Har inte hunnit längre än till frukosten ännu, men jag har ju semester. Det har jag numer alltid.

Ett par aktiviteter finns inplanerade för dagen; "after work" på eftermiddagen med de "gamla" arbetskamraterna, efterlängtad manikyr och pedikyr samt ett besök på den lokala polisstationen för att jag ska registreras och få ett boendepapper. Pappret är ett bevis på att jag lagligt är i landet och talar också om var och hos vem jag bor.

Bos man på hotell så behövs ingen sådan här registrering.

Gårdagens kväll bjöd på idel trevligheter. Efter en mycket kort slummer vandrade jag iväg mot mina gamla hemtrakter för att först möta Anna på The Den.

Det var inte helt smärtfritt att ta sig dit. Jag hade för en stund glömt bort att här i stan måste man titta lika mycket ner var fötterna placeras som på bilar, cyklister, mopedister och människor.

Jag stötte nämligen i min riktigt onda, redan deformerade tå, i en upphöjning på trottoaren. Givetvis blev den ännu mer skadad, om nu det är möjligt. Nageln hänger på sniskan och den är lätt blödande.

får nog köpa ett par skor med stålhätta bara för säkerhets skull.

The Den, så bekannt!

The Den var ett av de ställen vi brukade gå till då Bosse och jag bodde i Beijing. Lite av ett extra vardagsrum. I och för sig var även restaurangerna Purple Haze och Sole Mio också extra vardagsrum....

Genast när jag kom in möttes jag av flera av servitriserna som frågade var jag varit och undrade var Bosse var.

De hade inte sett oss på länge! Och det stämmer, vi åkte hem den 18 juni.

Här väntade vi på Karolina och Christian som skulle ansluta, samt några till. Kvällens middag som väntade, tepanyaki på restaurang Tairyo.  Och jag var definitivt väldigt hungrig. Det blir liksom ingen ordning på mattiderna eller hungerkänslorna första dygnet när tidsskillnaden är så stor som 7h.

Delar av vår beställning; mycket fisk, skaldjur, en del sushi och kött. Kocken lagar till all mat på en stekhäll och den serveras direkt till gästerna.

Så småningom dök Karolina och Christian upp, de hade väldans mycket att  stå i inför sin hemresa idag.

Här är vi; Anna, Emma, Karolina, Karin, Christian och Mona. Rune är fotograf!

När man sitter så här på rad ges det ingen möjlighet att prata med alla, men trevligt är det ändå och väldans gott.

Vi åt länge och till sist kom så bananerna. Kokosflamberade bananer med glass! En stående avslutning.

Man undrar var gång om kocken ska brinna upp....

Flamberade bananer på gång.

Efter att ha varit vaken i 24h så började tröttheten göra sig påmind och mitt värdpar och jag tog en taxi hem.

Efter att lite ha firat min ankomst här hemma med champagne och lite tilltugg, (vi var absolut inte hungriga efter tepanyakimiddagen) samt varvat ner, så väntade John Blund på en mycket trött och glad Ditte.