Jag väcktes i morse vid åtta tiden av en utvilad, glad och pigg Max. Dags för ännu en dag med spännande upplevelser.
Frukost i lugn och ro och under tiden bestämde Liv och jag dagens innehåll.


Max är verkligt intresserad av tuben med Kalles kaviar och utforskar den med alla sinnen.

Humöret var på topp hos oss alla tre. Solen strålade från en klarblå himmel och det kändes nästan som vår i luften, (bortsett från alla löv som fallit av träden) med en temperatur på +10.
Idag skulle vi förena nytta med nöje.
Skön promenad längs kajen, där många satt och solade sig, denna sista oktoberfredag.
Buss ner till Sergels Torg för att börja leta efter almanackor och lärarkalendrar som jag ska ha med till Beijing i nästa vecka.
Tänkte det var lika bra att handla allt på samma ställe.
I första Akademibokhandeln gick det inte bra. Inga lärarkalendrar! Dessa var tillbakaskickade!
Akademibokhandel nummer 2, Mäster Samuelsgatan, erbjöd allt utom lärarkalendrar. Gott nog! Köpte det"
Under tiden jag betalade ringde Liv runt och hamnade så småningom på Akademibokhandel nummer 3, Drottninggatan. Där fanns några få lärarkalendrar, men även dessa var på väg att skickas tillbaka. Liv bad dem lägga undan fyra och 15 minuter senare var vi på plats för att hämta dem.
När jag skulle ange fakturaadressen och sa; Svenska Skolan i Peking/Beijing så hände absolut ingenting.
Omgjorda datasystem fick jag till svar när jag frågade....
Envis som jag är gav jag mig inte utan bad att personalen skulle fortsätta att leta. Då frågade någon plötsligt om jag menade "Swedish School in Beijing". Vad säjer man? Javisst, så var det Har jag varit hemma för länge kanske?
Vi fick oss ett och annat skratt under "jakten" på våra varor, men hur Max uppfattade det hela vet vi inte. Han somnade i första butiken och vaknade inte förrän vi var i Gamla Stan, på Västerlånggatan. Då var inköpen redan klara.
I Gamla Stan gick tankarna osökt till Karolina (f.d. Beijingkollega och nu i Moskva) och till familjen Nyberg i Beijing.
Visst var det som vanligt mycket att se i Gamla Stan och många tittade och beundrade Max. Tur att han är en så lättsam och tolerant liten varelse.

Nu började magarna tala om för oss att det var dags för lunch. Och visst kunde resaturang Vapiano vid Gamla Stans tunnelbanestation passa oss tre. Italienskt är alltid gott.
På Vapiano tilldelas man ett kort när man kommer och det används sedan för att göra beställningarna. Det är som ett kreditkort och betalningen sker i kassan när man går. Mycket bekvämt!


Härligt stora fönster, det känns som om man sitter utomhus.


Här lagas maten för öppen ridå och man väljer lucka efetr det man vill ha.
Man ställer sig i "luckan" och gör sin beställning, väntar på maten och bär den till sitt bord.
(Sallader i en lucka, pizzor i en lucka för sig och pasta i en tredje lucka. Drycker samt deserter hämtas vid bardisken.)


Jag slog runt på en carpaccio med ruccola och parmesanost. Jättegott!
Max var också intresserad av min mat, men fick nöja sig med lite bröd och lasagne från en barnmatsburk. Men italienskt det också.
Max är numer en van restaurangbesökare. Han är väldigt lätt att ha med och mycket förnöjd över att få vara med.
Även i Beijing var Max som tre månaders baby med på många restaurangbesök, bl.a.  Champagnebrunch på St. Regis Hotell. Och det är ju en härlig upplevelse, särskilt för oss vuxna. (Där somnade Max efter någon timme)

Solen sken lika starkt när vi lämnade restaurangen och vi såg många som satt ute och drack kaffe och njöt av den fina höstdagen.


Mälartorget i Gamla Stan.

När vi kom ut i det vackra vädret efter lunchen hade vi ytterligare ett par ärenden att uträtta innan
det var dags för Max och Liv att ta tåget hem till Uppsala igen.
Tack för den här gången!