Börjar vänja mig vid tanken....

    
Jag har i veckan tillsammans med mina besökande vänner Carina och Jenny tränat mig på att se mig själv som pensionär. I samband med skolavslutningen i juni så kommer min pensionering att vara ett faktum. Det känns väldigt bra men jag inser också att jag måste börjas att vänjas in i denna nya livsfas så skateliga. Och jag har börjat.... 
Vi har både under gårdagen och idag tränat detta på olika sätt. Jar tror att det är bra att variera sig. Så även tankemässigt. 
I går började vi träningen på förmiddagen då vi tog tunnelbanan upp till Lamatemplet. Jag såg tillräckligt gammal ut för att genast bli erbjuden en sittplats. Jag tackade och slog mig ner. 
Dekändes faktiskt som vanligt för detta har hänt vid många tillfällen här. Dock hitintills aldrig i Stockholm!
Vi promenerade i det hyfsat varma vädret förbi Lamatemplet och Konfuciustemplet. Vi njöt av att gå ut och in ur de små butikerna längs gatan. 
Jag blev i flera av dessa erbjudna en stol att vila mina gamla, trötta, fötter på.  Själv tyckte jag inte alls att jag behövde sitta, men man vill ju inte verka oartig.....


Carina i shoppingtagen i en liten butik


En härlig gård passerade vi

Nu är det så att jag inte alls blir så trött i fötterna av allt promenerande men jag får liksom låtsas och hålla god min. Åtminstone när vi tränar.
Efter att ha promenerat ett antal kilometer så påminde magarna oss om att det varit lunchdags för länge sedan.
Tänk, så tursamt; vi befann oss i närheten av en av mina favoritrestauranger, Pass By Bar, på den charmiga gatan Nan Luogo Xiang.
Här måste vi givetvis äta lunch!


Aubergine med ricottaost smakade riktigt bra.

Mätta och nöjda fortsatte vi min mentala träning. Vi drog oss mot "sjöarna", njöt av att det var varmt även om solen lyste med sin frånvaro och att luften säkert var ohälsosam.


Glatt samspråk

Det fick vara viss måtta på min träning, både den mentala och den fysiska, så vi beslöt att ta bussen hem  när kvällningen gjorde sig påmind.
Ytterligare fnissningar utbröt när vi kom på bussen och konduktören uppmanade en ung dam att resa sig frpn sin plats och ge den till mig. Till saken hör att hon satt på ett gult säte och de är till för äldre, handikappade eller andra behövande. Jag föll in i kategorin äldre, antar jag.


Sittplats på bussen. Tack, tack!

Dagen var nu slut, men inte kvällen. Middag i "vårt andra vardagsrum", Purple Haze tillsammans med vännen Sussie. God mat, många skratt och nu hade jag tre yngre förmågor som tränade mig mentalt inför den stundande pensioneringen.


Ett glatt gäng på Purple Haze. Här tränas det för fullt! 
Kerstin

Ditte!

Med den utomordentliga träningen kommer du att klara pensionärslivet med bravur!!

Kram från Kerstin, som har en del erfarenhet av ovannämnda liv!

Åse

Det kommer säkert att gå hur bra som helst för dig att inordna dig i pensionärslivet.

När man väl kommit igång är det ganska behagligt.

Man har ju faktiskt arbetat för det i hela sitt liv.

Med din energi och nyfikenhet kommer det att bli ett äventyr.

Hoppas nu bara att dotterns familj kan komma och hälsa på i Kina. Det där sotmolnet borde avtunnas så småningom. Konstiga miljöfenomen som drabbar oss.

Kram från åse

Iris

Pensionär- ja du det återstår att se:)

Här i Norden pratar vi just nu om vulkanutbrottet på Island. Du kommer kanske att ha ditt besök en längre tid! Konstigt med alla miljöfenomen! Kram

Annmari

Du är rolig du,du - gammal?, som vanligt skriver du en härlig text och bilder som får mig att känna närvaron till Beijing - Tack!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: