Lite nygammalt

    
Hittade häromdagen på skolans bibliotek den gamla hederliga sagoboken Hattstugan, skriven av Elsa Beskow för länge, länge, sen. 
Jag fick den själv när jag var liten och det är länge sen.
Jag läste den för mina döttrar som ivrigt fyllde i alla rim i tidig ålder och tänkte att den nog var gångbar även idag för sjuåringar. (Det visade den sig vara.)
Så idag var det dags att ta fram den, damma av den en smula och börja läsa den högt för mina "ettor". De hade inte hört den förut men hängde med bra i de flesta rimmen. 
Både bilderna och innehållet blev till stor belåtenhet och jag fick lova att läsa den igen i nästa vecka, vilket jag med glädje gärna gör
Både språk, innehåll och bilder är ju inte det barn av idag, vare sig ser eller hör, så jag gladdes över att ha presenterat något som verkligen var nygammalt. 

Efter skolan åt jag tillsammans med Lena och Mårten på Panini, närmsta granne med sole Mio. Det blev kycklingsallad för oss alla tre, utökad med lite bacon, tomater, små, knapriga brödkrutonger
och toppad med lite god flagad parmesanost. Inte så nytt i matväg men väldigt gott.

Själv skulle jag hem och ta itu med mina kinesiska studier, i god tid denna gång, för jag har inte lektion förrän på torsdag.
Denna vecka är det vädret och benämningar på ord till detta som jag ska kunna. Några ord har jag tränat på tidigare ,så helt ny var inte hela läxan. Skönt!!!! 
Behöver nog träna mer i morgon.

På vägen hem tittade jag särskilt noga på den lilla gränd där jag så ofta går. Blommor, träd, människor och hus  ser olika ut med skiftande årstider. 
Detta är verkligen en gränd, men det hindrar inte bilar från att köra åt båda håll.
Tänkte just på att det faktiskt är få gränder/gator som är enkelriktade här.
Visserligen blir det trångt ibland då två bilar ska mötas och en stackars cyklist eller fotgängare får då slänga sig upp på trottoaren.
Det brukar gå bra, utom när det ösregnat för då är det lätt hänt att vattnet på gatan står som en kaskad över det som passeras.

Min lilla gränd där det är så härligt att följa årstidernas växtlighet. Längst fram, där gränden tar slut ligger
Gongti Beilu, den jättestora, flerfiliga gatan där vi bor.

Om man nu händelsevis skulle tycka att det är svårt att hita hem till oss, gäster eller så,  finns det ett tydligt landmärke, nämligen ett hus som strax före OS 2008 fick en alldeles speciell färg.
Jag lovar att det syns.
Huset hade nog ett antal år på nacken, men se till OS fick det en annan nyans, kan jag lugnt påstå.
Tidigare stoltserade det med en mer kommunalgrå kulör.
Färgen på huset blev inte riktigt bra på mitt foto. Den känns liksom lite black.
I verkligheten är det en mycket stark nyans av skärt som höjer sig mot himmlen. Det går inte att missa.
Lite nygammalt retro här......
Men syns, det gör huset. 


Katarina

Vad roligt att du hittat Hattstugan! Den är så fin!

Bra att du ser till att lite gammalt kommer med. Vi är ju veteraner i dubbel mening.

Kramar

Ann

Tack för att jag får ta del av din vardag. Undrar hur det kan hända så mycket hos dig.

Saknar dig


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: