Följ med....

    
Att promenera eller cykla runt i Beijing är ett av mina/ våra största, dagliga nöjen. Det är rogivande, uppiggande, hälsobefrämjande, roligt, lärorikt och stimulerande. Precis så som jag vill att min lediga tid här ska vara.
Följ med på en vandring en eftermiddag i februari.


Kanderad frukt, mycket sött, finns till försäljning överallt. Omtyckt av många, dock ej av mig.


Ett uppfriskande dopp kanske? Nej tack, inte för min del.


Ny vårfrisyr, någon? Ambulerande frisörer är det gott om.


Kons/ oxens/nötkreaturens år. Inte att ta miste på här i Beijing.


Att läsa tidningen sittandes på en pall, med cykeln som stöd, en eftermiddag i februari känns inte fel. 

Jag har alltid en känsla av att jag här hinner/orkar så mycket mer än hemma. Dygnet verkar ha fler timmar än de vanliga 24. Vet att det inte är så givetvis, men jag upplever att jag hinner och orkar göra så mycket mer här under en vecka.
Nåja, en sanning med viss modifikation. Vissa dagar är jag trött här också, men bara vissa.
Jag promenerar eller cyklar var dag,umgås med maken, jobbar minst 45 h i veckan, ( dock med betydligt färre elever, men tiden jag lägger ner är samma som hemma) jag läser fler böcker, skriver blogg, träffar vänner och arbetskamrater, shoppar, går på manikyr och pedikyr, läser kinesiska några timmar och gör läxor(kinesiska) . Vissa dagar lagar jag också mat. 
Vad är det då jag inte gör? Ja, bland annat;  städar, diskar,  tvättar, stryker, lagar mat, ( varierar) ansvarar för transporter till jobbet och säkert lite till. Är det detta som gör att det mesta känns så lätt?
Svårt att avgöra, men jag funderar mycket på det. Här är stress för mig ett helt okänt begrepp. Ja, inte var jag så stressad hemma i Stockholm heller, absolut inte.Men visst känner jag en stor skillnad.
Dygnet här verkar klart ha flera timmar.
Synpunkter mottages tacksamt!