Lite nostalgi

    
Det är nu två år sedan jag kom hit till Beijing för andra gången. (Det första besöket var hösten 1993 och varade i sex dagar.)
Tänk vad som kan hända på två år, så mycket och ändå så lite. Att jag förändrats som person, det är jag säker på. Jag har blivit mer tolerant både mot mig själv och andra och inser att saker och ting kan utföras på flera sätt. Att ta det lugnt, att vänta ( ja, inte i köer) och se vad som händer, inte jäkta och i stället ta dagen som den kommer är en skön känsla.  Även känslan av att tiden räcker både för min familj, vänner och mig själv känns så befriande. Dygnet har 24 timmar och det är lika för alla. Det gäller bara att förvalta dem väl.
Allt hemma är fortfarande så välbekannt; döttrar, vänner, lägenheten och hela tillvaron finns där och bara väntar på mig. Saknaden efter det invanda och trygga blir stor ibland, jag lovar. Men jag gör bara en resa för livet, själen och mig själv.

 
Min första "skoldag" i januari 2007. Här på väg till bussen.


Ya Show, den första lunchen här i stan. Fick givetvis betala för mycket....Man lär av misstagen!


Promenad en januarilördag på Wanfujing.Träffade på Ninni och Karolina som letade svenskt godis.
Båda har nu flyttat "hem". Vet att ni har det bra! Saknar er i alla fall!


MOMA, området där Bosse och jag hade vår första lägenhet på 12 trappor, i huset till höger.

Kom hit till Beijing igår kväll, över fyra timmar försenad, men nu kändes det inte nytt och ovant, utan det mesta var så välbekannt  och vanligt det kunde bli. Bosse kommer om 10 dagar, så det skulle i så fall vara det som utgjorde ett ovanligt inslag. Likaså saknas det ett par arbetskamrater/ vänner, som bytt denna stad mot andra, mindre städer i Sverige. Var sak har liksom sin tid....
Sen middag blev det med arbetskamrater på "vardagsrummet," restaurang Purple Haze. God mat och en "dirty mojito" kändes alldeles lagom. 

Dagen idag har jag ägnat åt att tänka på/planera jobb, besöka frissan, promenerat en timme i strålande sol och +3 grader, haft kinesisk lektion, ätit  pizza på Sole Mio med vännen Anna.; alltså en lugn och avkopplande dag.


Min "frissa" som nu flyttat till nya lokaler. Hon kom ut för att leta efter mig eftersom hon bytt adress.

Det känns redan lite avlägset att jag för några dagar sedan firade döttrarnas födelsedag i Stockholm den 2/1 och dagen därpå var i Västerås hos vänner. Och nu är jag här.... 

Jag har av en god vän fått insatt 365 lyckliga dagar på mitt konto för år 2009. Nu är det upp till mig att förvalta detta kapital, trots finanskriser och allt annat elände i världen. Var dag ska jag skriva ne något "lyckligt" som hänt mig och vid årets slut summera det hela. "Se framåt och räkna de lyckliga stunderna" är vad jag ska göra i år, mer påtagligt än jag gjort tidigare år....Kanske något för fler att ta efter?

Gott Nytt År 2009!!!





 
Anonym

Här kommer en hälsning från ytterligare en jullovsledig kollega, om några timmar börjar allvaret igen....fast det är skönt med rutiner också. Hann inte ge dig en kram i Stockholm, fastnade i slalombacken och innebandyhallen, fast man vet ju aldrig, det kan ju bli en i Beijing istället, ha,ha Förvalta dina lyckliga dagar ordentligt. Kram från Upplands Väsby

Sussie

Hej vännen! Jag är såååå glad att du är tillbaka - vi får ta hand om varandra desto mer nu när några av våra käraste kollegor har åkt!

Kram på dig!

Sussie

Ingrid

Visst är det trevligt med lite nostalgi. Jag tycker du är dig ganska lik och vet att dina gamla elever

(jag är en av dem) med lätthet känner igen dig även efter 35 år. Det är minsann inte illa!

Kram på dig! Följer med spänning allt du skriver och ser fram emot nästa gång vi ses.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: