Jag vill......

    
Jag vill så mycket! Inser varje dag att jag måste prioritera vad jag verkligen vill göra mina sista tre veckor här i Peking. Ibland blir jag nästan handlingsförlamad av blotta tanken. Men bara för en mycket kort stund.
Jag vet ju att när jag så än vill kan jag komma/åka tillbaka och det undrlättar mycket- 

Idag, som de senaste dagarna, har det varit hett. Redan på morgonen möts jag av en utomhustemperatur på
+25 och jag tycker om det.
Skugga går alltid att hitta under dagen, även om det stundtals kan vara svårt vid mina dagliga lunchpromenader.  
Och det är helt ljuvligt att sitta på en uteservering i kvällningen och njuta av värmen, stunde, människor och tillvaron. 

I kväll var det fullmåne och det var så pass klart att jag kunde se upp till Gubben i Månen och vinka.
Lite osäker är jag på om han såg just mig.


En vacker fullmåne

När jag inte är på skolan,pluggar kinesiska, planerar jobb eller föräldrasamtal, funderar på om och hur jag ska skaffa det där lilla skåpet som jag så gärna vill ha, är med vänner eller lämnar in tyger till kläder som jag vill ha uppsydda så känner jag mig nästan lite rastlös. 
Varje år hemma, under min 40 åriga lärarbana, så har det från mitte av maj och fram till skolavslutningen i juni alltid känts som en spurtande slutsträcka. Och till sist går man i mål. 
Här känner jag att jag har tid över för mig själv. Visst är det konstigt?
Livet och tillvaron här känns så mycket enklare än hemma. 
Men jag kommer framledes att ha all tid i världen och får fundera på vad jag allra helst vill fylla den med. 
Vissa förslag har jag givetvis;
Att vara mormor, men jag inser att det kommer att bli en bisyssla.
Planera resor kommer att uppta viss tid. Läsa kinesiska, både hemma och i Kina kommer att kräva både planering och handling.
Umgås med maken och ta dagen som den kommer, för det vill han gärna göra.
Ta tag i golfspelandet, kan bli ett heltidsgöra. Jag är inte helt sams med boll och klubba. Kan dock bli!
Umgås med vänner. Inser att många fortfarande jobbar......
Sitta på balkongen och rulla tummana, nja, inte långa stunder. Men ibland, en liten stund.
Träffa döttrarna. Inser att de har sina liv! Lite tid finns kanske ibland!
Cykla ut på en tur i Stockholm och ha med picknick. (Bara det inte regnar....)
Åka ut i skärgården och njuta av friheten.
Ja, det finns så mycket mer som jag vill göra. 
Och jag vill också göra det jag VILL.
Med envishet kommer man långt, Det är ju både min bästa och sämsta egenskap.......


 

 
Åse

Det hörs på ditt resonemang att du har lite ångest inför din kommande ledighet. Jag vet precis hur du känner dig. Det är ett stort steg att bli pensionär, men man vänjer sig snart. Man är faktiskt värd ledigheten efter ett helt yrkesverksamt liv. Tänk att kunna sitta och äta frukost i lugn och ro och kunna vara uppe halva natten utan att vara orolig för att man inte är utsövd morgonen därpå. Det finns många små guldkorn i pensionärslivet.

Kram från Åse

Annmari

Gubben i månen såg dig nog! du strålar så han kan nog inte undgå dig - det är nog din envishet:)

kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: