I kväll var det författar och musikafton på Svenska Ambassaden. Författarinnan, qinspelaren m.m. m.m. Cecilia
Lindqvist var där för att presentera sin nya bok; Qin och ge en introduktion både till boken och till detta urgamla, kinesiska, stränginstrument. 
Cecilia har ägnat omkring 50 år av sitt liv åt Kina. Redan 1961 kom hon hit första gången, visste inget om landet och kom att stanna här i två år. Då fanns det över huvudtaget inget skrivet i några svenska tidningar om Kina.
 Hon och mötte då ett Kina och Beijing som är fjärran från det som finns idag.
Cecilia har bott i Kina i flera år och i olika omgångar. Hon är mycket kunnig vad gäller kinesisk litteratur, konst, historia och musik. Härligt att få ta del av lite av hennes kunslaper.
Boken Qin är ganska nyligen översatt till kinesiska och har legat högst i flera månader på bestsellerlistorna i Taiwan. Helt fantastiskt!
Hur började då detta intresse för qin och musiken som spelas på den?
Jo, Cecilia fick en taffel innan hon började skolan så att hon hemma i Lund skulle vara sysselsatt åren innan hon fick börja skolan. I och med detta var hennes musikintresse väckt.

När Cecilia kom till Beijing och ville lära sig spela qin så fanns det inga sådana lärare. Inte i Beijing och inte i hela Kina.
Till sist fann Cecilia på egen hand ett musikaliskt institut i Beijing där det spelades qin och efter viss tvekan ordnade de så småningom så att hon fick börja spela detta instrument tillsammans med en mästare som var mycket kunnig. Till saken hör att Cecilia spelat olika stränginstrument, däribland renässansluta och studerat musik både i Italien och Tyskland innan hennes qinstudier i Beijing påbörjades.


Cecilia Lindqvist berättar om instrumentet qin och historierna bakom de musikstycken vi fick yssna till.

Vad är då qin?
* Ett ca. 2500 år gammalt, kinesiskt stränginstrument som då främst spelades för att få en inre kontakt med sig   själv.
*Det finns sju strängar som är gjorda av silke. ( Silkestråden kan sträckas till ca. 1/3 av sin längd)
*Många vibraton finns, 26 stycken.
*Mängden klart definierade grepp är 54.
*Musiken som spelas på qin har ofta ett ideologiskt innehåll och har gärna ett innehåll som också är starkt kopplat till naturen. 
* En qin är ca. 120 cm lång och bredden varierar mellan 15 och 20 cm. Den är lackad och slipad många     
   gånger och behandlad med hjorthorn. Denna behandling görs även om igen på mycket gamla instrument.

Det har nu i kina blivit en pånyttfödelse för detta urgamla instrument. Nu liksom för mycket länge sedan är det den intelektuella eliten som spelar. Då var det de av kejsaren utsända män på landsbygden som skulle upprätthålla ordning, vara domare, inspektörer och annat som spelade på kvällarna efter den långa arbetsdagens slut. Idag är det datafolk, förtagare och andra med goda inkomster som spelar. En ny qin kostar idag mellan 30 och 40000 yuan, ungefär lika mycket i svenska pengar. Då ska man veta att här tjänar en överläkare på ett vanligt sjukhus ca. 8000 yuan i månaden.... Men det finns de som har pengar....

Här i Beijing ges det nu ganska ofta konserter på olika tehus med instrumentet qin och det är alltid proppfullt med folk. 
Här säjer man nu " Vi har egen musik" och efter mer än 30 års inflytande från väst så har detta gamla instrument och den musik som hör till qin plockats fram igen. 

Cecilia Lindqvist gjorde under våren en turné, ordnad av Rikskonserter, från Luleå till Lund. Det gavs 20 konserter på 22 dagar!!! Allt var utsållt, så även i sverige finns ett stort intresse för detta instrument.
Cecilia turnerade tillsammans med två unga, kinesiskor, som i vanliga fall spelar i Beijings Nationalorkester, Deng Hong och Chen Shasha.


Deng Hong till vänster på qin och Chen Shasha med instrumentet xiao; en lång bambuflöjt med milda toner.


Givetvis kunde jag inte låta bli att köpa skivan där dessa fantastiskt duktiga musiker spelar. Tyvärr fick vi inte i kväll höra Cecilia Lindqvist spela qin, men det kanske blir en annan gång.

I ett snöigt Beijing vandrade jag hemåt i kvällen och kunde bara konstatera att det varit en bra dag idag också.

P.S Jag skulle ha hämtat min uppsydda dunjacka idag.  Men tyvärr hade inte skräddaren förstått att jag var så axelbred som jag är. Jodå, han mätte ordentligt! Han får sy nya armar och det blir hämtning på lördag i stället. Men annars var jackan jättebra!


Snön lyser vit....