Torsdag, vilken underbar dag.....

    
Vilken underbar afton! Ja, hela dagen har varit behaglig egentligen. Sol och varmt, samt friidrottsdag på skolan, jättekul. Glada elever, glad fröken, bra kämparanda, Lunch utomhus, dock i skuggan. Termometern visade på +27.
Kom iväg hem med tre-bussen, vilket är MYCKET ovanligt. (Tog med jobb hem!)
Skrev på nytt kontrakt för lägenheten. Ett år till, kändes väldigt bra. Vi bor ju "mitt i smeten". Nära till ALLT!
Har bestämt att nu, under de varma och vackra vårkvällarna, ska vi besöka olika och för oss nya restauranger som har uteserveringar. Jag har gjort en gedigen lista. Och i kväll var det dags för den första nya restaurangen.
Uppe vid "sjöarna" och i dess närhet finns det många lite dolda pärlor dit inte så många turister hittar.  Ikväll var det dags för en sådan.
En rask cykeltur på 17 minuter förde oss till restaurang Drum and Gong, inte långt från sjöarna. Här klättrade jag raskt upp de tre trapporna till takterrassen under tiden som Bosse förankrade våra cyklar. Utsikt över de gamla hutongerna, Beijings gamla bostadsområden, som så sakteliga håller på att försvinna. Doft av jasmin spred sig och jag kände mig så glad över att få vara just här i Beijing, just nu. Maten var av sydkinesiskt slag men inte alltför kryddad. Vi provade både kött, grönsaker och en risrätt. På en skala 1-5 skulle vi nog, både Bosse och jag, ge denna restaurang 3.5.
Efter middagen cyklade vi vidare genom hutongerna i den ljumma kvällen mot sjöarna. Vi satt en stund, även här på en takterrass och tittade på båtar och folklivet. Det började skymma och alla ljus tändes. Det var så vackert, riktigt stilla här uppe på taket, så avkopplande.
Cykelturen hem gick i mörker. Man får inte ha lysen på cyklar här. Men jag tror bestämt att jag ska ta hit en ficklampa, lämpad för cyklar. Det är lite lättare att se då. I hutongerna är det nämligen sporadiskt med belysning. Och jag ser ju dåligt ändå.
Jag tränar mitt "helikopterperspektiv" var gång jag cyklar och tränar mig också ständigt i att fatta snabba beslut. Inget velande här inte. Då skulle man liksom inte komma framåt. Jag tycker själv att jag numer cyklar nästan som en infödd beijingbo och det är ett gott betyg, om jag får säja det själv. Bosse kan ibland tycka att jag är väl våghalsig, men jag tycker att jag har hyfsat "koll på läget".




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: