Saigon= Ho Che Minh City
I morse lämnade vi vårt paradis på Phu Quoc och flög till Saigon eller Ho Che Minh City. Vi blev hämtade i bil på flygplatsen, fick genast vårt fina hotellrum och kunde snart ta hotellets bil in till city.
Det är mest nordvietnameserna som använder namnet Ho She Minh City. Sydvietnameserna föredrar fortfarande att säja Saigon. Och Saigon var huvudstaden mellan 1956 och 1975.
Stadens och landets historia är brokig och komplicerad, men idag är Hanoi huvudstaden. Men Saigon står för den ekonomiska tillväxten i landet och cirka 25% av Vietnams handel sker här. Kanske kan man jämföra Saigon med Shanghai i Kina???
Här i Saigon tjänar människor i allmänhet mer än tre gånger så mycket som någon annan stans i landet och många utifrån landet kommer för att söka lyckan och arbetstillfällen här.
Bild av Ho Che Minh som dog 1969.
Jag tycker staden är helt faschinerande på olika sätt. Här finns de vackra boulevaderna med sina vackra träd, de franska villorna, de gamka kolonialhotellen och kontrasterna inte att förglömma.
Saigon kallas också för österns Paris, ett namn som är lätt att förstå.
Författaren Graham Greene skrev sin roman "Den tyste amerikanen" på det än idag magnifika hotellet Majestic nere vid Saigonfloden.
I timmar har vi vandrat genom Saigon idag. Här utgör inte bilarna något hot. Nej då! Men de omkring 3 miljoner mopeder och scotrar kan göra det.
Det tog någon timma innan vi kommit på hur man lättast tar sig över en gata. Trafiken i Beijing kan förefalla stillsam periodvis jämfört med den här i Saigon. Men mopedisterna kryssar vant fram mellan våra ben....
Turligt nog bär nästan alla vuxna hjälm. Varför barn inte gör det ska jag ta reda på. Intressant!
Som sagt, promenerat mycket har vi gjort. Jag tycker det är då man verkligen kan uppleva en stads atmosfär. Givetvis märks det även här att det är oxens/kons år.
Här kommer alla kossorna på en och samma gång...
Marknader, varuhus och små butiker finns det lika gott om här som i Beijing. Men priserna är klart lägre.
Även en förare av en cykeltaxi behöver vila i värmen.
Jag står på en av boulevaderna och väntar på lämpligt tillfälle att gå. Scotrar är det gott om.
Marknadsgata.
En inomhusmarknad där precis ALLT såldes; mat, levande djur, kläder, frukt, möbler......
Riktigt lugnt var det här.
Väldigt tidigt i morgon, klockan 06.30, lämnar vi Saigon för denna gång. Men vi kommer gärna tillbaka.
Det är mest nordvietnameserna som använder namnet Ho She Minh City. Sydvietnameserna föredrar fortfarande att säja Saigon. Och Saigon var huvudstaden mellan 1956 och 1975.
Stadens och landets historia är brokig och komplicerad, men idag är Hanoi huvudstaden. Men Saigon står för den ekonomiska tillväxten i landet och cirka 25% av Vietnams handel sker här. Kanske kan man jämföra Saigon med Shanghai i Kina???
Här i Saigon tjänar människor i allmänhet mer än tre gånger så mycket som någon annan stans i landet och många utifrån landet kommer för att söka lyckan och arbetstillfällen här.
Bild av Ho Che Minh som dog 1969.
Jag tycker staden är helt faschinerande på olika sätt. Här finns de vackra boulevaderna med sina vackra träd, de franska villorna, de gamka kolonialhotellen och kontrasterna inte att förglömma.
Saigon kallas också för österns Paris, ett namn som är lätt att förstå.
Författaren Graham Greene skrev sin roman "Den tyste amerikanen" på det än idag magnifika hotellet Majestic nere vid Saigonfloden.
I timmar har vi vandrat genom Saigon idag. Här utgör inte bilarna något hot. Nej då! Men de omkring 3 miljoner mopeder och scotrar kan göra det.
Det tog någon timma innan vi kommit på hur man lättast tar sig över en gata. Trafiken i Beijing kan förefalla stillsam periodvis jämfört med den här i Saigon. Men mopedisterna kryssar vant fram mellan våra ben....
Turligt nog bär nästan alla vuxna hjälm. Varför barn inte gör det ska jag ta reda på. Intressant!
Som sagt, promenerat mycket har vi gjort. Jag tycker det är då man verkligen kan uppleva en stads atmosfär. Givetvis märks det även här att det är oxens/kons år.
Här kommer alla kossorna på en och samma gång...
Marknader, varuhus och små butiker finns det lika gott om här som i Beijing. Men priserna är klart lägre.
Även en förare av en cykeltaxi behöver vila i värmen.
Jag står på en av boulevaderna och väntar på lämpligt tillfälle att gå. Scotrar är det gott om.
Marknadsgata.
En inomhusmarknad där precis ALLT såldes; mat, levande djur, kläder, frukt, möbler......
Riktigt lugnt var det här.
Väldigt tidigt i morgon, klockan 06.30, lämnar vi Saigon för denna gång. Men vi kommer gärna tillbaka.
Susanne
Vad roligt att du berättar lite fakta också. Det är som vanligt jättekul att följa dina turer vare sig det är i Peking eller någon annanstans. Känns som om jag är med.
Saknar dig. Vart åker ni nästa gång?
Ingrid
Vad roligt det är att läsa om dina upplevelser.
Följer var dag det du skriver.
Kram!
