Tibet, en resa att minnas.

    
I morse när jag läste bloggvännen Znoggges tankar om bl.a att våga; "Att våga är starkt" så satte min tankebana igång. Och det har den fortsatt att göra hela dagen . Att våga göra något som är nytt, främmande, ibland skrämmande och som man inte har någon erfarenhet av är att utmana sig själv samtidigt som man kanske lär känna nya sidor av sig själv. Tack Znogge!
 
Några gånger mitt liv har jag utmanat mitt vågande, tagit nya steg ut i det okända. Ibland har jag joort det helt på egen hand och ibland i sällskap med någon annan. Och att våga göra något som för mig varit nytt och ovant, där jag inte haft den där kontrollen som jag helst vill ha; det har tillfört så mycket och det på många plan.
Ett "stort vågande" var när jag och Bosse bestämde oss för att under några år bo i Peking. Visserligen hade jag några år tidigare varit där på besök som turist och rest mycket runt om i världen hade jag men just då visst jag inte hur värdefullt det var att jag/vi tog steget.
Och om man just inte vågar, inte vill inte, inte är intresserad av det kanske nya, främmande och möjligen oförutsedda så går det ju bra ändå. Det är ju lite som att hoppa fallskärm, har provat, ner kommer man alltid.
Att våga för mig är också väldigt vardagkiga ting som; att träna på att inte vara rädd för katter, (jag är en bit på väg) att möta mig själv som den jag är och att stå upp dör saker i livet som är viktiga för mig. Att våga är också att göra något/uppleva något där svaren inte alltid finns som i ett facit. Att våga är också att leva.
 
När jag tänkte på det här med att våga så kommer jag osökt att tänka på den resa, både yttre och inre, som jag gjorde tillsammans med Bosse och goaste vännen Anna. En resa med tåg till Tibet, några dagar i maj 2009. En resa vi ordnat själva med hjälp av vänner.
Här kommer del 1 av 2, del 2 kommer imorgon.
Avresa från Peking med tåg, 46 timmars resa och två nätter i en bekväm "softsleeper, där bara vi tre bodde.  Egna syrgasmasker fanns vid bäddarna, om behov skulle uppstå, men vi klarade höjdskillnaderna bra trots den tunna luften. Stundtals passerade vi 5000 m när vi kommit in i Tibet.
En fördel mad att åka tåg, förutom att man ser en hel del, är att kroppen hinner vänja sig vid de höga höjderna och den väldugt tunna luften.
(Flyger man in till Lhasa är det lätt att bli dålig just p.g.a. blandningen av den höga höjden och den tunna luften.)
 
Första morgonen i Lhasa, fredag den 1/5. Frukost och i samband med den, en fantastisk utsikt från hotellets tak mot Potala Palatset. Detta skulle bli en av dagens höjdpunkter att besöka och samtidigt skulle vi få en första introduktion till tibetansk buddhism, ja grundkursen alltså.
Vi hade en egen guide och egen chaufför och hade helt lagt upp det vi ville se och så blev det och en hel del därtill.

Det vackra, vita, Potala Palatset i bakgrunden.

Vårt hotell ligger i den östra, tibetanska, tillika gamla delen, av Lhasa och överallt omkring känner man sig förflyttad långt tillbaka i tiden. Många människor bär de gamla tibetanska kläderna. Dessa är färgglada och vävda i vackra tyger.
Många gifta kvinnor bär också ett förkläde utanpå sin långa kjol eller klänning. Här gäller inga korta kjolar!

                             Typisk gatubild från den östra delen av Lhasa, området runt Tokhangtemplet.

Hämtade blev vi denna vackra morgon 9.30 av vår chaufför och av vår guide och dagens äventyr började. Mentalt hade vi ställt in oss redan vid frukostbordet.
Potala Palatset nästa. En bilfärd på några minuter och sedan var vi där. Vår guide trodde att det kanske var svårt att få köpa biljetter just denna dag eftersom även många tibetaner var lediga och mängden turister var stor,  men "mei wenti"; inga problem.
 
Nedanför Potala Palatset.
 
Potala är byggt i två omgångar. Den röda delen, som fått sin färg av att brunt socker blandats i fargen, började byggas på 600 talet av den dåvarande tibetanske kungen. Den vita delen, som fått
sin färg av att jakmjölk blandats i färgen byggdes på 1600 talet av den femte Dalai Lama. Palatset är 13 våningar högt och har ca. 1000 rum. Men det är kanske bara ett hundratal som är öppna för besökare.
Potala Palatset var fram till 1959 det administrativa och religiösa centrat till Lhasa och Tibet.
För att komma upp till palatset måste man gå brant uppför 340 trappsteg.
Måste medge att vi stundtals stannade för att få luft. Själva Lhasa ligger på 3600m och luften är tunn. Och detta var vår första dag här, så bäst att ta det lugnt för att må bra och orka med.
Potala ligger 117m över Lhasadalen.

Utsikt från Potala mot norra delen av Lhasa.

Ja, förutom oss tre; Anna , Bosse och jag så var det många besökare till Potala denna första maj. Även Kinesiska CCTV var här med ett team för att filma. De kom med samma tåg som vi.
Jag blev intervjuad om hur jag kände över att vara i Lhasa och Tibet. Ett inslag som kom att sändes på CCTV News och i ett par dagar kablade ut över hela Kina både de engelsktalande och kinesiska kanalerna i deras nyhetssändningar.
Kvinna med en "böneräknare" i handen som snurrar och som nuddar mässingscylindrar
där olika mantran finns skrivna.
 
Lunch på en indisk restaurang smakade bra inför fortsatta aktiviteter. Här provade jag troligen jaksmörte för både första och sista gången. Alltså te som är gjort av jaksmör. 
Nästa programpunkt  för dagen var Jokhangtemplet. Lite fortsättning av den tibetanska buddhismens grundkurs.
Måste medge att alla intryck påverkat så mycket att åtmonstone jag inte var så receptiv. Detta är ett tempel där det bor  och verkar 300 munkar, av den "gula" sorten, "yellow hats". Denna del av den tibetanska buddhismen grundades av Tsongkhapa, född1357 och Lama.( Det finns "red hats" också, de är mer konservativa.)

                                                              Jokhangtemplet i bakgrunden.

Utanför Jokhangtemplet-
                                   Här bes det till Buddha. Särskilda mjuka bönemattor användes av flera.

Efter tempelbesöket vandrade vi i de gamla kvarteren och det är också här vi bor. Helt fantastisk miljö! Så annorlunda! Det går inte att beskriva. Jag har aldrig sett liknande. Leenden överallt och en sådan värme.
Här kan man titta i lugn och ro tillsammans med tibetanerna som är i majoritet. Pruta på varor, javisst. Men ingen skulle komma på tanken att som utgångsbud börja med något orimligt.

Lunch på gatan.

Mor och dotter.

Detta är den hitintills näst häftigaste resan jag gjort. Orden räcker inte till. ( Först kommer resan till Sri Lanka 1981 då vi bleb föräldrar till våra älskade döttrar.)
 
Ann

Helt underbart att få följa din resa till Tibet. Tack för att jag får "åka" med.

Kramar och hälsningar till er alla tre.

Eva

Nu har jag fått en första inblick i hur ni har det. Förstår att detta blir ett minne för livet.

Ser fram emot nästa dags berättelse.

Hälsa Bosse och även Anna :-) som jag ju aldrig träffat!

Iris

Vilken upplevelse!

Vilka bilder!

Kramar till er alla!

Sanne

Fantastiskt!

Har inte läst din blogg tidigare men det kommer jag att börja med. Vilka uplevelser!

Skönt med någon som skriver och berättar bra.

Ama de casa

Verkligen en häftig resa! Att våga är att vinna. Åtminstone i dom allra flesta fall.

Vi var också till Sri Lanka 1981 - kanske sågs vi? ;-)

Svar: Kanske sågs vi på Sri Lanka...Vi var där i nästan en månad från den 13 mars och framåt. mycket såg och upplevde vi och det bästa var döttrarna förstås. Tibetresan var fantastisk och inget jag gjort hitintills, förutom Sri Lanka, kan mäta sig. Och på en god tredje plats kommer Bosses och min jordenrunt resa. Men sedan finns det inre resor som betytt mycket. Och de bevarar jag.
Ditte

Annukka

Oj, jag skulle vilja resa till Tibet, verkligen. Hur tar man sig dit på bästa sätt? Jag är rädd för höjdsjukan också, har på känn att just jag skulle bli sjuk.

Svar: Jag kan maila dig om det. Men tåg från Peking eller kanske södra Kina är nog bra om man inte vill bli dålig. En fantastisk resa och på så många sätt. Väl där, gäller det att röra sig långsamt, hög höjd och tunn luft, men man vänjer sig.
Ditte

Annukka

annukkaalanen@hotmail.com

Svar: Mail kommer i morgon.
Ditte

FREEDOMtravel

Verkligen spännande resa! Just såna här resor ger ju så otroligt mycket erfarenheter, minnen och bidrar med reflektioner. De bär man med sig hela livet! Tibet skulle jag gärna besöka!

Svar: Ja, resan till Tibet var och blev speciell på många sätt. Och erfarenheterna berikar en hela livet. Ett resa till Tibet skulle ni gillla, helt klart.
Ditte

Arvid och Lydia

Modigt att våga utmana sig själv. :-)

Fantastiskt spännande äventyr du varit med om. Läser med stor nyfikenhet. :-)
Kram

Svar: Ja, att utnmana sig själv för livet framåt och det tycker jag om. Många äventyr och erfarenheter har det blivit genom åren och visst har detta präglat mig på olika sätt. Och mycket finns kvar att uppleva och upptäcka.
Roligt att du föjer med..
Kram!
Ditte

Ami

Oj, vilken upplevelse! Tack för att du delar med dig....Men förstår att Sri Lanka ligger dig varmast om hjärtat :-)
Kram

Svar: Visst är det så. Sri Lanka finns alltid där och med det också minnen och upplevelserna.Kram!
Ditte

Ami

Min kommentar bara försvann!
Men vilken upplevelse du varit med om. Och tack för att du delar med dig. Men jag förstår ändå att resan till Sri Lanka ligger dig varmast om hjärtat. Kram

Svar: Trist att kommentaren försvann...Ja, många upplevelser och äventyr har det blivit genom åren. Och resan till Sri Lanka gav mig så mycket, det bästa ; mina döttrar. Kram!
Ditte

scottish moments

Tibet... vilket äventyr! Står på önskelistan...

Svar: Ja, en fantastisk resa och så många upplevelser. Tågresan var en upplevelse i sig.
Ditte

Leffe

Oj vilken kantastisk upplevelse de måsta ha varit! Jag skall ta mej tid att läsa hela inlägget i kväll när jag är tillbaka från jobbet.

Ha en bra dag i snålblåsten!
Kram
Leffe

Svar: Ja, helt klart var det en resa som heter "duga", på alla plan. Tack, ja blåser gör det så jag får hålla i hatten.
Ha det bra och kör försiktigt i dessa tider.
Kram!
Ditte

Eva

Jul och nyår har passerar i ett huj och ni verkar ha haft det bra på alla sätt.
Mysigt att kunna se tillbaka på resor och äventyr, även om du också har många kvar framför dig.
Kram Eva

Svar: God fortsättning! Visst har helgerna passerat i rask takt och vi har haft det väldigt lygnt och bra. Ja, resor, minnen och upplevelser har man ju med sig och de är oftast lätta att bära runt. Visst hoppas jag på resor i framtidenockså, men kanske de längsta får stanna som just minnen.Kram!
Ditte

Fia

Jätteintressant! Vilken resa! Igår tänkte jag förresten på dig när vi besökte vår son på Söder och promenerade längs vattnet mitt emot Hammarby sjöstad. Visst bor ni där i närheten?

Svar: Ja, Tibetresan var en resa utöver det vanliga. Trevligt med en promenad i mina trakter. Då gick ni säkert förbi vårt hus, för Hammarby Sjöstad ligger tvärs över kanalen från oss.
Ditte

Marja

Mycket intressant och så fina bilder! Måste ha varit en spännande resa. :) Kram! :)

Svar: Det var verkligen en spännande resa och väldigt annorlunda. Men då hade jag en sämre kamera, tänk om jag haft den jag har idag. Men jag har ju sett allt i verkligheten och har bilderna inom mig.Kram!
Ditte

Eva`s blogg

Som ofta så bjuder oss på turer i Stockholm, sen till Tibet....att få se det genom dig ger oss alla en känsla som om vi också varit där någonting i tiden, att känna med när du berättar som du gör. Att dina döttrar är från Sri lanka är försåtligt att du känner som du gör för den händelsen så klart nr!.....vill tacka dig för att du berättar och visar så mkt som du gör stor kram på dig

Svar: Tack för vänliga och uppskattande ord. De värmer!Vad roligt att du följde med mig på både denna resa och andra.
Önskar dig en fin dag!
Kram!
Ditte

Eva`s blogg

någon gång i tiden skall det ju vara :)

Znogge

Tack för det men jämfört med vad du åstadkommit i dit liv har jag inte mycket att komma med. Ska däremot läsa och inspireras från dina resor. Även om kanske inte alltid kommer till samma land så kan man resa i tanken också :-)

Kram

Svar: Det gäller nog inte att åstadkomma något, utan att ta chansen när den kommer och under åren i Peking så gavs det ju möjligheter under skolloven att ge sig iväg och vi tog vara på de möjligheterna. (Till jul och sommar var vi hemma, men 2008 till OS i Peking var vi på plats tidigt i augusti för det ville vi ju inte missa) Och att vi hamnade i Peking var både en slump och en fantastisk tur; att jag fick jobbet på Svenska skolan.
Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: