IKEA så bra att ha
Vi håller på att ordna mer förvaring här hemma. Det behövs, trots bra utrensning.
Det blev en tur till IKEA i Skärholmen. Så här en måndag eftermiddag trodde jag verkligen inte att det skulle vara så många besökande. Trodde att människor jobbade, studerade eller annat. Nej då! Ett familjeutflyktsmål var det för alla åldrar, precis som på IKEA i Beijing.
För att samla lite krafter började vi på restaurangen. Ungefär liknande utbud som i Beijing, men utan asiatisk mat och något färre personer i kö.
Reklam för köttbullar med lingon och potatismos
Gott om plats
Efter den snabba lunchen skyndade vi vidare för att hitta trådbackar och stativ i lämplig storlek.
Vi hittade det vi ville ha och allt fanns dessutom i lager.
Härligt!
Bara att plocka på sig och kontrollera att allt kom med
Och sedan full fart mot kassorna.
Köpte ett par orkidéer också. Mina har inte helt överlevt in vistelse i Beijing
Vi upptäckte också en nyhet här på varuhuset, en livsmedelsaffär, precis som IKEA i Beijing.
Inte kunde vi motså ett besök där och några minder inköp blev det. Sortimentet här på IKEA i Skärholmen var mycket likt det som fanns i Beijing på motsvarande avdelning. Men en skillnad; här fanns ingen svensk sprit att köpa......
Här var dock priserna lägre! Inte alls vad man skulle kunna tro!
Livsmedelsavdelningen
Vi skyndade oss hem för att sätta ihop backarna och få dem på plats. Men se, det gick inte alls!
Jo, att montera ihop dem fungerade galant, (Bosse) men de passade inte bakom våra spegelskjutdörrar i hallen.
Djupet var 2 cm för stort! Vad göra?
Förvaringen behövdes och ingen av oss vill åka tillbaka och byta allt ihop.
Klädkammaren fick det bli! Så nu är allt uppställt där och jag kan glädjas åt 12 nya tråd och plastbackar till förvaring.
Kvarstår, att få tag på nya trådbackar till hallen med ett djup på 45cm. Har just sett att ELFA har sådana. Så det blir nästa projekt i veckan.
Tur att jag har all tid i världen!
Det blev en tur till IKEA i Skärholmen. Så här en måndag eftermiddag trodde jag verkligen inte att det skulle vara så många besökande. Trodde att människor jobbade, studerade eller annat. Nej då! Ett familjeutflyktsmål var det för alla åldrar, precis som på IKEA i Beijing.
För att samla lite krafter började vi på restaurangen. Ungefär liknande utbud som i Beijing, men utan asiatisk mat och något färre personer i kö.
Reklam för köttbullar med lingon och potatismos
Gott om plats
Efter den snabba lunchen skyndade vi vidare för att hitta trådbackar och stativ i lämplig storlek.
Vi hittade det vi ville ha och allt fanns dessutom i lager.
Härligt!
Bara att plocka på sig och kontrollera att allt kom med
Och sedan full fart mot kassorna.
Köpte ett par orkidéer också. Mina har inte helt överlevt in vistelse i Beijing
Vi upptäckte också en nyhet här på varuhuset, en livsmedelsaffär, precis som IKEA i Beijing.
Inte kunde vi motså ett besök där och några minder inköp blev det. Sortimentet här på IKEA i Skärholmen var mycket likt det som fanns i Beijing på motsvarande avdelning. Men en skillnad; här fanns ingen svensk sprit att köpa......
Här var dock priserna lägre! Inte alls vad man skulle kunna tro!
Livsmedelsavdelningen
Vi skyndade oss hem för att sätta ihop backarna och få dem på plats. Men se, det gick inte alls!
Jo, att montera ihop dem fungerade galant, (Bosse) men de passade inte bakom våra spegelskjutdörrar i hallen.
Djupet var 2 cm för stort! Vad göra?
Förvaringen behövdes och ingen av oss vill åka tillbaka och byta allt ihop.
Klädkammaren fick det bli! Så nu är allt uppställt där och jag kan glädjas åt 12 nya tråd och plastbackar till förvaring.
Kvarstår, att få tag på nya trådbackar till hallen med ett djup på 45cm. Har just sett att ELFA har sådana. Så det blir nästa projekt i veckan.
Tur att jag har all tid i världen!
Lat dag
Sista lördagen i augusti, sommarmånad. Det känns i luften att det är lite kyligare och att hösten är på ingång.
Stockholm mötte mig på morgonen, snarare förmiddagen, med klarblå himmel och strålande sol.
I vanliga fall, alltså som det var förr, så hade jag skyndat mig ut för att passa på när det ändå var fint väder.
Men som pensionär har jag ingen brådska alls. Jag kan ju gå ut när som helst. Inga tider att passa och inget jobb att gå till.
Men visst blev det en långpromenad så småningom, ett par timmmars gående uppe på Söder.
Vad som slog mig under promenaden var att det finns ett så stort utbud av barer och restauranger av allehanda slag.
Det känns som om världen ständigt kommer närmare, jättehärligt.
Längs Folkungagatan räknade jag för skoj skull hur många barer och restauranger jag hittade. Jag kan ha missat någon enstaka, men kom fram till att det var 28stycken.....Och detta på en gatusträcka på 2 km. Inte dåligt!
När vi sedan gick Götgatan ner orkade jag inte ens räkna.
Kändes lite som Beijing. Nåja, priserna är klart annorlunda här och "kinamaten" avstår jag gärna. Men sushi och thaimat samt indisk mat bland allt annat, gör att jag verkligen känner mig hemma. Bara att välja vad man är sugen på för stunden.
Ofta slutar det med att jag går hem och lagar något gott.
Än så länge tycker jag att matlagningen här hemma är jätterolig. Men när jag tröttnar så finns det definitivt mängder av restauranger att välja bland.
Tryggt att veta!
Snart hemma efter promenaden, korsningen Götgatan och Ringvägen
Betydligt mindre bilar här denna lördag eftermiddag än vad som är vanligt
Det är så skönt att komma hem till balkongen, slå sig ner och se vad som händer. Och alltid är det något! Här har jag aldrig tråkigt.
Segelbåtar på väg in i Hammarbyslussen
Slussen är öppen, nu ska bron också upp, så att segelbåtarna kan komma in i Mälaren
Vänner på besök, balkongen är en given plats för en drink före maten
Stockholm mötte mig på morgonen, snarare förmiddagen, med klarblå himmel och strålande sol.
I vanliga fall, alltså som det var förr, så hade jag skyndat mig ut för att passa på när det ändå var fint väder.
Men som pensionär har jag ingen brådska alls. Jag kan ju gå ut när som helst. Inga tider att passa och inget jobb att gå till.
Men visst blev det en långpromenad så småningom, ett par timmmars gående uppe på Söder.
Vad som slog mig under promenaden var att det finns ett så stort utbud av barer och restauranger av allehanda slag.
Det känns som om världen ständigt kommer närmare, jättehärligt.
Längs Folkungagatan räknade jag för skoj skull hur många barer och restauranger jag hittade. Jag kan ha missat någon enstaka, men kom fram till att det var 28stycken.....Och detta på en gatusträcka på 2 km. Inte dåligt!
När vi sedan gick Götgatan ner orkade jag inte ens räkna.
Kändes lite som Beijing. Nåja, priserna är klart annorlunda här och "kinamaten" avstår jag gärna. Men sushi och thaimat samt indisk mat bland allt annat, gör att jag verkligen känner mig hemma. Bara att välja vad man är sugen på för stunden.
Ofta slutar det med att jag går hem och lagar något gott.
Än så länge tycker jag att matlagningen här hemma är jätterolig. Men när jag tröttnar så finns det definitivt mängder av restauranger att välja bland.
Tryggt att veta!
Snart hemma efter promenaden, korsningen Götgatan och Ringvägen
Betydligt mindre bilar här denna lördag eftermiddag än vad som är vanligt
Det är så skönt att komma hem till balkongen, slå sig ner och se vad som händer. Och alltid är det något! Här har jag aldrig tråkigt.
Segelbåtar på väg in i Hammarbyslussen
Slussen är öppen, nu ska bron också upp, så att segelbåtarna kan komma in i Mälaren
Vänner på besök, balkongen är en given plats för en drink före maten
Dagar med Max
Stockholm var regningt och riktigt höstlikt när jag mötte Max och hans mamma, Liv, på Centralen i Stockholm i går.
De bor i Uppsala, så resan med tåg till den stora staden går på 45 minuter. Både smidigt och bekvämt!
Inte lika smidigt är det att åka tunnelbana med barnvagn. Rättare sagt, det är lite knepigt att nå perrongen och ofta får man ta hissar för att komma till tågen. Endast få stationer har rulltrappor som leder neråt.
Men jag har börjat vänja mig och hittar oftast nu de ibland gömda hissarna. Klart framsteg!
Vår första anhalt blev butiken "Babyproffsen". Här skulle jag köpa en gåstol till Max. Vi hittade en fin, röd, som varlämplig för barn från 6 månader.
Paketet var stort och Liv, Max mamma och hennes väninna hjälpte mig till bussen, så jag och Maxkom på ordentligt. Till saken hör att i hans sulky fanns också bilbarnstolen som skulle behövas inför en biltur.
Hem kom vi i sregn. Tur att det numer finns regnskydd till barnvagnar!
Givetvis var det nu matdags för Max.
Nu skulle jag för första gången prova en sorts sits, gjord i tyg, så att Max skulle kunna sitta vid matbordet. Man trär på "tygsitsen" på en vanlig stol och knyter fast den under stolen. Max skulle spännas fast i den lilla påsen på framsidan.
Tygsitsen på plats.
Jag trodde tt Max skulle hissas upp så att han nådde bordet. Så var det inte tänkt.
Kanske kan jag nästa gång prova att lägga några telefonkataloger på stolen och sätta Max på dem innan han hamnar i tygsitsen. Lite lättare att komma upp till bordet då.
Eftersom Max är lite så välte han stundtals framåt. Så med en hand på Max och matskeden i den andra så genomförde vi måltiden.
Jag introducerade också den nya pipmuggen. Här provas den för första gång.
En glad Max fastsatt i tygsitsen.
Efter maten var det skönt med en lek och krypstund på golvet.
Max leker med den nya leksaken som Liv köpt. Mycket omtyckt!
Av en ren händelse kom vi på kvällen över ytterligare en "matstol". Denna modell sätts fast på bordet, vilket jag tyckte var mycket bättre.
Nöjd och glad!
Liv och jag bestämde att den bruna tygsitsen kan medfölja skötväskan och på så sätt komma till användning på andra ställen. För smidig, lätt och praktisk är den verkligen.
Torsdagen var också kulen och regnet hängde i luften. För att pigga upp oss innan dagens bestyr stekte jag amerikanska pannkakor till frukost. Lite vardagslyx!
Det är bakpulver, gräddfil, ägg och mjöl i smeten. Pankisarna blir riktigt fluffiga och goda var de också.
"Stylade" pankisar
Dagens uppdrag för oss var att titta på och kanske köpa en något begagnad sittvagn, en Urban Jungle. (Den är smidig, lätt och enkel att köra)
Vi körde ut till Värmdö, Stavsnäs ( 4 mil från stan) och njöt av att komma ut och se lite Skärgårdsnatur och hav.
Tursamt nog var den vagn vi tittade på i utmärkt skick och packade in den i bilen som nu var ganska fullastad.
Max i barnstol, en sulky och en jättestor gåstol plus lite annan packning.
Men med gåstolen i framsätet så fick den nya vagnen också plats. Golfen är riktigt rymlig!
Nu styrde vi färden mot en annan skärgårdskommun, Vaxholm.
Hit kom vi med hjälp av två bilfärjor.
I Vaxholm hade vi tänkt ta en skön promenad, men i ösregnet så avstod vi.
Ett grått Vaxholm
Det blev färd mot Uppsala i stället och på vägen dit blev det en lätt lunch på Mc Donald´s. Magarna behövde påfyllning.
Snabb lunch!
Äntligen hemma i Uppsala! Och jag körde vidare mot Stckholm igen.
"Det här är bra", Max ser gillande ut.
De bor i Uppsala, så resan med tåg till den stora staden går på 45 minuter. Både smidigt och bekvämt!
Inte lika smidigt är det att åka tunnelbana med barnvagn. Rättare sagt, det är lite knepigt att nå perrongen och ofta får man ta hissar för att komma till tågen. Endast få stationer har rulltrappor som leder neråt.
Men jag har börjat vänja mig och hittar oftast nu de ibland gömda hissarna. Klart framsteg!
Vår första anhalt blev butiken "Babyproffsen". Här skulle jag köpa en gåstol till Max. Vi hittade en fin, röd, som varlämplig för barn från 6 månader.
Paketet var stort och Liv, Max mamma och hennes väninna hjälpte mig till bussen, så jag och Maxkom på ordentligt. Till saken hör att i hans sulky fanns också bilbarnstolen som skulle behövas inför en biltur.
Hem kom vi i sregn. Tur att det numer finns regnskydd till barnvagnar!
Givetvis var det nu matdags för Max.
Nu skulle jag för första gången prova en sorts sits, gjord i tyg, så att Max skulle kunna sitta vid matbordet. Man trär på "tygsitsen" på en vanlig stol och knyter fast den under stolen. Max skulle spännas fast i den lilla påsen på framsidan.
Tygsitsen på plats.
Jag trodde tt Max skulle hissas upp så att han nådde bordet. Så var det inte tänkt.
Kanske kan jag nästa gång prova att lägga några telefonkataloger på stolen och sätta Max på dem innan han hamnar i tygsitsen. Lite lättare att komma upp till bordet då.
Eftersom Max är lite så välte han stundtals framåt. Så med en hand på Max och matskeden i den andra så genomförde vi måltiden.
Jag introducerade också den nya pipmuggen. Här provas den för första gång.
En glad Max fastsatt i tygsitsen.
Efter maten var det skönt med en lek och krypstund på golvet.
Max leker med den nya leksaken som Liv köpt. Mycket omtyckt!
Av en ren händelse kom vi på kvällen över ytterligare en "matstol". Denna modell sätts fast på bordet, vilket jag tyckte var mycket bättre.
Nöjd och glad!
Liv och jag bestämde att den bruna tygsitsen kan medfölja skötväskan och på så sätt komma till användning på andra ställen. För smidig, lätt och praktisk är den verkligen.
Torsdagen var också kulen och regnet hängde i luften. För att pigga upp oss innan dagens bestyr stekte jag amerikanska pannkakor till frukost. Lite vardagslyx!
Det är bakpulver, gräddfil, ägg och mjöl i smeten. Pankisarna blir riktigt fluffiga och goda var de också.
"Stylade" pankisar
Dagens uppdrag för oss var att titta på och kanske köpa en något begagnad sittvagn, en Urban Jungle. (Den är smidig, lätt och enkel att köra)
Vi körde ut till Värmdö, Stavsnäs ( 4 mil från stan) och njöt av att komma ut och se lite Skärgårdsnatur och hav.
Tursamt nog var den vagn vi tittade på i utmärkt skick och packade in den i bilen som nu var ganska fullastad.
Max i barnstol, en sulky och en jättestor gåstol plus lite annan packning.
Men med gåstolen i framsätet så fick den nya vagnen också plats. Golfen är riktigt rymlig!
Nu styrde vi färden mot en annan skärgårdskommun, Vaxholm.
Hit kom vi med hjälp av två bilfärjor.
I Vaxholm hade vi tänkt ta en skön promenad, men i ösregnet så avstod vi.
Ett grått Vaxholm
Det blev färd mot Uppsala i stället och på vägen dit blev det en lätt lunch på Mc Donald´s. Magarna behövde påfyllning.
Snabb lunch!
Äntligen hemma i Uppsala! Och jag körde vidare mot Stckholm igen.
"Det här är bra", Max ser gillande ut.
Skansen och jazz
Ibland blir tillvaron som nybliven pensionär riktigt hektisk. Det kan till och med hända att det sker fler aktiviteter på samma dag. Jättetrevligt bara!
Att en vacker augustikväll, helt oförhappandes, hoppa på en väninnas förslag om att åka upp till Skansen och lyssna på jazz var just en sådan händelse.
I själva verket var jag på väg hem, men visst går det att ändra på sina förehavanden om trevliga förslak uppstår.
Skansen blev det alltså även för mig.
Den pigga väninnan Anita, också nybliven pensionär, föreslog att vi skulle ta buss 47 från Centralen och ut till Djurgården. Just då kom jag på att den linjen är nerlagd.
Sedan i lördags är det endast spårvagn som gäller. En ny spårvagnslinje,7, går från Sergels Torg och ut till Valdemarsudde på Djurgården.
Så spårvagn blev det, vilket kändes som i "gamla tider". Det finns till och med konduktör ombord som går runt och stämplar biljetterna/remsorna.
Den nya spårvagnen till Djurgården
Kvällen var vacker men visst blåste det lite och jag som inte hade något långärmat med mig tog tacksamt emot erbjudandet om att få "låna" halva Anitas regnjacka. Vi satt tätt ihoptryckta för att dels jackan skulle räcka och dels hållaoss lite varma.
Skansen ligger högt och det blåser alltid där uppe.
Vy från Solliden och upp mot mina hemtrakter, Söder.
Allsången på Skansen är slut för i år men här uppe på Sollidens scen är det ofta olika uppträdanden.
I kväll var det Bohus Big Band, med Ale Möller som framträdde. Och evenemanget hade lockat en hel del publik. Musiken som spelades var modern jazz och även en del folkmusikbetonad jazz.
Konserten pågick i en timma och vi var ganska frusna efter det.
Vi tog en sväng till dansbanan och lyssnade lite på Leif Kronlund med orkester. Här var det full fart både på musiken och dansen.
Full fart på dansen
En kopp kaffe med bakverk inne på "Gubbhyllan" ( restaurang) kändes som en lagom avslutning på Skansenkvällen.
Spårvagn tillbaka till stan och sedan vidare hem med tunnelbanan. (I dag orkade jag inte gå!)
Vilka möjligheter som finns, det är bara se dem!
Att en vacker augustikväll, helt oförhappandes, hoppa på en väninnas förslag om att åka upp till Skansen och lyssna på jazz var just en sådan händelse.
I själva verket var jag på väg hem, men visst går det att ändra på sina förehavanden om trevliga förslak uppstår.
Skansen blev det alltså även för mig.
Den pigga väninnan Anita, också nybliven pensionär, föreslog att vi skulle ta buss 47 från Centralen och ut till Djurgården. Just då kom jag på att den linjen är nerlagd.
Sedan i lördags är det endast spårvagn som gäller. En ny spårvagnslinje,7, går från Sergels Torg och ut till Valdemarsudde på Djurgården.
Så spårvagn blev det, vilket kändes som i "gamla tider". Det finns till och med konduktör ombord som går runt och stämplar biljetterna/remsorna.
Den nya spårvagnen till Djurgården
Kvällen var vacker men visst blåste det lite och jag som inte hade något långärmat med mig tog tacksamt emot erbjudandet om att få "låna" halva Anitas regnjacka. Vi satt tätt ihoptryckta för att dels jackan skulle räcka och dels hållaoss lite varma.
Skansen ligger högt och det blåser alltid där uppe.
Vy från Solliden och upp mot mina hemtrakter, Söder.
Allsången på Skansen är slut för i år men här uppe på Sollidens scen är det ofta olika uppträdanden.
I kväll var det Bohus Big Band, med Ale Möller som framträdde. Och evenemanget hade lockat en hel del publik. Musiken som spelades var modern jazz och även en del folkmusikbetonad jazz.
Konserten pågick i en timma och vi var ganska frusna efter det.
Vi tog en sväng till dansbanan och lyssnade lite på Leif Kronlund med orkester. Här var det full fart både på musiken och dansen.
Full fart på dansen
En kopp kaffe med bakverk inne på "Gubbhyllan" ( restaurang) kändes som en lagom avslutning på Skansenkvällen.
Spårvagn tillbaka till stan och sedan vidare hem med tunnelbanan. (I dag orkade jag inte gå!)
Vilka möjligheter som finns, det är bara se dem!
Valpar så söta och fina
Måndagen bjöd oss Stockholmarna på strålande sol och blå himmel.
min utflykt för dagen gick till Sundbyberg ( en liten stad, 10 minuter med pendeltåg från Centralen) för lunch och besök hos väninnan Vivi och hennes hundar.
Lunch blev det i solens sken utomhus på en Thairestaurang och med dit var Märta, valparnas mamma.
Vi njöt av tillvaron och maten men hemmet och de tre små valparna lockade. Vi bestämde att tillbringa resten av eftermiddagen på balkongen i sällskap med de små sötnosarna.
Mamma Märta, längst till vänster sedan Oliver och lilla Elsa. Svante ligger längst bort i lådan och ville inte vara med på bild.
Elsa, så fin
Mamma Märta till vänster och sedan de tre valparna
Valparnas pappa, Elvis, var under vår lunch utlånad till en vän i grannskapet. Så med valparna under armarna och mamma Märta i koppel hämtades han hem. Det ar verkligen roligt att bära omkring på så små knyten. Och helt stilla låg de på min arm och tryckte ner nosarna i mina armveck.
Sammanlagt finns för närvarande fem hundar i familjen och givetvis, inte att förglömma, katten Tiffany.
Hon är en sto, mycket snäll och personlig katt men henne glömde jag fotografera idag.
Jag kan inte annat än tillstå att jag blev väldigt förtjust i valparna. Vivi ska behålla en av dem, den svarta som heter Svante. Hennes mamma ska ta hand om Oliver, men till Elsa har de ännu inte hittat något hem.
Ja, det är absolut ingen brist på människor som vill köpa henne, men det måste vara rätt person.
Vivi tycker att jag är det, vilket känns väldigt smickrande.
Men tyvärr, så blir det nog inte jag som tar hand om Elsa.
Det är ett stort steg att ta, att bli hundägare.
Men jag kan i alla fall få leka lite med tanken.
Elsa
min utflykt för dagen gick till Sundbyberg ( en liten stad, 10 minuter med pendeltåg från Centralen) för lunch och besök hos väninnan Vivi och hennes hundar.
Lunch blev det i solens sken utomhus på en Thairestaurang och med dit var Märta, valparnas mamma.
Vi njöt av tillvaron och maten men hemmet och de tre små valparna lockade. Vi bestämde att tillbringa resten av eftermiddagen på balkongen i sällskap med de små sötnosarna.
Mamma Märta, längst till vänster sedan Oliver och lilla Elsa. Svante ligger längst bort i lådan och ville inte vara med på bild.
Elsa, så fin
Mamma Märta till vänster och sedan de tre valparna
Valparnas pappa, Elvis, var under vår lunch utlånad till en vän i grannskapet. Så med valparna under armarna och mamma Märta i koppel hämtades han hem. Det ar verkligen roligt att bära omkring på så små knyten. Och helt stilla låg de på min arm och tryckte ner nosarna i mina armveck.
Sammanlagt finns för närvarande fem hundar i familjen och givetvis, inte att förglömma, katten Tiffany.
Hon är en sto, mycket snäll och personlig katt men henne glömde jag fotografera idag.
Jag kan inte annat än tillstå att jag blev väldigt förtjust i valparna. Vivi ska behålla en av dem, den svarta som heter Svante. Hennes mamma ska ta hand om Oliver, men till Elsa har de ännu inte hittat något hem.
Ja, det är absolut ingen brist på människor som vill köpa henne, men det måste vara rätt person.
Vivi tycker att jag är det, vilket känns väldigt smickrande.
Men tyvärr, så blir det nog inte jag som tar hand om Elsa.
Det är ett stort steg att ta, att bli hundägare.
Men jag kan i alla fall få leka lite med tanken.
Elsa
Arbetsledare för några timmar
I torsdags kom till slut våra spegeldörrar, sjutdörrar, till vår lilla hall.
De beställdes i juni, men i Sverige har fabriker semester, vilket är bra i sig, så det tog tid innan de levererades.
Nu är de på plats och hallen känns mer ordningsam än tidigare.Jag tillhör verkligen inte det mer praktiskt utrustade människorna, så jag överlät med stort förtroende till maken att sköta denna detalj.
Jag dammsö efter borrmaskinen och samlade ihop skräp.
Dessutom bidrog jag med synpunkter på den mer praktiska utformningen av det hela och kom med glada och käcka tillrop. Alltid något!
Före dörrarnas uppsättning!Bosse mäter med vattenpass att golv och väggar är jämna. Det är de inte!
Maken är en mycket händig karl och efter ett par timmar var dörrarna på plats i sina skenor.
Inredningen till utrymmet får vi fundera vidare på.
Och vi blev väldigt nöjda med resultatet!
Suddig bild av det färdiga resultatet, men det är svårt att fota speglar.
De beställdes i juni, men i Sverige har fabriker semester, vilket är bra i sig, så det tog tid innan de levererades.
Nu är de på plats och hallen känns mer ordningsam än tidigare.Jag tillhör verkligen inte det mer praktiskt utrustade människorna, så jag överlät med stort förtroende till maken att sköta denna detalj.
Jag dammsö efter borrmaskinen och samlade ihop skräp.
Dessutom bidrog jag med synpunkter på den mer praktiska utformningen av det hela och kom med glada och käcka tillrop. Alltid något!
Före dörrarnas uppsättning!Bosse mäter med vattenpass att golv och väggar är jämna. Det är de inte!
Maken är en mycket händig karl och efter ett par timmar var dörrarna på plats i sina skenor.
Inredningen till utrymmet får vi fundera vidare på.
Och vi blev väldigt nöjda med resultatet!
Suddig bild av det färdiga resultatet, men det är svårt att fota speglar.
"Bakluckeloppis"
Idag har jag provat på min förmåga, eller kanske mer oförmåga, att vara säljare. Det yrket är inget för mig, det är då säkert.
Men det var absolut nödvändigt för oss att bli av med en massa saker. Så idag var det dags, åtminstone en början.
Vi skulle ta oss ut till Värmdö och Siggesta Gård, 30 minuters bilresa från oss.
Där är det bakluckeloppis varje lördag och söndag. Ingen föranmälan behövs.
Väl där blir man vänligt anvisad en plats och sedan återstår bara att betala avgiften, 150 kr.
Siggesta gård har mycket annat att erbjuda än bakluckeloppis. Här finns stora grönområden, flera banor med bangolf, hästridning, guidade turer där det berättas om Värmdö på vikingatiden, restaurang, cafeteria, smådjur som barn (och vuxna) gärna får klappa och kela med. Helt klart är Siggesta ett populärt utflyktsmål. Till saken hör också att det på Värmdö finns flera stora sommarstugeområden. Värmdö är också en skärgårdskommun och har mycket att erbjuda i övrigt också.
En del av området på Siggesta Gård.
Under tiden jag var och betalade avgiften skulle Bosse packa upp våra saker och det fick hanhjälp med av tidiga besökare.
Mycket saker hade vi med
Fler än vi var här
Bakluckeloppis, försäljning i huvudsak från bilens baklucka
Vår försäljning gick hyfsat bra. Låga priser från början gjorde att inte en enda kund ens försökte pruta på priset.
Tanken var att vi skulle bli av med så mycket som möjligt och försäljningen gick skapligt, till och med stundtals bra.
Jag pustar innan vi ens har börjat.
Det mesta fick vi sålt och det som blev kvar fick plats i en liten låda.
Nöjda packade vi ihop strax före klockan 15 och vi var en positiv erfarenhet rikare.
Kanske blir det en ny bakluckeloppis för oss i september. Jag tror nämligen att det går att rensa ytterligare saker från vårt hem.
Men det var absolut nödvändigt för oss att bli av med en massa saker. Så idag var det dags, åtminstone en början.
Vi skulle ta oss ut till Värmdö och Siggesta Gård, 30 minuters bilresa från oss.
Där är det bakluckeloppis varje lördag och söndag. Ingen föranmälan behövs.
Väl där blir man vänligt anvisad en plats och sedan återstår bara att betala avgiften, 150 kr.
Siggesta gård har mycket annat att erbjuda än bakluckeloppis. Här finns stora grönområden, flera banor med bangolf, hästridning, guidade turer där det berättas om Värmdö på vikingatiden, restaurang, cafeteria, smådjur som barn (och vuxna) gärna får klappa och kela med. Helt klart är Siggesta ett populärt utflyktsmål. Till saken hör också att det på Värmdö finns flera stora sommarstugeområden. Värmdö är också en skärgårdskommun och har mycket att erbjuda i övrigt också.
En del av området på Siggesta Gård.
Under tiden jag var och betalade avgiften skulle Bosse packa upp våra saker och det fick hanhjälp med av tidiga besökare.
Mycket saker hade vi med
Fler än vi var här
Bakluckeloppis, försäljning i huvudsak från bilens baklucka
Vår försäljning gick hyfsat bra. Låga priser från början gjorde att inte en enda kund ens försökte pruta på priset.
Tanken var att vi skulle bli av med så mycket som möjligt och försäljningen gick skapligt, till och med stundtals bra.
Jag pustar innan vi ens har börjat.
Det mesta fick vi sålt och det som blev kvar fick plats i en liten låda.
Nöjda packade vi ihop strax före klockan 15 och vi var en positiv erfarenhet rikare.
Kanske blir det en ny bakluckeloppis för oss i september. Jag tror nämligen att det går att rensa ytterligare saker från vårt hem.
Damer på vift
Idag var jag bjuden på lunch i Södertälje tillsammans med några "Beijingvänner".
Jätteroligt att träffas igen! Tänk att man kan ha så mycket att prata om!
Vi tog pendeltåget till Östertälje och hade sedan en kort promenad framför oss.
Just här i området finns många lite äldre hus med stora trädgårdar och många fruktträd.
Jag var ju hos Annmari för en månad sedan och trodde bestämt att jag hittade till hennes hus. Dock blev jag lite osäker och ringde henne, bara för säkerhets skull.
Vi var i alla fall på rätt väg och Annmari kom oss till mötes.
Även hennes ( och mannens) trädgård var fylld av vackra blommor, nyttoväxter och många fruktträd.
Så grönt och fint!
Annmari är väldigt road av "allt grönt" och har ett jättemysigt växthus där det bl.a. växer både blommor, tomater, kryddväxter, gul paprika och chili.
Mysigt och ombonat växthus, värdinnan står utanför
Tomater, här odlade i hink
Grön chlil
Efter trädgårdsvisning och husesyn blev det dags för en härlig lunch. Vad säjs om; goda ostar, tomat och mozzarellasallad, meloner i alla de färger och smaker, grönsakspaj, gott bröd, grönsallad och en hel del till.
Annemaris egenodlade tomater, paprika och chili fanns också på lunchbordet.
En ljuvlig lunchbuffé dukades upp
Vi åt alla med god aptit!
Tiden går som vanligt fort när man har trevligt och så småningom var det dags för oss att åter ta tåget in mot stan.
Vi har redan bestämt träff för nästa gemensamma lunch. Den blir i september och jag ska då ta med "damerna" på en promenad längs Monteliusvägen på Söder. Jag hoppas på picknickväder!
Ett stort tack till Annmari och de övriga lunchgästerna för idag!
Jätteroligt att träffas igen! Tänk att man kan ha så mycket att prata om!
Vi tog pendeltåget till Östertälje och hade sedan en kort promenad framför oss.
Just här i området finns många lite äldre hus med stora trädgårdar och många fruktträd.
Jag var ju hos Annmari för en månad sedan och trodde bestämt att jag hittade till hennes hus. Dock blev jag lite osäker och ringde henne, bara för säkerhets skull.
Vi var i alla fall på rätt väg och Annmari kom oss till mötes.
Även hennes ( och mannens) trädgård var fylld av vackra blommor, nyttoväxter och många fruktträd.
Så grönt och fint!
Annmari är väldigt road av "allt grönt" och har ett jättemysigt växthus där det bl.a. växer både blommor, tomater, kryddväxter, gul paprika och chili.
Mysigt och ombonat växthus, värdinnan står utanför
Tomater, här odlade i hink
Grön chlil
Efter trädgårdsvisning och husesyn blev det dags för en härlig lunch. Vad säjs om; goda ostar, tomat och mozzarellasallad, meloner i alla de färger och smaker, grönsakspaj, gott bröd, grönsallad och en hel del till.
Annemaris egenodlade tomater, paprika och chili fanns också på lunchbordet.
En ljuvlig lunchbuffé dukades upp
Vi åt alla med god aptit!
Tiden går som vanligt fort när man har trevligt och så småningom var det dags för oss att åter ta tåget in mot stan.
Vi har redan bestämt träff för nästa gemensamma lunch. Den blir i september och jag ska då ta med "damerna" på en promenad längs Monteliusvägen på Söder. Jag hoppas på picknickväder!
Ett stort tack till Annmari och de övriga lunchgästerna för idag!
Full fart!
Redan klockan 06.40 ringde telefonen i morse. Det var våra, sedan tidigare, beställda spegeldörrar till hallen som skulle anlända. Chauffören bara förvarnade att han var på g.
Några minuter senare ringer han igen. Då visade det sig att lastbilen, där dörrarna befann sig, var för hög för att komma under gångbron vid Tullgårdsskolan. Vad göra?
Jo, den käre maken begav sig ut i ösregnet med paraply för att möta chauffören och tillsammans med honom bära dörrarna de 300 metrarna till vår port.
Tursamt nog var de inte tunga.
Eftersom morgonstund lär "ha guld i mun" så var det lika bra att äta frukost.
(Jag har nog inte varit uppe så här tidigt sedan jag kom tillbaka från Beijing för två månader sedan. Antar att det i nog var en engångsföreteelse.)
Riktigt roligt att hinna se morgon TV, vilket jag inte heller gjort på hela sommaren. Vilka vanor!
Eftersom jag ändå var uppe så kunde jag passa på att vara lite effektiv.
Har rensat en hel del och ringde ett auktionshus i Sundbyberg, Kolonn. Jag ville lämna in lite möbler och annat som bara tar plats i skåp och vardagsrum.
Vi var välkomna dit och det kändes skönt att få lämna in sakerna till auktion. Får se hur det går.
Sedan bar det av till frissan i Upplands Väsby. jag har sett ut som en kvast i huvudet i minst två veckor och idag skulle det bli någon form av förändring.
Det blev det också. Jag tror jag är nöjd......
Gårdagen ägnade jag åt allmänt "pyssel hemma".
På eftermiddagen blev det en tur till Väsby. Ja, det är mina gamla hemtrakter som ligger ca. 25 km från mitt nuvarande hem. Jag var bjuden på middag till Anita, "en gammal kollega och vän".
Det går förhållandevis snabbt att ta sig dit; gång 800m till Skanstull, tunnelbana till Centralen, pendeltåg och buss.
Om allt klaffar så tar det faktiskt mindre än en timme. Helt ok, om man bor i Stockholm!
Regnet var sedan länge försvunnet och vi kunde sitta ute på altanen och äta förrätten, en härlig räkcocktail med äpple och rostad fänkål. Jättegott!
Jag blev också extra glad över att träffa ytterligare "en gammal vän och kollega", M. Tänk "gamla vänner", det var som i går.....
Kvällen blev kyligare och middagen åt vi inomhus; marinerad fläskfilé, kokt färsk potatis och sallad. Så gott!
M och Anita vid kortändan. Hon är också nybliven pensionär.
Många skratt och minnen blev det.
Kvällen gick väldigt fort och plötsligt var det dags för mig att skynda mig till sista bussen mot Rotebro, pendeltåg och tunnelbana hem. Anita och M följde mig till bussen och även den sträckan blev skrattfylld.
Vad härligt med vänner!
Tack för en jättetrevlig kväll!
Rotebro station och pendeltåget mot Stockholm.
Några minuter senare ringer han igen. Då visade det sig att lastbilen, där dörrarna befann sig, var för hög för att komma under gångbron vid Tullgårdsskolan. Vad göra?
Jo, den käre maken begav sig ut i ösregnet med paraply för att möta chauffören och tillsammans med honom bära dörrarna de 300 metrarna till vår port.
Tursamt nog var de inte tunga.
Eftersom morgonstund lär "ha guld i mun" så var det lika bra att äta frukost.
(Jag har nog inte varit uppe så här tidigt sedan jag kom tillbaka från Beijing för två månader sedan. Antar att det i nog var en engångsföreteelse.)
Riktigt roligt att hinna se morgon TV, vilket jag inte heller gjort på hela sommaren. Vilka vanor!
Eftersom jag ändå var uppe så kunde jag passa på att vara lite effektiv.
Har rensat en hel del och ringde ett auktionshus i Sundbyberg, Kolonn. Jag ville lämna in lite möbler och annat som bara tar plats i skåp och vardagsrum.
Vi var välkomna dit och det kändes skönt att få lämna in sakerna till auktion. Får se hur det går.
Sedan bar det av till frissan i Upplands Väsby. jag har sett ut som en kvast i huvudet i minst två veckor och idag skulle det bli någon form av förändring.
Det blev det också. Jag tror jag är nöjd......
Gårdagen ägnade jag åt allmänt "pyssel hemma".
På eftermiddagen blev det en tur till Väsby. Ja, det är mina gamla hemtrakter som ligger ca. 25 km från mitt nuvarande hem. Jag var bjuden på middag till Anita, "en gammal kollega och vän".
Det går förhållandevis snabbt att ta sig dit; gång 800m till Skanstull, tunnelbana till Centralen, pendeltåg och buss.
Om allt klaffar så tar det faktiskt mindre än en timme. Helt ok, om man bor i Stockholm!
Regnet var sedan länge försvunnet och vi kunde sitta ute på altanen och äta förrätten, en härlig räkcocktail med äpple och rostad fänkål. Jättegott!
Jag blev också extra glad över att träffa ytterligare "en gammal vän och kollega", M. Tänk "gamla vänner", det var som i går.....
Kvällen blev kyligare och middagen åt vi inomhus; marinerad fläskfilé, kokt färsk potatis och sallad. Så gott!
M och Anita vid kortändan. Hon är också nybliven pensionär.
Många skratt och minnen blev det.
Kvällen gick väldigt fort och plötsligt var det dags för mig att skynda mig till sista bussen mot Rotebro, pendeltåg och tunnelbana hem. Anita och M följde mig till bussen och även den sträckan blev skrattfylld.
Vad härligt med vänner!
Tack för en jättetrevlig kväll!
Rotebro station och pendeltåget mot Stockholm.
Lyx i vardagen
Jag sittter hemma och tänker på alla vänner som jobbar. Själv har jag ätit frukost både länge och väl, rullat tummarna några varv, läst dagstidningen två gånger, suttit på balkongen och titttat på båtar, ringt några samtal pch skrotat runt.
Hade en fundering på att gå iväg och ordna till håret. Sagt och gjort! Här i närheten finns många friseringar men efter att ha besökt fem stycken utan att få någon klipptid direkt, så lommade jag hem igen.
ringde till en "gammal frisör " jag haft i Upplands Väsby och fick en tid i morgon.
Annat var det i Beijing! Bara att komma in och få sitt hår ordnat på direkten. Det var tider det! Bra resultat och till en mycket ringa kostnad; 40 kr för tvätt, klippning, huvudmassage och föning.
Ville man lyxa till det och gå på en mer exklusiv salong kunde kostnaden bli uppemot 60 kr. Helt överkomligt det också.
Hos en av mina lokala frisör i Beijing
När jag nu har en massa tid "över"om dagarna, skulle det vara behagligt att lägga in lite kroppsvård. Både manikyr, pedikyr, massage och andra kroppsbehandlingar skulle verkligen behövas.
Visst går dessa behandlingar att få utförda på diverse ställen i stan. Och givetvis måste tid beställas minst en vecka i förväg, om det nu räcker. Så spontan kan man inte vara i detta fall heller!
( Prisnivån är också mycket högre. Kostnaden för en manikyr och pedikyr tillsammans är omkring 800-900 kr.)
Inser att jag till största delen själv får ta hand om mina händer och fötter.
Men jag har i alla fall bestämt mig för att en gång i månaden få fötterna ordnade.
I närheten av där jag bor finns ett "manikyr och pedikyr ställe" med en kinesisk tjej och henne ska jag besöka.
Kanske går det att pruta på behandlingen?
Fotinpackning
Väldigt skönt att bli ompysslad
Själv kan jag inte ståta med några långa naglar, men se vad fin Anna blev efter en manikyr. ( Vännen och tidigare kollegan Tessan i bakgunden)
Helkroppsmassage
Inser att jag här hemma har en helt annan form av lyx och är väldigt nöjd med den också.
Visst är Muren fantastisk ??? Många minnen finns härifrån
Här hemma finns Max! Helt ljuvlig!
Fylld med upplevelser och erfarenheter
Hade en fundering på att gå iväg och ordna till håret. Sagt och gjort! Här i närheten finns många friseringar men efter att ha besökt fem stycken utan att få någon klipptid direkt, så lommade jag hem igen.
ringde till en "gammal frisör " jag haft i Upplands Väsby och fick en tid i morgon.
Annat var det i Beijing! Bara att komma in och få sitt hår ordnat på direkten. Det var tider det! Bra resultat och till en mycket ringa kostnad; 40 kr för tvätt, klippning, huvudmassage och föning.
Ville man lyxa till det och gå på en mer exklusiv salong kunde kostnaden bli uppemot 60 kr. Helt överkomligt det också.
Hos en av mina lokala frisör i Beijing
När jag nu har en massa tid "över"om dagarna, skulle det vara behagligt att lägga in lite kroppsvård. Både manikyr, pedikyr, massage och andra kroppsbehandlingar skulle verkligen behövas.
Visst går dessa behandlingar att få utförda på diverse ställen i stan. Och givetvis måste tid beställas minst en vecka i förväg, om det nu räcker. Så spontan kan man inte vara i detta fall heller!
( Prisnivån är också mycket högre. Kostnaden för en manikyr och pedikyr tillsammans är omkring 800-900 kr.)
Inser att jag till största delen själv får ta hand om mina händer och fötter.
Men jag har i alla fall bestämt mig för att en gång i månaden få fötterna ordnade.
I närheten av där jag bor finns ett "manikyr och pedikyr ställe" med en kinesisk tjej och henne ska jag besöka.
Kanske går det att pruta på behandlingen?
Fotinpackning
Väldigt skönt att bli ompysslad
Själv kan jag inte ståta med några långa naglar, men se vad fin Anna blev efter en manikyr. ( Vännen och tidigare kollegan Tessan i bakgunden)
Helkroppsmassage
Inser att jag här hemma har en helt annan form av lyx och är väldigt nöjd med den också.
- jag disponerar helt min tid och väljer vad jag ska och vill göra (skulle kunna utnyttja tiden bättre)
- jag är en ung pensionär (61 år) och har medvetet valt detta
- jag träffar ofta Max (barnbarnet)
- jag kan lätt umgås döttrar och vänner här hemma
- jag behåller och njuter av positiva minnen och erfarenheter från tiden i Beijing och Kina
Visst är Muren fantastisk ??? Många minnen finns härifrån
Här hemma finns Max! Helt ljuvlig!
Fylld med upplevelser och erfarenheter
Allt på plats
Nu känns det som om att vi flyttat hem på riktigt, åtminstone rent praktiskt.
Känslomässigt kommer det att ta ett tag till.
Jag kan fortfarande här hemma, eller ute på stan, då och då komma på mig själv med att tankemässigt befinna mig kvar i Beijing.
Nu har i alla fall alla våra saker kommit, förutom makens golfklubbor.
Två lådor kom hit per post för någon vecka sedan och efter visst pysslande och utsorterande av gamla saker fick innehållet i de lådorna plats.
Nu har vi dels varit i Åkersberga, hos före detta kollegan Linda och hämtat fem större plastkassar, tillsammans 1 m3.
Hos Linda i Åkersberga, Skärgårdsstad
Vi hann med en fika innan bilen lastades
Väl hemma var det verkligen en utmaning att hitta plats till allt som vi packat med oss.
Insåg återigen att jag inte kommer att behöva köpa några kläder på minst 10 år. Inte lakan och örngott heller....
Jag måtte alldeles ha glömt bort att hela linneskåpet var fullt här hemma då jag i Beijing beställde och fick uppsytt ett antal påslakan, underlakan och örngott.
Men envis är jag och efter viss omstrukturering och utsortering på nytt fick det mesta plats.
För jackor, jeans och kläder i övrigt var utrymmena ytterst begränsade. Men vi har källarförråd, tack och lov. Trångt blev det!
Sen var det mina /våra lyktor.
Några hade kommit hem tidigare på olika sätt, men nu packade jag upp ytterligare sex stycken.
Undrar var dessa ska stå? Tills vidare står de på golvet och väntar på sina platser.
Idag hämtade vi våra kinacyklar hos Sussie. Jag kunde bara inte skiljas från min i Beijing och beslöt maken att hans också fick flytta hem.
Vi har i huset ett bra cykelförråd, så jag behövde inte bäva för någon placering av dem. Jätteskönt!
Från början tänkte vi åka tåg och buss ut till Sussie och hämta cyklarna för att sedan trampa hem.
Men vid närmare funderingar, Stockholmsomgivningarna är betydligt backigare än Beijing, så vi tog bilen.
Det hade känts tungt att trampa 30 km just idag.
Sussies jättefina radhus i Spånga
Cyklarna fick plats, Sussie ser till att de ligger bra i sina emballage
Känslomässigt kommer det att ta ett tag till.
Jag kan fortfarande här hemma, eller ute på stan, då och då komma på mig själv med att tankemässigt befinna mig kvar i Beijing.
Nu har i alla fall alla våra saker kommit, förutom makens golfklubbor.
Två lådor kom hit per post för någon vecka sedan och efter visst pysslande och utsorterande av gamla saker fick innehållet i de lådorna plats.
Nu har vi dels varit i Åkersberga, hos före detta kollegan Linda och hämtat fem större plastkassar, tillsammans 1 m3.
Hos Linda i Åkersberga, Skärgårdsstad
Vi hann med en fika innan bilen lastades
Väl hemma var det verkligen en utmaning att hitta plats till allt som vi packat med oss.
Insåg återigen att jag inte kommer att behöva köpa några kläder på minst 10 år. Inte lakan och örngott heller....
Jag måtte alldeles ha glömt bort att hela linneskåpet var fullt här hemma då jag i Beijing beställde och fick uppsytt ett antal påslakan, underlakan och örngott.
Men envis är jag och efter viss omstrukturering och utsortering på nytt fick det mesta plats.
För jackor, jeans och kläder i övrigt var utrymmena ytterst begränsade. Men vi har källarförråd, tack och lov. Trångt blev det!
Sen var det mina /våra lyktor.
Några hade kommit hem tidigare på olika sätt, men nu packade jag upp ytterligare sex stycken.
Undrar var dessa ska stå? Tills vidare står de på golvet och väntar på sina platser.
Idag hämtade vi våra kinacyklar hos Sussie. Jag kunde bara inte skiljas från min i Beijing och beslöt maken att hans också fick flytta hem.
Vi har i huset ett bra cykelförråd, så jag behövde inte bäva för någon placering av dem. Jätteskönt!
Från början tänkte vi åka tåg och buss ut till Sussie och hämta cyklarna för att sedan trampa hem.
Men vid närmare funderingar, Stockholmsomgivningarna är betydligt backigare än Beijing, så vi tog bilen.
Det hade känts tungt att trampa 30 km just idag.
Sussies jättefina radhus i Spånga
Cyklarna fick plats, Sussie ser till att de ligger bra i sina emballage
Midnattsloppet, vår kvällsunderhållning
Bor man i stan så finns det alltid något att titta på. Lördag kväll var det Midnattsloppet som gick av stapeln. En mil skulle det springas här på Södermalm.
Både dagen och kvällen var varm. Jag skulle nog till och med säga het. Loppet hade över 20 000 anmälda och 15 000kom till starten klockan 22. Några minuter senare var de första löparna synliga på kajen nedanför vårt hus.
Samma "dunks dunka" musik pågick på högsta volym under den tid som löparna var synliga på och längs kajen. Jag hade definitivt föredragit någon annan form av musik. Något mer omväxlande än bara två ord i texten....
Allt förberett längs kajen för att ta emot 15 000 löpare
Det kändes som om löparna aldrig tog slut. Efter över en timme kom de sista deltagarna gåendes och då var förste man och kvinna sedan länge i mål.
Tiden för förste man i mål var 30.22 minuter och för första kvinna blev tiden 35.06 minuter.
När loppet startade var det 22 grader varmt ute och en luftfuktighet på 90 % och
många löpare fick på grund av detta avbryta loppet och föras till olika sjukhus.
Två personer avled också i samband med loppet; en man segnade er när han sprang och ytterligare en man avled på sjukhus efter målgången. Verkligen tråkigt!
Vi satt ute på balkongen med massor av tända ljus till långt fram på småtimmarna.
Nu kunde vi njuta av tystnaden och se kvällsljusen från Globen, Hammarbyslussen och båtarna spegla sig i Saltsjön.
Både dagen och kvällen var varm. Jag skulle nog till och med säga het. Loppet hade över 20 000 anmälda och 15 000kom till starten klockan 22. Några minuter senare var de första löparna synliga på kajen nedanför vårt hus.
Samma "dunks dunka" musik pågick på högsta volym under den tid som löparna var synliga på och längs kajen. Jag hade definitivt föredragit någon annan form av musik. Något mer omväxlande än bara två ord i texten....
Allt förberett längs kajen för att ta emot 15 000 löpare
Det kändes som om löparna aldrig tog slut. Efter över en timme kom de sista deltagarna gåendes och då var förste man och kvinna sedan länge i mål.
Tiden för förste man i mål var 30.22 minuter och för första kvinna blev tiden 35.06 minuter.
När loppet startade var det 22 grader varmt ute och en luftfuktighet på 90 % och
många löpare fick på grund av detta avbryta loppet och föras till olika sjukhus.
Två personer avled också i samband med loppet; en man segnade er när han sprang och ytterligare en man avled på sjukhus efter målgången. Verkligen tråkigt!
Vi satt ute på balkongen med massor av tända ljus till långt fram på småtimmarna.
Nu kunde vi njuta av tystnaden och se kvällsljusen från Globen, Hammarbyslussen och båtarna spegla sig i Saltsjön.
Lördag i augusti
Redan på förmiddagen idag var det hett och solen lyste absolut inte med sin frånvaro.
Jag tycker ju om värme, men ibland kan det bli lite för varmt mitt inne i stan. Vi har sol hela dagen i lägenheten, så ljus är den. Men den blir varm också.
Även gårdagen bjöd på strålande väder och värme. På kvällen var balkongen den givna platsen för en sen middag på tu man hand. Fortfarande, klockan 20, var det +24 grader.....
Oxfilé som smalt i munnen, ugnsrostad potatis med grönsaker, tomatsallad och ett gott glas rött vin smakade utmärkt. (Oxfilén var från "köttpaketet" och var fantastiskt fin)
(När vi var i Mariehamn häromdagen så hämtade vi också ett "köttpaket" som vi beställt, ekologiskt och hängmörat kött.
Jag är så trött på att sällan eller aldrig hitta kött av bra kvalité i våra vanliga butiker. Går jag till Östermalmshallen, Söderhallarna eller Hötorgshallen så finns det alldeles utmärkt kött. Men hos ICA, VIVO, Konsum, Hemköp eller några av de andra kedjorna är det ett äventyr att handla kött. Man vet aldrig om det är mört eller inte. Så nu provar vi det här.)
Vad gör man en varrm och solig dag? Det finns hur mycket som helst att aktivera sig med, men ibland är jag inte så strukturerad att jag studsar upp i ottan för att bege mig ut på äventyr. Vi hade inte planerat något speciellt men så här blev dagen.
Barnängsbryggan
På väg
Vi passerade under Danviksbron
Och ett av våra favortikaféer, Boule och Berså
Djurgården i bakgrunden
Snart lägger vi till, Strandvägen i bakgrunden och Vasamuséet till höger
Utsikt från Djurgårdsbron in mot Nybroviken.
Skönt med lite skugga
Just nu prövas musikhögtalarna, med tonvikt på HÖG...Mycket högt spelas det "dunka dunka" musik, så inte är det särskilt fridfullt för närvarande. Vi får kanske ta med papper och penna för att över huvud taget kommunicera med varandra under middagen.
Men bor man "mitt i smeten" så får man inte vara känslig för ljud.
Jag tycker ju om värme, men ibland kan det bli lite för varmt mitt inne i stan. Vi har sol hela dagen i lägenheten, så ljus är den. Men den blir varm också.
Även gårdagen bjöd på strålande väder och värme. På kvällen var balkongen den givna platsen för en sen middag på tu man hand. Fortfarande, klockan 20, var det +24 grader.....
Oxfilé som smalt i munnen, ugnsrostad potatis med grönsaker, tomatsallad och ett gott glas rött vin smakade utmärkt. (Oxfilén var från "köttpaketet" och var fantastiskt fin)
(När vi var i Mariehamn häromdagen så hämtade vi också ett "köttpaket" som vi beställt, ekologiskt och hängmörat kött.
Jag är så trött på att sällan eller aldrig hitta kött av bra kvalité i våra vanliga butiker. Går jag till Östermalmshallen, Söderhallarna eller Hötorgshallen så finns det alldeles utmärkt kött. Men hos ICA, VIVO, Konsum, Hemköp eller några av de andra kedjorna är det ett äventyr att handla kött. Man vet aldrig om det är mört eller inte. Så nu provar vi det här.)
Vad gör man en varrm och solig dag? Det finns hur mycket som helst att aktivera sig med, men ibland är jag inte så strukturerad att jag studsar upp i ottan för att bege mig ut på äventyr. Vi hade inte planerat något speciellt men så här blev dagen.
- Promenad på 10 minuter längs vår kaj till Barnängsbryggan. Båttur in till Djurgården och Gröna Lund.
Barnängsbryggan
På väg
Vi passerade under Danviksbron
Och ett av våra favortikaféer, Boule och Berså
Djurgården i bakgrunden
Snart lägger vi till, Strandvägen i bakgrunden och Vasamuséet till höger
- Vi strosade in mot stan i mycket långsam takt, värmen gjorde sig påmind. Det var mycket folk och båtar i rörelse
Utsikt från Djurgårdsbron in mot Nybroviken.
- Det blev ett stopp/vätskepaus på Strandvägen.
Skönt med lite skugga
- När vi samlat ihop tillräckligt med krafter och återställt vätskebalansen gick vi vidare. Fortfarande var det inte med någon större hastighet. Värmen tog ut sin beskärda del av våra krafter men någon timme senare var vi hemma på Trålgränd igen.
Just nu prövas musikhögtalarna, med tonvikt på HÖG...Mycket högt spelas det "dunka dunka" musik, så inte är det särskilt fridfullt för närvarande. Vi får kanske ta med papper och penna för att över huvud taget kommunicera med varandra under middagen.
Men bor man "mitt i smeten" så får man inte vara känslig för ljud.
Radio Stockholm och Mariehamnsresa
Så var det dags igen för en dagstur till Mariehamn och Åland.
Väckarklockan rungde i mit tycke väldigt tidigt, redan strax efer 6. En smörgås och en kopp kaffe hanns med och starx före sju satt vi i bilen och var på väg de 8 milen upp mot Norrtälje och Kapellskär. Båtavgång redan klockan 9.
Ingen trafik på vägarna trots att många här börjat jobba, så resan upp gick fort.
Jag roade mig med att lyssna på Radio Stockholm. Här var det en tävling på gång, "Hållplats Stockholm". En reporter är ute i Stockholmsområdet nära någon kommunal hållplats. Det ges lite ledtrådar och radiolyssnarna ska gissa var han är. Ledtrådarna när jag ringde in var "äääää" och "i". (säjs med tungan långt fram i gommen)
Jag och maken kom fram till att försöka med Gärdet i Stockholm. Där går kungens får och betar(ääää) och det ligger nära Lidingö, där bokstaven i uttalas med tungan långt fram i gommen.
Efter visst ringande och upptagetsignaler så kom jag fram. Ett kort ögonblick trodde jag mitt svar var rätt. Reportern tog namn och telefonnummer. Hmmmm!
Vi lyssnade vidare på ledtrådarna som kom senare och blev tveksamma till vårt svar. Men, jag blev uppringd, fick igen säja mitt svar och motivera hur jag tänkte.
Tankarna och min slutledningsförmåga var det inget fel på alls. Dock var inte svartet rätt.
Dett visade sig flera ledtrådar senare vara Baggeby, ute på Lidingö, som var rätt. Nåja, det kommer fler tävlingar, så jag var inte särskilt besviken.
Uppe i Kapellskär låg dimman tät. Vi såg inte ens när Rosella, Mariehamnsbåten kom in. Ombord kom både vi och bilen.
Liv och barnbarnet Max från Upsala skulle följa med oss över, så efter att bilen var körd ombord strålade vi samman.
Det gick att sitta ute på soldäck men sikten var nästan obefintlig och solen hade inte orkat genom skyarna.
Gott om plats på soldäck denna morgon. Dimman ligger tät.
Max på sin första båtresa. Glad och pigg!
När vi närmade oss Mariehamn, efter två timmar på Ålandshav, var det sol.
Vi fick en härlig dag och hann med att strosa runt i Mariehamn, hälsa på släktingar och äta lunch nere vid Västra Hamnen.
Lunchdags i Västra Hamnen, Max och mamma Liv
Vad finns det för roligt på bordet, undrar Max
Dagen gick fort och solen sken vackert på oss då vi lämnade Mariehamn i kvällningen.
Jag tror Max var mycket nöjd både med sitt livs första båtresa och turen till Mariehamn.
Även vi andra var också helt överens om att det hade varit en trevlig och omväxlande dag.
Vacker solnedgång ser vi på vägen mot Uppsala
När vi kom hem till Söder var det fortfarande varmt ute, +22 grader.
Bosse och jag satte oss på balkongen en stund i den vackra höstkvällen.
Jag kan sörja en aning att sommaren är slut. Men egentligen gör det ju ingenting, för jag är ju fortfarande ledig och kan utyttja dagar och tiden som jag vill.
Det är också en annorlunda känsla som det tar tid att vänja sig vid.
Tidigare år har jag åkt till Beijing runt den här tiden och dessförinnan så har det varit dags för skolstart och förberedelser för det.
Men det var då..........
Väckarklockan rungde i mit tycke väldigt tidigt, redan strax efer 6. En smörgås och en kopp kaffe hanns med och starx före sju satt vi i bilen och var på väg de 8 milen upp mot Norrtälje och Kapellskär. Båtavgång redan klockan 9.
