Fest i dagarna åtta
Det här med att närma sig pensionsåldern tar verkligen på krafterna. Jag lovar! Jag tycker ändå att jag legat i hårdträning den senaste månaden.
Här har vi fått besök; jätteroligt.
Ninni och Sven, goda vänner hemifrån, gör sitt första besök hos oss i Beijing och i lördags kom även en av döttrarna, Helen.
Ett givet tillfälle att ställa till med lite fest i Beijing. Skaran utökades då vännen Lotta (som fyllt jämt i december) och jag slog oss ihop och bjöd in våra gemensamma vänner till middag på restaurang Purple Haze.
Men först blev jag denna afton uppvaktad hemma av Ninni och Sven. Vad kunde vara mer lämpligt än att få biljetter på första parkett till Stockholms Stadsteaters uppsättning av "Sista Dansen" skriven av Carin Mannheimer och med Yvonne Lombard, Meg Westergren och Meta Velander. Detta ser jag verkligen fram emot... Hoppas dock det inte blir min sista dans.
Helen gav mig också en present, ett väldigt fint halsband i silver, Odens öga. Oden offrade sitt öga i Mimers brunn för att få visheten. Helen tyckte att det passade in på mig och utvecklade det hela i sitt tal som hon höll till mig senare på kvällen under middagen.
Det är ju inte så ofta som jag blir mållös, det vet de flesta. Men denna afton blev jag det vid flera tillfällen, hur märkligt det nu kan låta. Bilden nedan visar ett av tillfällena.
Lotta och Sussie överräcker en helt fantastisk akvarellmålning, en present av mina bästa Beijingvänner. Motivet är sååå typiskt Beijing. Och visst blev jag mållös!
På Purple Haze hade det dukats så fint för oss och en fantastisk blombukett stod på bordet. En gåva från Tobias och Wen samt all personal på restaurangen. Mållös igen!
Så vackert!
Flera tal hölls denna afton, många skratt blev det, god mat och dryck och väldigt hög stämning. Swing fick också förmånen att se oss slå klackarna i taket och även där var stämningen hög.
Tack alla för en fantastisk kväll!!!! Den blir för mig mycket minnesvärd på många sätt.
Helen höll ett tal till mig som jag blev väldigt berörd av. Mållös igen! Det var då hon talade om smycket jag fått av henne och symboliken i det. Tack älskade Helen!!!!
Här har vi fått besök; jätteroligt.
Ninni och Sven, goda vänner hemifrån, gör sitt första besök hos oss i Beijing och i lördags kom även en av döttrarna, Helen.
Ett givet tillfälle att ställa till med lite fest i Beijing. Skaran utökades då vännen Lotta (som fyllt jämt i december) och jag slog oss ihop och bjöd in våra gemensamma vänner till middag på restaurang Purple Haze.
Men först blev jag denna afton uppvaktad hemma av Ninni och Sven. Vad kunde vara mer lämpligt än att få biljetter på första parkett till Stockholms Stadsteaters uppsättning av "Sista Dansen" skriven av Carin Mannheimer och med Yvonne Lombard, Meg Westergren och Meta Velander. Detta ser jag verkligen fram emot... Hoppas dock det inte blir min sista dans.
Helen gav mig också en present, ett väldigt fint halsband i silver, Odens öga. Oden offrade sitt öga i Mimers brunn för att få visheten. Helen tyckte att det passade in på mig och utvecklade det hela i sitt tal som hon höll till mig senare på kvällen under middagen.
Det är ju inte så ofta som jag blir mållös, det vet de flesta. Men denna afton blev jag det vid flera tillfällen, hur märkligt det nu kan låta. Bilden nedan visar ett av tillfällena.
Lotta och Sussie överräcker en helt fantastisk akvarellmålning, en present av mina bästa Beijingvänner. Motivet är sååå typiskt Beijing. Och visst blev jag mållös!
På Purple Haze hade det dukats så fint för oss och en fantastisk blombukett stod på bordet. En gåva från Tobias och Wen samt all personal på restaurangen. Mållös igen!
Så vackert!
Flera tal hölls denna afton, många skratt blev det, god mat och dryck och väldigt hög stämning. Swing fick också förmånen att se oss slå klackarna i taket och även där var stämningen hög.
Tack alla för en fantastisk kväll!!!! Den blir för mig mycket minnesvärd på många sätt.
Helen höll ett tal till mig som jag blev väldigt berörd av. Mållös igen! Det var då hon talade om smycket jag fått av henne och symboliken i det. Tack älskade Helen!!!!
Mot Beijing
Alla/ de flesta semestrar har ett slut, så också vår för denna gång. Visst hann jag med både sol, bad och en sista promenad längs stranden.......
Väskan hämtades och vi kördes i den fuktiga, 40 gradiga värmen, mot öns lilla och otroligt vackra flygplats. Snabb incheckning av vår gemensamma väska och den behövde inte hämtas ut i Bangkok. Damen som checkade in oss var något frågande inför det fakta att vi bara hade en gemensam väska att checka in. Och jag förstod henne när jag såg medresenärernas bagage.
Start och landningsbanan
Bara att slå sig ner i Bangkok Airs lounge och njuta av förfriskningarna.( gratis.....)
Även damrummet var i en klass för sig.
Mycket smakfullet.
Varmt var det, men ett flertal fläktar och kalla drycker hjälpte till att hålla humöret uppe.
Jag är ju inte särskilt förtjust i att flyga nu för tiden. Bättre var det förr... Nu visste jag att vi skulle åka med ett propellerplan och var helt inställd på det. Tack och lov var det inte den minsta modellen, 72 personer rymdes ombord.
På den korta resan, på lite drygt en timme, serverades det smörgås plus dryck. Gott! Detta blev dagens lunch. Lika bra att börja dra in på ätandet genast.
Transitcheckin i Bangkok. Den flygplatsen är ju klart större än den vi lämnade på Koh Samui. Vi traskade en sträcka som var uppmätt till 740 m för att få våra nya boardingkort. Även här var incheckningsdamen riktigt bekymrad över att vårt gemensamma bagage var en väska. Vi fick nämligen visa bagagetaggen för att få de nya boardingkorten.
Lyckades utan vidare få sittplatser vid nödutgången och kände mig riktigt nöjd. För en del spelar det ingen roll var de sitter i ett plan, men jag har ibland mina ideér. Och visst är det skönt att inte sitta inklämd?
En flygning på fyra och en halv timme mellan Bangkok och Beijing är helt fantastiskt mot den långa tid det tar att flyga från Stockholm till Bangkok. Så visst bor vi "centralt" i Beijing om man vill vidga sina vyer i Sydostasien.
Och mitt gamla ordspråk,är fortfarande gångbart. Ja, egentligen var det min mamma, avliden 2002, som lärde mig detta. Då var det på tyska, säkert inför något prov. "Den som gör en resa har alltid något att berätta och minnas. "
" Die jemand eine Reise macht hat immer etwas zu erzählen und sich zu erinnern." Kanske??????
Så sant, så sant! Tack mamma, detta har jag haft nytta av ändå sedan jag var ung......
Väskan hämtades och vi kördes i den fuktiga, 40 gradiga värmen, mot öns lilla och otroligt vackra flygplats. Snabb incheckning av vår gemensamma väska och den behövde inte hämtas ut i Bangkok. Damen som checkade in oss var något frågande inför det fakta att vi bara hade en gemensam väska att checka in. Och jag förstod henne när jag såg medresenärernas bagage.
Start och landningsbanan
Bara att slå sig ner i Bangkok Airs lounge och njuta av förfriskningarna.( gratis.....)
Även damrummet var i en klass för sig.
Mycket smakfullet.
Varmt var det, men ett flertal fläktar och kalla drycker hjälpte till att hålla humöret uppe.
Jag är ju inte särskilt förtjust i att flyga nu för tiden. Bättre var det förr... Nu visste jag att vi skulle åka med ett propellerplan och var helt inställd på det. Tack och lov var det inte den minsta modellen, 72 personer rymdes ombord.
På den korta resan, på lite drygt en timme, serverades det smörgås plus dryck. Gott! Detta blev dagens lunch. Lika bra att börja dra in på ätandet genast.
Transitcheckin i Bangkok. Den flygplatsen är ju klart större än den vi lämnade på Koh Samui. Vi traskade en sträcka som var uppmätt till 740 m för att få våra nya boardingkort. Även här var incheckningsdamen riktigt bekymrad över att vårt gemensamma bagage var en väska. Vi fick nämligen visa bagagetaggen för att få de nya boardingkorten.
Lyckades utan vidare få sittplatser vid nödutgången och kände mig riktigt nöjd. För en del spelar det ingen roll var de sitter i ett plan, men jag har ibland mina ideér. Och visst är det skönt att inte sitta inklämd?
En flygning på fyra och en halv timme mellan Bangkok och Beijing är helt fantastiskt mot den långa tid det tar att flyga från Stockholm till Bangkok. Så visst bor vi "centralt" i Beijing om man vill vidga sina vyer i Sydostasien.
Och mitt gamla ordspråk,är fortfarande gångbart. Ja, egentligen var det min mamma, avliden 2002, som lärde mig detta. Då var det på tyska, säkert inför något prov. "Den som gör en resa har alltid något att berätta och minnas. "
" Die jemand eine Reise macht hat immer etwas zu erzählen und sich zu erinnern." Kanske??????
Så sant, så sant! Tack mamma, detta har jag haft nytta av ändå sedan jag var ung......
Utvärdering och måluppfyllelse
Målet för resan den här gången var att koppla av och njuta av tillvaron. Jag kan bara säja att målet är uppfyllt med råge, om det nu går.
Allt blev precis så bra som jag hoppats på och önskat mig.
Jag känner mig så nöjd och glad över vistelsen här på hotell The White House, på den nordöstra, lite lugnare delen av ön.
Ett stort och varmt tack till alla ni som hjälpte till att hitta resmål och hotell, alla ni som på olika sätt skickat hälsningar till mig och sist men inte minst ett jättetack till Bosse.
Var idag på eftermiddagen och gjorde manikyr och utsikten från från mitt horisontalläge var helt fantastisk. En fin plats att summera den här veckan på.
Härlig plats för manikyr,
....med den här utsikten.
I morgon eftermiddag bär det av mot Beijing igen. Men jag hinner njuta några timmar till på stranden och i vattnet innan
det för den här gången är dags att lämna Koh Samui.
Koh Phangan, en dagsutflykt
Klockan ringde redan 06.40 i morse. Lite väl tidigt när det är semester, men idag var det vidgade vyer som gällde.
Taxin hämtade oss och tog oss till färjeläget Big Buddha Pier, knappt 8 km från vårt hotell. Kaffe och en toast hann vi med på kajkanten innan båten kastade loss exakt klockan 8.
Den store Buddha, kan om man har god syn, ses i bakgrunden.
Båtresan över till Koh Phangan tog endast en halv timme så vi hade många timmar på oss innan återresan sent på eftermiddagen.
Vi hade fått tips om just Sunrise Beach, den strand där det en gång i månaden är ett himla håll i gång. Det är vid "full moon party". Nu visste vi att det var överstöka för mars månad och nästa begivenhet inte skulle gå av stapeln förrän den 9/4. Kändes betryggande.
Men kruxet var bara att vi kom till fel hamn...... Inte hade jag väl tänkt mig att ön skulle ha två eller flera hamnar med färjetrafik från Koh Samui. Men så är det. Det lärde jag mig idag.
Koh Phangan och hamnen i Thongsala där vi landade kan skymtas.
Det var varmt, rejält varmt, +38 grader och vi började gå genom den lilla orten för att hitta en bra strand. Tänk att det finns svenskar nästan över allt! Ja, inte bara vi då.
Denna skylt möter oss nästan genast.
Vi traskar på ett tag och svänger av mot havet. Svetten hinner rinna både uppåt och neråt. Stranden är hur lång som helst. Bara att slå sig ner egentligen.
Men nu hade vi ( jag) tänkt på en annan strand, Sun Rise Beach, fullmånepartystranden". Det var ju den vi fått tips om.
Jag la försiktigt fram en tanke för den äkta hälften om att vi kanske skulle ta en taxi eller öppen lastbil ( fungerar som buss) till stranden jag tänkt mig.
Sagt och gjort, vi hoppade på en buss-lastbil och var 20 minuter senare vid Haad Rin Nok. ( Sun Rise Beach)
Få människor på den vita mjölstranden kantad av kokospalmer och det turkosa havet. Sååå härligt! Varmt var det fortfarande!
Jag började genast titta efter solstolar och parasoller, men det kunde jag fortsatt med i evigheter. Det fanns inga!
Bara att hitta mycket skugga och en bra kokospalm fick bli det första målet. Det uppfylldes ganska snart.
Partystranden, nu ganska tom, antar att det blir livat framåt natten...
Helt otroligt att tänka sig att denna strandremsa vid dessa "fullmånefester" kan invaderas av någonting mellan 8000 i lågsäsong och upp till 30.000 människor i högsäsong. Stranden är inte längre än cirka 600 m och kanske 35 m bred på sina ställen, så trångt måste det bli. Antar att det är det som är meningen.
Dessa "fullmånefester" började 1987 eller 1988, ingen vet och det var i samband med en ovanligt lyckad födelsedagsfest, just vid fullmåne. Längs strandremsan spelar då minst 10 olika band och mängden utskänkningsställen uppgår till över 35 längs stranden och dessutom finns mängder av barer i byn. Byn Haad Rin har också möjlighet att inhysa 5000 övernattande gäster.
Men idag var det mycket lugnt. Och stranden, havet och miljön var helt fantastisk.
Vattnets temperatur uppgick till över 30 grader och det innebar nästan ingen svalka att befinna sig i vattnet.
Solen brände trots att det fanns en del moln och till sist sökte jag bara skuggan. I solen var jag när jag badade....
Kände att min hud började anta färgen av en nykokt hummer; röd med andra ord. Detta trots hög solskyddsfaktor.
Knappt att havet svalkade....
Summeringen av dagen blev i alla fall ; mycket lyckad.
Vi kom med båten tillbaka till Koh Samui, satt inomhus och lät ac:n svalka de varma kropparna.
Nu väntar middagen, tyvärr regnar det , så vi kan nog inte sitta på vår vanliga strandrestaurang. Men vad gör väl det?
Här gäller det att vidga vyerna.
Taxin hämtade oss och tog oss till färjeläget Big Buddha Pier, knappt 8 km från vårt hotell. Kaffe och en toast hann vi med på kajkanten innan båten kastade loss exakt klockan 8.
Den store Buddha, kan om man har god syn, ses i bakgrunden.
Båtresan över till Koh Phangan tog endast en halv timme så vi hade många timmar på oss innan återresan sent på eftermiddagen.
Vi hade fått tips om just Sunrise Beach, den strand där det en gång i månaden är ett himla håll i gång. Det är vid "full moon party". Nu visste vi att det var överstöka för mars månad och nästa begivenhet inte skulle gå av stapeln förrän den 9/4. Kändes betryggande.
Men kruxet var bara att vi kom till fel hamn...... Inte hade jag väl tänkt mig att ön skulle ha två eller flera hamnar med färjetrafik från Koh Samui. Men så är det. Det lärde jag mig idag.
Koh Phangan och hamnen i Thongsala där vi landade kan skymtas.
Det var varmt, rejält varmt, +38 grader och vi började gå genom den lilla orten för att hitta en bra strand. Tänk att det finns svenskar nästan över allt! Ja, inte bara vi då.
Denna skylt möter oss nästan genast.
Vi traskar på ett tag och svänger av mot havet. Svetten hinner rinna både uppåt och neråt. Stranden är hur lång som helst. Bara att slå sig ner egentligen.
Men nu hade vi ( jag) tänkt på en annan strand, Sun Rise Beach, fullmånepartystranden". Det var ju den vi fått tips om.
Jag la försiktigt fram en tanke för den äkta hälften om att vi kanske skulle ta en taxi eller öppen lastbil ( fungerar som buss) till stranden jag tänkt mig.
Sagt och gjort, vi hoppade på en buss-lastbil och var 20 minuter senare vid Haad Rin Nok. ( Sun Rise Beach)
Få människor på den vita mjölstranden kantad av kokospalmer och det turkosa havet. Sååå härligt! Varmt var det fortfarande!
Jag började genast titta efter solstolar och parasoller, men det kunde jag fortsatt med i evigheter. Det fanns inga!
Bara att hitta mycket skugga och en bra kokospalm fick bli det första målet. Det uppfylldes ganska snart.
Partystranden, nu ganska tom, antar att det blir livat framåt natten...
Helt otroligt att tänka sig att denna strandremsa vid dessa "fullmånefester" kan invaderas av någonting mellan 8000 i lågsäsong och upp till 30.000 människor i högsäsong. Stranden är inte längre än cirka 600 m och kanske 35 m bred på sina ställen, så trångt måste det bli. Antar att det är det som är meningen.
Dessa "fullmånefester" började 1987 eller 1988, ingen vet och det var i samband med en ovanligt lyckad födelsedagsfest, just vid fullmåne. Längs strandremsan spelar då minst 10 olika band och mängden utskänkningsställen uppgår till över 35 längs stranden och dessutom finns mängder av barer i byn. Byn Haad Rin har också möjlighet att inhysa 5000 övernattande gäster.
Men idag var det mycket lugnt. Och stranden, havet och miljön var helt fantastisk.
Vattnets temperatur uppgick till över 30 grader och det innebar nästan ingen svalka att befinna sig i vattnet.
Solen brände trots att det fanns en del moln och till sist sökte jag bara skuggan. I solen var jag när jag badade....
Kände att min hud började anta färgen av en nykokt hummer; röd med andra ord. Detta trots hög solskyddsfaktor.
Knappt att havet svalkade....
Summeringen av dagen blev i alla fall ; mycket lyckad.
Vi kom med båten tillbaka till Koh Samui, satt inomhus och lät ac:n svalka de varma kropparna.
Nu väntar middagen, tyvärr regnar det , så vi kan nog inte sitta på vår vanliga strandrestaurang. Men vad gör väl det?
Här gäller det att vidga vyerna.
Fisherman´s Village, utflykt i skymningen
Efter att ha tillbringat ännu en dag på stranden, i havet på luftmadrassen samt promenerat längs den vita sandstranden, var det famåt eftermiddagen dags att se sig omkring. Man måste vidga sina vyer. Taxi den knappt 10 km långa sträckan till Fisherman`s Village, lite nordväst om vår by Choeng Moen. Fortfarande är detta en fiskeby, inte att ta miste på, men här har också växt upp flera små hotell och många mysiga restauranger längs havet. Men det är mest för oss turister förstås. 
Gatan ner mot havet.
Nu är vi turister,så att njuta av utsikten och atmosfären på en av de mer exklusiva strandrestaurangerna,The Pier,kändes helt rätt. Ett glas svalt, vitt, vin passade perfekt.
Nästan magiskt vackert att se skymningen sänka sig över hav och öar.
Den gamla träpiren finns kvar, men fiskebåtarna lyser med sin frånvaro.
Vi gick runt i ett par timmar och insöp atmosfären.Kan inte påstå att det kändes så thailändskt precis, men mysigt.( som vännen Karolina skulle ha sagt)
I morgon ska vi verkligen vidga våra vyer. Väckning redan klockan 7 för avresa med båt till grannön, Koh Phangan.
När det inte är fullmånepartaj på gång, vilket sker en gång i månaden, så lär det vara behagligt lugnt. Återstår att se.....
Återkommer med rapport!
Att börja vänja sig..
Jag har fortfarande lite svårt att se mig själv som pensionär. Nåja, det är jag ju inte heller. Men tankarna på det hela nu inte är alltför avlägset slår mig då och då.
Jag har ju bestämt mig att efter min tid på SSB så ska jag inte jobba mer. Och jag är nöjd med det beslutet. Ja, skulle det mot förmodan i dessa tider, dyka upp ett erbjudande som är lockande, så ska jag kanske överväga saken.
Men jag har börjat träna på att rulla tummarna. Inser att jag nog behöver lång träningsperiod.
En god början....
Att börja vänja sig vid att ha fyllt 60 år....Det känns lite knepigt, men med rätt människor omkring mig, så ska det nog
ordna sig.
Gjorde en kort summering där ute på vattnet på min nyinköpta luftmadrass.
När jag fyllde 20 år, skidåkning med Gymnastik och Idrottshögskolan i Hemavan.
På 30 årsdagen var jag i New York och hade blivit av med pengar som skulle varit till middagen. Synd, men det blev en jättetrevlig födelsedag ändå.
Åre, blev platsen att vara på då jag blev 40. Skidåkning för hela slanten, god mat och trevlig "after ski".
Tio år senare blev jag 50. Antibes i Frankrike blev resmålet denna gång. En överraskningsresa, jag visste absolut inte vart vi skulle. Ljuvligt försommarväder mötte oss och härliga bilturer längs Rivieran. Middagen blev minnesrik......
Så var det nu 60 år som gäller. Thailand och ön Koh Samui blev resmålet denna gång.
Inser plötsligt att jag alltid varit på väg vid dessa "jämna "födelsedagar.
Nä, jag tror inte att jag ska hinna i kapp....Det är nog mer slumpen som spelat in.
Nu ska jag vänja mig en omgång till för idag. Jag ska sätta mig vid havet och fortsätta njuta av tillvaron.
Jag har ju bestämt mig att efter min tid på SSB så ska jag inte jobba mer. Och jag är nöjd med det beslutet. Ja, skulle det mot förmodan i dessa tider, dyka upp ett erbjudande som är lockande, så ska jag kanske överväga saken.
Men jag har börjat träna på att rulla tummarna. Inser att jag nog behöver lång träningsperiod.
En god början....
Att börja vänja sig vid att ha fyllt 60 år....Det känns lite knepigt, men med rätt människor omkring mig, så ska det nog
ordna sig.
Gjorde en kort summering där ute på vattnet på min nyinköpta luftmadrass.
När jag fyllde 20 år, skidåkning med Gymnastik och Idrottshögskolan i Hemavan.
På 30 årsdagen var jag i New York och hade blivit av med pengar som skulle varit till middagen. Synd, men det blev en jättetrevlig födelsedag ändå.
Åre, blev platsen att vara på då jag blev 40. Skidåkning för hela slanten, god mat och trevlig "after ski".
Tio år senare blev jag 50. Antibes i Frankrike blev resmålet denna gång. En överraskningsresa, jag visste absolut inte vart vi skulle. Ljuvligt försommarväder mötte oss och härliga bilturer längs Rivieran. Middagen blev minnesrik......
Så var det nu 60 år som gäller. Thailand och ön Koh Samui blev resmålet denna gång.
Inser plötsligt att jag alltid varit på väg vid dessa "jämna "födelsedagar.
Nä, jag tror inte att jag ska hinna i kapp....Det är nog mer slumpen som spelat in.
Nu ska jag vänja mig en omgång till för idag. Jag ska sätta mig vid havet och fortsätta njuta av tillvaron.
Lite lyx i tillvaron
Har kommit underfund med att jag med ökad ålder gillar det där "lilla extra" i tillvaron. Det kan gälla både hemma och på semester.
Men nu är jag ju på semester....
Detta gillar jag då bland annat;
- att ha ett rymligt, ombonat och vackert hotellrum med stort och fint badrum på ett mindre hotell
- att äta en god frukost vid havet och höra vågornas brus
- att någon vill fylla på min kaffekopp med ett leende bara jag druckit en mun
- att personalen på stranden redan innan jag kommit dit, bokat den solstol jag vill ha
- att det på vårt rum ställs in en korg med te och tilltugg på eftermiddagen klockan 16
Te och tilltugg levereras i en vacker korg
- badrockar på rummet
- rikligt med handdukar
- vackra omgivningar
- närheten till hav och strand
- att leva i nuet
- att ha Bosse med mig
- att läsa böcker
- att få massage ( ingår här i hotellpriset)
- njuta av god mat och dryck
- sol och fint, klart vatten
Listan kan göras längre, men det får finnas gränser.
Visst är jag lyckligt lottad???? Det tycker jag också!
Men nu är jag ju på semester....
Detta gillar jag då bland annat;
- att ha ett rymligt, ombonat och vackert hotellrum med stort och fint badrum på ett mindre hotell
- att äta en god frukost vid havet och höra vågornas brus
- att någon vill fylla på min kaffekopp med ett leende bara jag druckit en mun
- att personalen på stranden redan innan jag kommit dit, bokat den solstol jag vill ha
- att det på vårt rum ställs in en korg med te och tilltugg på eftermiddagen klockan 16
Te och tilltugg levereras i en vacker korg
- badrockar på rummet
- rikligt med handdukar
- vackra omgivningar
- närheten till hav och strand
- att leva i nuet
- att ha Bosse med mig
- att läsa böcker
- att få massage ( ingår här i hotellpriset)
- njuta av god mat och dryck
- sol och fint, klart vatten
Listan kan göras längre, men det får finnas gränser.
Visst är jag lyckligt lottad???? Det tycker jag också!
På spaning
Gjorde en liten utflykt i går eftermiddag in till den större metropolen på ön, Chaweng. Vi gick på stranden och insöp atmosfären av ett riktigt "turistställe". Vi spanade efter den optimala restaurangen för aftonens middag.
Restaurangerna längs den kilometer långa stranden började duka upp inför "after beach" och middag. Bara att välja....
Kanske detta bord för två? Nja....
Menyerna innehöll till stor det pinfärsk fisk och skaldjur. Verkligt lockande!
Tigerräkor, hummer och en barracuda i mitten. Krabborna var gömda under islagret.
Men vi vandrade vidare och vidare. Till sist hade vi kommit till slutet av Chawengstranden och fortfarande inte bestämt oss för lämplig restaurang. Det vill säja; jag hade inte bestämt mig för var jag tyckte vi skulle äta och utbudet var stort.
Jag vet att jag kan vara velig när det gäller val av restaurang, men detta tog nog priset. Att gå tillbaka de två kilometrarna för att titta en gån till, vågade jag inte ens knysta om.
Föreslog i stället att vi skulle åka "hem" till vår egen mysiga och lugna strand för att äta. Maken nickade i bästa samförstånd.
Lunchen hade vi hoppat över och vi var således rejält hungriga vid 18 tiden.
Behövde alltså inte ha gått över ån efter vatten (middag).
Vi åt middag på vårt hotell. Så gott och så väl uppassade som vi blev! Härligt! Jag tror valet blev helt rätt.
Så fint dukat på stranden.
God mat och total avkoppling på stranden med vågornas stilla brus som ackompanjerande bakgrundsmusik.
Restaurangerna längs den kilometer långa stranden började duka upp inför "after beach" och middag. Bara att välja....
Kanske detta bord för två? Nja....
Menyerna innehöll till stor det pinfärsk fisk och skaldjur. Verkligt lockande!
Tigerräkor, hummer och en barracuda i mitten. Krabborna var gömda under islagret.
Men vi vandrade vidare och vidare. Till sist hade vi kommit till slutet av Chawengstranden och fortfarande inte bestämt oss för lämplig restaurang. Det vill säja; jag hade inte bestämt mig för var jag tyckte vi skulle äta och utbudet var stort.
Jag vet att jag kan vara velig när det gäller val av restaurang, men detta tog nog priset. Att gå tillbaka de två kilometrarna för att titta en gån till, vågade jag inte ens knysta om.
Föreslog i stället att vi skulle åka "hem" till vår egen mysiga och lugna strand för att äta. Maken nickade i bästa samförstånd.
Lunchen hade vi hoppat över och vi var således rejält hungriga vid 18 tiden.
Behövde alltså inte ha gått över ån efter vatten (middag).
Vi åt middag på vårt hotell. Så gott och så väl uppassade som vi blev! Härligt! Jag tror valet blev helt rätt.
Så fint dukat på stranden.
God mat och total avkoppling på stranden med vågornas stilla brus som ackompanjerande bakgrundsmusik.
Mer sol och mer värme
Jag har bytt Beijing och Kina mot Thailand, Koh Samui och hotell The White House för en vecka. Känns som ett bra byte för tillfället, även om termometern passerade över +20 i går i Beijing, onsdag den 18 mars.
Men att bo i ett "eget thaihus" vid stranden, bli uppassad av en otrolig hotellpersonal, njuta av sol, bad, god mat och dryck känns befriande lättjefullt.
Vi lämnade Beijing på eftermiddagen och kom efter byte i Bangkok till Koh Samui sent på kvällen med Bangkok Air. Ett flygbolag som varmt kan rekommenderas för resor inom Thailand och delar av Asien. Flygbolaget hade egen lounge i Bangkok med tillgång till internet, gratis snacks och bekväma stolar och soffor. Väntetiden på två timmar gick förvånansvärt fort. På den korta flygresan till Koh Samui på 40 minuter hann besättningen med att servera smörgås med dryck.
Vi blev mötta av en chaufför och var på 15 minuter vid hotellet. Snabb incheckning, som vi inte behövde bekymra oss om alls. I stället serverades vi kokosmjölk och kunde känna att det var SEMESTER.
Vi pustar och väntar på andra som gör jobbet.
Den vackra, lummiga trädgårdsgången mot vårt lilla hus.
Hus nummer 4, vår bostad för den kommade veckan.
Restaurangen på stranden, så behagligt.
Havet, dagen till ära 28 grader varmt.
Men att bo i ett "eget thaihus" vid stranden, bli uppassad av en otrolig hotellpersonal, njuta av sol, bad, god mat och dryck känns befriande lättjefullt.
Vi lämnade Beijing på eftermiddagen och kom efter byte i Bangkok till Koh Samui sent på kvällen med Bangkok Air. Ett flygbolag som varmt kan rekommenderas för resor inom Thailand och delar av Asien. Flygbolaget hade egen lounge i Bangkok med tillgång till internet, gratis snacks och bekväma stolar och soffor. Väntetiden på två timmar gick förvånansvärt fort. På den korta flygresan till Koh Samui på 40 minuter hann besättningen med att servera smörgås med dryck.
Vi blev mötta av en chaufför och var på 15 minuter vid hotellet. Snabb incheckning, som vi inte behövde bekymra oss om alls. I stället serverades vi kokosmjölk och kunde känna att det var SEMESTER.
Vi pustar och väntar på andra som gör jobbet.
Den vackra, lummiga trädgårdsgången mot vårt lilla hus.
Hus nummer 4, vår bostad för den kommade veckan.
Restaurangen på stranden, så behagligt.
Havet, dagen till ära 28 grader varmt.
Något att fira; sommaren är här....
Tisdag den 17 mars kommer att bli lite historisk för min egen del. Sommarvärme men + 23 grader, vad säjs om det?
För egen del säjer jag bara positiva saker...
Var absolut för varmt klädd, bara att konstatera. Jag har varit här i mitten av mars, två år i rad, men denna värme vid denna tidpunkt har jaf inte upplevt.
Men här gläds vi alla! Framför allt vi soltörstande svenskar.
Beslöt att fira sommarens ankomst ( får se hur långvarig den blir...) med att bjuda mina fantastiska elever på lunch på en restaurang som finns på promenadavstånd från skolan, ca. 800 m.
Det hela var en överraskning och endast två av dem , de som haft på delegation att planera det hela, visste något.
Fogliga som de är, så trodde de strax före lunch på min instruktion om att vi skulle promenera iväg och titta på närområdet.....Och visst gjorde vi det!
Hej hå, hej hå, klassen på väg mot målet, restaurang Michael´s Place.
Gissa om lyckan var gjord???? Långbord för elva stycken ordnades på nolltid och stämningen var god redan från början.
Och den blev bara bättre och bättre! Här beställdes det pizzor i minut och parti. Försynta förfrågningar kom om det var vatten som gällde som måltidsdryck. Men , ack nej! Denna sommarens första dag fick man gärna beställa läsk. ( vilket alla gjorde) Några av telningarna undrade om de skulle dela pizza och om det verkligen var jag som betalade.
Beställ vad ni vill! Jag bjuder, var ord jag uttalade med sann glädje.
Innan vår mat serverades blev jag uppvaktad av dessa "goingar". Jag blev rörd näst intill tårar. Förutom paket blev det också sång, en rejäl sådan. "Ja må hon leva" framfördes med fem verser.......
Har den äran står det på kinesiska,tecknen syns till vänster på kortet och är skivet av en förälder, som också gjort det jättefina kortet.
Jag ett fantastiskt fint halsband av eleverna och föräldrarna i klassen. Motivet är ett hutongområde och en cykel.
Passade mig så fint! Det är ju jag! Mången tack!!!
Lunchen bjöd på många skratt och jag gladdes över samvaron med eleverna. Många, alla utom två, flyttar hem i sommar, så skolavslutningen kan jag inte ens tänka på. Jag blir redan nu tårögd, lättrörd som jag är....
Men nu är nu!!!! Absolut!
Även denna lunch tog slut och promenaden tillbaka i sommarvärmen återstod. Glada och lätt spralliga vandrade vi så vägen tillbaka......Visst är det så att några skratt kan förändra mycket.....
Att ha vanliga lektioner efter detta liksom inte passat, tyckte jag. Så vi tillbringade vår rast utomhus spelandes fotboll. Jag var domare och kommentator....
Klassen laddar inför avspark. Ja, planen ÄR LITEN.
Morgondagen bjuder på nya äventyr. Vad vet jag inte, men vi lämnar Kina och Beijing för en vecka. Återkommer med rapport!
Ni vet väl att det är Vårdagjämning hemma på fredag, den 20 mars. Tänkte väl det!!!!
För egen del säjer jag bara positiva saker...
Var absolut för varmt klädd, bara att konstatera. Jag har varit här i mitten av mars, två år i rad, men denna värme vid denna tidpunkt har jaf inte upplevt.
Men här gläds vi alla! Framför allt vi soltörstande svenskar.
Beslöt att fira sommarens ankomst ( får se hur långvarig den blir...) med att bjuda mina fantastiska elever på lunch på en restaurang som finns på promenadavstånd från skolan, ca. 800 m.
Det hela var en överraskning och endast två av dem , de som haft på delegation att planera det hela, visste något.
Fogliga som de är, så trodde de strax före lunch på min instruktion om att vi skulle promenera iväg och titta på närområdet.....Och visst gjorde vi det!
Hej hå, hej hå, klassen på väg mot målet, restaurang Michael´s Place.
Gissa om lyckan var gjord???? Långbord för elva stycken ordnades på nolltid och stämningen var god redan från början.
Och den blev bara bättre och bättre! Här beställdes det pizzor i minut och parti. Försynta förfrågningar kom om det var vatten som gällde som måltidsdryck. Men , ack nej! Denna sommarens första dag fick man gärna beställa läsk. ( vilket alla gjorde) Några av telningarna undrade om de skulle dela pizza och om det verkligen var jag som betalade.
Beställ vad ni vill! Jag bjuder, var ord jag uttalade med sann glädje.
Innan vår mat serverades blev jag uppvaktad av dessa "goingar". Jag blev rörd näst intill tårar. Förutom paket blev det också sång, en rejäl sådan. "Ja må hon leva" framfördes med fem verser.......
Har den äran står det på kinesiska,tecknen syns till vänster på kortet och är skivet av en förälder, som också gjort det jättefina kortet.
Jag ett fantastiskt fint halsband av eleverna och föräldrarna i klassen. Motivet är ett hutongområde och en cykel.
Passade mig så fint! Det är ju jag! Mången tack!!!
Lunchen bjöd på många skratt och jag gladdes över samvaron med eleverna. Många, alla utom två, flyttar hem i sommar, så skolavslutningen kan jag inte ens tänka på. Jag blir redan nu tårögd, lättrörd som jag är....
Men nu är nu!!!! Absolut!
Även denna lunch tog slut och promenaden tillbaka i sommarvärmen återstod. Glada och lätt spralliga vandrade vi så vägen tillbaka......Visst är det så att några skratt kan förändra mycket.....
Att ha vanliga lektioner efter detta liksom inte passat, tyckte jag. Så vi tillbringade vår rast utomhus spelandes fotboll. Jag var domare och kommentator....
Klassen laddar inför avspark. Ja, planen ÄR LITEN.
Morgondagen bjuder på nya äventyr. Vad vet jag inte, men vi lämnar Kina och Beijing för en vecka. Återkommer med rapport!
Ni vet väl att det är Vårdagjämning hemma på fredag, den 20 mars. Tänkte väl det!!!!
"Gangsterbal" på hotell Kempinski
Danska Handelskammaren hade bjudit in till stor bal, med gangstertema, på hotell Kempinski. Visserligen inget slott, men väldigt fint och känslan av lyx infann sig genast.
Det var inte att ta miste på att aftonens färg var svart. Vissa avvikelser förekom på både dam och herrsidan. En och annan vit smoking samt några lite mer färgglada klänningar på damerna skymtades också. Men gangstertemat följdes över hela linjen.
Redan när vi anlände kändes det att detta skulle bli en fest utöver det vanliga.
Maken och jag samlar oss inför kvällens alla händelser.
Runt 425 gäster av olika nationaliteter var närvarande och skulle serveras en femrätters middag sittande till bords. Jag kan bara inte ens tänka mig någon restaurang/hotell hemma som skulle klara detta konststycke. Alla gäster och bord fick sin mat samtidigt och det som skulle vara varmt var det också. Otroligt!
Menyn var som följer:
Efter att ha ätit mig igenom denna meny, kunde övriga gäster och jag, vid åtminstone vårt bord, konstatera att vi var väldigt nöjda med både mat och dryck.
Vårt "svenskbord" för tio svenska gäster. Observera revolvern som hänger på stolen. Är det gangstertema, så är det....
Det tog lång, lång tid, att äta sig igenom menyn och det blev uppiggande dansinslag mellan rätterna. Full fart på dansgolvet med andra ord. Jag tror vi satt oss till bords klockan 19.30 och deserten serverades närmare klockan 23.
Och det var bra med motionen mellan rätterna.
Deserten var liten, men naggande god.
En jättebra, dansk, orkester som verkligen fick dansgolvet att gunga. Sååå roligt!
Full fart hela kvällen och en bra bit in på småtimmarna.
Givetvis bjöds det på en rejäl vickning en bit in på natten och med sig hem fick alla frukostpåsar med juice, franska croissenter, smör och marmelad.
Vilken fest!!!!!!
Vilken underbar "gangsterbal"! Tack för i kväll!
Det var inte att ta miste på att aftonens färg var svart. Vissa avvikelser förekom på både dam och herrsidan. En och annan vit smoking samt några lite mer färgglada klänningar på damerna skymtades också. Men gangstertemat följdes över hela linjen.
Redan när vi anlände kändes det att detta skulle bli en fest utöver det vanliga.
Maken och jag samlar oss inför kvällens alla händelser.
Runt 425 gäster av olika nationaliteter var närvarande och skulle serveras en femrätters middag sittande till bords. Jag kan bara inte ens tänka mig någon restaurang/hotell hemma som skulle klara detta konststycke. Alla gäster och bord fick sin mat samtidigt och det som skulle vara varmt var det också. Otroligt!
Menyn var som följer:
Efter att ha ätit mig igenom denna meny, kunde övriga gäster och jag, vid åtminstone vårt bord, konstatera att vi var väldigt nöjda med både mat och dryck.
Vårt "svenskbord" för tio svenska gäster. Observera revolvern som hänger på stolen. Är det gangstertema, så är det....
Det tog lång, lång tid, att äta sig igenom menyn och det blev uppiggande dansinslag mellan rätterna. Full fart på dansgolvet med andra ord. Jag tror vi satt oss till bords klockan 19.30 och deserten serverades närmare klockan 23.
Och det var bra med motionen mellan rätterna.
Deserten var liten, men naggande god.
En jättebra, dansk, orkester som verkligen fick dansgolvet att gunga. Sååå roligt!
Full fart hela kvällen och en bra bit in på småtimmarna.
Givetvis bjöds det på en rejäl vickning en bit in på natten och med sig hem fick alla frukostpåsar med juice, franska croissenter, smör och marmelad.
Vilken fest!!!!!!
Vilken underbar "gangsterbal"! Tack för i kväll!
Envisheten utvecklas
Tog förväntansfullt buss 120 söderut, till den lilla genuina gatan Dhazalan, där en av mina skäddare finns.Här i området finns flera gamla,anrika, sidenvaruhus. Men alla sorters tyger säljs och det är bra kvalitet.
Jag skulle hämta min halvlånga kashmirjacka som jag beställde för två veckor sedan. Jag lämnar fram mitt kvitto och en engelsktalande, vänlig, varelse talar om att det står den 16 mars på kvittot. Det hade jag också sett innan, men eftersom hon tidigare sagt två veckor så antog jag att de skrivit fel. För det var exakt två veckor sedan jag gjorde min beställning.
Jackan var i varje fall inte klar fick jag veta. Detta svar kunde jag ju inte nöja mig med.Jag skulle ha jackan på kvällen, utanpå en lång klänning, som ett ytterplagg. Något annat liknande äger jag inte.....
Expediten ringde skräddaren och frågade när jackan kunde bli färdig och ham meddelade den 16 mars. Jag berättade på nytt att jag behövde jackan samma kväll, lungt och sansat. Inte tappa humöret.
Kanske skulle den kunna levereras efter klockan 21. Med emfas, uttryckte jag att jackan fick levereras klockan 16.30; senast. Det var då vi skulle ge oss iväg......
!6.30 kommer maken och jag ner till vår reception. Ingen leverans av någon jacka. Ber då att vår receptionist ska ringa butiken och fråga vade som hänt.
Visserligen var jag nu beredd att gå utan ytterplagg, det var ändå +12 grader.
Vår granne, Birgitta, kommer och erbjuder mig att få låna en kashmirsjal. Tack, tack! Men först vill hon fotografera oss i våra festkläder ute på trappan.
En man i röd jacka står också där. Han ska inte vara med på bilden, är det tänkt, men rör sig hela tiden av och an.
Fotograferingen är klar, mannen i rött finns kvar. Receptionisten meddelar då att jackan strax ska vara här.
Då plötsligt inser vi att det är mannen i rött som är budet. Han har kommit med tunnelbanan för att leverera min jacka. Jag lovar ett det utbröt lite glatt fnitter i sällskapet.
Helt otroligt att jackan levererades i tid, nästan och att den var precis så fin som jag hoppats på, lätt och med sidenfoder.....
Men visst hade det gått bra med en kashmirsjal som ytterplagg. Det hade det!
Den omskrivna kashmirjackan.
Höjden av lathet.....
Fredagen den 13 mars! Vilken härlig dag! Visserligen var det -3 när jag åkte till skolan i morse och visserligen blåste det under natten så att det kändes som om taket skulle blåsa av vårt hus. Visst har det fortsatt att blåsa hårt hela dagen, men vad gör väl det?
Jag har en hel helg framför mig; visserligen ganska så inbokad av diverse aktiviteter. Men jag väljer ju själv!!!!
Funderade redan i morse på att ägna ett par eftermiddagstimmar åt kroppsvård. Det kan innebära mycket, men för dagen var det främst manikyr, pedikyr och lite massage som kändes angeläget.
Vännen Anna nappade på tanken och vi begav oss efter jobbet iväg till en lugn och stillsam lokal för att få våra önskningar uppfyllda, övervåningen på restaurang Sole Mio.
Passade också på att beställa upp en eftermiddagsdrink.
Redo för att bli ompysslade.
Tanken slog mig att det var länge sedan jag var iväg på vare sig manikyr, pedikyr eller massage. Det var vid närmare eftertanke säkert tre veckor sedan sist.... Jag ställde mig frågan hur detta kom sig? Att jag inte ansett mig "ha tid att bli ompysslad". Det måste vara höjden av lathet. Formulerade mitt svar för Anna, som nog bara skakade på huvudet.
Kunde bara lova mig själv att detta har skett en gång och kan inte hända igen......Ska genast återgå till mina gamla vanor; att en gång i veckan ägna mig åt denna form av egenvård.
Att inte orka/ att det inte blir av att bli ompysslad, hu så hemskt!!!!
Så skönt! Tre personer som bara ägnar sig åt mig och vill att jag ska ha det bra.
Ska fortsätta att njuta. I kväll middag på Purple Haze, vårt andra vardagsrum, tillsammans med vänner och vad som senare händer vet jag inget om.
I morgon blir det full aktivitet hela dagen; plugga kinesiska, hämta mina uppsydda kläder, frissan, "stor "gangsterbal" på hotell Kempinski och före det samling hos vänner för gemensam uppladdning inför aftonens övningar. Inser att det blir en lång dags färd mot söndag morgon.
Men som jag brukar säja; tur att man är vältränad och pigg. Vila får man göra en annan gång.
Jag har en hel helg framför mig; visserligen ganska så inbokad av diverse aktiviteter. Men jag väljer ju själv!!!!
Funderade redan i morse på att ägna ett par eftermiddagstimmar åt kroppsvård. Det kan innebära mycket, men för dagen var det främst manikyr, pedikyr och lite massage som kändes angeläget.
Vännen Anna nappade på tanken och vi begav oss efter jobbet iväg till en lugn och stillsam lokal för att få våra önskningar uppfyllda, övervåningen på restaurang Sole Mio.
Passade också på att beställa upp en eftermiddagsdrink.
Redo för att bli ompysslade.
Tanken slog mig att det var länge sedan jag var iväg på vare sig manikyr, pedikyr eller massage. Det var vid närmare eftertanke säkert tre veckor sedan sist.... Jag ställde mig frågan hur detta kom sig? Att jag inte ansett mig "ha tid att bli ompysslad". Det måste vara höjden av lathet. Formulerade mitt svar för Anna, som nog bara skakade på huvudet.
Kunde bara lova mig själv att detta har skett en gång och kan inte hända igen......Ska genast återgå till mina gamla vanor; att en gång i veckan ägna mig åt denna form av egenvård.
Att inte orka/ att det inte blir av att bli ompysslad, hu så hemskt!!!!
Så skönt! Tre personer som bara ägnar sig åt mig och vill att jag ska ha det bra.
Ska fortsätta att njuta. I kväll middag på Purple Haze, vårt andra vardagsrum, tillsammans med vänner och vad som senare händer vet jag inget om.
I morgon blir det full aktivitet hela dagen; plugga kinesiska, hämta mina uppsydda kläder, frissan, "stor "gangsterbal" på hotell Kempinski och före det samling hos vänner för gemensam uppladdning inför aftonens övningar. Inser att det blir en lång dags färd mot söndag morgon.
Men som jag brukar säja; tur att man är vältränad och pigg. Vila får man göra en annan gång.
Eftertanke en vanlig onsdag
Skulle bort i kväll och beslöt mig för att promenera. Luften var lite vårlik och jag studsade fram längs gatan, trots en hel arbetsdag. Eller också var det så att jag på grund av en hel arbetsdag gjorde det. Vad vet jag?
Rusningstrafiken var påtaglig, såsom den kan vara i stora städer strax efter klockan sex på kvällskvisten.
En härlig känsla att just promenera fyllde alla mina sinnen. Att inte sitta fast i några bilköer....att bestämma själv.
Tänk att jag tycker att den här stan är så vacker. Ibland har jag själv svårt att förstå varför, men i kväll blev jag helt uppfylld av just den känslan.
Jag passerade ett gigantiskt och bara ett par år gammalt, stort, shoppingcentrum; The Place. Här finns alla för oss väkända märkesaffärer och en hel del därutöver samt många restauranger och cafeér.
Ljuset, känslan, folklivet och musiken som spelades ( Celine Dion från filmen Titanic) gav mig en skön känsla och ett lugn.
Man går under en enorm filmduk som visar avsnitt från olika filmer och i afton var det bland annat sekvenser från filmen Titanic som visades, liksom bilder från havets djup. ( ej Titanic...)
Titanic på filmduken, The Place.
Fiskar under vattenytan. Det känns som om man finns mitt bland dem.
Jag dröjde mig kvar, satt en stund på en bänk och lät tankarna fladdra. Jag kunde summera dagen och jag var så nöjd.
Drog mig plötsligt till minnnes hemma på Odenslunda med mina kollegor, vi som jobbade tillsammans i en förberedelseklass, att vi varje eftermiddag summerade dagen. Kontentan blev alltid "det har varit en bra dag idag också".
Kände ett sting av saknad....
Fortsatte min promenad med lätta steg....
Detaljerna i vardagen
Funderade idag över de små detaljerna i min vardag här. Jag vaknade till fåglarnas kvitter och det var ljust ute. Lite dimmigt i luften men solen skulle nog orka bryta igenom molnen idag också och ge Beijing en blå himmel.
I bussen på väg till skolan lyssnade jag på Ipoden, klassisk musik och njöt av resan. Bergen kunde jag skymta i fjärran längs motorvägen.
Att sedan mötas av ett gäng,glada, trevliga och studiemotiverade 11-13 åringar i klassrummet är ytterligare en detalj som jag ofta glädjs åt. Att då och då titta ut över hustaken och vissa dagar, när det är klart väder, se bergen är något som jag nu vant mig vid. Men visst ger det mig en känsla av lycka var gång jag gör det.
Tyvärr inga berg i sikte denna dag.
Vilken tur, att just jag hade rastvakt på lunchen. Barnen leker, solen lyser, jag rör mig runt, pratar och leker lite med f-klassens barn.
Att sitta ner en stund på en solvarm träbänk och på lite avstånd titta på barnen som leker elller spelar fotboll känns inte betungande. Vår skolgården är inte så stor, 40x40 meter på baksidan och framsidan är nog inte mer än 15x 60 m men det känns ändå som om olika aktiviteter kan samsas.
Baksidan med plats för lek och lite fotboll.
Rasten går fort och jag tittar på vägen in i idrottshallen. Helt nybyggd, med trägolv som är lagt uppe på det som tidigare var en simbassäng, rymlig och ljus.
Idrottshallen, ingen detalj men ack så häftig!
Såg på eftermiddagen, när jag kom hem till vårt hus att vi fått en ny, röd, matta vid yttertrappan upp. En detalj som ytterligare lyser upp.
Alla detaljer, ibland är de riktigt små, ibland av något större storlek, men de ger en helhet. Det blir liksom en ram runt vardagen.
Man måste bara vara observant, titta noga, glädjas och våga möta det man ser.
"Detalj i vardagen", en av våra kinarestauranger med fantastisk mat. Vad säjs om en femrätters middag för 35 sek?
Yttreligare en smärre detalj; att bo mitt i händelsernas centrum. Denna afton premiär för fotbollsspel på
Worker´s Stadium, stadion där OS finalerna i fotboll gick. Därav extra mycket trafik,
I bussen på väg till skolan lyssnade jag på Ipoden, klassisk musik och njöt av resan. Bergen kunde jag skymta i fjärran längs motorvägen.
Att sedan mötas av ett gäng,glada, trevliga och studiemotiverade 11-13 åringar i klassrummet är ytterligare en detalj som jag ofta glädjs åt. Att då och då titta ut över hustaken och vissa dagar, när det är klart väder, se bergen är något som jag nu vant mig vid. Men visst ger det mig en känsla av lycka var gång jag gör det.
Tyvärr inga berg i sikte denna dag.
Vilken tur, att just jag hade rastvakt på lunchen. Barnen leker, solen lyser, jag rör mig runt, pratar och leker lite med f-klassens barn.
Att sitta ner en stund på en solvarm träbänk och på lite avstånd titta på barnen som leker elller spelar fotboll känns inte betungande. Vår skolgården är inte så stor, 40x40 meter på baksidan och framsidan är nog inte mer än 15x 60 m men det känns ändå som om olika aktiviteter kan samsas.
Baksidan med plats för lek och lite fotboll.
Rasten går fort och jag tittar på vägen in i idrottshallen. Helt nybyggd, med trägolv som är lagt uppe på det som tidigare var en simbassäng, rymlig och ljus.
Idrottshallen, ingen detalj men ack så häftig!
Såg på eftermiddagen, när jag kom hem till vårt hus att vi fått en ny, röd, matta vid yttertrappan upp. En detalj som ytterligare lyser upp.
Alla detaljer, ibland är de riktigt små, ibland av något större storlek, men de ger en helhet. Det blir liksom en ram runt vardagen.
Man måste bara vara observant, titta noga, glädjas och våga möta det man ser.
"Detalj i vardagen", en av våra kinarestauranger med fantastisk mat. Vad säjs om en femrätters middag för 35 sek?
Yttreligare en smärre detalj; att bo mitt i händelsernas centrum. Denna afton premiär för fotbollsspel på
Worker´s Stadium, stadion där OS finalerna i fotboll gick. Därav extra mycket trafik,
Absolut cykelväder
Internationella kvinnodagen bjöd här på strålande sol och teperaturer upp mot 19 grader.Dagen som gjord för en lång cykeltur. Det var många, både bilister, gående och cyklister, som tog vara på det vackra vädret och begav sig ut.
För mig var detta årets första cykeltur, men vanan att raskt och med god teknik ta mig fram i trafiken känns numer inbyggd. Smidigt kilar jag emellan bilar och bussar som ofta kör in på cykelbanorna. Idag blev det en smärre kapplöpning med en buss som hade sin hållplats där jag var. Men min benstyrka är det inget fel på. Bara att trampa på och följa regeln "att endast titta framåt". Själv cyklar jag och tar korten. Måste hänga med i tempot.
Hade tagit på mig en tunn fleecejacka utanpå en långärmad, bomullsjumper. Alldelse för varmt. Bara att lägga fleecen på pakethållaren. Tänk, att den 8/3 cykla i tunn jumper. Härligt, är ordet!
Taxibilar och annat på cykelbanan, annars finns det gott om plats för cyklar.
Vi ställde denna dag kosan västerut och cyklade till en liten park en bit bortom sjöarna. Vi blev förvånade då cyklarna fick tas med in i parken, ovanligt. De brukar få parkeras vid någon in eller utgång.
Dags för lunch! Medhavda mackor från Subway´s, därtill en öl och som avslutning medhavt kaffe i ny termos och chokladcookies. Livskvalité tycker jag.
Lunchpaus.
Vissa gator bjuder på lugnare trafik.
Rofylld cykelväg.
Vi ser många som njuter av det vackra vädret. Här tar man sig tid...
Vi stannar och ser på olika "spelaktiviteter".
Stannar upp vid männnn som sitter med sina fiskespön. Ska någon få napp?
Visst! En mindre fisk på 30 cm blev det. Den lades i ett spann med vatten. Kvällsmaten klar!
Att stanna till, försöka prata lite kinesiska, med just tonvikt på lite, känns så häftigt. Ibland förstår jag till och med lite av vad som sägs. Jag skulle vilja tillbringa mer tid med att bara cykla runt och möta människor på detta sätt. Vilken inblick i ett vardagsliv som är så fjärran från mitt eget.
Givetvis passade vi på att stanna till hos vår specielle "jackförsäljare". Han känner väl igen främst Bosse men även mig.
Idag fick vi oss även ett litet samtal på kinesiska. Han frågade varifrån vik kom och berättade att man i Sverige var kristna. det var även han.
Visst har vi jackor. men kunde inte låta bli att köpa fler. Kan alltid vara bra att ha; eller...
Vår lilla jackaffär.
Tre jackor för det facila priset av ca. 250 sek. En norsk dunjacka, till höger och två tunnare vårjackor.
Kunde inte låta bli att förundras över detta lilla hus/ villa som ligger strax bredvid MOMA, där vi tidigare bodde. För övrigt finns det inga villor här mitt inne i stan. Jag undrar så vem som ska bo här eller vad det ska bli för något . Hmmmm, fundersam är jag.
Vi bodde i huset längst bak, till höger. Fundersam är vad jag, vad villan ska bli....Mitt emellan alla höga hus....
Var på vägen hem in till min "skjortskräddare" för att hämta kläder. Var beredd på att de inte skulle passa....
Men se; kjolen var klar och passade väldigt bra och min tunika ska jag hämta på torsdag. Även den hade utmärkt passform. Inte tältmodell den här gången! Ja, man lär så länge man lever. Tur är det!
För mig var detta årets första cykeltur, men vanan att raskt och med god teknik ta mig fram i trafiken känns numer inbyggd. Smidigt kilar jag emellan bilar och bussar som ofta kör in på cykelbanorna. Idag blev det en smärre kapplöpning med en buss som hade sin hållplats där jag var. Men min benstyrka är det inget fel på. Bara att trampa på och följa regeln "att endast titta framåt". Själv cyklar jag och tar korten. Måste hänga med i tempot.
Hade tagit på mig en tunn fleecejacka utanpå en långärmad, bomullsjumper. Alldelse för varmt. Bara att lägga fleecen på pakethållaren. Tänk, att den 8/3 cykla i tunn jumper. Härligt, är ordet!
Taxibilar och annat på cykelbanan, annars finns det gott om plats för cyklar.
Vi ställde denna dag kosan västerut och cyklade till en liten park en bit bortom sjöarna. Vi blev förvånade då cyklarna fick tas med in i parken, ovanligt. De brukar få parkeras vid någon in eller utgång.
Dags för lunch! Medhavda mackor från Subway´s, därtill en öl och som avslutning medhavt kaffe i ny termos och chokladcookies. Livskvalité tycker jag.
Lunchpaus.
Vissa gator bjuder på lugnare trafik.
Rofylld cykelväg.
Vi ser många som njuter av det vackra vädret. Här tar man sig tid...
Vi stannar och ser på olika "spelaktiviteter".
Stannar upp vid männnn som sitter med sina fiskespön. Ska någon få napp?
Visst! En mindre fisk på 30 cm blev det. Den lades i ett spann med vatten. Kvällsmaten klar!
Att stanna till, försöka prata lite kinesiska, med just tonvikt på lite, känns så häftigt. Ibland förstår jag till och med lite av vad som sägs. Jag skulle vilja tillbringa mer tid med att bara cykla runt och möta människor på detta sätt. Vilken inblick i ett vardagsliv som är så fjärran från mitt eget.
Givetvis passade vi på att stanna till hos vår specielle "jackförsäljare". Han känner väl igen främst Bosse men även mig.
Idag fick vi oss även ett litet samtal på kinesiska. Han frågade varifrån vik kom och berättade att man i Sverige var kristna. det var även han.
Visst har vi jackor. men kunde inte låta bli att köpa fler. Kan alltid vara bra att ha; eller...
Vår lilla jackaffär.
Tre jackor för det facila priset av ca. 250 sek. En norsk dunjacka, till höger och två tunnare vårjackor.
Kunde inte låta bli att förundras över detta lilla hus/ villa som ligger strax bredvid MOMA, där vi tidigare bodde. För övrigt finns det inga villor här mitt inne i stan. Jag undrar så vem som ska bo här eller vad det ska bli för något . Hmmmm, fundersam är jag.
Vi bodde i huset längst bak, till höger. Fundersam är vad jag, vad villan ska bli....Mitt emellan alla höga hus....
Var på vägen hem in till min "skjortskräddare" för att hämta kläder. Var beredd på att de inte skulle passa....
Men se; kjolen var klar och passade väldigt bra och min tunika ska jag hämta på torsdag. Även den hade utmärkt passform. Inte tältmodell den här gången! Ja, man lär så länge man lever. Tur är det!
Lördag den 7 mars
Vår i luften, +14, sol med vissa inslag av dis. En härlig dag, med andra ord.
Började morgonen med att läsa på lite gamla, kinesiska, anteckningar. Upptäckte att jag faktiskt lärt mig många ord och uttryck.
Passade också på att lyssna igenom texterna på Ipoden och blev glad när jag förstod det mesta, utan att samtidigt titta i boken. Får nog bli ytterligare någon timme med min kinesiska läxa inför morgondagens lektion.
Tog maken med mig ut efter frukost, på en riktig långpromenad. Vissa stopp ingick förstås.
Det första blev på Yashow, en marknad som har det mesta. Här lämnade jag in mina nyligen uppsydda skjortblusar för att sys in. Jag gick till avdelningen som lägger upp jeans, tänkte att de kunde förbarma sig över skjortorna. Det gjorde de också, efter att noggrannt ha tittat på modellen jag hade med. Tack för detta!
Den skräddare, på ett annat varuhus, som gjort jobbet från början, tycktes tro att de flesta västerlänningar vill ha vida tältmodeller. Det ville jag inte. Har således varit tillbaka med skjortorna dit två gånger. Visserligen har de blivit mindre och mer insydda. Men inte tillräckligt. Kanske om jag kommit tillbaka tio gånger så hade jag blivit nöjd.
Får se om de på Yashow nu lyckas?????
Eftersom det nu var vår ute och varmt, köpte jag en lite sportigare "windstopper" också. En rosa......kanske mer åt lingon och mjölk färgen....Jag är tveksam!!!
Solen värmde och vi traskade på. Kom såsmåningom förbi ett väldigt stotr "Jinkelong varuhus". Det är ungefär som ICA hemma. Detta kan nog liknas vid ICA MAXI. Vi gick raskt igenom avdelningarna för att se på utbudet, men det var varmt och det vackra vädret utanför hägrade.
Men plötsligt hajar jag till. Det finns en fiskavdelning, med både levande och döda fiskar, här är en man i färd med att få sköldpadda rensad. Hoppas att den fick dö innan....Jag vet att man äter sköldpaddor, men det känns lite ovant i alla fall.
Dessa kostar 98 RMB per 500g.
Sköldpaddor säljs i många matvauaffärer där levande fiskar säljs, men jag har aldrig sett en expedit rensa en sköldpadda tidigare.
Vandra vidare, vandra vidare....Här ska det bli fint inför vårens ankomst. Även husfasader putsas. Repen som männen hänger i är fastsatta uppe på taket. Här befinner de sig nog på 20 våningen... Inget jobb för mig!
Fasadtvätt pågår.
Vackra blommor lyser upp.
Givetvis blev det så småningom dags för en liten lunchpaus, utomhus förstås. Det gällde bara att fundera ut en restaurang med uteservering och som öppnat den redan i mars.
Valet föll på den finskägda "Take Five". Många kinesiska uteserveringar väntar med att öppna ytterligare någon månad, för säkerhets skull.
Det var så skönt att sitta i solen och bara njuta.
Detta kallas att njuta....
Tog på vägen hem in titt in på Yashow för att se hur mina skjortor hade det. De såg ut att må bra i sin nya skepnad. De var klara och hade nu fått den form och modell som jag tänkt mig från början.Pust!
Jag är ju en envis typ, så jag är glad att jag mäktat med alla extra steg för att få ett resultat jag var nöjd med. Envisheten är en av mina både bästa och sämsta egenskaper. Jag kommer nu att använda skjortorna med anddakt och tänka på att det ibland kan vara processen fram till det färdiga resultatet som är berikande.
Ska i morgon hämta två nya plagg hos den ursprungliga skjortskräddaren. Det blir en ny, spännande, upplevelse...
Jag återkommer.
(Dagens vandring blev 13 omväxlande kilometrar)
Ytterligare ett vårtecken. Hyrbåtarna uppe vid Hu Hai ligger i vattnet.
Hu Hai och området däromkring, en av mina absoluta favoriter här i Beijing.
Började morgonen med att läsa på lite gamla, kinesiska, anteckningar. Upptäckte att jag faktiskt lärt mig många ord och uttryck.
Passade också på att lyssna igenom texterna på Ipoden och blev glad när jag förstod det mesta, utan att samtidigt titta i boken. Får nog bli ytterligare någon timme med min kinesiska läxa inför morgondagens lektion.
Tog maken med mig ut efter frukost, på en riktig långpromenad. Vissa stopp ingick förstås.
Det första blev på Yashow, en marknad som har det mesta. Här lämnade jag in mina nyligen uppsydda skjortblusar för att sys in. Jag gick till avdelningen som lägger upp jeans, tänkte att de kunde förbarma sig över skjortorna. Det gjorde de också, efter att noggrannt ha tittat på modellen jag hade med. Tack för detta!
Den skräddare, på ett annat varuhus, som gjort jobbet från början, tycktes tro att de flesta västerlänningar vill ha vida tältmodeller. Det ville jag inte. Har således varit tillbaka med skjortorna dit två gånger. Visserligen har de blivit mindre och mer insydda. Men inte tillräckligt. Kanske om jag kommit tillbaka tio gånger så hade jag blivit nöjd.
Får se om de på Yashow nu lyckas?????
Eftersom det nu var vår ute och varmt, köpte jag en lite sportigare "windstopper" också. En rosa......kanske mer åt lingon och mjölk färgen....Jag är tveksam!!!
Solen värmde och vi traskade på. Kom såsmåningom förbi ett väldigt stotr "Jinkelong varuhus". Det är ungefär som ICA hemma. Detta kan nog liknas vid ICA MAXI. Vi gick raskt igenom avdelningarna för att se på utbudet, men det var varmt och det vackra vädret utanför hägrade.
Men plötsligt hajar jag till. Det finns en fiskavdelning, med både levande och döda fiskar, här är en man i färd med att få sköldpadda rensad. Hoppas att den fick dö innan....Jag vet att man äter sköldpaddor, men det känns lite ovant i alla fall.
Dessa kostar 98 RMB per 500g.
Sköldpaddor säljs i många matvauaffärer där levande fiskar säljs, men jag har aldrig sett en expedit rensa en sköldpadda tidigare.
Vandra vidare, vandra vidare....Här ska det bli fint inför vårens ankomst. Även husfasader putsas. Repen som männen hänger i är fastsatta uppe på taket. Här befinner de sig nog på 20 våningen... Inget jobb för mig!
Fasadtvätt pågår.
Vackra blommor lyser upp.
Givetvis blev det så småningom dags för en liten lunchpaus, utomhus förstås. Det gällde bara att fundera ut en restaurang med uteservering och som öppnat den redan i mars.
Valet föll på den finskägda "Take Five". Många kinesiska uteserveringar väntar med att öppna ytterligare någon månad, för säkerhets skull.
Det var så skönt att sitta i solen och bara njuta.
Detta kallas att njuta....
Tog på vägen hem in titt in på Yashow för att se hur mina skjortor hade det. De såg ut att må bra i sin nya skepnad. De var klara och hade nu fått den form och modell som jag tänkt mig från början.Pust!
Jag är ju en envis typ, så jag är glad att jag mäktat med alla extra steg för att få ett resultat jag var nöjd med. Envisheten är en av mina både bästa och sämsta egenskaper. Jag kommer nu att använda skjortorna med anddakt och tänka på att det ibland kan vara processen fram till det färdiga resultatet som är berikande.
Ska i morgon hämta två nya plagg hos den ursprungliga skjortskräddaren. Det blir en ny, spännande, upplevelse...
Jag återkommer.
(Dagens vandring blev 13 omväxlande kilometrar)
Ytterligare ett vårtecken. Hyrbåtarna uppe vid Hu Hai ligger i vattnet.
Hu Hai och området däromkring, en av mina absoluta favoriter här i Beijing.
Utmaningen
Jag har antagit Karolinas utmaning om att här i Beijing fundera ut mina fem favoritplatser. Detta har berett mig en hel del grubblerier och tankemöda. Men nu presenterar jag såleded min lista, utan inbördes rangordning.
1. Mitt absoluta favoritutflyktsmål är den Kinesiska Muren. Den är helt oslagbar och fantastisk. Tänk att ett av världens sju underverk ligger ett par timmar med bil från Beijing. Vilken dagsutflykt!!!
Kinesiska Muren på vägen från Simatai till Jinshaling
2. Att välja restaurang var svårare, stan lär inneha omkring 50-60.000.
Men en klar favorit bland fler är den thailändska Purple Haze. Den har blivit vårt andra vardagsrum och där serveras mycket god mat, bra mojitos och vi blir alltid så vänligt och positivt bemötta. Dessutom är priserna bra. Hit går vi både till vardag och fest.
3. Av barerna blir Centro i Kerry Hotell dagens segrare. Mysig miljö, goda drinkar, levande musikunderhållning och där finns verkligen en äkta barkänsla. Och bartendrarna, vilka proffs!!!
4. Ritanparken, för den ligger så nära oss. Många aktiviteter pågår dagligen; thai chi, dans, kung fu, lek, fiske och väldigt mycket annat. Många träd som ger skugga och ett skönt lugn infinner sig när man kommer in i parken.
(Det finns så många och vackra parker inom gång eller cykelavstånd, så det är verkligen svårt att välja. Jingshangparken med sina aktiviteter och alla körer som tränar, främst på helgmornarna och Beihaiparken med all sin prakt och sin historia, bara för att nämna ett par..)
Men just till Ritanparken går vi var vecka. En inre frid känns i själen när jag kommer hit. Här finns också ett par restauranger och en av dem "Stenbåten" har en väldigt bra uteservering. Det är så skönt att redan i mars kunna sitta här och njuta av lugnet och den vackra, rofyllda omgivningen.Under den varma årstiden ges det ibland även konserter just här.
Ritanparken med den lillla sjön och paviljongen.
5. Området runt Hohaisjön och hutongområdena där, samt den lilla gatan Nanluogo Xiang, påminner mig om en svunnen tid.
Alltid ett kärt område där alla årstider har sin tjusning. Här upptäcker jag alltid något nytt. En klar favorit!
Hu Hai sjön ( konstgjord) med sina båtar. Alltid en upplevelse i sig!
Gatan Nanluogo Xiang i närheten av sjöarna. Här finns gamla, mysiga, hutonger och många buttiker, barer och små restauranger.
Jag för utmaningen vidare. Vilka är era fem favoritplatser där ni bor?
Tack Karolina för att jag verkligen tvingades att välja! En utmaning i sig!
1. Mitt absoluta favoritutflyktsmål är den Kinesiska Muren. Den är helt oslagbar och fantastisk. Tänk att ett av världens sju underverk ligger ett par timmar med bil från Beijing. Vilken dagsutflykt!!!
Kinesiska Muren på vägen från Simatai till Jinshaling
2. Att välja restaurang var svårare, stan lär inneha omkring 50-60.000.
Men en klar favorit bland fler är den thailändska Purple Haze. Den har blivit vårt andra vardagsrum och där serveras mycket god mat, bra mojitos och vi blir alltid så vänligt och positivt bemötta. Dessutom är priserna bra. Hit går vi både till vardag och fest.
3. Av barerna blir Centro i Kerry Hotell dagens segrare. Mysig miljö, goda drinkar, levande musikunderhållning och där finns verkligen en äkta barkänsla. Och bartendrarna, vilka proffs!!!
4. Ritanparken, för den ligger så nära oss. Många aktiviteter pågår dagligen; thai chi, dans, kung fu, lek, fiske och väldigt mycket annat. Många träd som ger skugga och ett skönt lugn infinner sig när man kommer in i parken.
(Det finns så många och vackra parker inom gång eller cykelavstånd, så det är verkligen svårt att välja. Jingshangparken med sina aktiviteter och alla körer som tränar, främst på helgmornarna och Beihaiparken med all sin prakt och sin historia, bara för att nämna ett par..)
Men just till Ritanparken går vi var vecka. En inre frid känns i själen när jag kommer hit. Här finns också ett par restauranger och en av dem "Stenbåten" har en väldigt bra uteservering. Det är så skönt att redan i mars kunna sitta här och njuta av lugnet och den vackra, rofyllda omgivningen.Under den varma årstiden ges det ibland även konserter just här.
Ritanparken med den lillla sjön och paviljongen.
5. Området runt Hohaisjön och hutongområdena där, samt den lilla gatan Nanluogo Xiang, påminner mig om en svunnen tid.
Alltid ett kärt område där alla årstider har sin tjusning. Här upptäcker jag alltid något nytt. En klar favorit!
Hu Hai sjön ( konstgjord) med sina båtar. Alltid en upplevelse i sig!
Gatan Nanluogo Xiang i närheten av sjöarna. Här finns gamla, mysiga, hutonger och många buttiker, barer och små restauranger.
Jag för utmaningen vidare. Vilka är era fem favoritplatser där ni bor?
Tack Karolina för att jag verkligen tvingades att välja! En utmaning i sig!
En grå onsdag
Grått har det då sannerligen varit ute idag, hela dagen. Tur att det kändes betydligt ljusare inombords och på skolan. Redan i morse på vår skolsamling, som vi har var onsdag för eleverna från f- klassen till de älsta 5-6orna, kändes det ljusare. En väldigt bra början på dagen.
I och för sig hade jag börjat i klassrummet innan samlingen och några av de humoristiska eleverna hade gjort ett litet hyss. Väl genomtänkt och jag fick mig ett gott skratt. Berättar däremot inte vad det var. Några hemligheter måste bevaras.
I aulan, på skolsamlingen kom nästa ljuspunkt. Det var skolår 1 som höll i samlingen denna onsdag och de visade tillsammans upp en dans som de tränat in. Ursprungligen var det ett par pojkar från den klassen som med lite stöd av musik och idrottslärarna, själva gjort koreografin till dansen.
Pojkarna visade själva dansen för oss andra vid en "Open Mic". Men nu var alltså hela klassen med och dansade. Jättebra! De var verkligen duktiga! Vilken taktkänsla!
( "Open Mic" har vi på skolan en gång i månaden och då får klasser eller enskilda elever medverka med sång, dans eller annat som de själva valt. Viktigt att tidigt lära sig framträda inför publik. Till "Open Mic" kommer alla barnen på skolan; från de yngsta 2 åringarna och till de älsta 12 åringarna.)
Nästa glädjeämne denna onsdag morgon var att några föräldrar kom till samlingen och berättade om ett projekt, "Change For Life", ett arbete för att stödja barn på ett barnhem/skola. Det är en grupp svenska kvinnor här som samarbeter med en kinesisk organisation för att förbättra livsvillkorenför fattiga barn på en skola/barnhem i Qinghai som ör en av Kinas fattigaste provinser. "Change For Life" samlar bl.a in pengar till barn med hörselskador och planerar även en upprustning av deras skola. Vad härligt att man engagerar sig så och vill förmedla detta vidare.
Vi fick se en liten film om dessa barns livsvillkor och det blev i min klass väldigt bra diskussioner efteråt om detta och hur olika våra möjligheter är här i livet.
Filmen kan ses på http://www.youtube.com/watch?v=QRY4CFBioPY ( hoppas länken fungerar)
Denna onsdag som verkade så grå, innehöll ändå flera ljusglimtar.
Även aftonen gick i det ljusare tecknet.
Emma, en vän och tidigare kollega på skolan, är här på en kortare visit. (Hon flyttade hem i somras och håller på att utbilda sig till förskolelärare i Malmö. )
En god middag med Emma och några kollegor/vänner på en av våra favoritrestauranger, Purple Haze, förgyllde denna onsdag som i morse kändes så grå.
Tänk vad man kan missta sig på den grå färgen!
God middag i vänners lag.
I och för sig hade jag börjat i klassrummet innan samlingen och några av de humoristiska eleverna hade gjort ett litet hyss. Väl genomtänkt och jag fick mig ett gott skratt. Berättar däremot inte vad det var. Några hemligheter måste bevaras.
I aulan, på skolsamlingen kom nästa ljuspunkt. Det var skolår 1 som höll i samlingen denna onsdag och de visade tillsammans upp en dans som de tränat in. Ursprungligen var det ett par pojkar från den klassen som med lite stöd av musik och idrottslärarna, själva gjort koreografin till dansen.
Pojkarna visade själva dansen för oss andra vid en "Open Mic". Men nu var alltså hela klassen med och dansade. Jättebra! De var verkligen duktiga! Vilken taktkänsla!
( "Open Mic" har vi på skolan en gång i månaden och då får klasser eller enskilda elever medverka med sång, dans eller annat som de själva valt. Viktigt att tidigt lära sig framträda inför publik. Till "Open Mic" kommer alla barnen på skolan; från de yngsta 2 åringarna och till de älsta 12 åringarna.)
Nästa glädjeämne denna onsdag morgon var att några föräldrar kom till samlingen och berättade om ett projekt, "Change For Life", ett arbete för att stödja barn på ett barnhem/skola. Det är en grupp svenska kvinnor här som samarbeter med en kinesisk organisation för att förbättra livsvillkorenför fattiga barn på en skola/barnhem i Qinghai som ör en av Kinas fattigaste provinser. "Change For Life" samlar bl.a in pengar till barn med hörselskador och planerar även en upprustning av deras skola. Vad härligt att man engagerar sig så och vill förmedla detta vidare.
Vi fick se en liten film om dessa barns livsvillkor och det blev i min klass väldigt bra diskussioner efteråt om detta och hur olika våra möjligheter är här i livet.
Filmen kan ses på http://www.youtube.com/watch?v=QRY4CFBioPY ( hoppas länken fungerar)
Denna onsdag som verkade så grå, innehöll ändå flera ljusglimtar.
Även aftonen gick i det ljusare tecknet.
Emma, en vän och tidigare kollega på skolan, är här på en kortare visit. (Hon flyttade hem i somras och håller på att utbilda sig till förskolelärare i Malmö. )
En god middag med Emma och några kollegor/vänner på en av våra favoritrestauranger, Purple Haze, förgyllde denna onsdag som i morse kändes så grå.
Tänk vad man kan missta sig på den grå färgen!
God middag i vänners lag.
Restaurangprovning
Har den senaste tiden kännt att vi inte förnyat oss så värst mycket när det gällt matställen en vanlig vardagkväll.
Tog tag i saken i kväll och bjöd med maken till en restaurang , en ganska nyöppnad sådan, ett par kvarter bort.
Det är egentligen en "ankrestaurang", med det finns mycket annat också på menyn, om man nu inte är ankfrälst en helt vanlig måndag. Och det var jag inte. Engelsk meny fanns att tillgå, så det behövde inte komma in så stora överraskningar.
(Min kinesiska sträcker sig bara till det mest vanliga. Det som jag ofta beställer.)
Ankor på gång!
Restaurangen har två våningar och vi valde att sitta en trappa upp. Personalen var välvillig, trevlig och serviceinriktad och några talade lite engelska. Underlättar liksom....
Övervåningen.
Vi beställde spenatsallad med jordnötter i en vinägersås, biff på järnplatta med lök, morötter och paprika, samt fläsk i sötsur sås. Det sistnämnda var ok, men de övriga rätterna var väldigt goda.
Biff på järnplatta.
Hit kommer vi gärna tillbaka för att prova fler rätter.
Prisvärt var det också; med två öl gick kalaset på 102 RMB för oss tillsammans.
Tog tag i saken i kväll och bjöd med maken till en restaurang , en ganska nyöppnad sådan, ett par kvarter bort.
Det är egentligen en "ankrestaurang", med det finns mycket annat också på menyn, om man nu inte är ankfrälst en helt vanlig måndag. Och det var jag inte. Engelsk meny fanns att tillgå, så det behövde inte komma in så stora överraskningar.
(Min kinesiska sträcker sig bara till det mest vanliga. Det som jag ofta beställer.)
Ankor på gång!
Restaurangen har två våningar och vi valde att sitta en trappa upp. Personalen var välvillig, trevlig och serviceinriktad och några talade lite engelska. Underlättar liksom....
Övervåningen.
Vi beställde spenatsallad med jordnötter i en vinägersås, biff på järnplatta med lök, morötter och paprika, samt fläsk i sötsur sås. Det sistnämnda var ok, men de övriga rätterna var väldigt goda.
Biff på järnplatta.
Hit kommer vi gärna tillbaka för att prova fler rätter.
Prisvärt var det också; med två öl gick kalaset på 102 RMB för oss tillsammans.
Vasaloppssöndag
Hemma pågår Vasaloppet för fullt. Tänk nio mil på skidor! Jag blir matt av blotta tanken. Jag har vid några tillfällen haft möjligheten att stå i Mora vid målet och tagit emot åkare och det är en fantastisk prestation att genomföra ett Vasalopp.
Här lyssnar vi nu på radion för att höra hur det gått. Första åkaren är på väg in mot mål. Årets segrare blev Daniel Tynell och tävlar för Grycksbo, Dalarna. Han har tidigare vunnit två Vasalopp och årets tid var 4.10.55. Stort grattis!
Själv är jag nöjd med att denna soliga, men lite kyliga, Vasaloppssöndag, ha tillryggalagt ungefär två mil till fots tillsammans med maken.Någon snö på våra vandringsvägar har inte setts till, men en del träd däremot.
Träd på rad i Li Do. Observera groparna runt träden. De är gjorda för att bevattningen ska komma träden till godo.
(I Beijing är det väldigt torrt och det blåser ofta från norr. Dessa vindar för med sig sand och träden gör att sanden som kommer in inte ska virvla runt. Träden bidrar också till att förbättra luften i denna hårt trafikerade stad. På många ställen ser man träd som planterats just för detta ändamål.)
Längs vår väg norrut mot stadsdelen Li Do, cirka 8 km från oss, såg vi hur vårstädningen var igång för fullt. Ingen brist på arbetskraft här inte. Och fint blir det.
Vårstädning!
Vi hade tänkt oss att väl framme i Li Do skulle vi slå oss ner på Eudora Station, en restaurang, och sitta ute och inmundiga en kall, skummande öl. Tyvärr, uteserveringen var inte öppnad ännu. Synd! Vi vandrade vidare. Bestämde oss för att gå vidare till IKEA. Kanske hade de fått in ett lager svensk, god ost.
Ingen svensk ost fanns det idag heller, tyvärr. Beslöt oss då för att äta köttbullar med lingon och potatismos, toppad med svensk flagga.
Mängden människor denna söndag var stor så jag hämtade vår mat. Maken bevakade bordet.Tur man är stark i armarna!
Lunchen serverad!
Att vara på IKEA utan att köpa något är svårt. Alltid finns det något man behöver. Idag blev det en ny termos. Hoppas denna ska hålla kaffet varmt. Några extra tofflor till gäster är alltid bra att ha.
Här spar vi på plastpåsarna. Köpta varor i fint paket.
Hemåt gick vi den ganska så nyöppnade vägen. Raka spåret in till stan igen. En sexfilig väg med breda cykelbanor, breda trottoarer och lite trafik. Kanske har inte bilisterna hittat denna väg ännu?
Nya vägen, IKEA skymtar i bakgrunden.
Tvåmilen till fots känns behaglig i kroppen och jag kan lungt konstatera att jag fördrar utomhusmotion före träning inomhus på gym. Men å andra sidan; det ena utesluter inte det andra.
Här lyssnar vi nu på radion för att höra hur det gått. Första åkaren är på väg in mot mål. Årets segrare blev Daniel Tynell och tävlar för Grycksbo, Dalarna. Han har tidigare vunnit två Vasalopp och årets tid var 4.10.55. Stort grattis!
Själv är jag nöjd med att denna soliga, men lite kyliga, Vasaloppssöndag, ha tillryggalagt ungefär två mil till fots tillsammans med maken.Någon snö på våra vandringsvägar har inte setts till, men en del träd däremot.
Träd på rad i Li Do. Observera groparna runt träden. De är gjorda för att bevattningen ska komma träden till godo.
(I Beijing är det väldigt torrt och det blåser ofta från norr. Dessa vindar för med sig sand och träden gör att sanden som kommer in inte ska virvla runt. Träden bidrar också till att förbättra luften i denna hårt trafikerade stad. På många ställen ser man träd som planterats just för detta ändamål.)
Längs vår väg norrut mot stadsdelen Li Do, cirka 8 km från oss, såg vi hur vårstädningen var igång för fullt. Ingen brist på arbetskraft här inte. Och fint blir det.
Vårstädning!
Vi hade tänkt oss att väl framme i Li Do skulle vi slå oss ner på Eudora Station, en restaurang, och sitta ute och inmundiga en kall, skummande öl. Tyvärr, uteserveringen var inte öppnad ännu. Synd! Vi vandrade vidare. Bestämde oss för att gå vidare till IKEA. Kanske hade de fått in ett lager svensk, god ost.
Ingen svensk ost fanns det idag heller, tyvärr. Beslöt oss då för att äta köttbullar med lingon och potatismos, toppad med svensk flagga.
Mängden människor denna söndag var stor så jag hämtade vår mat. Maken bevakade bordet.Tur man är stark i armarna!
Lunchen serverad!
Att vara på IKEA utan att köpa något är svårt. Alltid finns det något man behöver. Idag blev det en ny termos. Hoppas denna ska hålla kaffet varmt. Några extra tofflor till gäster är alltid bra att ha.
Här spar vi på plastpåsarna. Köpta varor i fint paket.
Hemåt gick vi den ganska så nyöppnade vägen. Raka spåret in till stan igen. En sexfilig väg med breda cykelbanor, breda trottoarer och lite trafik. Kanske har inte bilisterna hittat denna väg ännu?
Nya vägen, IKEA skymtar i bakgrunden.
Tvåmilen till fots känns behaglig i kroppen och jag kan lungt konstatera att jag fördrar utomhusmotion före träning inomhus på gym. Men å andra sidan; det ena utesluter inte det andra.
