Inte en strålande höstdag. Stråla får man göra själv denna mulna söndag.
Vi har varit bortskämda med ett underbart solsken under hela novenber, så lite "smolk" i bägaren, får man ta. I alla fall inte regn och snö. Och humöret är det inget fel på!
En tur till Jingshanparken var dagens program. En park som under helgerna från tidig morgon fylls med mängder av människor som sjunger i körer, spelar, dansar, gymnastiserar eller bara umgås.
Varför finns inte detta hemma? Parker har vi då gott om i Stockholm.


Kör som sjunger efter noter. Vi lyssnade nog på ett 20 tal olika körer och visst blev jag sugen på att sjunga med.


Dragspel; finns nog världen över.


Gymnastik med vimpel. Vågade inte prova!  Det var länge sedan sist. Ska göra det nästa gång.


Lite frigörande dans. Bara att hänga på!

Namnet Jingshan betyder Utsiktsberget. Parken kallsa ibland för Meishan, som betyder Kolberget. Det namnet härstammar från från myten att kejsaren hade ett hemligt kolförråd under detta berg. Berget ligger på ruinerna av mongolkejsarnas palats för att verkligen visa att de inte var välkomna tillbaka. 
Det är enligt gammal kinesisk tro bra att ha ett berg som skydd mot hot norr ifrån. 
Om man idag går upp på Kolberget, 43 m högt, kan man få en fin utsikt  över stan. Innan alla höghus byggdes var det här  uppe som den bästa utsikten över stan fanns. Jag återkommer gärna en dag när det är klart.


Utsikt i dimman mot söder, taken över Förbjudna Staden.

Från parken vandrade vi genom ett av de många hutongområden som fortfarande finns kvar. Kändes som att förflyttas 50 år tillbaka i tiden. Så lungt och fridfullt. Men med tanke på fukt, kyla och blåst ,samt avsaknad av värme, toa och ducsh
så vet jag inte om det känns så pittoreskt.


Genom ett hutongområde


Varför inte en pannkaka i ett "gatukök"?

Att Beijing finns i mitt hjärta kan man inte ta miste på...eller????


"Keep om shaping up"