Den som spar han har....

    
I afton då slöheten gjorde sig påmind, vill jag sända en särskild hälsning till några av höstens gäster, Monika och Helene. Ni räddade aftonens middag åt oss. Vi hade sparat lite torrvaror, samt en burk lingon, från ert besök. Tack! Tack!
Den äkta hälften och jag gick en riktig långpromenad på eftermiddagen. Väl hemma igen efter ett par timmar, sjönk vi ner framför datorn för att se sista avsnittet av På Spåret. Lite kul i alla fall att följa med en aning av vad som händer i underhållningsväg på SVT. 
Tiden gick och ingen av oss kände för att vare sig laga mat, då den först måste inhandlas, eller att gå ut och äta. Ett tredje alternativ var att beställa hem middagen färdiglagad. Inget av alternativen lockade. Vad göra?
Vi tittade bland våra torrvaror och fann ett paket raggmunk.
Efter viss tvekan bestämde vi oss för att detta fick bli lördagens middag. Bosse tog sig an stekpannan och efter ett tag fanns raggmunkarna med rårörda lingon på bordet. Riktigt frasiga blev de också! Till detta serverades vatten som dryck. Mjölk hade nog varit ett bättre alternativ, men då skulle jag inte fått mjölk till kaffet i morgon. Man måste välja!


Raggmunkarna och de rårörda lingonen.

Redan på morgonen hade maken tittat i gömmorna och även hittat  förpackningen med mjuk pepparkaka. Även denna kom med Monika och Helenes väskor till första advent. Men, den som spar han har....
Så efter vår långpromenad blev det bak här hemma.Maken tog sig an det hela med utmärkt resultat.
 Någon bakform av metall hade inte hushållet, utan en rund glasform, modell större användes. Det gick alldeles utmärkt och pepparkakan smakade mycket bra.  Men i morgon vandrar vi nog till IKEA för att köpa en riktig bakform av aluminium. Det gäller att förena nytta med nöje. Och har nu maken fått blodad tand vad gäller bak så ska det finnas rejäla grejer.