Valborgsmässoafton utan eld

    
Uppe i arla morgonstund. Jag har haft förmånen att tillsammans med maken ta hand om lille Max i går kväll och i natt.Så det blev en tidig morgon.
Redan vid 4 snåret var jag uppe och ordnade med vällingen. Bosse underhöll den hungrige, lille, krabaten under tiden.
Vi somnade om alla tre och för min del ringden klockan för väckning strax efter 6. Max tyckte då också att det var dags att vakna.
Han lämnades till föräldrarna och jag hastade i väg till flygplatståget för att vara ute vid terminal 3 strax efter 7. Helen(dotter) och hennes väninna Sara, var i antågande. Finnair anländer i denna tidiga timma!
Solen lyste från en klarblå himmel och med vetskap om dagens väderprognos, +24, kändes det extra härligt att vara uppe så här tidigt.
Givetvis lyste det upp mitt hjärta att veta att snart skulle jag ha alla "de mina" samlade här. 

Vad kunde vara bättre än att denna Valborgsmässoafton ta en tur till Mutanieu och vandra på Muren.
Jag hade väntat mig att det där uppe  skulle vara massor av människor som påbörjat sin majledighet och att det nästan skulle vara trångt att ta sig fram.
Men tänk så fel jag hade!
Det är alltid en obeskrivlig känsla att komma till Muren.
Jag tror nog jag varit och besökt den ett 20 tal gånger, men på olika platser och jag är varje gång lika faschinerad. Det är en mäktig känsla att bara stå och blicka ut över omgivningarna och vandra på detta världsunderverk.
Idag kändes det också som om jag sa adjö till Muren.
Jag kommer kanske inte att åka dit igen innan jag lämnar Beijing. Så jag njöt till fullo! Och givetvis extra av att Max och döttrarna var med förstås!






Helen och jag njuter av dagen och av att ses igen


Hela "gänget" samlat för medhavd lunch; Helen, Johan, (Max pappa) Max, jag Liv (Max mamma) och Sara.


Max och jag njuter av Muren. Här skrivs det historia.....

Ja, inte kändes det som Valborgsmässoaftnar brukar göra. Jag har vare sig saknat eldar eller sill....Tror inte ens jag haft tid att tänka på detta. Ännu mindre på att det är första maj i morgon.....
Vår dag var då inte slut efter besöket på Muren.
Maken, Max och jag satt i den härliga eftermiddagssolen på restaurang Sole Mio. Där fanns också både kollegor, deras släktingar och vänner. Det blev en jättetrevlig stund och Max var god och glad.
Det övriga, yngre gardet, var på shopping.....


Vännen och kollegan Tessan hälsar på Max.

Kvällen avslutades med mycket och god mat på en av våra favoritrestauranger; Purple Haze.
Max, "was still going strong".



Anna Frieberg

Så fin han är lille Max. Roligt för dig att äntligen träffa honom! Kram

Katarina

Vad roligt med besök av Max! Han är helt ljuvlig!

Vilka fina bilder.

Tror inte att så många besökt Kinesiska muren vid hans ålder. Vad månne det bl av honom.

Njut och ha det bra!

Kramar

camilla

Halloj allihopa på andra sidan jordklotet! Va kul med alla bilder och vilken trevlig blogg :) Det ser ut som om ni har det bra därborta, är faktiskt lite avundsjuk, men ingen fara med mig. Själv har jag tränat landningar i Västerås idag och vet ni vad, jag kan nästan landa helt själv nu tjohoo!!! så Ditte när du kommer hem sen kan vi ta med hela gänget och ta en liten flygtur till Visby eller så... Ha det så bra allihopa och många många hälsningar från Camilla

Åse

Vad härligt att ha hela familjen runt sig. Max verkar väldigt behändig och förnöjd. Han är dessutom urgullig.

Märker att du är på väg att ta farväl av ditt Kinaliv. Du har verkligen (tycker jag) fått ut det mesta av det.

Nu väntar ett nytt liv med härliga barnvaktstunder i Sverige! Inom rimliga gränser, förstås.

Kram Åse


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: