Övning ger kanske färdighet

    
Jag gnetar på flitigt med min kinesiska intensivkurs. Har för länge sedan insett att det vid ökad ålder tar längre tid att befästa och ta till mig nya kunskaper, åtminstone i kinesiska. (Några andra språk har jag inte direkt pluggat efter det att jag fyllt 40.)
Så mycket träning behövs. Ofta har Sofia och jag en teoretisk lektion  och sedan bär det i väg ut i verkligheten och det dagliga livet.
Denna kombination passar mig helt perfekt och jag får verkligen möjlighet att träna på att både prata och förstå.
Givetvis skulle jag behöva längre tid här med intensivstudier, men det kommer en fprtsättning i stockholm.

I går efter lektionen åkte vi tunnelbana och buss ut till Haidian, ett område som ligger som ligger väster om "Fågelboet" och skulle besöka en jättestor, kinesisk, inomhusmarknad. Här spenderade vi några timmar och det enda jag köpte var ett par joggingbyxor och ett fodral till min laptop.
Men syftet var att jag skulle få praktisk träning på att ställa frågor och det fick jag verkligen.


Vi gick in bakvägen


Hur mycket som hels, men inte så överskådligt. Tur att sofia hittade.

Lite lunch blev det så småningom och då var jag nästa tom i huvudet. En muslimsk Sizhuan restaurang, ett hål i väggen, blev bra. Jag gjorde det enkelt och beställde bara två rätter. Ingen engelsk meny, men vi fick vad jag hade tänkt mig.

Nu skulle vi ta oss ännu längre bort västerut, till Wudaokou, som är ett stort universitetsområde och där jag aldrig varit.
Det finns även flera universtet i Haidianområdet och på vägen till bussen passerade vi ett tekniskt universitet.


Ordförande Mao som staty.

Jag har tidigare åkt mycket buss i Beijing och då alltid betalat 1 yuan, om jag inte haft busskortet med. Då koster det bara 60 "mao", öre. Här åker man hur långt som helst på samma buss för den avgiften. Jätterbra!
Idag fick jag dra kortet både när jag gick på och av bussen. Det kostade alltså 1 yuan och 20 mao. Detta därför att några bussar som har nummer på över 600 har AC och anses vara bekvämare och nyare.
En spännande tanke!
I Wudaokou promenerade vi runt och tittade lite men huvudsyftet med besöket var att besöka en bar, MiMiShan Coffee Bar, som har en svenska ägare, Christer. Jag har läst hans Beijingblogg hemma i Sverige och ville nu se om jag kunde träffa på honom. Tyvärr inte denna gång. Han brukar vara ledig på söndagarna.
gör ett nytt försök i veckan, men då ska jag ringa först.
Det är onekligen en bit att ta sig dit, men lätt att hitta fån tunnelbanan.




Mysig miljö, lugnt och ombonat. Som gjort både för studier och ren avkoppling.
Kaffe av olika sorter finns samt diverse andra drycker, bakverk och smörgåsar.


Skön avkoppling med en kopp specialkaffe.

Det blev mycket språkträning hela dagen och huvudet kändes som om det buktade ut då jag stod och väntade på tunnelbanan hem. Förhoppningsvis faller kunskaperna så småningom ner i sina respektive fack och huvudet återfår sin ursprungliga form.




Britta G

Du kan verkligen uttrycka dig så man själv är med i Beijing! Tack!

Hoppas hjärnan fallit på plats idag.Annars fixar du säkert det ändå. Du har ju kinesiskan!

Kram

Mattias

Vad gäller ditt Kinesiska studerande kan jag inte kommentera, men jag är mäkta imponerad om du lyckas uppleva allt som visas på Bloggen utan att försaka pluggandet. Dock så tycker jag själv att pluggandet borde komma i 2:a hand. SKÅL !

Anna i Beijing

Nihao!

Kommit hem nu till en tom lägenhet...miss already Karolina....men bläää jag har blivit så förkyld-igen- så nu e de sängen som väntar...

När syns vi? Vi får höras....såg jag hade missat samtal tidigare från dig...

kram o godnatt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: