Cyklarna är nu i tryggt förvar hos vännen Sussie. Hon ska ta hand om dem och se till att vi åter möts igen på svenska mark.
Det kändes lite vemodigt att lämna dem, men de är i tryggt förvar.
Vi tog god tid på oss under gårdagen för att trampa ut de 25 km till Sussie. Det var +32 då vi gav oss i väg och tur att man är hyfsat väl och värmetränad. En hel del vatten gick åt under vägs.
För att ta det hela med ro så stannade vi för lunch i Lido och var sedan rustade för att cykla de återstående 17 kilometrarna.
Men med bra och omväxlande väg, inga backar och mycket att titta på, så gick det hela nästan som på räls.....

Gott med vatten i värmen

 

Fler som är på väg......

 

Vilken väg ska vi ta här?

 

Omväxlande omgivningar längs vår cykelväg.

 

Cykelturen tog oss omkring 1 1/2 timme, effektiv tid. Då hade vi inte direkt skyndat oss. Utomhustemperaturen inbjöd inte till det.

Väl framme hos Sussie, tyckte vi att huset såg lite öde ut. Jag provade att ringa på hennes mobil, men ingen kontakt. Mobilen verkade avstängd.
Vi tittade in i trädgården och började känna oss en aning osäkra om vi var vi rätt hus. Ringde en kollega och frågade. Han visste inte vilket husnummer vi skulle till. Men löste det hela genom att hans fru ringde Sussie som då fick mobilsignalerna att gå fram och sedan ringde oss.
Mycket riktigt vi var vid fel hus.
Så det kan bli! Men vi var nära, så allt löste sig.
Efter att vi pustat en aning så letade vi reda på en taxi och åkte tillbaka till stan.


Sussie med hundar välkomnade oss.


Cyklarna i tryggt förvar i Sussies trädgård.