Lyktfestival

    
Idag är det Lyktfestival; på kinesiska Yuán Xiaojie och det innebär slutet på det kinesiska nyårsfirandet. Det har då pågått i 15 dagar.
Så i kväll skjuts det vill jag lova. Det känns som om man befinner sig mitt i en krigszon.
Raketer och smällare skjuts över allt och det känns som om krutröken även tränger sig in i lägenheten.  
Vi hade tänkt att i kväll ta oss upp till sjöarna för att vara med om festligheterna, men på eftermiddagen så kom det snöblandat regn och att vistas utomhus i kväll kändes inte alls lockande.



"Att Lyktfestivalen firas kommer sig av att det för länge sedan fanns en kejsare som hade en vacker fågel. En dag flög fågeln i väg och hamnade på jorden. Kejsaren bestämde sig då för att tända eld på hela jorden. Men han hade en dotter och hon berättade för människorna på jorden vad kejsaren tänkte göra. De tände då eldar och lyktor. När kejsaren då fick se detta insåg han att jorden redan stod i brand och att han var för sent ute. "
Detta hände 15 dagar efter nyår och därför firas lyktfestivalen. Detta har berättsts för mig av min kinesiska lärare Sofia.
Tusentals lyktor tänds i kväll i parker och hem och många lyktor skickas som små luftballonger upp mot himlen.
Vädret inbjöd inte till någon direkt utomhusvistelse så vi firade inomhus, både på "lokal" där vi provade de speciella "tang yuán", risbollskakor. Dessa är gjorda av en speciell deg bsetåendes av rismjöl. Kakorna ser ut som pingisbollar och har olika fyllningar som kan vara choklad, röda bönor, sesampasta eller annat. Själva skalet är ganska segt och kakorna blir väldigt mäktiga. De serveras i skålar med ljummet vatten. Jag provade en och var sedan nöjd.  

 
Restaurang "The Den" bjöd oss på kakorna och vackra lyktor lyser upp.


Bosse, vår vän D  som är på besök och jag lyser denna afton.


Vackra lyktor i "The Village," ett stort shoppingcentrum i närheten. Dessa lyktor är ska visa terrakottaarmén i Xian. Väldigt vackert!


Även träden bär lyktor/lampor


Även hemma tände vi lyktor, är det lyktfestival så är det.

Nu är det över midnatt här och lugnet har lagt sig. Det känns inte längre som en krigszon och glad är jag för det.
Ska dra mig mot sängen och fortsätta läsa min bok, "Väninnan, Rapport från Rosenbad" av Eva Franchell. En jättebra bok som handlar om författarens vänskap med den mördade utrikesministern Anna Lindh och om det politiska maktspelet under stadsminister Göran Persson. Författaren var pressekreterare åt Anna Lindh under ett antal år. Boken rekommenderas varmt!

Apropå värme, ljus och annat fint......

Lille Max; Liv och Johans son och mitt barnbarn.



 
Max, sex veckor; så fin.