Ingen trafik på vägarna trots att många här börjat jobba, så resan upp gick fort.
Jag roade mig med att lyssna på Radio Stockholm. Här var det en tävling på gång, "Hållplats Stockholm". En reporter är ute i Stockholmsområdet nära någon kommunal hållplats. Det ges lite ledtrådar och radiolyssnarna ska gissa var han är. Ledtrådarna när jag ringde in var "äääää" och "i". (säjs med tungan långt fram i gommen)
Jag och maken kom fram till att försöka med Gärdet i Stockholm. Där går kungens får och betar(ääää) och det ligger nära Lidingö, där bokstaven i uttalas med tungan långt fram i gommen.
Efter visst ringande och upptagetsignaler så kom jag fram. Ett kort ögonblick trodde jag mitt svar var rätt. Reportern tog namn och telefonnummer. Hmmmm!
Vi lyssnade vidare på ledtrådarna som kom senare och blev tveksamma till vårt svar. Men, jag blev uppringd, fick igen säja mitt svar och motivera hur jag tänkte.
Tankarna och min slutledningsförmåga var det inget fel på alls. Dock var inte svartet rätt.
Dett visade sig flera ledtrådar senare vara Baggeby, ute på Lidingö, som var rätt. Nåja, det kommer fler tävlingar, så jag var inte särskilt besviken.
Uppe i Kapellskär låg dimman tät. Vi såg inte ens när Rosella, Mariehamnsbåten kom in. Ombord kom både vi och bilen.
Liv och barnbarnet Max från Upsala skulle följa med oss över, så efter att bilen var körd ombord strålade vi samman.
Det gick att sitta ute på soldäck men sikten var nästan obefintlig och solen hade inte orkat genom skyarna.
Gott om plats på soldäck denna morgon. Dimman ligger tät.
Max på sin första båtresa. Glad och pigg!
När vi närmade oss Mariehamn, efter två timmar på Ålandshav, var det sol.
Vi fick en härlig dag och hann med att strosa runt i Mariehamn, hälsa på släktingar och äta lunch nere vid Västra Hamnen.
Lunchdags i Västra Hamnen, Max och mamma Liv
Vad finns det för roligt på bordet, undrar Max
Dagen gick fort och solen sken vackert på oss då vi lämnade Mariehamn i kvällningen.
Jag tror Max var mycket nöjd både med sitt livs första båtresa och turen till Mariehamn.
Även vi andra var också helt överens om att det hade varit en trevlig och omväxlande dag.
Vacker solnedgång ser vi på vägen mot Uppsala
När vi kom hem till Söder var det fortfarande varmt ute, +22 grader.
Bosse och jag satte oss på balkongen en stund i den vackra höstkvällen.
Jag kan sörja en aning att sommaren är slut. Men egentligen gör det ju ingenting, för jag är ju fortfarande ledig och kan utyttja dagar och tiden som jag vill.
Det är också en annorlunda känsla som det tar tid att vänja sig vid.
Tidigare år har jag åkt till Beijing runt den här tiden och dessförinnan så har det varit dags för skolstart och förberedelser för det.
Men det var då..........
Kärt återseende i Stockholm
Ibland sker saker och ting väldigt hastigt. Det vill till att hänga på! Jag vill inte gärna missa något.
I söndags kom Anna, en av mina "gamla" pekingvänner till Stockholm. Det blev snabba ryck för mig ner till Gamla Stan för att där även träffa på Karolina. (Även hon "gammal" pekingvän")
Karolina och Anna i Gamla Stan
Mycket snabbt bestämdes att vi skulle bege oss med pendeltåget ut till Bålsta och träffa ytterligare en vän från Peking, Ninni.
Ninni har tillsammans med sin man Magnus köpt ett hus och nyligen flyttat upp till Bålsta från Göteborg.
Så i ett nafs var ett "gammalt gäng" återförenade.
Karolina, Ninni och Anna utanför Ninni och Magnus trevliga hus i Bålsta.
Efter husesyn, prat och skratt trollade värdparet fram en härlig grillmåltid.
Tiden gick fort, den brukar göra det är man har trevligt och snart var det dags för oss att bege oss hemåt stan igen.
Gott och mycket trevligt på familjens altan.
Magnus sköter grillen Ninnis goda äppelkaka serverades till kaffet
Kinesiskt porslin kändes härligt
Anna, Karolina och Ninni, plus Sussie och Christina (som inte var med idag) var de som tog hand om mig, då jag en kall januaridag 2007 för första gången kom till SSB.
Många roliga minnen och glada skratt finns med från våra år tillsammans.
Jag hann träffa både Anna och Karolina vid ytterligare ett tillfälle. Denna gång utökad med vännen Iris. (De var på fortbildning i Stockholm tillsammans med många andra, ordnad av Svenska Utlandsskolors Förening.)
På tisdagen hade de ett par timmar ledigt fram på eftermiddagen och vi passade på att i all hast ses på Medborgarplatsen.
Anna åker tillbaka till Beijing och Karolina ska tillsammans med sin själs älskade åka till Moskva och Svenska Skolan där blir deras arbetsplats ett tag framöver.
Medborgarplatsen med många, trevliga, uteserveringar
Kärt återseende Iris, Bosse och Anna Karolina och Christian på ingång
Vi njuter av eftermiddagssolen och av varandras sällskap
I söndags kom Anna, en av mina "gamla" pekingvänner till Stockholm. Det blev snabba ryck för mig ner till Gamla Stan för att där även träffa på Karolina. (Även hon "gammal" pekingvän")
Karolina och Anna i Gamla Stan
Mycket snabbt bestämdes att vi skulle bege oss med pendeltåget ut till Bålsta och träffa ytterligare en vän från Peking, Ninni.
Ninni har tillsammans med sin man Magnus köpt ett hus och nyligen flyttat upp till Bålsta från Göteborg.
Så i ett nafs var ett "gammalt gäng" återförenade.
Karolina, Ninni och Anna utanför Ninni och Magnus trevliga hus i Bålsta.
Efter husesyn, prat och skratt trollade värdparet fram en härlig grillmåltid.
Tiden gick fort, den brukar göra det är man har trevligt och snart var det dags för oss att bege oss hemåt stan igen.
Gott och mycket trevligt på familjens altan.
Magnus sköter grillen Ninnis goda äppelkaka serverades till kaffet
Kinesiskt porslin kändes härligt
Anna, Karolina och Ninni, plus Sussie och Christina (som inte var med idag) var de som tog hand om mig, då jag en kall januaridag 2007 för första gången kom till SSB.
Många roliga minnen och glada skratt finns med från våra år tillsammans.
Jag hann träffa både Anna och Karolina vid ytterligare ett tillfälle. Denna gång utökad med vännen Iris. (De var på fortbildning i Stockholm tillsammans med många andra, ordnad av Svenska Utlandsskolors Förening.)
På tisdagen hade de ett par timmar ledigt fram på eftermiddagen och vi passade på att i all hast ses på Medborgarplatsen.
Anna åker tillbaka till Beijing och Karolina ska tillsammans med sin själs älskade åka till Moskva och Svenska Skolan där blir deras arbetsplats ett tag framöver.
Medborgarplatsen med många, trevliga, uteserveringar
Kärt återseende Iris, Bosse och Anna Karolina och Christian på ingång
Vi njuter av eftermiddagssolen och av varandras sällskap
Max och mormor på vift
Jag skulle fram på eftermiddagen hämta Max vid Kungsträdgården och ta hand om honom i några timmar.
Härligt att se hans ansikte lysa upp i ett ljuvligt leende när vi ses. Han är helt oemotståndlig!
Inte bara för oss närmaste, utan han bereder alla som ser honom en glädje. Främmande människor tittar på honom där han ligger i sin vagn, de ler mot honom och år ett gott leende tillbaka.
Jag bestämmer oss för att promenera genom Gamla Stan och där ta tunnelbanan hem till Skanstull.
Det var fler än vi som promenerade här.
Det är ett litet pyssel att åka tunnelbana med barnvagn.
Det var ett antal år sedan jag själv tog mig runt med tvillingvagn. Men jag vill minnas att jag oftast åkte bil eller bil i kmbination med buss. Var nog enklast så.
På de flesta tunnelbanestationer i Stockholm finns det långsamma hissar för transport upp till perrongen, förutom vanliga trappor då. I enstaka fall finns rulltrappor upp och ner. (Jag föredrar rulltrappor)
Hissarna som ska användas för rörelsehindrade, barnvagnar och människor med bagage, används tyvärr också ofta som toaletter. Detta är riktigt otrevligt!
Nu kom vi vid Gamla Stans tunnelbanehållplats in i en hiss. Den segade sig upp. Väl uppe på perrongen såg jag att vi var på fel ställe. Hisse ner igen, letade efter en hiss på andra sidan och gjorde mig samtidigt beredd att släpa vagnen upp för trapporna. Tur var det, att jag var mentalt förberedd alltså.
Jag hitade strax hissen, men vad hjälpte det. Den kom inte hur jag än tryckte på "ner knappen".
efter ett tag fick jag, trots min envishet ge upp. Hissen ämnade INTE KOMMA, bara att konstatera. TRASIG!
Jag tar sats, Max är lika glad som vanligt och kan inte förstå att hans mormor har en utmaning framför sig.
Jag förbereder mig för att dra vagnen uppför trapporna.
Då plötsligt uppenbarar sig ett par trevliga herrar i 30 års åldern och svingar lätt som en plätt vagnen uppför trapporna.
Yttrest tacksam var jag!
Max på perrongen, med den trasiga hissen i bakgrunden.
Resan till Skanstull gick alldeles utmärky, bara ett par hållplatser. Och där kunde vi ta rulltrappan upp till gatuplanet.
Inser att den bärsele vi använde i Peking till Max är helt idealisk om vi ska ut på fler utflykter med kommunala färdmedel. Och det ska vi ju!
Ett annat alternativ är sulkyn. Då kan jag ta Max på armen och sulkyn under den andra.
Nu fick jag något att fundera på......
Snart hemma hos oss.
Max ombytt för natten
Mycket att se på balkongen
"Visst är jag oemotståndlig"? (Mormor tycker det i alla fall)
Härligt att se hans ansikte lysa upp i ett ljuvligt leende när vi ses. Han är helt oemotståndlig!
Inte bara för oss närmaste, utan han bereder alla som ser honom en glädje. Främmande människor tittar på honom där han ligger i sin vagn, de ler mot honom och år ett gott leende tillbaka.
Jag bestämmer oss för att promenera genom Gamla Stan och där ta tunnelbanan hem till Skanstull.
Det var fler än vi som promenerade här.
Det är ett litet pyssel att åka tunnelbana med barnvagn.
Det var ett antal år sedan jag själv tog mig runt med tvillingvagn. Men jag vill minnas att jag oftast åkte bil eller bil i kmbination med buss. Var nog enklast så.
På de flesta tunnelbanestationer i Stockholm finns det långsamma hissar för transport upp till perrongen, förutom vanliga trappor då. I enstaka fall finns rulltrappor upp och ner. (Jag föredrar rulltrappor)
Hissarna som ska användas för rörelsehindrade, barnvagnar och människor med bagage, används tyvärr också ofta som toaletter. Detta är riktigt otrevligt!
Nu kom vi vid Gamla Stans tunnelbanehållplats in i en hiss. Den segade sig upp. Väl uppe på perrongen såg jag att vi var på fel ställe. Hisse ner igen, letade efter en hiss på andra sidan och gjorde mig samtidigt beredd att släpa vagnen upp för trapporna. Tur var det, att jag var mentalt förberedd alltså.
Jag hitade strax hissen, men vad hjälpte det. Den kom inte hur jag än tryckte på "ner knappen".
efter ett tag fick jag, trots min envishet ge upp. Hissen ämnade INTE KOMMA, bara att konstatera. TRASIG!
Jag tar sats, Max är lika glad som vanligt och kan inte förstå att hans mormor har en utmaning framför sig.
Jag förbereder mig för att dra vagnen uppför trapporna.
Då plötsligt uppenbarar sig ett par trevliga herrar i 30 års åldern och svingar lätt som en plätt vagnen uppför trapporna.
Yttrest tacksam var jag!
Max på perrongen, med den trasiga hissen i bakgrunden.
Resan till Skanstull gick alldeles utmärky, bara ett par hållplatser. Och där kunde vi ta rulltrappan upp till gatuplanet.
Inser att den bärsele vi använde i Peking till Max är helt idealisk om vi ska ut på fler utflykter med kommunala färdmedel. Och det ska vi ju!
Ett annat alternativ är sulkyn. Då kan jag ta Max på armen och sulkyn under den andra.
Nu fick jag något att fundera på......
Snart hemma hos oss.
Max ombytt för natten
Mycket att se på balkongen
"Visst är jag oemotståndlig"? (Mormor tycker det i alla fall)
I Stockholm är det grått = pysseldag
Idag har jag hitintills förgäves väntat på att solen ska visa sig för mig. Det har fram tills nu, klockan 18, varit ihållande regn och Stockholm har verkligen varit grått.
Ganska tomt på båtar i Hammarbykanalen och slussen idag.
Min vackra pelargon behöver inte vattnas idag
Jag har ägnat mig åt diverse pyssel. Nej, oh nej; jag har inte pysslat vare sig med papper, färg eller annat löst material.
Däremot har jag sysslat lite med kartong.
En av våra lådor från Beijing
I juni, dagen innan vi lämnade Beijing, gick vi till posten och skickade hem två lådor. Maken och jag insåg då vi höll på med packningen att vi inte kunde få med det vi ville. Mycket lämnades kvar, men en del ville vi ha med hem. Vi har också saker som kommer i en container, förutom våra cyklar som kommer i en annan.
Det är helt ofattbart vad man kan samla på sig!
Jag kan lugnt konstatera att jag inte behöver köpa något, absolut ingenting, på mycket länge. Men, jag gör det nog ändå....
Personalen på vårt lokala postkontor i Beijing tillhandahöll kartongerna mot en liten avgift och de övervakade också när vi la ner våra saker i lådorna. Inga konstigheter i packningen!
Två lådor blev det och dessa skulle färdas över "De sju haven".
Innehållet i lådorna var inget som vi behövde så de kunde gott få vara på väg ett tag.
I går kom lådorna och exakt vad de innehöll mindes vi inte.
Idag packade vi alltså upp dem och några överraskningar blev det, mest i klädväg.
Maken meddelade att han inte under sin livstid kommer att behöva köpa något alls i klädväg.
Tänk vad han då kan satsa på mig!
Givetvis gick både mina och Bosses tankar till Beijing och Kina då vi höll på med våra kartonger. Ja, det är för övrigt lätt att tankarna ofta hamnar där, både medvetet och omedvetet.
En av mina många lyktor, denna omgjord till lampa
En liten, kinesisk, avdelning hemma hos oss. Här ska ett par lyktor också ha plats, när de kommer
Eftersom jag nu var inne på pysselområdet så drog jag i gång ett mindre brödbak.
Brödet som nu är på jäsning innehåller fetaost, basilika och soltorkade tomater. Tror det kan passa utmärkt till soppan, som blir kvällens middag.
Jag har bestämt oss för att prova kräftsoppa till middag.
Åse, en bloggvän,"rapport från landet" (länk finns på min blogg) har lämnat receptet och jag har velat göra denna soppa sedan i höstas, då jag först såg receptet.
I Beijing försökte jag göra kräftsoppan, men det föll på att jag inte fick tag på Kavlis kräftost.
Osten har jag nu hemma och i kväll ska soppan alltså serveras.
Brödet ser bra ut och jag ska nu sätta fart med att göra soppan klar.
Utlåtande kommer om både bröd och soppa.
Aftonens pyssel blir inte så vidlyftigt. Jag ska vila mig i form.
I morgon ska jag möta mina kinavänner, Anna och Karolina.
Anna åker snart tillbaka till Beijing och Karolina ska till Moskva.
Jag nöjer mig med att planera resorna till mina utlandsvänner. Det räcker bra just nu.
Ganska tomt på båtar i Hammarbykanalen och slussen idag.
Min vackra pelargon behöver inte vattnas idag
Jag har ägnat mig åt diverse pyssel. Nej, oh nej; jag har inte pysslat vare sig med papper, färg eller annat löst material.
Däremot har jag sysslat lite med kartong.
En av våra lådor från Beijing
I juni, dagen innan vi lämnade Beijing, gick vi till posten och skickade hem två lådor. Maken och jag insåg då vi höll på med packningen att vi inte kunde få med det vi ville. Mycket lämnades kvar, men en del ville vi ha med hem. Vi har också saker som kommer i en container, förutom våra cyklar som kommer i en annan.
Det är helt ofattbart vad man kan samla på sig!
Jag kan lugnt konstatera att jag inte behöver köpa något, absolut ingenting, på mycket länge. Men, jag gör det nog ändå....
Personalen på vårt lokala postkontor i Beijing tillhandahöll kartongerna mot en liten avgift och de övervakade också när vi la ner våra saker i lådorna. Inga konstigheter i packningen!
Två lådor blev det och dessa skulle färdas över "De sju haven".
Innehållet i lådorna var inget som vi behövde så de kunde gott få vara på väg ett tag.
I går kom lådorna och exakt vad de innehöll mindes vi inte.
Idag packade vi alltså upp dem och några överraskningar blev det, mest i klädväg.
Maken meddelade att han inte under sin livstid kommer att behöva köpa något alls i klädväg.
Tänk vad han då kan satsa på mig!
Givetvis gick både mina och Bosses tankar till Beijing och Kina då vi höll på med våra kartonger. Ja, det är för övrigt lätt att tankarna ofta hamnar där, både medvetet och omedvetet.
En av mina många lyktor, denna omgjord till lampa
En liten, kinesisk, avdelning hemma hos oss. Här ska ett par lyktor också ha plats, när de kommer
Eftersom jag nu var inne på pysselområdet så drog jag i gång ett mindre brödbak.
Brödet som nu är på jäsning innehåller fetaost, basilika och soltorkade tomater. Tror det kan passa utmärkt till soppan, som blir kvällens middag.
Jag har bestämt oss för att prova kräftsoppa till middag.
Åse, en bloggvän,"rapport från landet" (länk finns på min blogg) har lämnat receptet och jag har velat göra denna soppa sedan i höstas, då jag först såg receptet.
I Beijing försökte jag göra kräftsoppan, men det föll på att jag inte fick tag på Kavlis kräftost.
Osten har jag nu hemma och i kväll ska soppan alltså serveras.
Brödet ser bra ut och jag ska nu sätta fart med att göra soppan klar.
Utlåtande kommer om både bröd och soppa.
Aftonens pyssel blir inte så vidlyftigt. Jag ska vila mig i form.
I morgon ska jag möta mina kinavänner, Anna och Karolina.
Anna åker snart tillbaka till Beijing och Karolina ska till Moskva.
Jag nöjer mig med att planera resorna till mina utlandsvänner. Det räcker bra just nu.
Efter regn kommer sol, oftast
I går styrde vi kosan, bilen, mot vännerna Gunilla och Johns sommarhus i Västmanland. De har ett härligt, litet, hus på "Skäret", som ligger precis vid Mälarens strand, strax utanför Kungsör.
Regnet stod som spön i backen då vi lämnade Stockholm på förmiddagen. Vi passerade Södertälje, fortfarande ösregn och regnet följde med oss förbi Strängnäs och Eskilstuna.
Strax innan vi var framme upphörde regnet och molnen skingrades.
Det blev en härlig dag som vi kunde tillbringa utomhus.
Regnet var nu inte det största hotet mot utomhusvistelsen utan de smått halvtama getingarna.
Jag är ju inte någon vän av insekter och dessa flygande tyranner skyr jag verkligen.
Gunilla fann på råd och en viss huvudbonad gjorde i alla fall att vi kunde skydda ansiktet.
En praktisk huvudbonad, givetvis "made in China". (Tyvärr blev Gunilla under eftermiddagen stucken av en ilsken geting på underarnen.)
Huset sett från strandkanten
Vy från verandan
Efter att ha sett mig mätt för ett tag på vatten, så blev det en ur till skogen. Kanske kunde det finnas lite kantareller?
Och visst hittade vi lite! Härliga att lägga på grillen i ett litet foliepaket med smör och kryddor och äta som tillbehör till aftonen måltid.
Grillat kött, kantareller, gott vin och en fräsch sallad därtill, blev aftonens middag. Underbart!
En nästan getingfri middag
Jag är väldigt förtjust i solnedgångar vid hav eller sjö och njuter, var jag än befinner mig, av dem.
Denna vackra kväll var inget undantag.
Maken och jag njuter av den vackra kvällen
Vaknade i morse av att solens strålar letade sig in bakom rullgardinen.
Efter en lång och njutbar frukost attte vi oss och tittade ut över Mälaren. Ett dopp hade kanske kunnat vara lägligt, men jag är lite känslig för kyliga bad (allt under 24 grader..)så jag avstod.Men värparet hade givetvis hunnit med ett uppfriskande dopp redan före frukost. Klart jag blir lite avundsjuk. Jag ska jobba på att inte vara så pjoskig vad gäller vattentemperaturer, så nästa år kanske, bara kanske, jag också med berått mod slänger mig i vattnet före frukost.
Efter all god mat så tyckte Gunilla och jag att vi behövde motioneras. Sagt och gjort. Det blev en cykeltur in till Kungsör, en sträcka på runt 6 km.
På vägen in höll jag på att cykla på en lång, fet huggorm men hann i sista stund väja för den. Det var den första orm jag sett i sommar.
Inne i Kungsör var vi lite kulturella och besökte Kungsörs gamla kyrka.
I övrigt tog vi en tur runt Kungsör, Gunilla är född här och det var roligt att se hennes gamla hemtrakter.
Vi mötte herrarna och gjorde ett transportbyte. De tog hand om cyklarna och vi tog båten tillbaka till Skäret.
Gunilla styr båten från Arboga kanal och ut mot Mälaren
En uppfriskande båttur, helt getingfri
Dags för sen lunch då vi kom tillbaka. Gott som alltid!
Jag utrustade mig för säkerhets skull med en "getingsmälla". Kändes lugnast så.
De övriga vid bordet var något mindre fientligt inställda till de gul-svarta inkräktarna och nöjde sig med att vifta bort dem.
( Till saken hör att jag ibland är allergisk mot getingar)
Jag med flugsmällan i högsta hugg. Maken som är djurvän ser något konfunderad ut
Två dagar går fort och sent på eftermiddagen körde vi mot Stockholm igen.
Fortfarande vackert väder och en skön stund på balkongen väntar.
I kväll kommer jag inte att kunna njuta av någon solnedgång från en obruten horisont,
men vatten, båtar och fiskmåsar har jag helt inpå oss.
Så sjökänslan infinner sig lätt, även mitt på Söder.
Regnet stod som spön i backen då vi lämnade Stockholm på förmiddagen. Vi passerade Södertälje, fortfarande ösregn och regnet följde med oss förbi Strängnäs och Eskilstuna.
Strax innan vi var framme upphörde regnet och molnen skingrades.
Det blev en härlig dag som vi kunde tillbringa utomhus.
Regnet var nu inte det största hotet mot utomhusvistelsen utan de smått halvtama getingarna.
Jag är ju inte någon vän av insekter och dessa flygande tyranner skyr jag verkligen.
Gunilla fann på råd och en viss huvudbonad gjorde i alla fall att vi kunde skydda ansiktet.
En praktisk huvudbonad, givetvis "made in China". (Tyvärr blev Gunilla under eftermiddagen stucken av en ilsken geting på underarnen.)
