"I tecknens rike"

    
Har just varit på Svenska Ambassaden i Beijing tillsammans med Inger och lyssnat på hur just de kinesska tecknen växt fram. Jag har alltid undrat över detta, men fick en fantastisk förklaring av Cecilia Lindqist, som är författare till boken "I tecknens rike". Cecilia Lindqvist är också lärare i både kinesiska och historia och har redan sedan början av 1960 talet bott, rest och viatats mycket i Kina. Hon har även varit här och lärt sig spela det urtypiska instrumentet chin. En bok om detta kommer under våren 09.
Men i kväll var det tecken som gällde.

1899 kom en man,Liu E, in på ett apotek och skulle köpa medicin till en sjuk vän. Han blev då rekommenderad att inhandla malda drakben. Just dessa ben ansågs ha bra läkande effekt. Innan dessa ben maldes, så såg han att det fanns en del tecken på dem.Lustiga tecken. Han köpte upp alla dessa ben och gick sedan på jakt för att hitta fler. Alla benbitar med tecken på köptes upp.
Så börjar  historien om tecknens ursprung. Liu E och en god vän, Wang Yi, gjorde en upptäckt som har faschinerat en hel värld.

På skulderblad från oxar eller på sköldpaddssköldar ristades med kniv frågor in, orakelbenstecken. Här ställdes så frågor till de gamla förfäderna. Benen hettades upp, de krackelerade vid upphettningen en shaman (lärd man) tolkade de tecknen som uppstod just i sprickorna.
Fortfarande pågår en intensiv forskning om dessa tecken, men de säja härstamma från tiden 1600-1100 f.Kr.
Tecknen ristades in i kolonner och skrevs uppifrån och ner och från mitten och utåt.
Det är i från dessa tecken som kalligrafin också uppstått.
I längden blev det jobbigt att skriva på sköldpaddsskal och oxarnas skulderblad  och då började tecknen runt 170 f.Kr. att skrivas på siden. I längden blev det väldigt dyrt och då uppfann man "bambyböcker". Långa bambukäppar skars upp, rullades ut, skrevs på och kunde sedan rullas ihop. Dessa bildrullar tog då liten plats.

En fantastiskt spännande kväll var det att få höra om tecknens ursprung och hur de genom åren också förändrats till de tecken som används idag. Att de från början varit nästan som bilder och tittar man noga på de tecken som användsidag så går det att kunna härröra många av dessa tecken från de gamla bildtecknen. Men jag tror det behövs ett mycket tränat öga för detta.


Cecilia Lindqvist berättar om de kinesiska tecknens ursprung.


Från en lärobok/ordlista som min kinesiska lärare köpt till mig. Hon tycker jag bör skolas in...
Själv är jag mycket tveksam. Jag tror vi har olika ambitionsnivåer vad gäller mina språkstudier.
Kerstin

Jag förstår att det var ett mycket intressant föredrag!

Den enda bok på kinesiska som jag har är "Pippi Långstrump". Jag ser fram mot att höra dig läsa den!!!

Kram! Kerstin

Ditte

Kerstin!

Ambitionen att lära mig kinesiska tecken finns inte på min karta. Jag lovar...Däremot rekommenderar jag absolut Cecilia Lindqvists bok "I tecknens rike" , ska läsa den själv snarast.

Anna Frieberg

Hej Ditte!

Måste bara höra... du vet inte om Cecilia Lindqvist bor delvis i Sthlm och Skanör? Det liknar nämnligen min farmor och farfars granne i Skanör. Och jag vet att hon är forskare inom den kinesiska kulturen, språket och skriften. Hon följde min praktik hos er genom farmor och farfar. Häftigt om det är hon!

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: