Langkawi och semester

Fredag, sen eftermiddag och jag har vilat mig i form under dagen. Jag har mindre ont och svullnaden har lagt sig. Lite korsord, en bok, skidåkning på tv och funderant på framtiden; vad vill jag göra när jag blir stor, hur vill och önskar jag att min framtid skall bli. För jag tänker framåt...

Vad vill jag göra, vad vill jag hinna med nu när jag fortfarande orkar och kan. Vad är viktigt? Ja, döttrarna, barnbarnen, Bosse och mina vänner är väldigt viktiga i mitt liv och att fortfarande orka och kunna resa.

Bläddrade tillbaka i bloggen och hamnade idag i Malaysia. Troligen kommer jag inte att resa tillbaka just till Langkawi men det finns flera andra platser där jag ännu inte varit och jag tänker mig främst nu några resor inom Europa. Skottland och Berlin kigger nära till hands och Wales har fångat mig. Dessutom gärna en tur till Sydafrika...Och Spanien finns ju alltid där som en oas, där jag verkligen kopplar av. Precis som om jag inte gör det hemma och det gör jag. Men ombyte förnöjer....Kanske lite extra när det är småkallt här hemma och mörkret redan lagt sig.

Nu tar jag er med till Malaysia och Langkawi och vår resa dit i februari 2008. (Vi var där över det kinesiska nyåret)

 

Kom åter till Beijing tidigt i går morse. Vilken köldchock, -11 grader.  Hade lämnat ett varmt Langkawi 

(Malaysia)sent måndag kväll, iklädd halvlånga byxor och tunn, kortärmad blus. Tur att varmare kläder fanns att tillgå i bagaget. Bara att dra på  ett par jeans och sedan rustad för den tidiga morgonkylan och taxifärden hem till Gongti Beilu. Ingen trafik denna morgon. Verkade som om alla bilburna stadsbor fortfarande var borta från stan på nyårsledighet.


Snabb påklädning, rustad för kylan i den tidiga morgonen.

Denna solsemester på Langkawi var verkligen efterlängtad av både Bosse och mig. Sommaren hemma i Sverige var ju inte den bästa, vad gällde sol och värme precis.

Beijing lämnades en fredag eftermiddag för tolv dagar sedan. Inklämda som sardiner, ja det var mycket trångt i planet, anlände vi efter en flygresa på sex timmar till ett varmt Kuala Lumpur. Vilken fantastisk flygplats! Det är nog den finaste jag besökt. Jag har hunnit med några genom alla år.....Härligt! Hade bokat in oss på ett 5***** hotel inom flygplansområdet.  Kändes bra att börja med lite lyx och skönt att sträcka ut sig några timmar.En liten söt "golfbil" körde oss inomhus på två minuter till hotellet. Toppen! Snabb incheckning, här var det service! Inte fick vi bära väskorna själva heller.....
Några timmars sömn blev det och sedan en kort trip på en timma med flyg till Langkawi.
Vi hade bokat ett litet hus i ett träd mitt på stranden. Förväntansfulla, det var vad vi var det.


Vårt hyrda strandhus.

Detta lilla hus skulle bli "vårt" för 10 dagar, trodde vi... Solstolar med tillhörande parasoll precis utanför; också havet precis nedanför. Så romantiskt!


Utsikt från verandan på huset. Att bo på stranden!!!

En brant trätrappa ledde upp.....och ner förstås-



Rummet i sig var enkelt och rent. Det vi behövde fanns där; plus ac och fläkt.
Tänk att kunna sitta på verandan och se på solnedgången i den tropiska kvällen. Ambitionen (eller kanske avsaknad av sådan) var att göra så lite som möjligt här. Läsa, promenera längs stranden, bada, sola, ligga i skuggan, äta gott och umgås. Tänk att inte behöva bry sig om klockan. Jag såg att Bosse redan i början var lite lätt oroad för mig. Hur skulle detta gå? Här fanns inget just att göra, förutom att just BARA VARA.
Solnedgången kom och vi satt på verandan. Det var så vackert och rofyllt.



Rofyllt var det då inte under natten och den tidiga morgonen. Stranden nedanför vårt lilla hus var inte privat. Den tillhörde liksom alla. Och då menar jag ALLA. Jag försökte sova vid midnatt och försökte i princip fram till klockan 7 på morgonen. Antar att jag av pur utmattning dvalade till vid ett par tillfällen. Men med skrattande, högljutt pratande ungdomar i mängd insåg jag att så lungt skulle det inte bli. Det var nyårsledihet för fler än vi. Även om de flesta invånare i Malaysia är muslimer så festar de gärna med varandra och andra. Stranden nedanför vårt "trädhus" var den givna samlingspunkten för lokala ungdomar såväl som för tillresande. Starkare drycker än coca cola och öl tror jag inte förekom med livat blev det som sagt.....
Vid närmare titt på vårt golv, kunde lätt konstateras att sprickorna mellan bräderna nog var bra för luftcirkulationen men inte för att stänga ute ljudet.


Golvspringorna....