Huset sett från strandkanten
Vy från verandan
Efter att ha sett mig mätt för ett tag på vatten, så blev det en ur till skogen. Kanske kunde det finnas lite kantareller?
Och visst hittade vi lite! Härliga att lägga på grillen i ett litet foliepaket med smör och kryddor och äta som tillbehör till aftonen måltid.
Grillat kött, kantareller, gott vin och en fräsch sallad därtill, blev aftonens middag. Underbart!
En nästan getingfri middag
Jag är väldigt förtjust i solnedgångar vid hav eller sjö och njuter, var jag än befinner mig, av dem.
Denna vackra kväll var inget undantag.
Maken och jag njuter av den vackra kvällen
Vaknade i morse av att solens strålar letade sig in bakom rullgardinen.
Efter en lång och njutbar frukost attte vi oss och tittade ut över Mälaren. Ett dopp hade kanske kunnat vara lägligt, men jag är lite känslig för kyliga bad (allt under 24 grader..)så jag avstod.Men värparet hade givetvis hunnit med ett uppfriskande dopp redan före frukost. Klart jag blir lite avundsjuk. Jag ska jobba på att inte vara så pjoskig vad gäller vattentemperaturer, så nästa år kanske, bara kanske, jag också med berått mod slänger mig i vattnet före frukost.
Efter all god mat så tyckte Gunilla och jag att vi behövde motioneras. Sagt och gjort. Det blev en cykeltur in till Kungsör, en sträcka på runt 6 km.
På vägen in höll jag på att cykla på en lång, fet huggorm men hann i sista stund väja för den. Det var den första orm jag sett i sommar.
Inne i Kungsör var vi lite kulturella och besökte Kungsörs gamla kyrka.
I övrigt tog vi en tur runt Kungsör, Gunilla är född här och det var roligt att se hennes gamla hemtrakter.
Vi mötte herrarna och gjorde ett transportbyte. De tog hand om cyklarna och vi tog båten tillbaka till Skäret.
Gunilla styr båten från Arboga kanal och ut mot Mälaren
En uppfriskande båttur, helt getingfri
Dags för sen lunch då vi kom tillbaka. Gott som alltid!
Jag utrustade mig för säkerhets skull med en "getingsmälla". Kändes lugnast så.
De övriga vid bordet var något mindre fientligt inställda till de gul-svarta inkräktarna och nöjde sig med att vifta bort dem.
( Till saken hör att jag ibland är allergisk mot getingar)
Jag med flugsmällan i högsta hugg. Maken som är djurvän ser något konfunderad ut
Två dagar går fort och sent på eftermiddagen körde vi mot Stockholm igen.
Fortfarande vackert väder och en skön stund på balkongen väntar.
I kväll kommer jag inte att kunna njuta av någon solnedgång från en obruten horisont,
men vatten, båtar och fiskmåsar har jag helt inpå oss.
Så sjökänslan infinner sig lätt, även mitt på Söder.
Utflykter i liten skala
Gårdagen bjöd på dagsregn och det mest upphetsande då var att göra en månadshandling på ICA Kvantum i Sickla.
( Ligger i Nacka ca. 8 km från oss)
Skönt att få hem basvaror och en hel del mat, så vi slipper handla så ofta.
Nu, när jag har all tid i världen, som kan ägnas åt diverse inköp, så väljer jag gärna bort de dagliga matinköpen.
Jag ogillar starkt att hungrig och flämtande komma in i någon av matbutikerna vid Ringen, köpcentrat nära oss och raskt komma på något piffigt att laga till middag. Vid dessa tillfällen har jag oftast heller ingen aning om vad som finns hemma. Vilket i sin tur innebär att jag ofta då köper hem det som redan finns.
Vi har bestämt oss för att det är bra att ha middagsmat hemma så att jag kan utveckla en kreativitet som pensionär, åtminstone vid grytorna. Maken tränar också på det.
Till saken hör att jag oftast gillar att laga mat. När jag inte gör det, kan jag inleda en "vild strejk" och har då en äkta hälft som gärna tar över. I övrigt är maken disk, städ och strykansvarig m.m. m.m. och
stundtals kan jag vara "bara till påseende".
Men roligt har vi!!!!
Dagens väder var på morgonen ostadigt. I varje fall inget bad eller solväder. Men, kanske en utflykt till IKEA kunde vara trevlig. Jag har inte besökt ett IKEA varuhus sedan maj månad och då var det i Beijing.
Jag fick med mig en väninna, Eva och vi tog en rask tur genom IKEAvaruhuset i Barkarby.
Jag kan lugnt säga att det var fler än vi som var här idag.
IKEA i Barkarby
Jag var på jakt efter ett litet avställningsbord till vårt vardagsrum, hade tänkt mig ett mindre bord med en avlstningshylla längst ner.
Två bord passade in på det jag sökte.
Min väninna Eva, antecknade alla fakta. Själv har jag inga glasögon till hands. (Trots inköp i juni i Beijing av 5 par)
Jag kunde inte riktigt bestämma mig vilket av borden jag vill ha, så inköpet uteblev.
Eva däremot skulle införskaffa ett antal skruvar. Nu fick jag lära mig något nytt. Som kund tar man vad som behövs och lämnar sedan pengar i en sparbössa, till Röda Korset. Smidigt!
Har inte ännu sett denna avdelning på IKEA i Beijing. Den kanske kommer?
Utbudet av skruvar och annat smått, bara att välja
Någon lunch på varuhuset tog vi inte.
Det var varmt ute och lite sol, så en kopp kaffe och en smörgås på Evas fina uteplats i Upplands Väsby smakade bra. Väsby känns alltid lite "hemma" även om jag numer känner mig mest hemma på Söder i Stockholm. Nåja, Beijing konkurrerar fortfarande....
(Upplands Väsby, en kommun med 35 000 invånare och 23 km norr om Stockholm där jag bodde från 1970 fram till 2002.)
Eva och jag med hennes fina, blommande klematis i bakgrunden.
( Ligger i Nacka ca. 8 km från oss)
Skönt att få hem basvaror och en hel del mat, så vi slipper handla så ofta.
Nu, när jag har all tid i världen, som kan ägnas åt diverse inköp, så väljer jag gärna bort de dagliga matinköpen.
Jag ogillar starkt att hungrig och flämtande komma in i någon av matbutikerna vid Ringen, köpcentrat nära oss och raskt komma på något piffigt att laga till middag. Vid dessa tillfällen har jag oftast heller ingen aning om vad som finns hemma. Vilket i sin tur innebär att jag ofta då köper hem det som redan finns.
Vi har bestämt oss för att det är bra att ha middagsmat hemma så att jag kan utveckla en kreativitet som pensionär, åtminstone vid grytorna. Maken tränar också på det.
Till saken hör att jag oftast gillar att laga mat. När jag inte gör det, kan jag inleda en "vild strejk" och har då en äkta hälft som gärna tar över. I övrigt är maken disk, städ och strykansvarig m.m. m.m. och
stundtals kan jag vara "bara till påseende".
Men roligt har vi!!!!
Dagens väder var på morgonen ostadigt. I varje fall inget bad eller solväder. Men, kanske en utflykt till IKEA kunde vara trevlig. Jag har inte besökt ett IKEA varuhus sedan maj månad och då var det i Beijing.
Jag fick med mig en väninna, Eva och vi tog en rask tur genom IKEAvaruhuset i Barkarby.
Jag kan lugnt säga att det var fler än vi som var här idag.
IKEA i Barkarby
Jag var på jakt efter ett litet avställningsbord till vårt vardagsrum, hade tänkt mig ett mindre bord med en avlstningshylla längst ner.
Två bord passade in på det jag sökte.
Min väninna Eva, antecknade alla fakta. Själv har jag inga glasögon till hands. (Trots inköp i juni i Beijing av 5 par)
Jag kunde inte riktigt bestämma mig vilket av borden jag vill ha, så inköpet uteblev.
Eva däremot skulle införskaffa ett antal skruvar. Nu fick jag lära mig något nytt. Som kund tar man vad som behövs och lämnar sedan pengar i en sparbössa, till Röda Korset. Smidigt!
Har inte ännu sett denna avdelning på IKEA i Beijing. Den kanske kommer?
Utbudet av skruvar och annat smått, bara att välja
Någon lunch på varuhuset tog vi inte.
Det var varmt ute och lite sol, så en kopp kaffe och en smörgås på Evas fina uteplats i Upplands Väsby smakade bra. Väsby känns alltid lite "hemma" även om jag numer känner mig mest hemma på Söder i Stockholm. Nåja, Beijing konkurrerar fortfarande....
(Upplands Väsby, en kommun med 35 000 invånare och 23 km norr om Stockholm där jag bodde från 1970 fram till 2002.)
Eva och jag med hennes fina, blommande klematis i bakgrunden.
"Simträning" med Max
Jag var med Max och Liv till Fyrishovsbadet i Uppsala för att bada. Helt fantastiskt! En syssla som passar en mormor alldeles utmärkt. Åtminstone mig!
Fyrishovsbadet är stort! Här finns flera bassänger både ute och inne. Bara att välja!
Vi valde att tillbringa badtiden inomhus i den 37 gradiga bassängen. En bassäng som är till för handikappade, reumatiker, barn under två år med föräldrar samt övriga som behöver en varm bassäng.
Jag som kan vara en badkruka, om det är för kallt i vattnet, tyckte nästan att 37 grader var för varmt.
Men det kändes väldigt skönt för lederna (mina är friska) att röra sig och simma i det varma vattnet.
Inomhus finns bl.a. det fina äventyrsbadet, en vanlig 50 meters bassäng och ett par något mindre träningsbassänger.
En liten del av äventyrsbadet
Vi var helt ensamma i bassängen och hade jättemysigt.
Det här gör jag gärna om!
Ett jättebra sätt att förena nytta med nöje; att umgås med både Liv och Max och att se hans glädje över att få bada.
Till hösten väntar babysimning för Max del. Lika bra att börja i tid!
Mor och en glad Max
Dags för ett dyk! Max har dykreflexen kvar och klarar bra av att vistas under vattnet. Han är i min trygga famn.
Max under vattnet
Och upp igen! Mamma Liv tar över.
Skönt när man är liten och får plats i ett skåp när mormor och mamma byter om....
En härlig promenad genom Uppsala längs Svartån och "en fika" på stan, avslutade mitt Uppsalabesök denna gång.
Nästa vecka väntar nya upplevelser tillsammans.
Uppsala domkyrka i bakgrunden
Fyrishovsbadet är stort! Här finns flera bassänger både ute och inne. Bara att välja!
Vi valde att tillbringa badtiden inomhus i den 37 gradiga bassängen. En bassäng som är till för handikappade, reumatiker, barn under två år med föräldrar samt övriga som behöver en varm bassäng.
Jag som kan vara en badkruka, om det är för kallt i vattnet, tyckte nästan att 37 grader var för varmt.
Men det kändes väldigt skönt för lederna (mina är friska) att röra sig och simma i det varma vattnet.
Inomhus finns bl.a. det fina äventyrsbadet, en vanlig 50 meters bassäng och ett par något mindre träningsbassänger.
En liten del av äventyrsbadet
Vi var helt ensamma i bassängen och hade jättemysigt.
Det här gör jag gärna om!
Ett jättebra sätt att förena nytta med nöje; att umgås med både Liv och Max och att se hans glädje över att få bada.
Till hösten väntar babysimning för Max del. Lika bra att börja i tid!
Mor och en glad Max
Dags för ett dyk! Max har dykreflexen kvar och klarar bra av att vistas under vattnet. Han är i min trygga famn.
Max under vattnet
Och upp igen! Mamma Liv tar över.
Skönt när man är liten och får plats i ett skåp när mormor och mamma byter om....
En härlig promenad genom Uppsala längs Svartån och "en fika" på stan, avslutade mitt Uppsalabesök denna gång.
Nästa vecka väntar nya upplevelser tillsammans.
Uppsala domkyrka i bakgrunden
