Jag hade bestämt innan jag kom hit att jag ville satsa på att plugga kinesiska. Nu har jag tid! Eller har jag inte det?
Klart jag har, hur mycket som helst. Så jag har planerat in många lektioner, lika bra att passa på.
Även idag hade vi kinesisk lektion på Starbuck´s och vi kommer nog att fortsätta ha vår mer teoretiska del av lektionerna där. Ganska lugnt och trivsamt! dessutom är deras kivijuice bra och kaffet är helt ok.
Efter lektionen skulle Sofia bjuda mig på dumplings/jiaouze på ett litet ställe i närheten av där hon bor.
Promenaden dit ägnade vi åt att prata. För min del blev det stundtals knackigt, men Sofia har en ängels tålamod med mig och jag försöker.
Jag tycker det är bra att ha praktiska saker att prata om, det går lite lättare då. En promenad är helt perfekt. Man hinner se mycket.


Kinakålens säsong har börjat. Här fick jag träna på att fråga efter pris.


En tupp i sin bur. Tror inte han var till salu, men ett bra samtalsämne för oss. I Kina är just en kokt tuppkam en riktig delikatess.


Framme, dags för jiaouze.

Jiaoze är små degknyten, pastadeg, som kvlas mycket tunt och fylls med olika grönsaker eller malet kött. Jag beställde både och , men fick hjälp av Sofia att läsa matsedeln. Den var bara på kinesiska, men beställningen fick jag ta hand om. Jag tror till sist även övriga gäster blev intresserade av vad jag lyckades få fram. Sedan kom de för att se att det blev rätt och försökte också prata med mig. min ålder var viktig att fråga om!




Mycket gott alltsammans! Jiaouze, med två olika fyllningar. Man brukar blanda till en sås av vinäger, lite soja och chilipasta att doppa jiaouzen i. Det gröna är kall spenat med jordnötter i lite vinäger också mycket gott.

Efter lunchen fortsatte vi vår promenad upp mot sjöarna och den smala, gamla och för mig välkända gatan Nan Luogo Xiang. här hade det vuxit upp små butiker som svampar ur jorden. Jag fick mycket träning på att fråga efter olika saker när vi gick in i massor av affärer.
Det blev inga större inköp, men en kasse med följande motiv kunde jag inte motstå.




Gatan är mycket trång och man skulle kunna tänka sig att den skulle vara bilfri. O, nej då!
När skolorna slutade blev det stundtals riktigt trångt både på gatan och på trottoaren.




Skolbarnen i gula kepsar har så mycket böcker med sig hem att en "dragväska" behövs.

Trots ombyggnationer och ofta mycket folk i rörelse är den här gatan en av mina många favoriter här i Beijing.
Mysiga barer, restauranger, cafeér, gatukök och originella butiker kantar den ca. 2 km långa gatan. Här finns också kvar en hel del gamla bostadsområden, så gatan är i högsta grad levande.
Och alltid är det någon ombyggnad eller renovering på gång.






Pass By Bar

En av mina favoritrestauranger, som jag hittade nästan när vi kom till Beijing 2007 var just Pass By Bar.
Jag hittade hit genom att läsa en Wilma guide (Beijingguide) och det är jag glad för. Hit har jag återvänt många gånger sedan dess både ensam, tillsammans med Bosse och med vänner. Alltid lika mysigt!
Efter allt promenerande fick det bli taxi hem.
( Här kostar det ca.25 kr att åka taxi 10 km, mycket överkomligt med andra ord.)