Repris; "Gula Blomman"

    
Vad härligt, att en vanlig tisdag eftermiddag i vänners sällskap ge sig i väg upp mot en förhållandevis orörd del av Muren.
 Resan upp med en behaglig, luftkonditionerad bil tog lite drygt en timme. Och sen var det bara vackra omgivningar, trevligt sällskap, god mat och dryck och muren som gällde. Vi var ett gäng på runt 20 personer som tagit oss hit.
 Några skulle sova över på det lilla "vandrarhemmet" och andra åka hem sent på kvällen. Jag övernattade i april med vänner på besök och tänkte på att det var en jobbdag nästa dag. Bäst att sova hemma! Och så väldigt morgonpigg har jag aldrig varit. 
Visst hade det varit härligt att stiga upp strax efter 4 på morgonen för att se soluppgången högt uppe på Muren. Men, man får göra sina val och detta valde jag bort denna gång.
Det är många som åker hem nu i sommar och detta var lite av en avskedsfest. Det var verkligen jätteroligt att kunna vara med.

Varmt var det fortfarande när vi kom upp vid halv femtiden, runt 32 grader. Men visst ville jag som de andra upp på Muren.
Svettigt var det och orken var inte på topp. Men med många skratt under klättringen uppåt så gick det hyfsat även för en snart pensionsmässig dam som jag.


Fantastiskt!!!! Lika mäktigt var gång!


På något ställe gällde det att klättra på stege för att komma upp på Muren.

Vi satt en stund högt upp och njöt av den härliga eftermiddagen innan vi började gå stigen ner igen.
Det var inte problemfritt. Ja, stigen i sig var det inga svårigheter med. Inte alls! Men för att komma ner behövde vi passera över privat mark. Detta skulle kosta 2 yuan( lite mer i sek) och en lite äldre dam stod på pass och ville inkassera pengarna. Jag hade inga pengar med mig och inte min väninna heller.
 Vad göra? Jag försökte på mycket knagglig kinesiska få damen att förstå att våra vänner skulle komma om en stund. jag kunde till och med peka och visa var de fanns. Men ack nej! jag försökte få henne att gå med oss till "vandrarhemmet" för att få pengarna. Det gick inte heller. Då hade hon ju kunnat missa att inkassera pengar av de övriga 12.
Att ens försöka gå förbi var lönlöst. Hon medförde en vass ogräshacka och passade på att hack med den framför min skadade tå. tå.
Det var bara att ta ett djupt andetag, sätta sig på en sten och invänta de övriga. Jag visste att några hade pengar med sig.
Till sist hade vi alla betalat den lilla summan och fick passera.

Säja vad man vill, men entreprenörskapsandan är stark!

Bara att betala avgiften.

På vägen ner såg vi också mullbärsträd. Tänk, av dessa blad lever silkesmasken.



Inte nog med att vi betalat en avgift för att få komma ner. Nu var det snart dags för ännu en. Denna gång var det schäferhundar som var hotbilden.
Om vi inte betalt hade vi nog fått klättra uppåt igen och gått tillbaka samma väg vi kom.
Detta alternativ kändes inte bra.
Och säkert hade nog damen också velat ha betalt igen, men det är bara små summor för oss och inget att hänga upp sig på.
Men vi började så smått bli hungriga och ville tillbaka till ruta ett så fort som möjligt.

En härlig middag med många kinesiska rätter, goda ostar som alla bidragit med, vin, hög stämning, men med inslag av  vemod förstås ( många vänner flyttar hem) avslutade en fantastiskt, trevlig eftermiddag och kväll på Gula Blomman för min del.
Att sedan få åka i en bekväm bil tillbaka till stan och ända hem kändes väldigt lyxigt.

Många tack till Tina och Katrin för att jag fick åka med er!


 Jag slutar aldrig att faschineras över detta byggnadsverk.("Gula Blomman" syns en bit upp i backen till vänster.)