Kalabrien, del 2

    
Att bara ligga still i en solstol och "ta det lugnt" gör jag gärna stundtals på semestrar utomlands och gärna tillsammans med en god bok, ett korsord eller med ipodens snäckor i öronen.
Jag vill  gärna utforska omgivningar och ta mig fram på egen hand, volket i sig brukar vara en upplevelse och ofta angenäma sådana.
Här i Kalibrien gär det ont om bussar men tågnätet är ganska väl utbyggt. Väl värt att prova!
En dag bestämde vi oss för att hitta tågstationen i det lilla samhället Santa Domenica, 30 minuters promenad från hotellet. När det väl var gjort, vilket inte var helt lätt, vi tog fel grusväg. Men eftersom vi såg tågrälsen vände vi och gick tillbaka några hundra meter. Och se där låg det lilla stationshuset precis vid havet.


I Italien vet man ibland inte om tåget har gått, är försenat eller inte kommer alls. Men vi har tid, tålamod och semester. Bara att sätta sig på en bänk för att vänta.

Fem minuter med tåget skulle det ta för att komma till den gamla staden Tropea. Och tåget kom, härligt!


Tropea är en gammal och väldigt mysig stad och lär ha grundats av Herkules för 2000 år sedan. Och att staden är gammal märks tydligt. Tropea är inte alls tillrättalagt för turister och livet går här sin gilla gång.




Vi valde lunchrestaurang med omsorg.


Vy ner mot stranden och Tyrrenska Havet.

Det blev ännu en tågresa för vår del, söderut, till det lilla fiskeläget Scilla. Tågresan gick även nu längs kusten och med ett tågbyte i Rosarno så nådde vi Scilla på 90 minuter.


Längs kusten               Stationen i Scilla           Lunch


Scilla, fiskebyn, klättrar uppför bergskammen


Här fångas det svärdfisk. Sicilien i bakgrunden.

Mestadels var det fint väder och termometern höll sig snällt omkring +22. Men ett par dagar hade vi regn och verklig kuling.
Vi tillbringade dagarna inomhus med att läsa, lösa korsord och titta ut över havet. Vädret rår man inte på. Ingen idé ens att försöka. Lunchen blev en aning spartansk, men med medhavd skaffning plus lite komplement redde vi oss bra. Middagen i hotellrestaurangen var desto rikligare!


Sista dagen bjöd på ganska fint väder och vi skyndade ut till solstolarna för njuta av solens värmande strålar.
Planet till Arlanda skulle inte gå förrän sent på kvällen och vi hade bestämt oss för att tillsammans med några andra hotellgäster äta en traditionell, italiensk, lunch på en "Agriturismo Ruralia", ett litet världshus, en bit upp i bergen.
Vilken fantastisk avslutning detta blev på vår semestervecka i Kalabrien! Hit åker vi gärna tillbaka!
Bussen som körde oss upp


Ingången till världshuset


Så vackert!


Kyrkan i Tropea i bakgrunden


Bosse och jag njuter av tillvaron. Inte alls svårt!




Oliver, bara att plocka och äta.


Kanske en kaktusfrukt?


"Jag trivs bäst i öppna landskap"......åtminstone ibland.



Iris

Tjusningen med Italien är just den som

du beskriver så härligt här på bloggen.

Jennie & Mattias

Wow! Det ser otroligt vackert ut. Hoppas att nu njöt i fullo och laddade upp batterierna inför den mörka hösten och vintern.

Lotta Abrahamsson

Hej

Gud vad härligt det ser ut! Njuuuuut, här är det snö.

Kram från familjen Abrahamsson, framförallt Hugo

Lotta Abrahamsson

Aha, jag förstår. Ni är hemma igen i snön, då får ni titta på bilderna och tänka tillbaka på hur skönt det var.

Hej igen.

Lotta

Annmari

Kul att bloggresa med dig och Bosse! Italien, dit har jag längtat länge, få se när det blir.



Kram

Annmari

Annmari

Kul att bloggresa med dig och Bosse! Italien, dit har jag längtat länge, få se när det blir.



Kram

Annmari

Åse

Vilken härlig resa till ett genuint ställe som inte är tillrättalagt för turister. Då blir upplevelsen och njutningen desto större. Fick precis en idé om att göra något liknande. Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: