Resandet fortsätter

    
I går prövade jag att resa med både pendeltåg, buss och bil. Och jag kom fram!
Idag var det dags att testa SJ. Med tanke på alla försenade tåg från olika håll och kanter var det ganska lagom att ta sig till Västerås, en sträcka på 10 mil från Stockholm.
Innan jag gav mig i väg tittade jag in på SJs hemsida för att se hur det stod till/still med tågtrafiken till och från Västerås. Det verkade lovande! Väninnan Birgitta och jag skulle ta oss  dit för lunch och trevlig samvaro med Åsa. (Det var Åsa som anställde mig till Skolan i Beijing för fyra år sedan)
Tåget stod inne på perrongen då vi kom och gick dessutom på utsatt tid. Skönt!
Vi hade både klätt oss varmt för eventuelle ofrivilliga tågstopp på vägen. Men allt gick som på räls och en timme efter avgång klev vi av tåget i Västerås.
Åsa mötte oss och efter en kopp kaffe och smörgås hemma hos Åsa och Jan, maken, så blev det en tur till Skultuna.
Skultuna är en gammal bruksort ett par mil från Västerås och för min del var det första gången jag var där.


Åsa och Birgitta på väg in till försäljningslokalerna.

Området är stort med många "outleter" och här finns även Skultunas fabrik. Utöver Skultunas egna mässings och silverprodukter finns  glas, keramik och textilvaror från alla flera svenska och finska producenter. Och detta säljs till mycket bra priser.
Här fanns också tomtar av alla de slag. I mängder!





För egen del var jag ståndaktig och köpte endast en liten disktrasa, i rött med grå hjärtan på. Den är tillverkad i bambuviskos och kommer från det anrika Ekelunds Väveri, med anor från 1692.  Bara materialet gjorde att jag ville prova den. (Den ska vara extra miljövänlig står det på den.)
Åsa rekommenderade den, men berättade också att det tog ett tag att vänja sig vid den. Vet inte riktigt vad hon menar, men det gör jag kanske när trasan kommit i användning.

Etter Skultunabesöket blev det glögg och senare middag hemma hos Åsa och hennnes man Jan.
Dillkött, sås, kokt potatis, rårörda lingon och sockerärtor smakade väldigt gott.
Jag tror det var minst 15 år sedan jag åt just dillkött och då var det min mamma som lagade det.
Till efterrätt vankades det chokladmousse med björnbär och hallon. Så gott!


Åsa, Jan och Birgitta runt middagsbordet.

Timmarna går som vanligt extra fort när man har trevligt.
Birgitta och jag skulle ju ta tåget tillbaka till Stockholm klockan 19 och vi hoppades på att det skulle gå i tid.
Promenaden till stationen genom ett vintervackert Västerås var uppfriskande och det var det också att se tåget rulla in på stationen strax efter utsatt avgångstid.
Några platsbiljetter hade vi inte så vi klev på tåget där det såg ut att vara gott om lediga platser.
Då visade det sig att just den vagnen och några till skulle kopplas av tåget i Västerås.
Snabbt ut på perrongen och byte till en annan vagn som förhoppningsvis inte skulle knoppas av.
Vi hittade också två lediga sittplatser. Nu väntade vi bara på avgång. Och det gjorde vi i 20 minuter. SEdan rullade tåget i väg. Härligt! Tåget rullade på bra ända fram till Jakobsberg. Då hamnade vi efter ett pendeltåg, försenat, så när vi kom in på Stockholms Central så var vi totalt 35 minuter sena. Helt ok, med tanke på alla skräckrapporter jag läst de senaste dagarna om försenade tåg.
Vi hade i alla fall tur med tågtrafiken idag.
HUr det blir i morgon vet man ju inte......




Åse

Det var ett vågat drag att resa med tåg i dessa tider då de flesta verkar urspårade och intrasslade i ledningar. Lite förseningar får man nog räkna med och 35 minuter är acceptabelt.

Jag hade nog inte kunnat motstå en tomte!

kram åse


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: