Två och fyrbenta vänner

    
Visst är det skönt med vänner av allehanda slag?
Besökte väninnan Vivi i Sundbyberg och började genast träna på att umgås med en katt. Jag är rädd för katter, har likspm väldig respekt för dem.
Sedan kan kattägare med emfas hävda att just deras katt är absolut den snällaste, goaste och mest charmfulla katt man kan tänka sig. Detta biter inte på mig. Möjligen gör katten det.
Jag har väldig respekt för dessa vackra djur.


Detta är katten Tiffany, en stor och mycket vänligt sinnad skogskatt.

Kanske skulle jag just denna dag ta mod till mig och göra ett försök att ta upp katten. Så där lite lätt bara.
Jag funderade en mycket kort stund och sedan gick jag till attack mot Tiffany. Ingen idé att fundera för länge.
Vivi var utrustad med min kamera. Detta måste förevigas. Att jag lyfte katten, alltså.


Bevis!

Jag vet inte vem som blev mest överraskad över tilltaget, katten eller jag. Och hon är stor!
Men jag vågade!
Det har hänt vid ett par andra tillfällen att jag hållit i en katt; Morris som är Sussies snälla katt, ar suttit i mitt knä och Katinka, en vacker liten damkatt, som Vivi tidigare ägde.
Men det är alltså inte så mycket katträning jag får.

Kattens matte är också ägare till tre hundar, varav en valp och dessa har jag absolut inga problem med. Tvärtom!


Vivi med hundarna. Den lilla bruna föddes i sommar och stolta föräldrar är de övriga två. (Det fanns från början tre valpar med två är sålda.)

Vivi bjöd på en härlig lunch och vi satt länge och pratade. Det blir lätt så när man "äger sin tid".

Vivi förbereder lunchen och jag tittar intresserat på.


Väldans gott!!!! Laxrullar med ruccolasallad, lite fransk potatissallad, romröra, räkor, ägg och lite god ost....

När jag väl kom hem hade det börjat skymma ute. Liv och Max fanns hemma och välkomnade mig.
Max hade fått en nt tallrik/skål. Själva skålen skulle fästas på en sorts gummimatta, som sedan skulle fästa på alla underlag, i detta fall matbordet.
Inte satt vare sig skålen eller mattan fast. Men vad gjorde det? Max var nöjd i alla fall.


"Jag kan själv", koncentrationen är hög. Här gäller det att plocka upp grönsakerna.....


"De ska in i munnen också".....Ja, det går ju riktigt bra det här. Mormor hejar på!

Snart dags för ett bad innan John Blund kommer kommer till Max.
I morgon väntar ännu en dag, fylld av äventyr tillsammans.
Jag njuter till fullo!













Åse

Jag beundrar ditt mod att våga hålla katten. Hur vet man var man tar tag så att den inte klöser!? Är väldigt tafatt med djur.

Vad gullig han är lille Max och vad duktig som "äter själv".

Trevlig helg från ett grådaskigt Nitta.

Katarina

Heja Ditte! Det var modigt att lyfta katten. Du ser bara lite rädd ut.

Max är lika bedårande som alltid.

Fin bild på Max och mamma Liv.

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: