Max och mormor på vift

    
Jag skulle fram på eftermiddagen hämta Max vid Kungsträdgården och ta hand om honom i några timmar.
Härligt att se hans ansikte lysa upp i ett ljuvligt leende när vi ses. Han är helt oemotståndlig!
Inte bara för oss närmaste, utan han bereder alla som ser honom en glädje. Främmande människor tittar på honom där han ligger i sin vagn, de ler mot honom och år ett gott leende tillbaka.
Jag bestämmer oss för att promenera genom Gamla Stan och där ta tunnelbanan hem till Skanstull.


Det var fler än vi som promenerade här.

Det är ett litet pyssel att åka tunnelbana med barnvagn.
Det var ett antal år sedan jag själv tog mig runt med tvillingvagn. Men jag vill minnas att jag oftast åkte bil eller bil i kmbination med buss. Var nog enklast så.
På de flesta tunnelbanestationer i Stockholm finns det långsamma hissar för transport upp till perrongen, förutom vanliga trappor då. I enstaka fall finns rulltrappor upp och ner.  (Jag föredrar rulltrappor)
Hissarna som ska användas för rörelsehindrade, barnvagnar och människor med bagage, används tyvärr också ofta som toaletter. Detta är riktigt otrevligt!
Nu kom vi vid Gamla Stans tunnelbanehållplats in i en hiss. Den segade sig upp. Väl uppe på perrongen såg jag att vi var på fel ställe. Hisse ner igen, letade efter en hiss på andra sidan och gjorde mig samtidigt beredd att släpa vagnen upp för trapporna. Tur var det, att jag var mentalt förberedd alltså.
Jag hitade strax hissen, men vad hjälpte det. Den kom inte hur jag än tryckte på "ner knappen".
efter ett tag fick jag, trots min envishet ge upp. Hissen ämnade INTE KOMMA, bara att konstatera. TRASIG!
Jag tar sats, Max är lika glad som vanligt och kan inte förstå att hans mormor har en utmaning framför sig.
Jag förbereder mig för att dra vagnen uppför trapporna.
Då plötsligt uppenbarar sig ett par trevliga herrar i 30 års åldern och svingar lätt som en plätt vagnen uppför trapporna.
Yttrest tacksam var jag!


Max på perrongen, med den trasiga hissen i bakgrunden.

Resan till Skanstull gick alldeles utmärky, bara ett par hållplatser. Och där kunde vi ta rulltrappan upp till gatuplanet.
Inser att den bärsele vi använde i Peking till Max är helt idealisk om vi ska ut på fler utflykter med kommunala färdmedel. Och det ska vi ju!
Ett annat alternativ är sulkyn. Då kan jag ta Max på armen och sulkyn under den andra.
Nu fick jag något att fundera på......


Snart hemma hos oss.


Max ombytt för natten


Mycket att se på balkongen


"Visst är jag oemotståndlig"? (Mormor tycker det i alla fall)





Maria

Härligt att se lyckan i era ansikten! Vet inte vem som har det trevligast, Max eller mormor?!

Kramar från oss i Beijing

Anna

Så söt han är! Hur gammal är han nu? Kram

Åse

Jag håller med dig "han är oemotståndlig!" Men vilket sjå att ha småbarn i Stockholm. Jag som har panik för hissar hade haft det väldigt svårt.

Kram

Ditte

Max är i veckan sju månader, men inte så stor viktmässigt,ca. 6 1/2 kg lätt.

I vanliga fall bor Max i Uppsala och där är de smidigare att transportera sig. Skönt tycker jag också!

sara

Vad stor han har blivit och verkligen söt!

Iris

Vilken söting!

Mormors ögonsten - har jag förstått!

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: