Kryssning på Chang Jiang, del 1
En mulen, varm och mycket fuktig fredageftermiddag landade vi i staden Yichang, knappt två timmar med flyg sydost från Beijing.
Detta var utgångspunkten för vår efterlängtade kryssning på, Chang Jiang( Yangtze floden som den tidigare hette)
Jag skrev i ett tidigare inlägg att detta är världens längsta flod. Men givetvis icke; både Amazonas och Nilen är längre. Men visst är Chang Jiang Asiens längsta flod med sina 6300km.
Vi på vår resa färdas uppströms och strömt var det då verkligen hela tiden.
Vår resa från Yishang till Chongching tog egentligen tre dagar att genomföra, en sträcka på ca. 600km. Vi gick ombord fredag eftermiddag, men fartyget lämnade inte kajen i Yishang förrän tidig lördagmorgon. Deta visste vi inte. Men med en utomordentligt god middag och perfekt service gjorde det ingenting.
(Man kan också fädas från Chongching till Yichang och då tar resan en dag kortare, medströms alltså.)
Vi checkade in på vårt fartyg, Victoria Anna och fick en jättefin hytt med tillhörande balkong på tre trappor, näst högst upp.
Redan från början märktes det att all kinesisk personal ombord var mycket vältränad i konsten att ge perfekt sercice. Helt underbart att bli bortskämd från första stund!
Det är ett amerikanskt rederi som äger detta fartyg plus några till i "Victoria" serien och det märks tydligt vad gäller ALLT i serviceväg.
Victoria Anna är det nyaste och modernaste fartyget och rederiets absoluta stolthet. Hon är betecknad som 5* och det håller.....
Fartyget är lagom stort, tar 308 passagerare och har en besättning på 138 personer.
Victoria Anna med en längd av 106m och bredd 16.60m.
Tidigt, tidigt på lördag morgon, mindre än en timma efter avgång från Yichang, kom vi till den första av de slussar som skulle ta oss uppför floden.
Jag har aldrig någonsin sett slussar av detta format.
Vi kom att totalt, med de sju slussar vi passerade och nuvarande vattenstånd, att höja oss ca 180 m. Helt otroligt!
En av slussportarna vi passerade.
Enorma slussar! Vilka vattenmassor i omlopp!
Vårt första stopp denna lördag morgon var ett besök vid världens största dammprojekt, "De tre ravinernas dammprojekt". ( The Three Gorges Dam Project)
Detta är det största vatten kraftverk som finns i världen.
Dammen höjer floden till 175 m över havet och skapar en 600 km lång reservoir som kan lagra 40 kubikmeter vatten som sträcker sig från dammen och den ca. 600 km långa sträckan till Chongching.
Detta har också orsakat att 1.5 miljoner människor i området flyttas på och att byar och städer försvunnit.
Hela detta dammprojekt har beräknats att kosta 230 billioner kinesiska yuan eller 28 billioner US dollar.
Hela anledningen till detta gigantiska dammbygge har varit att kontrollera Chang Jiangs vattenflöde,(inga översvämningar) skaffa elförsörjning och öka framkomligheten på floden.
Dammen började konstrueras 1994 och projektet skulle varit färdigt 2009, men var klart tidigare.
Svenska ABB har tillsamman med det tyska Siemens, några kinesiska och ett par amerikanska företag haft ansvaret för dammens tillkomst.
De tre ravinernas damm är 2335m lång, 185m hög, 130m bred i botten och 18m bred högst upp.
Brickan som är runt min hals ska lämnas tillbaka då jag går ombord på båten. Alla tilldelas sådana och alla brickor ska tillbaka. Då är alla ombord! Praktiskt!!! Har ingen aning om var Bosses bricka är....
Mycket info blev det denna första utflykt men resten av dagen kunde ägnas åt olika föreläsningar; akupunktur och kinesisk medicin, hur Yangtzefloden utnyttjades förr, föredrag om ädelstenar, kinesik kallligrafi eller bara att slappa.
Jag gjorde både och!
En del av vår bekväma hytt. Allt gick inte att få med på bild. Balkongen utanför förnstret!
En skön stund på vår balkong med "Kinesen" av Henning Mankell
Före middagen var det kaptenen som önskade oss välkomna ombord med ett coctailparty. 
Barchefen såg till att fylla glaset
Kaptenen själv; undrar vem som körde????
Efter middagen bjöds det på underhållning av personalen. Det blev en kavalkad av Kinas olika dynastier och diverse överraskningar.
En helt fantastisk dag och kväll! Vilka minnen och upplevelser!!!
Fortsättning på resan följer....
Mycket som händer
Ja, det är mycket som är på gång, roliga och spännande saker.
Det är inte så att jag är eller blir stressad av det. Verkligen inte!
Idag på skolan så bakades det månkakor. Det är en tradition och jag var i år med för tredje året. Börjar bli lite av veteran på området.
Månkakor bakas här till Månfestivalen som är en stor högtid i Kina. I år sammanfaller den nästan med Kinas nationaldag, den 1/10, och många kineser kommer att vara lediga från denna dag och runt en vecka framåt. Givetvis INTE ALLA!
Månfestivalen, på kinesiska, Zhong qiu jié, firas den 3/10 enligt vår almanacka och enligt den kinesiska almanackan är det då den 15/8.
Detta är efter det kinesiska nyåret, den viktigaste högtiden här. Det är en familjehögtid och firas i slutet av skördetiden och nu börjar den mörkare årstiden. Det är en stor familjehögtid och många vill fira denna högtid med sina nära och kära.
Denna dag säjs fullmånen vara extra rund och stark.
( Jag har tidigare år skrivit om den historia som säjs ha utspelat sig denna dag)
Ingredienserna till månkakorna är mäktiga. Tänk en svenska pajdeg med 500g mjöl, 125g socker, 250g smör, två ägg och sedan fyllningen. På skolan har vi valt att ha choklad i månkakorna. Men det är inte särskilt traditionellt.
Då ska det vara sesampasta, röda eller gröna bönor eller kanske en äggfyllning. mäktiga är de så en liten bit räcker länge...
Ingredienser till degen.
Vår kinesiska lärare Miss Hong med min mina elevers deg, typ svenska pajdeg.
Formar av trä, där en bit av degen läggs och sedan "slås" ut.
Så här ser den ogräddade kakan ut.
Färdiggräddade kakor.
I går firade vi makens födelsedag, kuàlè shangrì, på kinesiska.
Ja, firade och firade; det fick bli på kvällen. Jag hade först min 11 timmars arbetsdag (kompltteringssvenska på kvällen som är jätteroligt) och firandet bestod av en god och trevlig middag i sällskap med myggorna i den ljumma kvällen, 25 grader, i trädgården på restaurang Pavillon. ( Gångavstånd, 8 minuter, från oss.)
Trevlig födelsedagsmiddag och myggorna är med, men de ville inte vara med på bilden...
Hade idag på eftermiddagen min kinesiska lektion. Jag har börjat så sakteliga med lite tecken, tonvikt på lite.
Av de 8 tecken jag tränat på så fick jag i alla fall godkänt.
Tror inte det var enbart av godhet. Vill i alla fall inte tro det.
Jag fick av Sofia, min kinesiska privatlärare, några mer tradditionella månkakor. Det ska bli spännande med ett smakprov från dessa någon dag.
Traditionella månkakor från ett känt bageri i stan.
I morgon åker vi iväg på vår båtkryssning på Chang Jiang, Yangtze floden. Vi flyger ett par timmar söderut till Yichang och ska där gå ombord på båten, Victoria Anna, som ska transportera oss på floden.
Båten är 5* och vi ska ha en hytt med balkong så att vi verkligen var stund kan njuta av utsikten.
Utflykter ingår och jag ser fram emot att få se mer av Kina.
På tisdag, den 29/9 flyger vi tillbaka till Beijing från den gigantiska staden Chongqing med sina 30 miljoner invånare.
Jag kommer denna gång INTE att ta med mig datorn och skriva. Det känns svårt, men jag ska träna mig på att föra anteckningar för hand.
Återkommer alltså den 29 september med erfarenheter från kryssningen på Yangtze floden.
Lagom är ganska bra
Det här med att det ska vara lagom tror jag är ganska så svenskt. Inte för mycket och inte för lite, utan bara alldeles lagom.
Det ordet tror jag inte man känner till här. jag vet inte ens om det finns på mandarin.
Men idag har det för min del, så svensk jag nu är, varit alldeles lagom.
Lagom med arbete och alldeles lagom med motion, lagom med mat och lagom med studier och lagom tid att sitta vid datorn.
Inser genast hur trist det låter. Men min dag har varit allt annat än trist.
Gladdes på morgonen av att alla elever i min "lilla etta" kan läsa. Ja, mer eller mindre, men de kan. Härligt!!!
Det tycker de också!
Det var skoljogg efter lunch. Det blev för mig en lagom tillbakablick på mitt tidigare liv som gymnastikdirektör. Dagens insats bestod av att tillsammans med en kollega, Kerstin, anteckna tiderna på barnen som sprang.
Jag tror vi fick till det bra.
Skoljogg för alla skolans elever, från 2 åringar till 12 åringar. Många föräldrar kom och hejade på.
På eftermiddagen blev det en lagom cykeltur, bland för mig nya hutongområden. Jag kan bara konstatera att jag faschineras av dessa.
Jag känner mig nästan som en infödd kines när jag trampar omkring där.
I hutongerna kännns det som om tiden stått stilla och kanske är det den känslan som jag gärna vill återkalla.
Ja, i lagom doser förstås! Men dessa områden är för mig det mer genuina Beijing.
Bäst att se upp, så man inte hamnar i en gatubrunn.
Ibland blir det trångt i hutongerna när bilar ska förbi.
Utanför "Red Capital Club". Bilen hör till men är nog inte körduglig. Kanske en kvarleva från 1949????
Red Capital Club finns i en oansenlig hutong. Men här har det om kvällarna varit fullt ös sedan 1949.
Och visst ska jag hit en kväll, absolut.
Ingen som läser min blogg kan väl ha undgått att lägga märke till min entusiasm för att upptäcka Beijing per cykel.
Det är verkligen en sån frihetskänsla att susa förbi bilar och bussar då trafiken står still. Och det gör den titt som tätt på eftermiddagarna i rusningstid precis som hemma i Stockholm. Vissa skillnader finns givetvis; Beijing har omkring 17 miljoner invånare som ska åt olika håll. Detta kan jämföras med Stockholms ca. I miljon.
Jämförelsevis så flyter det på mycket bra här....
Jag cyklar och fotar samtidigt, måste hänga med i rytmen.
Hemma är det så att man vanligtvis har cykellampa. Så är inte fallet här. Jag tror inte ens man får ha detta praktiska hjälpmedel. Men ofta går det bra ändå.
jag kan stundtals ha lite knepigt med mitt mörkerseende, men här har det hitintills gåyy bra. Men å andra sidan är det många övriga ljus som syns.
Vackra lyktor lyser upp i mörkret.
Visst blev det en lagom cykeltur denna helt vanliga tisdag, 16km kunde antecknas till vår cykellogg, ganska lagom en vanlig tisdag.
Middag hemma, med ett gott glas rött vin därtill, kändes helt perfekt.
Jag kan inte annat än att konstatera att lagom är ganska bra. Eller? Vad tycker ni?
Hemma efter dagens "lagoma" cykeltur.
Det ordet tror jag inte man känner till här. jag vet inte ens om det finns på mandarin.
Men idag har det för min del, så svensk jag nu är, varit alldeles lagom.
Lagom med arbete och alldeles lagom med motion, lagom med mat och lagom med studier och lagom tid att sitta vid datorn.
Inser genast hur trist det låter. Men min dag har varit allt annat än trist.
Gladdes på morgonen av att alla elever i min "lilla etta" kan läsa. Ja, mer eller mindre, men de kan. Härligt!!!
Det tycker de också!
Det var skoljogg efter lunch. Det blev för mig en lagom tillbakablick på mitt tidigare liv som gymnastikdirektör. Dagens insats bestod av att tillsammans med en kollega, Kerstin, anteckna tiderna på barnen som sprang.
Jag tror vi fick till det bra.
Skoljogg för alla skolans elever, från 2 åringar till 12 åringar. Många föräldrar kom och hejade på.
På eftermiddagen blev det en lagom cykeltur, bland för mig nya hutongområden. Jag kan bara konstatera att jag faschineras av dessa.
Jag känner mig nästan som en infödd kines när jag trampar omkring där.
I hutongerna kännns det som om tiden stått stilla och kanske är det den känslan som jag gärna vill återkalla.
Ja, i lagom doser förstås! Men dessa områden är för mig det mer genuina Beijing.
Bäst att se upp, så man inte hamnar i en gatubrunn.
Ibland blir det trångt i hutongerna när bilar ska förbi.
Utanför "Red Capital Club". Bilen hör till men är nog inte körduglig. Kanske en kvarleva från 1949????
Red Capital Club finns i en oansenlig hutong. Men här har det om kvällarna varit fullt ös sedan 1949.
Och visst ska jag hit en kväll, absolut.
Ingen som läser min blogg kan väl ha undgått att lägga märke till min entusiasm för att upptäcka Beijing per cykel.
Det är verkligen en sån frihetskänsla att susa förbi bilar och bussar då trafiken står still. Och det gör den titt som tätt på eftermiddagarna i rusningstid precis som hemma i Stockholm. Vissa skillnader finns givetvis; Beijing har omkring 17 miljoner invånare som ska åt olika håll. Detta kan jämföras med Stockholms ca. I miljon.
Jämförelsevis så flyter det på mycket bra här....
Jag cyklar och fotar samtidigt, måste hänga med i rytmen.
Hemma är det så att man vanligtvis har cykellampa. Så är inte fallet här. Jag tror inte ens man får ha detta praktiska hjälpmedel. Men ofta går det bra ändå.
jag kan stundtals ha lite knepigt med mitt mörkerseende, men här har det hitintills gåyy bra. Men å andra sidan är det många övriga ljus som syns.
Vackra lyktor lyser upp i mörkret.
Visst blev det en lagom cykeltur denna helt vanliga tisdag, 16km kunde antecknas till vår cykellogg, ganska lagom en vanlig tisdag.
Middag hemma, med ett gott glas rött vin därtill, kändes helt perfekt.
Jag kan inte annat än att konstatera att lagom är ganska bra. Eller? Vad tycker ni?
Hemma efter dagens "lagoma" cykeltur.
Förberedelser på nära håll
Tänkte att det var lika bra att ta en cykeltur ner till Himmelska Fridens Torg och se vad som var på gång inför nationaldagen.
Kan tänka mig att det området kommer att vara avspärrat under nationaldagen och någon dag dessförrinnan.
Det är en härlig känsla att sätta sig på cykeln och trampa iväg ner söderut från oss till den stora gatan Jianguomen och sedan fortsätta cykla västerut.
Gatan är väldigt lång, jag tror över fyra mil och den byter så småningom namn till Chang´an Jie. Det betyder Den långa fridens aveny. På sin väg västerut hinner denna gata byta namn flera gånger.
Efter hand som man närmar sig Himmelska Fridens Torg så blir gatan bara bredare och bredare och cyklebanan likaså.
Som mest räknade jag till att gatan var 10 filig.
Chang´an Jie, 4 mil lång. Observera den breda cykelbanan. Det är verkligen en härlig känsla att susa fram här.
Blommor, blommor och åter blommor kantade vår cykelväg mot "Torget".
Det var fler än vi som ville få en försmak av vad som komma ska och trängseln utanför den Förbjudna staden och vid Himmelska Fridens Torg var stor idag. Större än vanligt, vill jag påstå.
Utanför den Förbjudna Staden var det många som ville ta foton.
Själv passerade jag raskt på min cykel.
Det var många människor i dessa trakter idag. Detta innebär också att många poliser är till städes.
Jag tyckte mig ana att de var fler än vanligt.....
Himmelska Fridens Torg som på mandarin heter Tian`anmen guangchang, är verkligen ett gigantiskt torg. Det är ett av de största i världen och har en yta av 44 hektar. Det säjs att det går att samla 500 000 människor där.
Men inte vet jag....
Torget var inte så stort från början utan har växt efter hand. År 1911 var det 1/4 av dagens storlek och var omgivet av en mur, precis som Den förbjudna Staden är idag.
Storleken som "torget" har idag fick det 1959, alltså 10 år efter att Folkrepubliken bildades.
Idag var torget förberett för fest!
Notera de röda pelarna!
Förbjudna Staden i bakgrunden och en liten del av torget till vänster.
Himmelska Fridens Torg
Cykelturen fortsatte runt torget (man får inte cykla på det) och vi, maken och jag, kände oss nöjda.
Solen sken, utetemperaturen låg på drygt +20 grader och luften var vänligt sinnad i dag. Det gick lätt att andas.
Vi trampade hemåt och beslöt stanna till för en lite lätt lunch på Take 5.
Lagom stärkta av denna trampade vi vidare. Innan färden ställdes hemåt cyklade vi upp till MOMA och kvarteren runt där. Det är så mycket som händer vad gäller byggnation att man knappast känner igen sig, även om man är där var vecka.
Stannade till hos "den franske slaktaren" för att köpa hem ingredienser till dagens middag. Det blir pannbiff med lök som maken ska tilllaga. Själv har jag hand om grönsakerna.
Dagens cykeltur gav också en aning motion. Det blev 25 km i ca. 16km/h. Tack John för cykeldatorn!
Men tanke på denna fysiska aktivitet kan jag nu i godan ro slå mig ner vid tvn och se friidrott med världsstjärnor i Shanghai.
Kan tänka mig att det området kommer att vara avspärrat under nationaldagen och någon dag dessförrinnan.
Det är en härlig känsla att sätta sig på cykeln och trampa iväg ner söderut från oss till den stora gatan Jianguomen och sedan fortsätta cykla västerut.
Gatan är väldigt lång, jag tror över fyra mil och den byter så småningom namn till Chang´an Jie. Det betyder Den långa fridens aveny. På sin väg västerut hinner denna gata byta namn flera gånger.
Efter hand som man närmar sig Himmelska Fridens Torg så blir gatan bara bredare och bredare och cyklebanan likaså.
Som mest räknade jag till att gatan var 10 filig.
Chang´an Jie, 4 mil lång. Observera den breda cykelbanan. Det är verkligen en härlig känsla att susa fram här.
Blommor, blommor och åter blommor kantade vår cykelväg mot "Torget".
Det var fler än vi som ville få en försmak av vad som komma ska och trängseln utanför den Förbjudna staden och vid Himmelska Fridens Torg var stor idag. Större än vanligt, vill jag påstå.
Utanför den Förbjudna Staden var det många som ville ta foton.
Själv passerade jag raskt på min cykel.
Det var många människor i dessa trakter idag. Detta innebär också att många poliser är till städes.
Jag tyckte mig ana att de var fler än vanligt.....
Himmelska Fridens Torg som på mandarin heter Tian`anmen guangchang, är verkligen ett gigantiskt torg. Det är ett av de största i världen och har en yta av 44 hektar. Det säjs att det går att samla 500 000 människor där.
Men inte vet jag....
Torget var inte så stort från början utan har växt efter hand. År 1911 var det 1/4 av dagens storlek och var omgivet av en mur, precis som Den förbjudna Staden är idag.
Storleken som "torget" har idag fick det 1959, alltså 10 år efter att Folkrepubliken bildades.
Idag var torget förberett för fest!
Notera de röda pelarna!
Förbjudna Staden i bakgrunden och en liten del av torget till vänster.
Himmelska Fridens Torg
Cykelturen fortsatte runt torget (man får inte cykla på det) och vi, maken och jag, kände oss nöjda.
Solen sken, utetemperaturen låg på drygt +20 grader och luften var vänligt sinnad i dag. Det gick lätt att andas.
Vi trampade hemåt och beslöt stanna till för en lite lätt lunch på Take 5.
Lagom stärkta av denna trampade vi vidare. Innan färden ställdes hemåt cyklade vi upp till MOMA och kvarteren runt där. Det är så mycket som händer vad gäller byggnation att man knappast känner igen sig, även om man är där var vecka.
Stannade till hos "den franske slaktaren" för att köpa hem ingredienser till dagens middag. Det blir pannbiff med lök som maken ska tilllaga. Själv har jag hand om grönsakerna.
Dagens cykeltur gav också en aning motion. Det blev 25 km i ca. 16km/h. Tack John för cykeldatorn!
Men tanke på denna fysiska aktivitet kan jag nu i godan ro slå mig ner vid tvn och se friidrott med världsstjärnor i Shanghai.
Fler hutongområden att upptäcka
Vi promenerade denna mulna men varma lördagseftermiddag genom flera hutongområden där vi inte tidigare varit. Det känns alltid lite mer äkta att uppsöka dessa. Här levs många gånger livet som det nog allltid har gjorts. Det här med toa inne finns ju inte överallt hos gemene man. Sedan finns det ju hus i dessa områden som har all lyx man ens kan tänka sig och lite till. Men allt syns inte från utsidan.
Särskilt roligt var det att se att det pågår en hel del renoveringar och att de områden som vi gick i kändes så levande.
Det var verkligen att få en inblick i hur livet här tedde sig för länge sedan.
(Vi gick idag i hutongområdena som går parallellt med den stora gatan som går upp till sjöarna.)
Eftersom det var mycket att se hann vi inte med allt, utan det får bli med cykel vi undersöker området nästa gång. Och det blir nog snart igen.
I detta område finns Red Capital Club, en restaurang och bar som är inrymd i en vacker, restaurerad courtyard och där det finns lyktor som är karvade ur vattenmeloner.
Restaurangens tema är en fiktiv herrklubb i sann kommunistisk anda. Idag blev det ett besök utanför, men jag ska vid ett annat tillfälle även besöka insidan på denna kultförklarade restaurang.
Det lär därinne finnas telefoner där man kan höra Mao prata. Ska undersöka detta när jag kommer dit.
Lite bilder från dagens promenad.
Restaurerat hus med vackra blommor.
Här har nog inte renoveringen påbörjats ännu.
Att blanda till cement ute på gatan ser man inte hemma. Här ska den användas till att renovera hus.
Som jag berättat tidigare så håller hela stan på att smyckas och göras iordning inför 60 årsdagen
den 1/10. Förutom alla blommmor som placerats ut och håller på att planteras så finns också nu mängder av volontärer utposterade. Riktigt vad de ska syssla med vet jag inte, men volontärerna är både män och kvinnor i olika åldrar. De är iklädda gula t shirts och har röda band runt överarmen.
Liknande sågs under OS och då var volontärernas huvudsakliga syssla att vara behjälpliga genom att svara på frågor och i viss mån visa vägen.
Dock var det inte helt enkelt att göra sig förstådd om man inte talade kinesiska. Men de försökte verkligen att ge all hjälp de kunde.
Ska i morgon fråga Sofia, min kinesiska lärare, vad volontärerna inför nationaldagen förväntas att göra.
Volontärer på plats.
Särskilt roligt var det att se att det pågår en hel del renoveringar och att de områden som vi gick i kändes så levande.
Det var verkligen att få en inblick i hur livet här tedde sig för länge sedan.
(Vi gick idag i hutongområdena som går parallellt med den stora gatan som går upp till sjöarna.)
Eftersom det var mycket att se hann vi inte med allt, utan det får bli med cykel vi undersöker området nästa gång. Och det blir nog snart igen.
I detta område finns Red Capital Club, en restaurang och bar som är inrymd i en vacker, restaurerad courtyard och där det finns lyktor som är karvade ur vattenmeloner.
Restaurangens tema är en fiktiv herrklubb i sann kommunistisk anda. Idag blev det ett besök utanför, men jag ska vid ett annat tillfälle även besöka insidan på denna kultförklarade restaurang.
Det lär därinne finnas telefoner där man kan höra Mao prata. Ska undersöka detta när jag kommer dit.
Lite bilder från dagens promenad.
Restaurerat hus med vackra blommor.
Här har nog inte renoveringen påbörjats ännu.
Att blanda till cement ute på gatan ser man inte hemma. Här ska den användas till att renovera hus.
Som jag berättat tidigare så håller hela stan på att smyckas och göras iordning inför 60 årsdagen
den 1/10. Förutom alla blommmor som placerats ut och håller på att planteras så finns också nu mängder av volontärer utposterade. Riktigt vad de ska syssla med vet jag inte, men volontärerna är både män och kvinnor i olika åldrar. De är iklädda gula t shirts och har röda band runt överarmen.
Liknande sågs under OS och då var volontärernas huvudsakliga syssla att vara behjälpliga genom att svara på frågor och i viss mån visa vägen.
Dock var det inte helt enkelt att göra sig förstådd om man inte talade kinesiska. Men de försökte verkligen att ge all hjälp de kunde.
Ska i morgon fråga Sofia, min kinesiska lärare, vad volontärerna inför nationaldagen förväntas att göra.
Volontärer på plats.
Långlunch!
Så var det då fredag igen. Den dag jag sedan terminen började har ägnat åt att göra lite mer "lyxiga saker" bara för min egen skull.
Idag blev dagens lyx att äta lunch på restaurang Sureno, beläget i det från i våras öppnade hotellet, The Opposite House. Vi var fyra stycken som i trevlig och gladlynt samvaro kom att inmundiga en härlig lunch.
Redan i lobbyn möttes jag av ett antal konstverk i form av insekter. I dessa kan man om så önskas se lite av symboliken i detta gigantiska land.
Kanske kan det vara så att dessa insekter är blodsugare, eller att de tolkas som sådana. Vad vet jag?
Häftiga var de i alla fall! Vem som som är konstnären framgick inte.
Lunch var det. Efter en anings övervögande fastnade tre av oss för lax som förrätt och helstekt kalvfilé till varmrätt.
Till denna måltid beställde en av oss ettt glas rött vin. Övriga önskade vitt. Men döm om min förvåning då det röda vinet serverades i ett gigantiskt glas och åtminstone fylldes till hälften med vin. Vi som beställt vitt fick en klart mindre mängd.
Tydlig skillnad!
Vad göra? Ja, det var inte så mycket att fundera på. Jag tog mod till mig och förklarade med ett leende på läpparna för kyparen att jag nog tyckte att vi med vitt vin också borde få samma mängd vin i våra glas.
Kyparen svarade med ett leende; "no problem". Han kom med en nyöppnad flaska och så var denna möjlighet till påfyllning ett faktum. Det tackade vi för!
Undrar om det varit möjligt hemma? Och han fyllde på med råge!!
Förrätten, jättegod lax.
Tiden försvannn i kapp med den goda maten och trevliga sällskapet.
Och givetvis var även toaletterna och handfaten på detta ställe av högsta klass.
Jag kommer gärna tillbaka hit till The Opposite House och kanske provar jag då en annan bar eller restaurang bland flera som finns att välja bland. Men jag var väldigt nöjd med dagens besök.
Efter denna goda lunch blev det tillsammans med väninnan Birgitta en promenad upp till lilla blomstermarknaden och inköp av 15 orkideér som snittblommor och sex vita liljor, allt till ett pris av 50 sek.
Detta är också en vardaglig lyx! Jag gillar det!!!!!
Idag blev dagens lyx att äta lunch på restaurang Sureno, beläget i det från i våras öppnade hotellet, The Opposite House. Vi var fyra stycken som i trevlig och gladlynt samvaro kom att inmundiga en härlig lunch.
Redan i lobbyn möttes jag av ett antal konstverk i form av insekter. I dessa kan man om så önskas se lite av symboliken i detta gigantiska land.
Kanske kan det vara så att dessa insekter är blodsugare, eller att de tolkas som sådana. Vad vet jag?
Häftiga var de i alla fall! Vem som som är konstnären framgick inte.
Lunch var det. Efter en anings övervögande fastnade tre av oss för lax som förrätt och helstekt kalvfilé till varmrätt.
Till denna måltid beställde en av oss ettt glas rött vin. Övriga önskade vitt. Men döm om min förvåning då det röda vinet serverades i ett gigantiskt glas och åtminstone fylldes till hälften med vin. Vi som beställt vitt fick en klart mindre mängd.
Tydlig skillnad!
Vad göra? Ja, det var inte så mycket att fundera på. Jag tog mod till mig och förklarade med ett leende på läpparna för kyparen att jag nog tyckte att vi med vitt vin också borde få samma mängd vin i våra glas.
Kyparen svarade med ett leende; "no problem". Han kom med en nyöppnad flaska och så var denna möjlighet till påfyllning ett faktum. Det tackade vi för!
Undrar om det varit möjligt hemma? Och han fyllde på med råge!!
Förrätten, jättegod lax.
Tiden försvannn i kapp med den goda maten och trevliga sällskapet.
Och givetvis var även toaletterna och handfaten på detta ställe av högsta klass.
Jag kommer gärna tillbaka hit till The Opposite House och kanske provar jag då en annan bar eller restaurang bland flera som finns att välja bland. Men jag var väldigt nöjd med dagens besök.
Efter denna goda lunch blev det tillsammans med väninnan Birgitta en promenad upp till lilla blomstermarknaden och inköp av 15 orkideér som snittblommor och sex vita liljor, allt till ett pris av 50 sek.
Detta är också en vardaglig lyx! Jag gillar det!!!!!
I folkvimlet
Här vimlas det inte så mycket bland "kändisar" direkt. I och för sig beror det på hur man definierar en "kändis"... Men mest vedertaget är nog "kändis", en person som syns mycket i pressen, på tv, på film, är i modesvängen, nöjesbranchen, bloggar flitigt eller annat som jag nu inte kommer på.
Här i stan vimlar det dock av människor. Många cyklar, åker bil, eller kör de där ljudlösa elmopparna. De som jag nästan är sjukligt rädd för att krocka med vare sig jag går eller cyklar.
Rfter att ha ansträngt min hjärna med en rolig lektion i kinesiska så föll det sig naturligt att därefter ta en cykeltur i den ljumma förkvällen. Det var +28 grader då jag körde in min cykel i hissen för att sedan ge mig ut i rusningstrafiken.
Tidpunkten var inte så väl vald för en stilla cykeltur, men simultanförmågan tränas då upp. Jag lovar!
Bosse pumpar min cykel. Vilken skillnad det blev att cykla!
Bara att kasta sig ut och följa efter lokalbefolkningen. Jag tycker själv att jag är riktigt duktig på att parera mellan både bilar, fotgängare, elmoppar och andra cyklister.
Det gäller att inte tveka när det är dags att passera i katukorsningarna. När jag tar den här bilden cyklar jag och knäpper kortet. Man måste hänga med i takten.
Vi tog en tur upp mot sjöarna och intog sedan middag på hotell Lu Song Yuans innergård. Hotelllet med tillhörande restaurang ligger i ett hutongområde, ett stenkast från de stora gatorna och här inne är det så tyst så tyst. Verkligen en oas i denna stundtals livliga, men ack så underbara stad.
Endast några myggor störde friden för oss. Här i Beijing med omnejd har alltså myggorna fortfarande högsäsong.
Väl hemkommen efter den avkopplande cykelturen, ja, jag tycker det är avkopplande att cykla trots all trafik, blev det lite kinesiska studier. Jag har min första inlämningsuppgift till Umeå Universitet den 5/10. Så jag har god tid på mig.
I morgon blir en spännande dag. Från klockan 3 kommer delar av innerstan att stängas för biltrafik. Det ska vara generalrepetition inför allt som ska ske på nationaldagen den 1/10. Detta innebär att skolan slutar klockan 13 i morgon, för annnars kommer vare sig elever i stan eller personal hem.
Tidigare har det tränats nattetid men i morgon blir det alltså på dagtid.
Så området innanför den tredje Ringvägen ska spärras av på något sätt och inga bilar blir tillåtna under några timmar, eller hur länge det nu blir.
Om man får cykla eller gå där vet jag inte i skrivandets stund. Men det lär klarna under morgondagen.
Återkommer med rapport.
Här i stan vimlar det dock av människor. Många cyklar, åker bil, eller kör de där ljudlösa elmopparna. De som jag nästan är sjukligt rädd för att krocka med vare sig jag går eller cyklar.
Rfter att ha ansträngt min hjärna med en rolig lektion i kinesiska så föll det sig naturligt att därefter ta en cykeltur i den ljumma förkvällen. Det var +28 grader då jag körde in min cykel i hissen för att sedan ge mig ut i rusningstrafiken.
Tidpunkten var inte så väl vald för en stilla cykeltur, men simultanförmågan tränas då upp. Jag lovar!
Bosse pumpar min cykel. Vilken skillnad det blev att cykla!
Bara att kasta sig ut och följa efter lokalbefolkningen. Jag tycker själv att jag är riktigt duktig på att parera mellan både bilar, fotgängare, elmoppar och andra cyklister.
Det gäller att inte tveka när det är dags att passera i katukorsningarna. När jag tar den här bilden cyklar jag och knäpper kortet. Man måste hänga med i takten.
Vi tog en tur upp mot sjöarna och intog sedan middag på hotell Lu Song Yuans innergård. Hotelllet med tillhörande restaurang ligger i ett hutongområde, ett stenkast från de stora gatorna och här inne är det så tyst så tyst. Verkligen en oas i denna stundtals livliga, men ack så underbara stad.
Endast några myggor störde friden för oss. Här i Beijing med omnejd har alltså myggorna fortfarande högsäsong.
Väl hemkommen efter den avkopplande cykelturen, ja, jag tycker det är avkopplande att cykla trots all trafik, blev det lite kinesiska studier. Jag har min första inlämningsuppgift till Umeå Universitet den 5/10. Så jag har god tid på mig.
I morgon blir en spännande dag. Från klockan 3 kommer delar av innerstan att stängas för biltrafik. Det ska vara generalrepetition inför allt som ska ske på nationaldagen den 1/10. Detta innebär att skolan slutar klockan 13 i morgon, för annnars kommer vare sig elever i stan eller personal hem.
Tidigare har det tränats nattetid men i morgon blir det alltså på dagtid.
Så området innanför den tredje Ringvägen ska spärras av på något sätt och inga bilar blir tillåtna under några timmar, eller hur länge det nu blir.
Om man får cykla eller gå där vet jag inte i skrivandets stund. Men det lär klarna under morgondagen.
Återkommer med rapport.
Bokklubb och segt internet.....
Det är bara att konstatera att det är segt med att kunna blogga just nu. Jag gör i alla fall ett försök, envis som jag är. Tyvärr kommer inga foton idag, det tar 15 minuter att ladda upp ett. Det tålamodet har jag inte och inte tiden heller. Återkommer när det går lättare. (Att ladda upp bilderna gick riktigt bra onsdag morgon, min tid, ett på natten svenska tid)
En vanlig tisdag är det idag med sol och värme. Man kan knappast tro att det är i mitten av september, snarare högsommar med +30 grader.
Aftonen tillbringade jag i vänners sällskap. Det var nämligen bokklubbskväll. Det är alltid så roligt och spännande att få möjlighet att besöka olika hem. I kväll var vi i ett hus som ligger i området Cathay View, cirka 15 km utanför stan mot skolan till och som är byggt i lite kinseisk stil.
Det var verkligen vackert och mycket smakfullt. Annars är många av de hus som byggs här nu väldigt U.S.A. influerade.
Men så inte alls detta. Vilka härliga utrymmen!Stora rum, tre våningar, högt till tak, flera garderober i varje rum och många badrumen kändes väldigt lyxigt. (Jag tror jag räknade till 5 badrum....)
Flera små gårdar enligt courtyardprincipen och ett par rejäla terrasser fanns också.
Tror inte ens jag behöver tillägga att huset var mycket smakfullt möblerat med en lagom blandning av svenska och kinesiska möbler.
Éntrén, med den vackra, kinesiska, porten
En del av huset, allt fick inte plats på bild.
En av gårdarna
Förutom att presentera böcker blir det en hel del socialt umgänge dessa kvällar som jag verkligen uppskattar. Vi är i runda tal 12 stycken som ofta deltar i bokcirklarna och vi turas om att vara hemma hos varandra.
Träffarna är ungefär en gång i månaden och på den tiden hinner även jag läsa några böcker.
Mat och god dryck hör till och många skratt blir det också under kvällens lopp.
Listan av böcker som presenteras brukar bli lång och hade jag all tid i världen skullle jag låna många fler böcker än vad jag ofta gör. Men jag vill helst hinna läsa dem och måste inse tiden att läsa för mig inte är oändlig.Sorgligt men sant!
I kväll passade jag på att låna följande; Kinesen av Henning Mankell,Den gode tolken av John le Carré, Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelson,(hon kommer hit till Beijing senare i höst och jag kommer då att ha möjlighet att lyssna på henne) samt Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser. Tyckte dessa blev ett lagom urval.
Jag återkommer med någon recension när jag läst dem.
Bosse kom hit igår, jätteroligt och nu känns livet här som vanligt. Han var verkligen efterlängtad.
En vanlig tisdag är det idag med sol och värme. Man kan knappast tro att det är i mitten av september, snarare högsommar med +30 grader.
Aftonen tillbringade jag i vänners sällskap. Det var nämligen bokklubbskväll. Det är alltid så roligt och spännande att få möjlighet att besöka olika hem. I kväll var vi i ett hus som ligger i området Cathay View, cirka 15 km utanför stan mot skolan till och som är byggt i lite kinseisk stil.
Det var verkligen vackert och mycket smakfullt. Annars är många av de hus som byggs här nu väldigt U.S.A. influerade.
Men så inte alls detta. Vilka härliga utrymmen!Stora rum, tre våningar, högt till tak, flera garderober i varje rum och många badrumen kändes väldigt lyxigt. (Jag tror jag räknade till 5 badrum....)
Flera små gårdar enligt courtyardprincipen och ett par rejäla terrasser fanns också.
Tror inte ens jag behöver tillägga att huset var mycket smakfullt möblerat med en lagom blandning av svenska och kinesiska möbler.
Éntrén, med den vackra, kinesiska, porten
En del av huset, allt fick inte plats på bild.
En av gårdarna
Förutom att presentera böcker blir det en hel del socialt umgänge dessa kvällar som jag verkligen uppskattar. Vi är i runda tal 12 stycken som ofta deltar i bokcirklarna och vi turas om att vara hemma hos varandra.
Träffarna är ungefär en gång i månaden och på den tiden hinner även jag läsa några böcker.
Mat och god dryck hör till och många skratt blir det också under kvällens lopp.
Listan av böcker som presenteras brukar bli lång och hade jag all tid i världen skullle jag låna många fler böcker än vad jag ofta gör. Men jag vill helst hinna läsa dem och måste inse tiden att läsa för mig inte är oändlig.Sorgligt men sant!
I kväll passade jag på att låna följande; Kinesen av Henning Mankell,Den gode tolken av John le Carré, Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelson,(hon kommer hit till Beijing senare i höst och jag kommer då att ha möjlighet att lyssna på henne) samt Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser. Tyckte dessa blev ett lagom urval.
Jag återkommer med någon recension när jag läst dem.
Bosse kom hit igår, jätteroligt och nu känns livet här som vanligt. Han var verkligen efterlängtad.
En härligt vacker söndag
Strålande sol, blå himmel och +29 grader i mitten av september. Jag njuter till fullo av dagen och fyller den med trevligheter.
Vad var trevligt denna söndag? Jo bland annat....
Att jag lämnade in och fick ut två dukar av tyget jag köpte på tygmarknaden förra fredagen. Att få hela det fyra meter långa tyget delat, samt att fålla hela härligheten gick på 20 yuan.
kunde också därefter nöjt konstatera att fredagens inköp av gröna lyktor passade väldigt bra till den nya bordsduken.
Ny duk och nya lyktor
Kinesiska med Sofia var ännu ett trevligt inslag och min lektion började redan klockan 10. Var uppe tidigt för att hinna med att repetera läxan.
En cykeltur upp till ett nytt centrum, Raffles City, kändes lagom efter lektionen. Ännu en ny HM butik är öppnad. Detta är den tredje i Beijing. Heja Sverige!
Och ett par mindre inköp blev det också.
HM:s nyöppnade butik, kläder i två plan.
Dags för lunch var det sedan. Jag kom på att Pavillon med sin svala trädgård var ett utmärkt ställe att inta den på.
Hade turligt nog med min kinesiska kursbok (Umeå universitet) så jag kunde ägna någon timma åt att se hur tecknen är uppbyggda. Det har jag inte tränat på tidigare och vet inte heller om jag i dagsläget vill lägga ner alltför mycket tid på dem. Men börjat en aning gjorde jag i alla fall idag.
Den här lunchen står man sig på hela dagen, foccacia med grönsaker, sllad och pommes frites. Men de åt jag inte!
Nästa etapp på cykelturen blev Ritanparken. Skönt att sätta sig på en bänk och bara titta och njuta av alla vackra blommor som planteras inför nationaldagen.
Även i vanliga fall finns mängder av blommor i parken, men i år görs nog alla parker, gator, vägar och torg extra fina inför 60 års dagen.
Lotusblad och blommor, Ritanparken är verkligen ett av mina favortiandningshål. Det tar 30 minuter att gå hit och mindre än 15 minuter att cykla hit från oss.
Tog på hemvägen en sväng inom Jenny Lou´s, en butik med västerländska varor, jag behövde bröd.
Har inte kommit i gång med att baka själv ännu, men det är bara en tidsfråga tills det sker.
Har även under dagen hunnit med en promenad med en väninna så jag tror jag ligger i fas vad gäller motionen idag.
Visst blev det en liten middag också framåt kvällen. En liten en, med Lena på Purple Haze.
I morgon kommer förhoppningsvis maken, om Finnair landar som de ska...
Ännu något att glädjas åt!
Vad var trevligt denna söndag? Jo bland annat....
Att jag lämnade in och fick ut två dukar av tyget jag köpte på tygmarknaden förra fredagen. Att få hela det fyra meter långa tyget delat, samt att fålla hela härligheten gick på 20 yuan.
kunde också därefter nöjt konstatera att fredagens inköp av gröna lyktor passade väldigt bra till den nya bordsduken.
Ny duk och nya lyktor
Kinesiska med Sofia var ännu ett trevligt inslag och min lektion började redan klockan 10. Var uppe tidigt för att hinna med att repetera läxan.
En cykeltur upp till ett nytt centrum, Raffles City, kändes lagom efter lektionen. Ännu en ny HM butik är öppnad. Detta är den tredje i Beijing. Heja Sverige!
Och ett par mindre inköp blev det också.
HM:s nyöppnade butik, kläder i två plan.
Dags för lunch var det sedan. Jag kom på att Pavillon med sin svala trädgård var ett utmärkt ställe att inta den på.
Hade turligt nog med min kinesiska kursbok (Umeå universitet) så jag kunde ägna någon timma åt att se hur tecknen är uppbyggda. Det har jag inte tränat på tidigare och vet inte heller om jag i dagsläget vill lägga ner alltför mycket tid på dem. Men börjat en aning gjorde jag i alla fall idag.
Den här lunchen står man sig på hela dagen, foccacia med grönsaker, sllad och pommes frites. Men de åt jag inte!
Nästa etapp på cykelturen blev Ritanparken. Skönt att sätta sig på en bänk och bara titta och njuta av alla vackra blommor som planteras inför nationaldagen.
Även i vanliga fall finns mängder av blommor i parken, men i år görs nog alla parker, gator, vägar och torg extra fina inför 60 års dagen.
Lotusblad och blommor, Ritanparken är verkligen ett av mina favortiandningshål. Det tar 30 minuter att gå hit och mindre än 15 minuter att cykla hit från oss.
Tog på hemvägen en sväng inom Jenny Lou´s, en butik med västerländska varor, jag behövde bröd.
Har inte kommit i gång med att baka själv ännu, men det är bara en tidsfråga tills det sker.
Har även under dagen hunnit med en promenad med en väninna så jag tror jag ligger i fas vad gäller motionen idag.
Visst blev det en liten middag också framåt kvällen. En liten en, med Lena på Purple Haze.
I morgon kommer förhoppningsvis maken, om Finnair landar som de ska...
Ännu något att glädjas åt!
Lyktfabrik i repris
Fredag morgon, strålande sol och +24 grader.
Jag promenerade upp till Svenska Ambassaden för att få skjuts med en väninna ut till lyktfabriken som ligger cirka 4 mil utanför stan.
På vägen upp till ambassaden erbjöds jag en kinesisk flagga. Det var någon form av allmän utdelning så jag bad om två, vilket gick utmärkt. ( Jag klarade säja det på kinesiska)
Varför det var allmän flaggutdelning vet jag fortfarande inte.
Tillsammans var det fyra bilar som slog följe ut till lyktfabriken. Tur var det, för det är inte så lätt att hitta på landsbygden utanför Beijing, även om man har chaufför som kör.
Förra gången jag var på lyktfabriken för omkring två år sedan, med en kollega från skolan, med chaufför, så minns jag att det var svårt att hitta sista sträckan. Då blev vi eskorterade den sista biten.
Det blev vi idag också.
Här väntar vi på att eskort. En man från lyktfabriken mötte oss och körde framför på moped och visade vägen.
Väl framme i den lantliga miljön vid lyktfabriken. Observera pumpan!
Grönsaker som kål, morötter, gurkor, majs och aubergine odlades vid lyktfabriken.
.
Mycket, välväxta, gäss och några höns fanns också.
Men nu var det lyktorna som föranledde besöket här idag.
Jag behövde egentligen inte fler lyktor. Jag har tagit hem en del till Stockholm och har några kvar här. Men idag såg jag några små lyktor i grönt som jag inte sett tidigare.
Jag kom på att de nog skulle passa bra med färgerna i tyget till bordsduken som jag köpte förra veckan.
Jag behövde inte lång betänketid för att slå till.
Köpte också två små, turkosa, lyktor. Har åtminstone en spekulant på den ena...
Dagens lyktinköp för min del.
Nöjda med inköpen var vi nog alla och att sen äta en god lunch på vägen hem mot stan förhöjde stämningen ytterligare. Valet föll på en restaurang där man kunde beställa sushi och sashmi plus andra japanska godsaker till ett fast pris av 80 yuan.
Mycket gott och väldigt prisvärt!
Goda strutar fyllda med lax, tonfisk och ris.
Tack för en jättetrevlig utflykt och dito sällskap!
Övrigt denna fredag:
* after work med kollegor, trevligt som vanligt
* manikyr, pedikyr och fotmassage
* middag med kollegor på Union Grill i The Village
* hemma klockan 21
* pluggat kinesiska
*skrivit blogg
Jag promenerade upp till Svenska Ambassaden för att få skjuts med en väninna ut till lyktfabriken som ligger cirka 4 mil utanför stan.
På vägen upp till ambassaden erbjöds jag en kinesisk flagga. Det var någon form av allmän utdelning så jag bad om två, vilket gick utmärkt. ( Jag klarade säja det på kinesiska)
Varför det var allmän flaggutdelning vet jag fortfarande inte.
Tillsammans var det fyra bilar som slog följe ut till lyktfabriken. Tur var det, för det är inte så lätt att hitta på landsbygden utanför Beijing, även om man har chaufför som kör.
Förra gången jag var på lyktfabriken för omkring två år sedan, med en kollega från skolan, med chaufför, så minns jag att det var svårt att hitta sista sträckan. Då blev vi eskorterade den sista biten.
Det blev vi idag också.
Här väntar vi på att eskort. En man från lyktfabriken mötte oss och körde framför på moped och visade vägen.
Väl framme i den lantliga miljön vid lyktfabriken. Observera pumpan!
Grönsaker som kål, morötter, gurkor, majs och aubergine odlades vid lyktfabriken.
.Mycket, välväxta, gäss och några höns fanns också.
Men nu var det lyktorna som föranledde besöket här idag.
Jag behövde egentligen inte fler lyktor. Jag har tagit hem en del till Stockholm och har några kvar här. Men idag såg jag några små lyktor i grönt som jag inte sett tidigare.
Jag kom på att de nog skulle passa bra med färgerna i tyget till bordsduken som jag köpte förra veckan.
Jag behövde inte lång betänketid för att slå till.
Köpte också två små, turkosa, lyktor. Har åtminstone en spekulant på den ena...
Dagens lyktinköp för min del.
Nöjda med inköpen var vi nog alla och att sen äta en god lunch på vägen hem mot stan förhöjde stämningen ytterligare. Valet föll på en restaurang där man kunde beställa sushi och sashmi plus andra japanska godsaker till ett fast pris av 80 yuan.
Mycket gott och väldigt prisvärt!
Goda strutar fyllda med lax, tonfisk och ris.
Tack för en jättetrevlig utflykt och dito sällskap!
Övrigt denna fredag:
* after work med kollegor, trevligt som vanligt
* manikyr, pedikyr och fotmassage
* middag med kollegor på Union Grill i The Village
* hemma klockan 21
* pluggat kinesiska
*skrivit blogg
Happy teacher´s day
Här firar man idag lärarnas dag. Vilken känsla! Absolut något för Sverige att ta efter.
Lärarna i Kina uppmärksammas särskilt just idag. Tanken är inte att lärarna ska få gåvor utan uppskattning i form av kort, teckningar eller annat.
Den här dagen kom till för länge sedan för att lärarna åter skulle uppskattas efter en tid då så inte var fallet.
Jag fick flera kort av mina elever och ett som jag nog får jobba lite extra på att förstå. Jag har ännu inte hunnit så långt i mina kinesiska studier av tecken att jag kan läsa vad ddet står. Men jag får ta mina kinesiska böcker till hjälp för att tyda tecknen
.
Rektor Mona bjöd all personal på en vacker tårta för att fira oss. Tack, tack!
Även kvällen hade lite "happy teacher" över sig.
Thérese, en kollega och jag skulle på en sammankomst på SAS Radisson, ordnad av Svenska Handelskammaren,
berätta om Svenska Skolan. Jag tycker vi gjorde en bra presentation som uppskattades.
(Förra året var jag också här men då tillsammans med Anna och Christina, som nu båda flyttat hem.)
Även Svenska Ambassaden, Exportrådet, SWEA och några andra företag berättade om sin verksamhet här i Beijing. Givetvis presenterades också Handelskammaren på ett förtjänstfullt sätt av dess ordförande Mats Harborn.
Att träffa nya människor så här informellt är också alltid givande.
Det var en trevlig afton med mingel och informella samtal.
I matväg uppskattade jag särskilt de "hemgjorda" svenska köttbullarna med lingonsylt som bland prinskorvar och härliga små canapéer serverades som tilltugg.
Therése och jag efter vår skolpresentation.
Även den senare delen av kvällen blev gäldjefylld. Jag hade på eftermiddagen bokat våra flygbiljetter ner till södra Kina för att göra kryssningen på Yangtzefloden.
Här är det väldigt bekvämt för biljetterna levereras om man så vill, hem till lägenheten av ett bud.
Våra biljetter skulle levereras 21.30, men ibland blir det förseningar, om budet inte hittar eller så.
Men icke i kväll. Biljetterna levererades på utsatt tid och jag betalade dessa och var glsd för att det kan vara riktigt billigt att flyga inrikes här i landet. Kanske beror det på mängden flygbolag och att det är stot konkurrens, inte vet jag.
I morgon är det redan fredag och min "lyxdag". Jag ska åka med SWEA till lyktfabriken och det ska bli jätteroligt med en utflykt dit. Jag har nog "lyktförbud" egentligen. Maken tycker att vi har lyktor i alla storlekar och färger och det kan han ha rätt i. Men jag tror att det ändå går att smyga hem en eller annan lykta. De är ju så fina.
Lärarna i Kina uppmärksammas särskilt just idag. Tanken är inte att lärarna ska få gåvor utan uppskattning i form av kort, teckningar eller annat.
Den här dagen kom till för länge sedan för att lärarna åter skulle uppskattas efter en tid då så inte var fallet.
Jag fick flera kort av mina elever och ett som jag nog får jobba lite extra på att förstå. Jag har ännu inte hunnit så långt i mina kinesiska studier av tecken att jag kan läsa vad ddet står. Men jag får ta mina kinesiska böcker till hjälp för att tyda tecknen
.
Rektor Mona bjöd all personal på en vacker tårta för att fira oss. Tack, tack!
Även kvällen hade lite "happy teacher" över sig.
Thérese, en kollega och jag skulle på en sammankomst på SAS Radisson, ordnad av Svenska Handelskammaren,
berätta om Svenska Skolan. Jag tycker vi gjorde en bra presentation som uppskattades.
(Förra året var jag också här men då tillsammans med Anna och Christina, som nu båda flyttat hem.)
Även Svenska Ambassaden, Exportrådet, SWEA och några andra företag berättade om sin verksamhet här i Beijing. Givetvis presenterades också Handelskammaren på ett förtjänstfullt sätt av dess ordförande Mats Harborn.
Att träffa nya människor så här informellt är också alltid givande.
Det var en trevlig afton med mingel och informella samtal.
I matväg uppskattade jag särskilt de "hemgjorda" svenska köttbullarna med lingonsylt som bland prinskorvar och härliga små canapéer serverades som tilltugg.
Therése och jag efter vår skolpresentation.
Även den senare delen av kvällen blev gäldjefylld. Jag hade på eftermiddagen bokat våra flygbiljetter ner till södra Kina för att göra kryssningen på Yangtzefloden.
Här är det väldigt bekvämt för biljetterna levereras om man så vill, hem till lägenheten av ett bud.
Våra biljetter skulle levereras 21.30, men ibland blir det förseningar, om budet inte hittar eller så.
Men icke i kväll. Biljetterna levererades på utsatt tid och jag betalade dessa och var glsd för att det kan vara riktigt billigt att flyga inrikes här i landet. Kanske beror det på mängden flygbolag och att det är stot konkurrens, inte vet jag.
I morgon är det redan fredag och min "lyxdag". Jag ska åka med SWEA till lyktfabriken och det ska bli jätteroligt med en utflykt dit. Jag har nog "lyktförbud" egentligen. Maken tycker att vi har lyktor i alla storlekar och färger och det kan han ha rätt i. Men jag tror att det ändå går att smyga hem en eller annan lykta. De är ju så fina.
Tärningen är kastad
Ja, nu har jag i princip kastat tärning om resmål på oktoberlovet.
Många tack till de som gett mig tips.
Efter moget övervägande och en hel del velande fram och tillbaka blir det nu en båtkryssning på Yangtzefloden.
Vi kommer att åka "uppströms" och vara på väg i fem nätter och fyra dagar. Att stilla flyta fram på denna, världens längsta flod, har länge varit en önskan hos mig. Och nu blir det av! Hytt med balkong är bokad!
Vi flyger till Yichang i södra Kina, går ombord på båten och färdas genom fantastiska naturområden. Kryssningens slutmål är staden Chongqing med sina 30 miljoner invånare.
Jag tror inte ens att det är lönt att försöka få en uppfattning om denna storstad på ett par dagar så vi hoppar det och flyger tillbaka till Beijing i stället.
Det var bra beräknat för vi är tillbaka lagom till Kinas nationaldag den 1/10.
Jag antar att vi kommer att kunna vara med om några evenemang ute på stan. Men annars är det väl som vanligt, man ser bäst på tv vad som händer.
Här i Beijing har man sedan ett par veckor varit i gång med att göra staden ännu finare.
Miljontals blommor och växter håller på att planteras ut inte bara inne i stan utan också långt ut i förorterna.
Mängder av människor har jobb med detta just nu.
Här planteras det vid påfarten till motorvägen då jag kommer från skolan.
Visst blir det fint? Längs hela motorvägen till flygplatsen finns nu fina planteringar av växter och blommor.
Kanske något för Sverige att ta efter?
Jag åker ju skolbuss var dag och det är väldigt bekvämt. Jag blir hämtad utanför porten av en glad och pigg chaufför, blir körd till skolan, en tur på cirka 45 minuter, det beror på trafiken. Men det är helt ok. för att vara i en så stor stad som Beijing att det tar den tiden att åka lite drygt 22km. Under resans gång hinner jag se vad som händer längs vägarna och upptäcker i dessa dagar ständigt nya saker.
Tänker ibland på hur det var när jag pendlade hemma och själv körde bil. Inte kunde jag koppla av då.
På vägen hem är det bara att varva ner och låta sig transporteras.
Samma sträcka som på morgonen kan nu ta något kortare tid. Men det är förstås beroende på trafiken.
När jag hemma körde bil från Stockholm till Upplands Väsby och tillbaka igen var jag tvungen att verkligen se upp med tiderna när jag körde. Annars kunde en resa på 25 km ofta ta över en timme att genomföra. Och inte kunde man koppla av heller.
Då ska man ha i åtanke att Stockholm med sina 1 miljon invånare är en mycket liten stad i jämförelse med Beijings kommun där det bor 17 miljoner.
På väg hem, avkoppling. Ja, det finns fler i bussen....
Många tack till de som gett mig tips.
Efter moget övervägande och en hel del velande fram och tillbaka blir det nu en båtkryssning på Yangtzefloden.
Vi kommer att åka "uppströms" och vara på väg i fem nätter och fyra dagar. Att stilla flyta fram på denna, världens längsta flod, har länge varit en önskan hos mig. Och nu blir det av! Hytt med balkong är bokad!
Vi flyger till Yichang i södra Kina, går ombord på båten och färdas genom fantastiska naturområden. Kryssningens slutmål är staden Chongqing med sina 30 miljoner invånare.
Jag tror inte ens att det är lönt att försöka få en uppfattning om denna storstad på ett par dagar så vi hoppar det och flyger tillbaka till Beijing i stället.
Det var bra beräknat för vi är tillbaka lagom till Kinas nationaldag den 1/10.
Jag antar att vi kommer att kunna vara med om några evenemang ute på stan. Men annars är det väl som vanligt, man ser bäst på tv vad som händer.
Här i Beijing har man sedan ett par veckor varit i gång med att göra staden ännu finare.
Miljontals blommor och växter håller på att planteras ut inte bara inne i stan utan också långt ut i förorterna.
Mängder av människor har jobb med detta just nu.
Här planteras det vid påfarten till motorvägen då jag kommer från skolan.
Visst blir det fint? Längs hela motorvägen till flygplatsen finns nu fina planteringar av växter och blommor.
Kanske något för Sverige att ta efter?
Jag åker ju skolbuss var dag och det är väldigt bekvämt. Jag blir hämtad utanför porten av en glad och pigg chaufför, blir körd till skolan, en tur på cirka 45 minuter, det beror på trafiken. Men det är helt ok. för att vara i en så stor stad som Beijing att det tar den tiden att åka lite drygt 22km. Under resans gång hinner jag se vad som händer längs vägarna och upptäcker i dessa dagar ständigt nya saker.
Tänker ibland på hur det var när jag pendlade hemma och själv körde bil. Inte kunde jag koppla av då.
På vägen hem är det bara att varva ner och låta sig transporteras.
Samma sträcka som på morgonen kan nu ta något kortare tid. Men det är förstås beroende på trafiken.
När jag hemma körde bil från Stockholm till Upplands Väsby och tillbaka igen var jag tvungen att verkligen se upp med tiderna när jag körde. Annars kunde en resa på 25 km ofta ta över en timme att genomföra. Och inte kunde man koppla av heller.
Då ska man ha i åtanke att Stockholm med sina 1 miljon invånare är en mycket liten stad i jämförelse med Beijings kommun där det bor 17 miljoner.
På väg hem, avkoppling. Ja, det finns fler i bussen....
Semestertankar så här i september.
Ja, snart är det här dags för lov. Det känns som om terminen knappast startat och så är det dag för ledighet.
Den första oktober firar Kina sin nationaldag och i år är det som jag tidigare skrivit 60 år sedan Folkrepubliken Kina utropades.
Många här är lediga en vecka efter oss men min ledighet börjag redan fredag den 25/9. (Jag jobbar ju inte på fredagar.)
I helgen ägnade jag tid åt lite, för att vara helt ärlig, mycket, "resarch" för att hitta bra resmål.
Det visade sig att de platser jag funderat på att besöka tillsammans med maken, antingen hade regnperiod eller så var de bra hortellen sedan länge utsålda.
Bali är vid denna tid på året ett bra resmål. Där ska vara solsäkert .
Jag hade då förstås tänkt mig ett härligt hotell på stranden och till ett överkomligt pris. Vare sig hotell, mer eller mindre överkomliga, gick att uppbringa under vår lediga vecka. Lika illa var det med platstillgångarna på planet dit.
Ja, om man inte i samma veva ville se stora delar av Sydostasien. Det ville vi inte.
Borneo och Kota Kinabalu, var nästa alternativ, men de bra hotellen utsålda och svårt med platser på planen.
Hade i första hand tänkt mig en lat semester med sol på en vacker och varm strand.
Tankarna gick helt plötsligt till både Koh Samui i Thailand och till Phu Quoc i Vietnam.
Koh Samui mars 09
Phu Quoc januari 09
Phu Quoc januari 09
Resorna det sista året har inte enbart varit att ligga på en strand, slappa, äta god mat och läsa.
Nejdå, inte alls.
Förra årets oktoberlov hade maken och jag en riktig bondgårdssemester. Vi var i Yangshou, nere vid "Sockertoppsbergen" i södra Kina.
Vi bodde i en gammal omgjord lada och hade höns och kor alldeles inpå oss. Vi vaknade var morgon till tuppens galande och alldeles för tidigt. För någon klocka kunde då inte denna tupp.
Vi cyklade, åkte flotte, vandrade och var allmänt väldigt hurtiga.
Det var en riktigt fysisksk "kom i gång" semester.
Sockertoppsbergen
Lantliga omgivningar där vi bodde.
Till sist så föll tankarna på den minnesvärda resan i maj med tåg, 46 h, till Tibet och Lhasa. Det är nog den mest fantastiska resa jag hitintills gjort.
Resesällskapet var vännen Anna och Bosse. ( maken)
Bättre resesällskap på en sådan resa kan man knappast ha.
Jag har ju skrivit spaltmeter om denna resa tidigare och kommer givetvis inte att göra det nu.
Men det var en resa som går utanpå allt jag upplevt tidigare.
Är det en resa jag rekommenderar, så är det att åka tåg till Tibet och uppleva lite av vad denna del av Kina kan erbjuda både vad gäller natur och kultur.
Anna uppe vid klostret Ganden, 60 km utanför Lhasa och på 4600m höjd.
En sjö vi passerade på vägen tillbaka till Lhasa. Det var så vackert!
När jag nu gjort den här lilla sammanfattningen, kom jag på att kanske skulle en lugn och stillsam båtkryssning på Yangtzefloden vara ett bra alternativ just nu.
Tror nog jag ska se om det finns någon lämplig flodtur för oss.
Om någon har ideér eller tips vad gäller resmål i mitt nuvarande närområde, vilket i sig är gigantiskt, så mottages de gärna.
Tack på förhand! Och regn vill jag helst slippa! Det har vi haft nu i Beijing av och till under en vecka.
Den första oktober firar Kina sin nationaldag och i år är det som jag tidigare skrivit 60 år sedan Folkrepubliken Kina utropades.
Många här är lediga en vecka efter oss men min ledighet börjag redan fredag den 25/9. (Jag jobbar ju inte på fredagar.)
I helgen ägnade jag tid åt lite, för att vara helt ärlig, mycket, "resarch" för att hitta bra resmål.
Det visade sig att de platser jag funderat på att besöka tillsammans med maken, antingen hade regnperiod eller så var de bra hortellen sedan länge utsålda.
Bali är vid denna tid på året ett bra resmål. Där ska vara solsäkert .
Jag hade då förstås tänkt mig ett härligt hotell på stranden och till ett överkomligt pris. Vare sig hotell, mer eller mindre överkomliga, gick att uppbringa under vår lediga vecka. Lika illa var det med platstillgångarna på planet dit.
Ja, om man inte i samma veva ville se stora delar av Sydostasien. Det ville vi inte.
Borneo och Kota Kinabalu, var nästa alternativ, men de bra hotellen utsålda och svårt med platser på planen.
Hade i första hand tänkt mig en lat semester med sol på en vacker och varm strand.
Tankarna gick helt plötsligt till både Koh Samui i Thailand och till Phu Quoc i Vietnam.
Koh Samui mars 09
Phu Quoc januari 09
Phu Quoc januari 09
Resorna det sista året har inte enbart varit att ligga på en strand, slappa, äta god mat och läsa.
Nejdå, inte alls.
Förra årets oktoberlov hade maken och jag en riktig bondgårdssemester. Vi var i Yangshou, nere vid "Sockertoppsbergen" i södra Kina.
Vi bodde i en gammal omgjord lada och hade höns och kor alldeles inpå oss. Vi vaknade var morgon till tuppens galande och alldeles för tidigt. För någon klocka kunde då inte denna tupp.
Vi cyklade, åkte flotte, vandrade och var allmänt väldigt hurtiga.
Det var en riktigt fysisksk "kom i gång" semester.
Sockertoppsbergen
Lantliga omgivningar där vi bodde.
Till sist så föll tankarna på den minnesvärda resan i maj med tåg, 46 h, till Tibet och Lhasa. Det är nog den mest fantastiska resa jag hitintills gjort.
Resesällskapet var vännen Anna och Bosse. ( maken)
Bättre resesällskap på en sådan resa kan man knappast ha.
Jag har ju skrivit spaltmeter om denna resa tidigare och kommer givetvis inte att göra det nu.
Men det var en resa som går utanpå allt jag upplevt tidigare.
Är det en resa jag rekommenderar, så är det att åka tåg till Tibet och uppleva lite av vad denna del av Kina kan erbjuda både vad gäller natur och kultur.
Anna uppe vid klostret Ganden, 60 km utanför Lhasa och på 4600m höjd.
En sjö vi passerade på vägen tillbaka till Lhasa. Det var så vackert!
När jag nu gjort den här lilla sammanfattningen, kom jag på att kanske skulle en lugn och stillsam båtkryssning på Yangtzefloden vara ett bra alternativ just nu.
Tror nog jag ska se om det finns någon lämplig flodtur för oss.
Om någon har ideér eller tips vad gäller resmål i mitt nuvarande närområde, vilket i sig är gigantiskt, så mottages de gärna.
Tack på förhand! Och regn vill jag helst slippa! Det har vi haft nu i Beijing av och till under en vecka.
Minnet sviker och konsten består
Ibland tror jag det har med åldern att göra, att stundtals inte minnas var man lagt sina saker. Nu ska jag inte generalisera, men för mig har det då hänt, inte endast en gång utan flera, att jag glömt var jag lagt saker.
Är det månne någon som känner igen sig?
Oftast är det mina glasögon som plötsligt blivit rörliga. Förra året hade jag det så väl förspänt att mina elever påminde mig. Nu har jag börjat med en ny klass i skolår 1 och de håller på att träna på att påminna mig.
Men jag inser att vad glasögonen beträffar, så ska jag från och med måndag ha dem i ett snöre runt halsen. Jag har skjutit på det i det längsta, men ser nu mer och mer nödvändigheten av det hela.
Idag skulle jag gå till guldsmedsaffären och hämta smycken som varit på lagning och putsning, så igår kväll började jag leta efter kvittot.
Systematiskt gick jag igenom mina vita kuvert och letade. Jag visste att det legat ett kvitto i ett av de 10 som jag gick igenom.
Men icke! Det fanns intekvar. Och det hjälpte inte att jag tittade flera gånger heller. Konstigt!
Fick nöja mig med att kvittot var borta och bara hoppas på att ändå få hämta ut mina smycken.
En tanke for genom mitt huvud; tänk om någon hittat kvittot och gått för att hämtat smyckena.
Bestämde mig för att inte hetsa upp mig utan lita på människors ärlighet, särskilt här i stan.
Så idag på förmiddagen stegade jag in i butiken Fine Jewellers. Lite orolig var jag allt.
Jag behövde inte säja något alls. De kom genast med mina smycken.
Jag förklarade att jag inte hade kvar kvittot men det var absolut inga problem.
Dels var jag VIP kund och dels kunde de se på datorn att jag betalt, jag var ju kund i butiken och väl igenkänd. Vilken lättnad! Härligt att vara både betrodd och igenkänd.
I övrigt denna dag; studier i kinesiska och tappra försök att hitta en bra resa inför oktoberledigheten.
Resan är ännu inte vare sig hittad eller bokad. Nya försök i morgon.
Kinesiskan gick riktigt bra. Denna vecka äer det väder som är på tapeten.
Sedan var det dags för dagens kulturella händelse.
En tidigare kollega på SSB, Maya, skulle tillsammans med sin konstnärsgrupp ha vernissage idag i det ganska nya och stora konstområdet, 798, strax nordost om stan.
Givetvis ville jag vara där.
Lena(kollega och vän) och jag cyklade dit, en sträcka på ca. en mil.
Området är väldigt stort och trots att vi hade adressen var det inte lätt att hitt rätt galleri. Jag tror nog att det finns flera hundra....
Vi cyklade på, frågade och till sist hade vi tur och träffade på ett gäng kinesiska ungdomar som också skulle till Star Gallery som var vårt mål.
Maya, i rummet där hennes tavlor fanns.
Jag kan säja att det var minst 35 grader i detta rum. Svetten rann både uppåt och neråt.
Till höger om Maya finns en teckning av mig som hon gjorde för ett och ett halvt år sedan utifrån ett foto och galleriägaren ville att den skulle vara med.
Det var många besökare och flera konstnärer som ställde ut. Vi stannade och tittade oss omkring i alla rum. Men kanske var flera av tavlorna lite svårplacerade i ett hem, åtminstone hos oss.
Läcker, men allt för stor att hänga på en vägg i vårt hem.
(Denna tavla är inte gjord av Maya)
Roligt att det kom så många besökare.
Innan Lena och jag cyklade hemåt blev det lagom med middag tillsammans med Elisabeth och Roland som också tittade på konst denna dag.
Det var fortfarande runt 27 grader då vi slog oss ner på en mysig utomhusservering inom området
och kunde njuta av både mat och dryck.
Roland, Lena, jag och Elisabeth låter oss väl smaka.
För egen del blev det en ceasarsallad med kycklingen utbytt mot räkor. Väldigt gott och fräscht!
Cykelturen hem i mörkret gick bra och jag konstaterade "att det hade varit en väldigt bra dag idag också".
Någon som känner igen uttrycket????
Är det månne någon som känner igen sig?
Oftast är det mina glasögon som plötsligt blivit rörliga. Förra året hade jag det så väl förspänt att mina elever påminde mig. Nu har jag börjat med en ny klass i skolår 1 och de håller på att träna på att påminna mig.
Men jag inser att vad glasögonen beträffar, så ska jag från och med måndag ha dem i ett snöre runt halsen. Jag har skjutit på det i det längsta, men ser nu mer och mer nödvändigheten av det hela.
Idag skulle jag gå till guldsmedsaffären och hämta smycken som varit på lagning och putsning, så igår kväll började jag leta efter kvittot.
Systematiskt gick jag igenom mina vita kuvert och letade. Jag visste att det legat ett kvitto i ett av de 10 som jag gick igenom.
Men icke! Det fanns intekvar. Och det hjälpte inte att jag tittade flera gånger heller. Konstigt!
Fick nöja mig med att kvittot var borta och bara hoppas på att ändå få hämta ut mina smycken.
En tanke for genom mitt huvud; tänk om någon hittat kvittot och gått för att hämtat smyckena.
Bestämde mig för att inte hetsa upp mig utan lita på människors ärlighet, särskilt här i stan.
Så idag på förmiddagen stegade jag in i butiken Fine Jewellers. Lite orolig var jag allt.
Jag behövde inte säja något alls. De kom genast med mina smycken.
Jag förklarade att jag inte hade kvar kvittot men det var absolut inga problem.
Dels var jag VIP kund och dels kunde de se på datorn att jag betalt, jag var ju kund i butiken och väl igenkänd. Vilken lättnad! Härligt att vara både betrodd och igenkänd.
I övrigt denna dag; studier i kinesiska och tappra försök att hitta en bra resa inför oktoberledigheten.
Resan är ännu inte vare sig hittad eller bokad. Nya försök i morgon.
Kinesiskan gick riktigt bra. Denna vecka äer det väder som är på tapeten.
Sedan var det dags för dagens kulturella händelse.
En tidigare kollega på SSB, Maya, skulle tillsammans med sin konstnärsgrupp ha vernissage idag i det ganska nya och stora konstområdet, 798, strax nordost om stan.
Givetvis ville jag vara där.
Lena(kollega och vän) och jag cyklade dit, en sträcka på ca. en mil.
Området är väldigt stort och trots att vi hade adressen var det inte lätt att hitt rätt galleri. Jag tror nog att det finns flera hundra....
Vi cyklade på, frågade och till sist hade vi tur och träffade på ett gäng kinesiska ungdomar som också skulle till Star Gallery som var vårt mål.
Maya, i rummet där hennes tavlor fanns.
Jag kan säja att det var minst 35 grader i detta rum. Svetten rann både uppåt och neråt.
Till höger om Maya finns en teckning av mig som hon gjorde för ett och ett halvt år sedan utifrån ett foto och galleriägaren ville att den skulle vara med.
Det var många besökare och flera konstnärer som ställde ut. Vi stannade och tittade oss omkring i alla rum. Men kanske var flera av tavlorna lite svårplacerade i ett hem, åtminstone hos oss.
Läcker, men allt för stor att hänga på en vägg i vårt hem.
(Denna tavla är inte gjord av Maya)
Roligt att det kom så många besökare.
Innan Lena och jag cyklade hemåt blev det lagom med middag tillsammans med Elisabeth och Roland som också tittade på konst denna dag.
Det var fortfarande runt 27 grader då vi slog oss ner på en mysig utomhusservering inom området
och kunde njuta av både mat och dryck.
Roland, Lena, jag och Elisabeth låter oss väl smaka.
För egen del blev det en ceasarsallad med kycklingen utbytt mot räkor. Väldigt gott och fräscht!
Cykelturen hem i mörkret gick bra och jag konstaterade "att det hade varit en väldigt bra dag idag också".
Någon som känner igen uttrycket????
Tyger,tyger,tyger
En regnig natt och morgon, mulet men varmt i luften och dagen var som gjord för en tur till tygmarknaden i södra delen av stan.
Tillsammans med en bil och chaufförburen väninna samt ytterligare två stycken hågade shoppingdamer, förutom mig, skulle här handlas tyger.
Jag var väldigt tacksam över att få profesionell guidning på marknaden och såg fram emot det hela.
Jag tror att jag var här i juni, men är inte riktigt säker på om det var samma tygmarknad. Då hade jag en taxichaufför som körde mig, men jag tyckte idag att det var mycket jag inte kände igen.
Visserligen har jag ett väl utvecklat lokalsinne men tygmarknaden har ett virrvarr av gångar, flera ingångar och dessa finns på båda sidor om en stor gata, så lätt att hitta här är det absolut inte. Särskilt inte som novis.
Skönt att bli lotsad mellan butikerna, mina vägvisare gör ett fantastiskt jobb. Att gå in i alla skulle ta minst en hel dag i anspråk.
Vilket utbud av tyger!!! Siden, linne, bomull, kashmir och ylle, bara att välja....Inte helt lätt!
Vad jag tänkt köpa var sidentyg till kuddfodral samt ett tunt sidentyg till en klänning.
Sedan var jag öppen för vad jag kunde hitta.
Alla som känner mig väl vet att jag INTE syr. Jag kan knappast ens trä i en nål.
Men här i stan är det inga problem med sömnad.
Det finns andra som gör jobbet. Bara att lämna in och hämta ut. Bra blir det och jag behöver inte ens tänka tanken på att trä en symaskin.
Några av alla de sidentyger som fanns att välja på till mina kuddfodral. Priset är mycket överkomligt, ca. 25-30 sek/m. Jag valde ett tyg i blått med en aning svart i, det blir nog jättebra.
Klänningstyg hittade jag både i siden och i linne. Och visst behövde jag en färgglad bordsduk till matbordet här.
Passade på att köpa 4 m tyg så jag kunde få två bordsdukar. Bra att ha en hemma också.
Från vänster; till kuddfodral, linnetyg till klänning, sidentyg till klänning och det blommiga bomullstyget är till dukar.
Efter ett par timmar var vi trötta av alla intryck och åkte mot våra hemtrakter för att äta en god lunch.
Givetvis passade en fin, kinesisk, restaurang med god mat en dag som denna.
Restaurang Purple Vine; (Cuisine and Chinese tea ) Restaurangen ligger strax bakom 3:3 byggnaden in på en mindre gata.
Och till tygmarknaden åker jag gärna igen!
Skynda på...
"Skynda på, skynda på snart ska karusellen gå...".
Hos mig är det ingen karusell som ska gå. Jag åker av hälsoskäl inte sådana. Mitt balanssinne är inte som det borde vara efter en klassutflykt till Gröna Lund i Stockholm för ungefär 20 år sedan. Men idag har det snurrat på ändå.
Det var svårt att stoppa dagens karusell, men nu har jag i alla fall gått ner i viloläge.
Redan på morgonen fick jag skynda på. Det brukar jag inte behöva göra, men fastnade i något vid datorn, lätt hänt. Jag vill gärna hinna med lite nyheter på svenska innan det är dags att ta mig till skolan.
Kunde på vägen ut njuta av mängder av blommor som nu planteras överallt i Beijing med omnejder inför nationaldagen den 1/10.
Jag hörde på nyheterna i morse, de engelska, att det ska planteras flera miljoner blommor till nationaldagsfirandet. Det blir verkligen vackert.
I år är det 60 år sedan Folkrepubliken Kina utropades av Mao Zedung den 1/10-1949. Detta utrop skedde från podiet vid Tiananmenporten vid Himmelska Fridens Torg i Beijing.
Chiang Kai- Sheks parti, Kuomintang, slogs ner i ett inbördeskrig , revolutionen var ett faktum och Chiang Kai- Shek flydde till Taiwan.
Här i stan har träningen inför nationaldagen pågått med tusentals skolelever och andra deltagare hela sommaren, så det vore en fantastisk upplevelse att på något sätt ta del av allt detta. Om än så kanske bara på avstånd.
Dagen fortsatte i högsta hastighet. Mycket skulle hinnas med.
Ibland glömmer jag att jag inte ska till skolan på fredagarna nu för tiden och min glömska ställer till det. Det är en hel del som jag då ska ordna med i sista stund.
Antar att jag inför nästa fredag kommer att strängt tala till mig själv redan i början av veckan, så att jag ska gå i mål innan det är dags att bege sig hemåt.
Satsar på att skriva en "göra lista" som jag ska beta av i god tid. Helt klart ett utvecklingsarbete för mig på det personliga planet. Men jag vet att jag egentligen ar bra på att planera och disponera tiden,har nog legat av mig i sommar.
Väl hemma upptäckte jag att dricksvattnet i tanken närmade sig slutet i och beställde nytt. Glad var jag dessutom att jag kunde klara det på kinesiska.
En kvart senare ringer det på dörren och två 18 liters vattendunkar levereras.
Vad jag hade glömt mitt upp i allt var att budet givetvis skulle ha två dunkar tillbaka. Det är pant på dem....
En dunk var tom , men inte den andra. Bara att sätta full fart och tappa av några liter.
Pust!!
Bara att sedan baxa upp dunken i vattenbehållaren. (Budet erbjöd sig att göra det, men jag behöver träna armarna, gäddhänget, ni vet)
Tur jag fortfarande är både lång och stark!
Vattendunken är på plats.
Jag hann inte mer än ordna detta så var det dags för min kinesiska lektion. Tur att jag i bilen hem tränat på läxan med Mabin, chauffören. Uttalet och tonerna är viktiga för att det ska bli rätt ord.
Lektionen blev rolig som vanligt. Dagens tema var vädret och temperaturer.
Kul att lära sig nya saker plus att repetera det gamla. Helt nödvändigt.
Tänk att det numer tar längre tid, det här med språk. Är det månne åldern? Jag kan inte minnas att det var så förr.
Får lägga in mer läxträning, bara att inse, för jag VILL verkligen lära mig mer av detta fantastiska språk.
Bestämde mig för att inte skynda på mer idag. Det blev middag hemma, lite skrivande på datorn, en god bok och ja visst ja; leta resa till oktoberlovet.
Mycket är utsållt, så där får jag skynda på.
Tror jag gör det i morgon. Då är jag ledig!!!
Besök med väninnor på tygmarknaden blir morgondagens lyx.
Jag ska ju unna mig minst en sådan var fredag, gärna fler....
Hos mig är det ingen karusell som ska gå. Jag åker av hälsoskäl inte sådana. Mitt balanssinne är inte som det borde vara efter en klassutflykt till Gröna Lund i Stockholm för ungefär 20 år sedan. Men idag har det snurrat på ändå.
Det var svårt att stoppa dagens karusell, men nu har jag i alla fall gått ner i viloläge.
Redan på morgonen fick jag skynda på. Det brukar jag inte behöva göra, men fastnade i något vid datorn, lätt hänt. Jag vill gärna hinna med lite nyheter på svenska innan det är dags att ta mig till skolan.
Kunde på vägen ut njuta av mängder av blommor som nu planteras överallt i Beijing med omnejder inför nationaldagen den 1/10.
Jag hörde på nyheterna i morse, de engelska, att det ska planteras flera miljoner blommor till nationaldagsfirandet. Det blir verkligen vackert.
I år är det 60 år sedan Folkrepubliken Kina utropades av Mao Zedung den 1/10-1949. Detta utrop skedde från podiet vid Tiananmenporten vid Himmelska Fridens Torg i Beijing.
Chiang Kai- Sheks parti, Kuomintang, slogs ner i ett inbördeskrig , revolutionen var ett faktum och Chiang Kai- Shek flydde till Taiwan.
Här i stan har träningen inför nationaldagen pågått med tusentals skolelever och andra deltagare hela sommaren, så det vore en fantastisk upplevelse att på något sätt ta del av allt detta. Om än så kanske bara på avstånd.
Dagen fortsatte i högsta hastighet. Mycket skulle hinnas med.
Ibland glömmer jag att jag inte ska till skolan på fredagarna nu för tiden och min glömska ställer till det. Det är en hel del som jag då ska ordna med i sista stund.
Antar att jag inför nästa fredag kommer att strängt tala till mig själv redan i början av veckan, så att jag ska gå i mål innan det är dags att bege sig hemåt.
Satsar på att skriva en "göra lista" som jag ska beta av i god tid. Helt klart ett utvecklingsarbete för mig på det personliga planet. Men jag vet att jag egentligen ar bra på att planera och disponera tiden,har nog legat av mig i sommar.
Väl hemma upptäckte jag att dricksvattnet i tanken närmade sig slutet i och beställde nytt. Glad var jag dessutom att jag kunde klara det på kinesiska.
En kvart senare ringer det på dörren och två 18 liters vattendunkar levereras.
Vad jag hade glömt mitt upp i allt var att budet givetvis skulle ha två dunkar tillbaka. Det är pant på dem....
En dunk var tom , men inte den andra. Bara att sätta full fart och tappa av några liter.
Pust!!
Bara att sedan baxa upp dunken i vattenbehållaren. (Budet erbjöd sig att göra det, men jag behöver träna armarna, gäddhänget, ni vet)
Tur jag fortfarande är både lång och stark!
Vattendunken är på plats.
Jag hann inte mer än ordna detta så var det dags för min kinesiska lektion. Tur att jag i bilen hem tränat på läxan med Mabin, chauffören. Uttalet och tonerna är viktiga för att det ska bli rätt ord.
Lektionen blev rolig som vanligt. Dagens tema var vädret och temperaturer.
Kul att lära sig nya saker plus att repetera det gamla. Helt nödvändigt.
Tänk att det numer tar längre tid, det här med språk. Är det månne åldern? Jag kan inte minnas att det var så förr.
Får lägga in mer läxträning, bara att inse, för jag VILL verkligen lära mig mer av detta fantastiska språk.
Bestämde mig för att inte skynda på mer idag. Det blev middag hemma, lite skrivande på datorn, en god bok och ja visst ja; leta resa till oktoberlovet.
Mycket är utsållt, så där får jag skynda på.
Tror jag gör det i morgon. Då är jag ledig!!!
Besök med väninnor på tygmarknaden blir morgondagens lyx.
Jag ska ju unna mig minst en sådan var fredag, gärna fler....
Lite nygammalt
Hittade häromdagen på skolans bibliotek den gamla hederliga sagoboken Hattstugan, skriven av Elsa Beskow för länge, länge, sen.
Jag fick den själv när jag var liten och det är länge sen.
Jag läste den för mina döttrar som ivrigt fyllde i alla rim i tidig ålder och tänkte att den nog var gångbar även idag för sjuåringar. (Det visade den sig vara.)
Så idag var det dags att ta fram den, damma av den en smula och börja läsa den högt för mina "ettor". De hade inte hört den förut men hängde med bra i de flesta rimmen.
Både bilderna och innehållet blev till stor belåtenhet och jag fick lova att läsa den igen i nästa vecka, vilket jag med glädje gärna gör
Både språk, innehåll och bilder är ju inte det barn av idag, vare sig ser eller hör, så jag gladdes över att ha presenterat något som verkligen var nygammalt.
Efter skolan åt jag tillsammans med Lena och Mårten på Panini, närmsta granne med sole Mio. Det blev kycklingsallad för oss alla tre, utökad med lite bacon, tomater, små, knapriga brödkrutonger
och toppad med lite god flagad parmesanost. Inte så nytt i matväg men väldigt gott.
Själv skulle jag hem och ta itu med mina kinesiska studier, i god tid denna gång, för jag har inte lektion förrän på torsdag.
Denna vecka är det vädret och benämningar på ord till detta som jag ska kunna. Några ord har jag tränat på tidigare ,så helt ny var inte hela läxan. Skönt!!!!
Behöver nog träna mer i morgon.
På vägen hem tittade jag särskilt noga på den lilla gränd där jag så ofta går. Blommor, träd, människor och hus ser olika ut med skiftande årstider.
Detta är verkligen en gränd, men det hindrar inte bilar från att köra åt båda håll.
Tänkte just på att det faktiskt är få gränder/gator som är enkelriktade här.
Visserligen blir det trångt ibland då två bilar ska mötas och en stackars cyklist eller fotgängare får då slänga sig upp på trottoaren.
Det brukar gå bra, utom när det ösregnat för då är det lätt hänt att vattnet på gatan står som en kaskad över det som passeras.
Min lilla gränd där det är så härligt att följa årstidernas växtlighet. Längst fram, där gränden tar slut ligger
Gongti Beilu, den jättestora, flerfiliga gatan där vi bor.
Om man nu händelsevis skulle tycka att det är svårt att hita hem till oss, gäster eller så, finns det ett tydligt landmärke, nämligen ett hus som strax före OS 2008 fick en alldeles speciell färg.
Jag lovar att det syns.
Huset hade nog ett antal år på nacken, men se till OS fick det en annan nyans, kan jag lugnt påstå.
Tidigare stoltserade det med en mer kommunalgrå kulör.
Färgen på huset blev inte riktigt bra på mitt foto. Den känns liksom lite black.
I verkligheten är det en mycket stark nyans av skärt som höjer sig mot himmlen. Det går inte att missa.
Lite nygammalt retro här......
Men syns, det gör huset.
Jag fick den själv när jag var liten och det är länge sen.
Jag läste den för mina döttrar som ivrigt fyllde i alla rim i tidig ålder och tänkte att den nog var gångbar även idag för sjuåringar. (Det visade den sig vara.)
Så idag var det dags att ta fram den, damma av den en smula och börja läsa den högt för mina "ettor". De hade inte hört den förut men hängde med bra i de flesta rimmen.
Både bilderna och innehållet blev till stor belåtenhet och jag fick lova att läsa den igen i nästa vecka, vilket jag med glädje gärna gör
Både språk, innehåll och bilder är ju inte det barn av idag, vare sig ser eller hör, så jag gladdes över att ha presenterat något som verkligen var nygammalt.
Efter skolan åt jag tillsammans med Lena och Mårten på Panini, närmsta granne med sole Mio. Det blev kycklingsallad för oss alla tre, utökad med lite bacon, tomater, små, knapriga brödkrutonger
och toppad med lite god flagad parmesanost. Inte så nytt i matväg men väldigt gott.
Själv skulle jag hem och ta itu med mina kinesiska studier, i god tid denna gång, för jag har inte lektion förrän på torsdag.
Denna vecka är det vädret och benämningar på ord till detta som jag ska kunna. Några ord har jag tränat på tidigare ,så helt ny var inte hela läxan. Skönt!!!!
Behöver nog träna mer i morgon.
På vägen hem tittade jag särskilt noga på den lilla gränd där jag så ofta går. Blommor, träd, människor och hus ser olika ut med skiftande årstider.
Detta är verkligen en gränd, men det hindrar inte bilar från att köra åt båda håll.
Tänkte just på att det faktiskt är få gränder/gator som är enkelriktade här.
Visserligen blir det trångt ibland då två bilar ska mötas och en stackars cyklist eller fotgängare får då slänga sig upp på trottoaren.
Det brukar gå bra, utom när det ösregnat för då är det lätt hänt att vattnet på gatan står som en kaskad över det som passeras.
Min lilla gränd där det är så härligt att följa årstidernas växtlighet. Längst fram, där gränden tar slut ligger
Gongti Beilu, den jättestora, flerfiliga gatan där vi bor.
Om man nu händelsevis skulle tycka att det är svårt att hita hem till oss, gäster eller så, finns det ett tydligt landmärke, nämligen ett hus som strax före OS 2008 fick en alldeles speciell färg.
Jag lovar att det syns.
Huset hade nog ett antal år på nacken, men se till OS fick det en annan nyans, kan jag lugnt påstå.
Tidigare stoltserade det med en mer kommunalgrå kulör.
Färgen på huset blev inte riktigt bra på mitt foto. Den känns liksom lite black.
I verkligheten är det en mycket stark nyans av skärt som höjer sig mot himmlen. Det går inte att missa.
Lite nygammalt retro här......
Men syns, det gör huset.
