Väntans tider
Mina vänner, Carina och Jenny, skulle idag på förmiddagen, precis som så många andra, lämnat Beijing med flyg till Europa. För deras del var det Moskva och sedan vidare färd mot Stockholm och Arlanda som gällde. De, precis som tusentals andra människor runt om i världen, får nöja sig med att försöka "gilla läget" där de är.
De åkte i alla fall i god tid ut till flygplatsen. Mycket folk var vi beredda på att det skulle vara förstås. Och visst var det så! Långa köer för att få information så bra att tålamodet var med.
Även om Moskva inte är stängd så fick de inte flyga med planet dit. Visum till Ryssland saknades. De skulle ju bara byta plan där! Risk var att de skulle bli kvar där.
Så efter en del turer inackorderades de på ett bra hotell ute vid flygplatsen. I morgon kanske de kan få komma till Milano och sedan vet man inte.
Idag var det passagerare som skulle resa via Moskva som blev bokade den 25 april......
Återstår att se vad som händer.
Men det kunde absolut vara värre.
De kommer i alla fall att minnas den här resan!
Innehållsrik, rolig, spännande och annorlunda! Och resan är ju inte över ännu....
Lite upplevelser från gårdagen;

Vacker magnolia i blom

Lunchen intogs på en liten, "hålet i väggen," restaurang.

Jiaozi,(dumplings) var vad vi ville äta. Det är en pastadeg som fylls med antingen kött eller grönsaker, viks ihop och sedan kokas i vatten.Dessa nygjorda och med fyllning av grönsaker var jättegoda.

Det färdiga resultatet, ett mycket tunt deghölje döljer den smakrika fyllningen. Dessa jiauzi doppas sedan i en blandning av chilipasta, vinäger och soja. En mycket mättande rätt!

Tre glada och nöjda vänner lunchar.
Undrar vad minnet från deras resa blir? Minnesvärt absolut! Men vem kunde ens ana att en av Islands vulkaner skulle ställa till det så här.
Men mina tankar går då i samma veva till alla de offer för jordbävningen här i västra Kina, på Tibetplatån. Över 1000 döda, väldigt många skadade, förstörda hus och annat elände. Så några nätter på hotell utan att komma hem är ju inte katastrof, mänskligt sett.
Maken skulle ha kommit hit på tisdag, men vi får väl se när det kan bli. Förhoppningsvis innan vi ska åka hem i juni. Men han har det bra hemma i Stockholm. Våren är i alla fall på väg!
De åkte i alla fall i god tid ut till flygplatsen. Mycket folk var vi beredda på att det skulle vara förstås. Och visst var det så! Långa köer för att få information så bra att tålamodet var med.
Även om Moskva inte är stängd så fick de inte flyga med planet dit. Visum till Ryssland saknades. De skulle ju bara byta plan där! Risk var att de skulle bli kvar där.
Så efter en del turer inackorderades de på ett bra hotell ute vid flygplatsen. I morgon kanske de kan få komma till Milano och sedan vet man inte.
Idag var det passagerare som skulle resa via Moskva som blev bokade den 25 april......
Återstår att se vad som händer.
Men det kunde absolut vara värre.
De kommer i alla fall att minnas den här resan!
Innehållsrik, rolig, spännande och annorlunda! Och resan är ju inte över ännu....
Lite upplevelser från gårdagen;

Vacker magnolia i blom

Lunchen intogs på en liten, "hålet i väggen," restaurang.

Jiaozi,(dumplings) var vad vi ville äta. Det är en pastadeg som fylls med antingen kött eller grönsaker, viks ihop och sedan kokas i vatten.Dessa nygjorda och med fyllning av grönsaker var jättegoda.

Det färdiga resultatet, ett mycket tunt deghölje döljer den smakrika fyllningen. Dessa jiauzi doppas sedan i en blandning av chilipasta, vinäger och soja. En mycket mättande rätt!

Tre glada och nöjda vänner lunchar.
Undrar vad minnet från deras resa blir? Minnesvärt absolut! Men vem kunde ens ana att en av Islands vulkaner skulle ställa till det så här.
Men mina tankar går då i samma veva till alla de offer för jordbävningen här i västra Kina, på Tibetplatån. Över 1000 döda, väldigt många skadade, förstörda hus och annat elände. Så några nätter på hotell utan att komma hem är ju inte katastrof, mänskligt sett.
Maken skulle ha kommit hit på tisdag, men vi får väl se när det kan bli. Förhoppningsvis innan vi ska åka hem i juni. Men han har det bra hemma i Stockholm. Våren är i alla fall på väg!
Ingrid
Distans till tillvaron är just vad du och vännerna har.
Alltid lika roligt att läsa det du skriver.
Kramar