbetor och chèvre. Sofia slog till på ugnsbakad lax med fransk potatissallad. Gott, fräscht och somrigt!




"Sommarsalladen".

Allt eftersom gick det lättare med kinesiskan, men jag måste lägga mig i hårdträning den saken är klar. Så från och med tisdag så skall jag ägna i snitt i timme om dagen åt att repetera det jag en gång kunnat och gå igenom gamla anteckningar. För tid har jag! Och jag vill också minnas det jag lärt mig.

Från Blå Porten gick vi längs vattnet in mot city och visst mötte vi fler och fler människor ju närmare City vi kom.
Och Sofia kände sig verkligen hemma i människohavet.
Vi hade en helmysig efetrmiddag tillsammans och som vanligt blev det många och glada skratt.
Nästa gång vi ses blir det i Strängnäs. Det ser jag fram emot. Och tills dess bör jag har hunnit repetera en del....
Jag har fått kinesisk hemläxa.


Statyns namn är "Okänd man" och finns utanför Blå Porten.


Entrén till Blå Porten, alldeles vid Liljevalchs Konsthall/museum på Djurgården.


Sergels Torg och den vackra fontänen som nu har vatten. (I studenttider i maj och juni tog vattnet slut eftersom många studenter badade här, tradition, och det inte fylldes på något nytt.)

Sol, sol och mer sol; riktig sommar och varmt. Vissa dagar längtar jag ut till skärgården. Att ligga och sola på några sköna klippor, ha med matsäck och lyssna på vågorna som kluckar.
Men jag inser att bara att ta en skärgårdsbåt ut är så jobbigt att jag låter bli.
För vill man ut i Stockholms skärgård med Vaxholmsbåt under sommaren så gäller hårt arbete.
Först skall man ner till kajen, vilket går snabbt för oss. Men sedan börjar det.....
Skall man få en hyfsad sittplats på båten så måste man stå i kö minst en timme före avgång. För stan är fylld med turister och alla vill de ut i skärgården.
Kommer man väl på båten så blir det lätt lite "sardinkänsla" över det hela; alltså ont om plats och trångt. Men priset är detsamma ca 300 kr eller mer tur och retur om man skall längre än Vaxholm.
Så färdas man så  några timmar, kommer fram till den efterlängtade ön. Inser att några klippor för mig själv inte är att tänka på. Nej då, här delas klipporna med många andra.
Lugnet och stillheten infinner sig inte.
Resan tillbaka till stan på kvällen på en redan överfylld båt där man får ståplats är känns inte vare sig lockande eller mysigt.
Nej! Så vill jag ha skärgård så tar jag någon av Ålandsbåtarna och får både gott om plats och en härlig båttur och i bästa fall helt gratis.

Mysig dagsutflykt till Åland.

Eftersom jag inte ville trängas för att komma ut i skärgården idag så blev det i stället en tur till Blockhusudden, ett café, längst ut på Djurgården.
Max och jag hade laddat upp hemma med både lunch och vila så vi skulle vara redo inför dagens utflykt.


Max äter lunch med god aptit.

Vila för stor och liten. 

Buss ner på stan för att möta Liv och sedan försöka komma på bussen ut till Blockhusudden. Barnvagnar, rullstolar,
rollatorer och mängder med inhemska och utländska turister gjorde tappra försök att komma både på och av bussarna.
Puh! Varmt dessutom!
Men efter en bussresa på 20 minuter klev vi lättade av vid Blockhusudden. Sjöluft, måsskrik (det hör jag hemma också) en sval vind och en plats i skuggan tillsammans med kaffe och en leverpastejsmörgås gjorde tillvaron genast mer behaglig. Max slog runt på mjuk pepparkaka, festis och delar av Livs glass.


Vilken fest när mormor är med!!!

Så småningom blev dags att ta bussen tillbaka mot stan igen. Nu gick vi ju på först och hann installera både oss själva och sulkyn innan det både vid Tekniska och Sjöhistoriska muséet vällde på människor. Inte lättade det vid Djurgårdsbron. Då kom många Gröna Lund och Skansenbesökare och ville komma med bussen. Puh!
Helt slut landade jag på vår balkong och Liv, Max och Johan( Max pappa) tog ett knökafullt tåg till Uppsala.

PS Jag gjorde också en god gärning idag. Två engelska damer försökte köpa sig bussbiljetter i en automat vid blockhusudden. De lyckades inte trots upprepade försök. Jag erbjöd då damerna att få klipp från min bussremsa så att de kunde ta sig till stan. Gissa om jag blev populär???
Tycker nog det är lite tokigt att det är så svårt att få tag på SL biljetter i stan om man skall åka buss.  Alla utländska turister har inte mobil och på så sätt kan köpa biljett. Och på alla hållplatser står inte instruktionerna om hur man köper biljett på engelska.

Åkte till Uppsala för att gå med Liv till förskolan och hämta Max som skall vara hos Bosse och mig tills i morgon eftermiddag.
Han är ju nu stora killen, ett och ett halvt år och började redan i juni på förskolan och det har fungerat helt perfekt.(Men Max har haft semester under juli månad. )
Detta var mitt första besök på den i vår nyöppnade förskolan Väpnaren, som ligger naturnära alldeles bakom Fyrishovsbadet.
Det kändes verkligen mysigt att komma hit och jag förstår att Max trivs här.
Förskolan har jättefina, rymliga, lokaler och verkligt engagerad personal, så jag som mormor är helt lugn...


En liten del av förskolans gård, Liv visar mig runt.

Mycket grönområde   Max på gång.

Vi fick raska på för att hinna med det tåg vi köpt biljett till. Men vi hann, dock varjag nästan slut i värmen när vi satt på tåget tillbaka till Stockholm.
Skönt att ha en resvan Max med sig. Undrar hur många gånger han åkt tåg nu??? Hur som helst gillar han det och slår sig till ro som en van resenär. Skönt!


Van tågresenär.

Varmt har det varit hela dagen och ganska svettiga kom vi till Stockholms Central. Där blev det tunnelbana till Medborgarplatsen och kärt återseende mellan Max och "moster" Helen. Dags för en fika!


Mysigt!!!


Max och Rita.

Efter att Max och jag slappat någon timme tillsammans med Helen och Rita, behagligt tillbakalutad i en soffa, skildes vi åt och Max och jag gick Götgatan hemåt för att träffa Bosse. Och visst blev det ett kärt återseende!
Lek tillsammans, titta på båtar, måsar och andra fåglar, vispa pannkakssmet och äta pannkakor med sylt; Visst är det härligt?
Jag uppskattar verkligen att vara med mina nära och kära.

Stockholm bjöd i går, liksom många tidigare kvällar i sommar, på ett ljuvligt sommarväder.
Efter att i goda vänners lag ätit middag hemma hos oss begav vi oss upp till Mosebacke för att fortsätta njuta av den härliga Stockholmskvällen.
Hemifrån oss tar det kanske 20 minuter att gå dit så strax efter klockan 22 gjorde vi entré. Jag var beredd på att få leta ett tag efter både lediga stolar och i bästa fall också hitta ett tillhörande bord. Vet av tidigare sommarbsök här att det kan vara kärvt att hitta bord och stolar eftersom Mosebacke är synnerligen välbesökt av människor i alla åldrar. Särskilt ljumma sommarkvällar.
Här behövdes inget letande. Det fanns ett rejält bord alldeles vid "kanten" med bästa utsikten.Nåja, det finns några bostadshus i närheten men man ser bra ändå.
Men det kändes glest med folk. Inte alls som det brukar vara.... Hmmm....
Jag går i väg till baren för att köpa öl till sällskapet.
Men se det gick INTE. Mannen i baren höll på att stänga.
Att stänga baren på ett av Stockholms mest välbesökta uteställen en sommarkväll klockan 22 fick mig att reagera.
Så här var det inte förra året, eller tidigare år. Jag har ofta om vår-sommar och höstkvällar varit här och före 24 har man aldrig stängt.
Nu fick jag en förklaring. Tillståndsenheten i Stockholm, vad gäller alkoholutskänkning, har i år endast gett Mosebacke Etablissemang tillstånd att servera öl och vin fram till klockan 22. Någon musik finns inte som stör  omgivningarna och besökarna här är i alla åldrar.
PUST!
Jag funderar i samma veva på hur "Trädgården" ett stort ställe för ungdomar, under Skanstullsbron har lyckats få tillstånd för alkoholutskänkning fram till klockan 3 på torsdagar-lördagar. Här är musiken på högsta volym och det spelas både ute och inne.
Det finns mängder av ställen i Stockholm som har utskänkningstillstånd långt in på småtimmarna bl.a; Stureplan, i Gamla Stan, och längs många av stadens kajer. Men icke Mosebacke!
Jag har idag skrivit till Tillståndsmyndigheten i Stockholm och framfört våra synpunkter. Antar att det inte kommer att påverka något, men då har jag gjort ett hederligt försök i alla fall.


Utsikt från Mosebacke en vårkväll. (Fotot togs i våras, glömde kameran i går.)


Vy åt andra hållet, en annan sommardag.

Vi fick traskade lite molokna i väg till en annan uteservering, Blå Dörren vid Slussen och här hade man tillstånd att servera fram till klockan 24.
Även här finns bostäder i närheten .....
Det är uppenbarligen skillnad!

Att befinna sig på en kryssning och ombord på ett jättestort fartyg är onekligen en speciell känsla. Allt finns ombord; restauranger av olika slag med varierat utbud, 24 barer/lounger, teater, gym, joggingbana,liten golfbana, biograf, barn och ungdomsaktiviteter, pooler både inomhus och ute, flera soldäck med mängder av solstolar filtar och badhanddukar, casino, spelhall, bibliotek, internetcafé, (ibland urusel uppkoppling eftersom signalerna kommer från en satelit)) och mängder av olika aktiviteter från morgon till kväll. Hur mycket som helst! Bara att välja, om man har lust. Och det ingår i resans pris.
Och har man inte det, så går det precis lika bra att ta det lugnt på balkongen eller någon annanstans på fartyget.

Sammanlagt var vi tre hela dagar till sjöss och i åtta dagar kom fartyget på morgonen in till någon av de hamnar vi besökte.
Så det fanns alltid gott om tid att se  sig omkring i land eftersom fartyget inte avgick förrän vid 18 tiden på kvällen.


En del av huvudlobbyn med barer och reception.


Ett av soldäcken.


Pooldäck med inomhuspoolen, där taket tas bort vid vackert väder.
Gott med frukt som tilltugg!


Restaurang Albatross där vi åt middag och ibland frukost.
Här är vi nästan först till middagen.


Så mysigt!


Restaurang Albatross består av två våningar och rymmer totalt ca. 1400 gäster som serveras sittande vid bordet.
Middagarna var uppdelade i två omgångar; klockan 18.45 och klockan 21. Vi och våra magar var glada för att få äta den första tiden för det var mycket mat och den var god. Det fanns alltid minst fyra förrätter att välja bland, soppa, olika pastarätter, fyra varmrätter varav en fisk, två kött och en vegetarisk, sallad, ostar och fyra olika desserter. Men, man behövde inte beställa allt. Valet var fritt!!!!


Lax och räkor med citronsås; jättegott till förrätt.


Ett skaldjursfat som varmrätt.

Och vår glade servitör!




Teatern i två våningar, där det gavs olika shower varje kväll; akrobatik, pianokonserter, musicalnummer, traditionell kinesisk akrobatik, dans och show m.m.

Olika temabufféer dukades upp vid midnatt. Man behövde inte smaka.....





Trappan upp från lobbyn.


Hissarna vid vår korridor, däck nr 6.


En av loungerna.


Olika uppbäddningar varje kväll.

Och visst ville jag pröva fartygets mojito för att se om den var lika bra som på Purple Haze i Beijing. Men, det var den inte, tyvärr....



Vår jättefina hytt.

Väl hemkommen så funderar jag nu förstås på vad som var bäst. Inte helt lätt att svara på men en sak är helt säker; resan motsvarade långt mer än de förväntningar vi hade.
Trots att fartyget var helt fullbokat så kändes det som om det var gott om plats över allt. Roligtvatt det var så många olika nationaliteter ombord med italienare, framsmän, belgare, holländare, spanjorer, tyskar och schweizare var flest.
Antalet svenska uppgick kanske till ett 30 tal.  (Jag vet inte riktigt, men vid vårt middagsbord var vi åtta personer och jag vet att det fanns två bord till med svenskar till middagens första sittning)
Servicen ombord var förstklassig och maten var alltid bra och ibland alldeles väldigt bra.
Den internationella publiken gjorde att stämningen ombord var lättsam och att klädkoden var mer informell, än kanske på ett motsvarande amerikanskt fartyg.
Costa Deliziosa tillhör Costa rederiet som är italienskt och har Genua som hemmahamn.

Bosse och jag har länge talat om att vi ville åka längs Norges kust med Hurtigruten, men nu blev det ett större fartyg i stället och jag tror inte alla att det var någon nackdel. Absolut inte!
Vi har sett och upplevt allt det vi ville och mer därtill, alltifrån Nordkapp i norr till Bergen i söder och njutit av både livet i land, tillvaron på fatyget och av att bara vara tillsammans.
Det går inte att ge mindre än 10p/10 till denna resa.


Bubbel som gåva från vår "cabin attendant".