Optimist som jag kan vara ibland, så trodde jag att kvälls och nattaktiviteterna på stranden skulle avta. Men, jag misstog mig.De tilltog ju närmare den kinesiska nyårsafton vi kom.  Pratade med maken och även han var nu efter i princip fyra dagar/nätter av folkliv under oss färdig att ge upp vårt trädhus.
Jag lyckades övertyga hotellägarinnan om att vi behövde lugn och ro och behövde ett annat boende. Tyvärr fanns det inte mycket att erbjuda då allt var uthyrt. Men en ung, förstående, belgisk yngling bytte sitt lilla stenhus mot vårt träd. Och även härifrån, ca 20 meter från stranden såg vi havet och solnedgången.


Hus med betydligt lugnare läge och lika vackra solnedgångar eller.....




Läsa gjorde jag en del. En bok jag varmt vill rekommendera är "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda. Tack Marit och Gullvi för tipset. Jag njöt verkligen av att läsa den. Marie Ljungstedts deckare är alltid spännande och jag hann med ett par sådana också. Att på stranden lyssna på gamla "Sommarprogram"  på min I pod var också en skön avkoppling.

Bad var det ju också. De som känner mig vet att jag är lite kinkig vad gäller bad och vattentemperaturer. Men här är beviset!!! Det var faktiskt runt 28 grader i vattnet.


Badbevis.

Visst blev det så att jag/vi blev sugna på att vidga vyerna lite. En förmiddagsutflykt med "longtailbåt" skulle passa bra. Att se några andra öar och stränder, grottor, mangroveträsk och örnar blev en utmärkt tur. 


Örnar som matas med kycklingkött från båten.

Om man gör en resa, så har åtminstone jag, en del förväntningar om hur det ska bli. Eller hur jag önskar att det ska vara/bli. För denna resa fanns önskan om sol, bad, fin och lång, promenadvänlig strand, god mat och total avkoppling viktigt. Att bara få vara helt enkelt. Blev det så??? Nja, nästan i alla fall. Bortsett från livet på stranden om nätterna, som hördes genom öronpropparna i vårt "trädhus" och att havet inte var så klart som jag hoppats så måste jag säja att det var en mycket vilsam och avstressande semester. Ambitionen att göra så lite som möjligt höll verkligen och jag njöt av det. Tänk!!
God mat med inslag av kök från Thailand, Indien och Malaysia (liksom det västerländska köket) erbjöds. Urvalet av pinfärska skaldjur var stort. Och för de som gillar fisk så fanns det också mycket att välja bland.

Den som gör en resa har alltid något att berätta. Det har jag just gjort.


Middag på tu man hand.

Harligt harligt,
hart langtat efter att fa las om eran resa,
hur a det att vara back in beijing?

kram emma

Men åhhh.... ser ju ut som paradiset.

Hej!

Ni verkar haft det riktigt bra, du är riktigt söt på sista bilden med dig och bosse mor lilla.

kram liv

Bilderna såg inte helt fel ut... Hoppas allt är bra med er nu när ni är tillbaka i Beijing? Hälsa Bosse. Kram Anna

Hejhej!
Det ska bli kul att fa hora historien om tradhuset...ja, sa har i efterhand kan det ju skrattas men jag forstar att det inte var roligt da.
jag mar bra och njuter av ledigheten fast inte kul med 40 myggbett/sandloppor?? och soleksem?? Imon ar sista dagen pa stranden, pa lordag aker vi till Saigon for att ta flyg till Hanoi-dar oxa jag kommer att ta pa mig langa byxor-kallt,brrrr pa sondag aker vi hem till Beijing...kanske en sondagsmiddag pa kvallen?
Halsa Bosse, Kram

God morgon!
Har just tagit del av er resa. Verkar ha varit en skön semester, och jag fattar att du hängde i receptionen för att fixa nytt boende. Jag har ju varit med om det :-)
Kram
Eva

Tänk här ramlade jag in och självklart läste jag ditt inlägg om Langkawi. Vilket hotell bodde ni på?

Skönt att du mår bättre. Det är ju ofta dom lite udda händelserna som kanske inte är så roliga när man mitt inne i dem som sätter kryddan på tillvaron, som det här med strandhuset.
Kram

Gokväll!
Skönt att höra att Du inte har så ont.
Tack för en underbar reseskildring. Dock i te för Er de första nätterna :)
Kram på Er/A-K

Oj, oj, oj, vilka fina solnedgångar och bada gjorde du också! Vilket berest par ni är! Det är väl ett underbart gemensamt intresse. Vi reser inte så ofta men det händer ibland och tala om att det berikar ens liv..man får perspektiv på sin egen tillvaro. Kram till dig och så bra att du slipper ha så ont..!

Vilken fantastisk resa! Men vad snällt att ni fick byta hus, så ni fick lite lugn och ro. Och vad mycket gott ni har där på bordet på sista bilden!
Önskar er en fin kväll!
Kram

Langkawi... Tänk så fel vi hamnade där. Hotellet hette nåt i stil med Sandy Beach in. Vi kallade det Shabby Beach in. Och lämnade ön ganska omgående.

Ibland blir det fel...

