Att lita på någon....

    
Jag blir ofta förundrad och samtidigt väldigt glad när jag här upplever situationer som aldrig skulle hända mig hemma. För övrigt skulle jag nog inte heller utsätta mig för dem...

Skulle betala hyran och gick till bankomaten i huset för att ta ut pengar. Det blir några buntar, med tanke på att den största valutan är sedlar på 100 yuan.(Lite mer i svenska pengar nuförtiden) Traskar in till vårt "management office" lämnar pengarna och traskar ut igen. De lovade att lämna kvittot i husets reception. Jaha, jag tyckte inte ens det var oroväckande. Och jag som har haft så svårt att lita på folk.... Javisst, kvittot fanns där inom en timma. Jag trodde inte annat heller för den delen. Skulle jag gjort så hemma i Stockholm? Nej, absolut inte. Då kommer nästa fråga; varför inte det då? Det tålatt tänkas på.

På Nobeldagen, den 10 december, ska den svenska världsstjärnan och sopranen Anne Sofie von Otter  ha en konsert i  Beijings nya konserthus. Redan för en månad sedan försökte jag köpa biljetter. Är ju van från Stockholm att ska man se något populärt, så måste biljetter inhandlas månader eller år i förväg. Vill till att planera...Då fanns det inga biljetter att köpa på plats i konserthuset. Först uppfattade jag det hela som att de var slut. Fick hjälp att fråga på kinesiska. Det hjälpte och jag förstod att de skulle börja säljas i slutet av oktober. Gav mig till tåls i några veckor. Stegade sedan in på ett evenemangskontor helt nära oss och frågade efter biljetter till konserten. Nä, inte än. Jag var för tidigt ute.....Glömmer ibland av i vilken stad jag befinner mig, men bara en kort stund. Damen i kassan tog mitt mobilnummer och lovade ringa den dag då biljetterna fick köpas. Ja, ja tänkte jag.
Planerade att nu i veckan gå in och fråga. Vad händer? Jo, idag ringer de och säjer att jag kan få köpa biljetter. Går dit, bestämmer vilka platser vi vill ha. Lite av en kostnadsfråga, bestämmer mig för mellanprisklassen. Betalar, får ett kvitto men inga biljetter.( hemma hade jag blivit djupt oroad) Ett bud sänds iväg och jag blir ombedd att återkomma 40 minuter senare. Alltså; budet cyklar iväg till konserthuset, ca. 7 km bort, för att köpa biljetterna, cyklar tillbaka med dem och jag får de sedan i min hand.
Passade på att uträtta lite ärenden under tiden. Helt otroligt!
Det ska i alla fall bli fantastiskt att höra Anne Sofie von Otter denna Nobeldag 2008.


De åtråvärda konsertbiljetterna.

Inte nog med detta. Häromkvällen var jag tillsammans med några vänner och åt middag. En av dem hade sin bil med. Men vid närmare eftertanke ville hon inte köra hem. Vad göra???? Jo, hon frågade en av servitörerna, på engelska, om han kunde tänka sig att köra hem hennes bil, en sträcka på 15 km. Han pratade med sin chef, fick klartecken och saken var avgjord. Servitören fick pengar för att kunna ta en taxi tillbaka. Han fick nog lite för besväret också...Tror  bara en sådan händelse kan vara möjlig här i stan.
Och bilen levererades hem med bilnycklar och allt.
Undrar vad en servitör på Sturehof skulle sagt om han fått frågan om att köra min bil till Väsby och ta en taxi tillbaka?
Tror knappast det gått så bra! Ska prova någon gång.
Ingrid

Ditte, jag tror nog inte att dina upplevelser i fråga om att lita på någon har spritt sig till Stockholm än.



Här vågar man kanppast åka tunnelbana efter jobbet. Och du, prova att fråga om någon kan ta hem bilen på en restaurang vid Stureplan.Jag vill gärna vara med då.

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: