Koh Phangan, en dagsutflykt

    
Klockan ringde redan 06.40 i morse. Lite väl tidigt när det är semester, men idag var det vidgade vyer som gällde.
Taxin hämtade oss och tog oss till färjeläget Big Buddha Pier, knappt 8 km från vårt hotell. Kaffe och en toast hann vi med på kajkanten innan båten kastade loss exakt klockan 8.


Den store Buddha, kan om man har god syn, ses i bakgrunden.

Båtresan över till Koh Phangan tog endast en halv timme så vi hade många timmar på oss innan återresan sent på eftermiddagen.
Vi hade fått tips om just Sunrise Beach, den strand där det en gång i månaden är ett himla håll i gång. Det är vid "full moon party". Nu visste vi att det var överstöka för mars månad och nästa begivenhet inte skulle gå av stapeln förrän den 9/4. Kändes betryggande.
Men kruxet var bara att vi kom till fel hamn...... Inte hade jag väl tänkt mig att ön skulle ha två eller flera hamnar med färjetrafik från Koh Samui. Men så är det. Det lärde jag mig idag.


Koh Phangan och hamnen i Thongsala där vi landade kan skymtas.

Det var varmt, rejält varmt, +38 grader och vi började gå genom den lilla orten för att hitta en bra strand. Tänk att det finns svenskar nästan över allt! Ja, inte bara vi då.


Denna skylt möter oss nästan genast.

Vi traskar på ett tag och svänger av mot havet. Svetten hinner rinna både uppåt och neråt. Stranden är hur lång som helst. Bara att slå sig ner egentligen.
Men nu hade vi ( jag) tänkt på en annan strand, Sun Rise Beach, fullmånepartystranden".  Det var ju den vi fått tips om.
Jag la försiktigt fram en tanke för den äkta hälften om att vi kanske skulle ta en taxi eller öppen lastbil ( fungerar som buss) till stranden jag tänkt mig.
Sagt och gjort, vi hoppade på en buss-lastbil och var 20 minuter senare vid Haad Rin Nok. ( Sun Rise Beach)
Få människor på den vita mjölstranden kantad av kokospalmer och det turkosa havet. Sååå härligt! Varmt var det fortfarande!
Jag började genast titta efter solstolar och parasoller, men det kunde jag fortsatt med i evigheter. Det fanns inga!
Bara att hitta mycket skugga och en bra kokospalm fick bli det första målet. Det uppfylldes ganska snart.


Partystranden, nu ganska tom, antar att det blir livat framåt natten...

Helt otroligt att tänka sig att denna strandremsa vid dessa "fullmånefester" kan invaderas av någonting mellan 8000 i lågsäsong och upp till 30.000 människor i högsäsong. Stranden är inte längre än cirka 600 m och kanske 35 m bred på sina ställen, så trångt måste det bli. Antar att det är det som är meningen.
Dessa "fullmånefester" började 1987 eller 1988, ingen vet och det var i samband med en ovanligt lyckad födelsedagsfest, just vid fullmåne. Längs strandremsan spelar då minst 10 olika band och mängden utskänkningsställen uppgår till över 35 längs stranden och dessutom finns mängder av barer i byn. Byn Haad Rin har också möjlighet att inhysa 5000 övernattande gäster.
Men idag var det mycket lugnt. Och stranden, havet och miljön var helt fantastisk.  
Vattnets temperatur uppgick till över 30 grader och det innebar nästan ingen svalka att befinna sig i vattnet.
Solen brände trots att det fanns en del moln och till sist sökte jag bara skuggan. I solen var jag när jag badade....
Kände att min hud började anta färgen av en nykokt hummer; röd med andra ord. Detta trots hög solskyddsfaktor.


Knappt att havet svalkade....

Summeringen av dagen blev i alla fall ; mycket lyckad.
Vi kom med båten tillbaka till Koh Samui, satt inomhus och lät ac:n svalka de varma kropparna.

Nu väntar middagen, tyvärr regnar det , så vi kan nog inte sitta på vår vanliga strandrestaurang. Men vad gör väl det?
Här gäller det att vidga vyerna.