Författarkväll

    
En helt vanlig torsdagkväll befinner jag mig tillsammans med många andra på en svensk författarafton. Tänk att här i stan ha /få en sådan möjlighet. Jätteroligt!  Birgitta Lindqvist,( författare, gift med Herman Lindqvist) var inbjuden av SWEA; Swedish  Women´s Educational Assiciation för att tala om den bok som kom ut 2005, "Där ingen kan nås" och beskriver Birgittas eget liv här i Beijing från 1969-1970. Tiden var här var så svår att det tog Birgitta nästan 30 år att formulera tankarna som blev till denna bok.

Birgitta, bokens Sofia, är gift med en diplomat anställd på Svenska Ambassaden och året är 1969. Hon är 24 år och kommer till ett Peking som är fjärran från den stad jag kom till i januari 2007.
Det fanns inte många ambassade här, men Sverige var det land som näst efter gamla Sovjetunionen erkände Folkrepubliken Kina.
Birgitta berättade så faschinerande om sitt liv här. Det fanns inga bilar. Tänk mot idag? Vad fanns att göra? Jo, att lära sig kinesiska. Tre gånger i veckan kom en kinesisk, kvinnlig, lärare till ambassaden. Detta var i stort sett den höjdpunkt som fanns...Men ingen någonstans ute, vågade prata med Birgitta. Västerlänningar var ovanliga och skrämmande för kineserna. Man hade knappast sett några!


Birgitta Lindqvist berättar

Birgitta berättade att hon tillsammans med sin dåvarande man var inbjuden till People`s Great Hall. Hon var sen och sprang uppför trappan, snubblade lätt.  En man med en grå kostym, i silkesaktigt material, med vackert ansike räckte ut en hand. Med de franska orden "Bon soir Madame" tog han emot Birgitta. Det var den man, Chou Enlai, som var kinas premiärminister mellan 1949 och 1976, då han avled.(Denne man hade lärt sig franska då han var i Paris som kocklärling)

Lite senare hände denna episod. Birgitta var med då Sveriges dam och herrlandslag i pingis spelade här i Peking. Damlaget vann sina matcher. Arne Björnberg, sveriges ambassadör här då, gratulerade givetvis laget. Då kommer även Chou Enlai och lyckönskar det svenska damlaget. Han vänder sig till alla de övriga som finns närvarande, pekar på Birgitta och säjer; "We have already met".  Det var nog flera som tappade hakan vid det tillfället.

Jag har redan läst boken två gånger, men inte ägt den själv. Givetvis ville jag ha ett eget exemplar.


Birgitta Lindqvist signerar min bok.

Särskilt glad blev jag över att få höra Birgitta, bokens Sofia, förklara slutet av historien för mig. Jag har tänkt så mycket på det, men nu förstod jag.....

Jag rekommenderar varmt boken. Den är faschinerande att läsa, lättläst och ger en otroligt, målande, beskrivning av livet för en ung västerländsk kvinna här  i Peking1969-70.
Ingrid

Vad spännande det låter. Ska genast försöka hitta boken. Vad mycket roligt du hinner med. Visst jobbar du heltid? Jag vet att du gör det, men tycker du får mycket gjort.

Vi ses snart,i jul.

Kram

Karolina!

Herre Gud vad hon är lik sin man...

David A

Ditte,

så... vad betydde slutet? Vi är väldigt nyfikna. Jag har just sträckläst boken.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: