Måndagsmöten

    
En mulen och småtrist måndag morgon. Det till och med kommer ner snöblandat regn och termometern visar på någon plusgrad.
Jag är i alla fall vid gott mod.
Mitt första möte denna morgon, ja förutom med maken, blir min väninna Eva.
Jag plöjer mig genom snön, som ingen plogbil tagit bort, mot Medborgarplatsen. Här ses vi inne på Indiska och hinner titta runt lite. Vi vandrar sedan en sväng på Söder längs snöfyllda trottoarer och möter hugade reaentusiaster. 
Själv behöver jag absolut ingenting, men kastar gärna ett öga in genom vissa utvalda skyltfönster.  
Det är mysigt att umgås och förena nytta med nöje.
Jag lämnar Eva och tar tunnelbanan ner till stan, Sankt Eriksplan.  
Dags för nästa möte.
Ett par vänner har bjudit mig på en försenad födelsedagslunch.
För att riktigt arbeta upp aptiten tar vi en promenad först.
Med lite optimistiskt tänkande kan jag skönja en liten, en mycket liten, solstrimma en mycket kort stund.
Men snart tar småduggandet över igen.   
Det känns härligt att komma in på den mysiga restaurang "Dalpojken" som ligger ner mot Karlbergs station. 
Här har jag aldrig varit, alltid spännande med nya restauranger.
Jag bestämmer mig för en köttbit och hemlagad pommes frites.
Vännerna väljer ut ett gott vin och jag bara njuter av jättemysig samvaro, god mat och dryck. 
Vi blir sittandes länge och till sist är det nästan bara vi kvar i lokalen.
Vi strosar tillsammans ner mot Karlberg Station och skiljs åt för dennna gång. 
I juni ses vi igen.
Det känns lite trist. Inser på nytt hur mycket jag saknar mina vänner här hemma.
Tusen tack Marit och Gullvi! 

Eftersom jag nu är på Karlberg station bestämmer jag mig för att ta pendeltåget till Sundbyberg och avlägga ett kort besök hos ytterligare en väninna, Vivi. 
Jag insåg att vi annars inte skulle hinna ses innan jag på nytt styr färden österut. 
Konstaterar också att tiden här hemma går minst lika fort som tiden i Beijing. Ja, den är inte oändlig! 


Vivis balkong är julpyntad och vacker med alla sina ljus.

 
Vivi med ena barnbarnet Theodor, lite drygt ett år gammal. En riktig charmkille!

Jag ser att mörkret lagt sig ute och känner att det börjar bli dags att ta mig hemåt.
Det har blivit lite kyligare ute och det blöta har börjat frysa på.

Jag tar tåget mot stan igen, byter till tunnelbanan och går av vid Slussen.
Känner att det kan vara skönt att promenera några kilometer och samla ihop dagens intryck.

Jag kan återigen konstatera att jag är lyckligt lottad. 

 
Carina

Jag hoppas du ska hinna med ett möte till under dina dagar här :)



Solen lyste med sin frånvaro för mig också idag. Dagens sällskap var med brorsbarnen, så kul; det var teknikbacken, bak, film, spel och bokläsning som gällde. Fantastiskt vad man kan hinna med med en fyra- och en sexåring. Dataspel hann de också med medan jag lagade maten. Härligast var att få rusa ner i teknikbacken på ett, för mig, supersnabbt tefat. Både jag och barnen åkte med skräckblandad förtjusning.



Ett möte i teknikbacken kanske inte är första prioritet för dig och mig, men en lunch, middag, glas vin eller något annat som förgyller vår tillvaro..



Kram så länge

Åse

Din måndag kändes otroligt lååång. Det jag klarar på en vecka avverkade du på en dag. Den sociala biten är viktig. Den odlar du med klart godkänt.

Kram från Åse

PS Dottern är ånyo i Berlin och vänder sten. DS

Katarina

Visst är det härligt med vänner!

Förstår att du kan sakna oss "gamlingar" i Beijing.

Men jag/vi är glada över att få låna dig nu ett tag.

Härligt att läsa det du skriver vare sig du är i Beijing eller här.

Många kramar och hälsningar






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: