Till havs
Jag nästan studsar upp när klockan ringer redan 06.15 fredag morgon. Jag ska med den tidiga morgonbåten till Åland, Mariehamn. Båten fortsätter sedan vidare mot Åbo.
En rask promenad längs kajen tar mig på 30 minuter ner till Vikingterminalen och den milt sagt långa incheckningskön.
Det var alltså fler än jag som tänk sig en Ålandstur för 19 kr. Priset är tur och retur!
Båten, Iabella, är stor så det märks inte att passagerarantalet också är det. Båten ska
Jag börjar med att inta en lyxig frukost i restaurang "Food Garden". Fönsterbord, ett glas champagne, (jag fick två..) kallskuret med italiensk touch, gott bröd och mängder av frukt och grönsaker. Bara att njuta! Härlig början på dagen!
Fortsättningen på resan till Mariehamn, i solen på akterdäck, blev lika njutbar.

Evert Taubs omsjugna Furusund;

Ut mot Ålands Hav


Mariehamn närmar sig efter fem och en halv timma till sjöss och Kobba Klintar är ett klart kännetecken.
I bakgrunden kommer båten Amorella från Åbo, den båt jag ska med tillbaka till Stockholm.
Just här i havet utanför Kobba Klintar hittades häromdagen champagne som tros vara från 1780 talet.
"Den åländske dykaren Christian Ekström hittade ett vrak som låg på 55 meters djup. Han fick höra talas om vraket av en lokal fiskare, men tyckte att fartyget som fanns på detta var för litet för att det skulle vara värt risken att dyka så djupt.
Men tankarna på fartyget fanns kvar och till sist blev det av att tillsammans med det svensk-åländska teamet dyka ner. En flaska, utav totalt ca. 50 plockades upp.
Givetvis öppnades flaska för att se om champagnen från 1780 talet sfortfarande skulle vara drickbar. Och det var den! Alldeles perfekt enligt de som provsmakade!
Vinkännaren Carl Jan Granqvist säjer;
"Champagnen hade legat på havets botten där det ständigt är fyra grader och absolut mörkt. En atmosfär inne i flaskan som är oförändrad och en atmosfär utanför som håller kvar trycket och blockerar att saltet kan komma in. Det är bara mousserande drycker som går att förvara i bräckt vatten."
Vinkännaren Richard Julin tror att champagnen, av korken att döma, är av märket Veuve Clicquot.
Om champagnen är så gammal som man tror och fullständigt drickbar så är fyndet unikt och mycket värdefullt.
Kanske kan en endaste flaska vara värd en halv miljon kronor.
Och det lär finnas 30 flaskor kvar på botten. Men vem champagnen kommer att tillhöra, det vet man inte ännu.
Troligen inte de som hittade den i alla fall.
Spännande att se hur det går.

Hemvändande båt
I Mariehamn bytte jag båt även Bosse kom på.
Efter en trevlig, sen, lunch tillbringade vi resten av eftermiddagen på akterdäck.
Mycket sol blev det och mitt ansikte påminde om en tvättbjörns. (Jag var alldeles vit under ögonen, hade haft solglasögon på hela dagen.)
Frisk sjöluft, skärgård, hav och sol i 11 timmar; vilken härlig semesterdag!
Bosse och jag njuter på akterdäck
En rask promenad längs kajen tar mig på 30 minuter ner till Vikingterminalen och den milt sagt långa incheckningskön.
Det var alltså fler än jag som tänk sig en Ålandstur för 19 kr. Priset är tur och retur!
Båten, Iabella, är stor så det märks inte att passagerarantalet också är det. Båten ska
Jag börjar med att inta en lyxig frukost i restaurang "Food Garden". Fönsterbord, ett glas champagne, (jag fick två..) kallskuret med italiensk touch, gott bröd och mängder av frukt och grönsaker. Bara att njuta! Härlig början på dagen!
Fortsättningen på resan till Mariehamn, i solen på akterdäck, blev lika njutbar.

Evert Taubs omsjugna Furusund;

Ut mot Ålands Hav


Mariehamn närmar sig efter fem och en halv timma till sjöss och Kobba Klintar är ett klart kännetecken.
I bakgrunden kommer båten Amorella från Åbo, den båt jag ska med tillbaka till Stockholm.
Just här i havet utanför Kobba Klintar hittades häromdagen champagne som tros vara från 1780 talet.
"Den åländske dykaren Christian Ekström hittade ett vrak som låg på 55 meters djup. Han fick höra talas om vraket av en lokal fiskare, men tyckte att fartyget som fanns på detta var för litet för att det skulle vara värt risken att dyka så djupt.
Men tankarna på fartyget fanns kvar och till sist blev det av att tillsammans med det svensk-åländska teamet dyka ner. En flaska, utav totalt ca. 50 plockades upp.
Givetvis öppnades flaska för att se om champagnen från 1780 talet sfortfarande skulle vara drickbar. Och det var den! Alldeles perfekt enligt de som provsmakade!
Vinkännaren Carl Jan Granqvist säjer;
"Champagnen hade legat på havets botten där det ständigt är fyra grader och absolut mörkt. En atmosfär inne i flaskan som är oförändrad och en atmosfär utanför som håller kvar trycket och blockerar att saltet kan komma in. Det är bara mousserande drycker som går att förvara i bräckt vatten."
Vinkännaren Richard Julin tror att champagnen, av korken att döma, är av märket Veuve Clicquot.
Om champagnen är så gammal som man tror och fullständigt drickbar så är fyndet unikt och mycket värdefullt.
Kanske kan en endaste flaska vara värd en halv miljon kronor.
Och det lär finnas 30 flaskor kvar på botten. Men vem champagnen kommer att tillhöra, det vet man inte ännu.
Troligen inte de som hittade den i alla fall.
Spännande att se hur det går.

Hemvändande båt
I Mariehamn bytte jag båt även Bosse kom på.
Efter en trevlig, sen, lunch tillbringade vi resten av eftermiddagen på akterdäck.
Mycket sol blev det och mitt ansikte påminde om en tvättbjörns. (Jag var alldeles vit under ögonen, hade haft solglasögon på hela dagen.)
Frisk sjöluft, skärgård, hav och sol i 11 timmar; vilken härlig semesterdag!

Bosse och jag njuter på akterdäck
Katarina
Den champagnen går inte av för hackor. Visst skulle det vara gott att bli bjuden på ett glas?
Vad aktiv du är, det händer ju en massa varje dag.
Varma hälsningar
Riktiga livsnjutare, det är vad ni är. Champagnefrukost intar man inte var dag. Rolig historia om vrakgodset.
Kram åse