Lite nytt och lite gammalt

    
Med vänner på besök så är det lätt att få nya infallsvinklar. Ta det här med att äta med pinnar till exempel...
Man måste inte vara så traditionell kanske, utan alla sätt att nyttja dem går bra, bara man själv är nöjd.


Ett stadigt grepp för att fånga potatisen i "höstacken".

Ett altrenativ kan också vara att inte dela på de hopsatta pinnarna. Och vips, gick det galant att fånga en brockolibit. Men övning ger färdighet. Detta gäller även konsten att traktera kinesiska ätpinnar.


Vännen Ninni ligger i träning med pinnarna. Bravo!!

Kinesiska Muren var i alla fall sig lik i sin prakt. Jag är fortfarande nästan lyrisk över bara tanken på att kunna ta mig dit på lite drygt en timme hemifrån. Även om det gamla alltid består, så kan jag se och uppleva och se nya saker var gång jag kommer dit. 
Denna sista mars då vi gjorde årets första besök var det frostigt i luften och det kom till och med lite snö. Luften var klar och solen lyste igenom de lätta molnen. Trädens blommor kunde börja skönjas och om bara ytterligare ett par veckor kommer körsbärsblommorna att blomma. Då blir det en ny tur hit upp.
Att inta sin medhavda matsäck på Muren och låta sig faschineras och uppslukas av historiens vingslag blir nästan till en magisk upplevelse.


Vilken plats för en picknick i det fria!!!  Bosse, Ninni, Helen, Sven och jag njuter.


Så mäktig, så faschinerande och över 600 mil lång slingrar sig den Kinesiska Muren genom landet och varje del har sin historia att berätta.