:-)

Vi tyckte också om Langkawi och hade en fin semester där för två år sedan. Det vi framför allt gillade var det mysiga lilla hotellet vi bodde på, klimatet och utflykterna med båt bland annat. Om jag åkte till Malaysia igen skulle jag ändå välja något annat ställe eftersom det kändes som vi hann se mycket av Langkawi under våra veckor där.

Jag har lusläst ditt inlägg, mycket intressant.
Och just de här förväntningarna, de här bilderna innan, om hur det ska bli. Och inget stämmer.
Oljud och väsen är väl bland det värsta, att inte få sova. Sen kan det vara ofräscht boende också.
Nu fick ni ju fixat detta, tack och lov!
Jag åkte långsvansbåt i Thailand. Både privat (ingen säkerhet) och med resebyrån (mycket bra).
Vad jag förstår så har du varit med oändligt mycket i ditt liv, oh vad härligt att blicka tillbaka. Det gör jag också, med alla upplevelser som jag hade med min man, den man jag jäktade på äldre dagar, så underbart.
Nu drömmer jag, som du, om storverk!
Kram, Gerd ♥

Vilken trevlig blogg du har! Lyxigt för mig att få möjlighet att läsa om dina resor. Själv har jag ingen längtan att resa utomlands. Jag trivs bäst i skogen med vovven :)

Hej Ditte!
Fina bilder! Läste om att det har varit hemska översvämningar där och att det är lite osäkert
med osämja nära Thailand. Eller var det nu var. Man ska vara vaksam säger ambassaden där. Min systersons bonusdöttrar är där, vet inte om dom kommit hem men var inte på den sidan med översvämningar som tur är.
Kram P ♥

Åh, vad jag tycker om dina reseskildringar och de fina medföljande bilderna. Trädhuset verkade mycket spännande, synd bara att ni inte kunde bo där hela tiden. Men det lilla stenhuset var också charmigt. :) Kram! :)

ÅHHH jag blev först stum o tänkte detta är ett resmål till maken fyller 50 2016 jag vill bo vid stranden i en hydda typ, tills jag sen läste att det inte var privat o därmed inte heller tyst *S* så det stöp men får kolla runt var o så finns ju tid....ser helt fantastiskt ut Ditte o jag avundas dig som rest så mycket o långa vägar också :) önskar dig en skön dag kramen

Vilka underbara bilder du bjuder på! Har läst flera inlägg bakåt nu. Försökte kommentera för några dagar sedan men jag och tekniken var inte vänner den dagen!
Vad kul att du går tillbaka till gamla inlägg och visar oss "nya"!
Hoppas all behandling går bra nu,
Ha en skön helg i det vintriga Stockholm!

Min käre make skulle ha blivit "vansinnig", om han skulle fått lov att
tillbringa så lång tid på en sandstrand. Jag också, för den delen-
Om man bodde i en stuga i närheten av sjö och berg och med skogsstigar
att trampa på, skulle det gå bra. Hotellsemestrar vad ingenting vi sökte.
Vi var mer ute efter "äventyr", winging it, som vi säjer. Bara ge sej iväg
och se vad som händer.
Som när jag tog min 11-åriga son och hans kompis
på lite tågluffning. Enda rum vi reserverat var i Amsterdam, där vi landade.
Sen blev det Rotterdam, Zell-am-Zee, Salzburg, Munchen, båt på Rhine till
Köln, Lippstadt för att besöka vänner, och så till Sverige. En av de roligaste
resor jag gjort. 11 är perfekt ålder; gamla nog för att kunna göra allting men
för unga för att gå ut och "svira". :)

Don och jag hade varit på Elderhostel (educational vacation) i Palermo. När det
slutade, tog vi buss till Taormina och Mt. Etna; sen tillbaka till Palermo varifrån vi
tog färja till Sardinien. Åkte buss norrut och stannade här och där. Inte mycket att
se i centrum av ön; såg ganska ödsligt ut. Färjade sen över till Korsika, där vi
hyrde bil. Dons plånbok blev stulen i Palermo, så han hade inget körkort. Jag blev
chafför på resan. Korsika var en underbar överraskning. Det var mitten av april, när
vi var där. Snö på bergstopparna och blommor i alla skrevor och vrår. Luften var
ren och det doftade underbart. Huvudstaden, Ajaccio, var en annan trevlig bekantskap. Ligger tjusigt i en halvmånekurva av Atlanten (sandstrand) och gamla byggnader och
otaliga utomhus kaféer och restauranger.
Slutsträckan var från Korsika till La Spezia, Italien och Mailano, varifrån vi flög hem.

Ursäkta - det blev långt, men Ditte inspirerade mej. Tyvärr inga bilder.
Nu ska jag gå och lägga mej igen. Klockan är bara 5 f.m.

Vad härligt att få följa med på ert äventyr. Jag blir ibland lurad när jag går in på bloggar. Glömmer att se efter om det är sista inlägget. Jag trodde att du tagit semester från bloggen. Vilka fina solnedgångar. Jag är också kräsen när det gäller vattentempen. Tur att ni fick byta hus. Nu ska jag läsa lite bakåt. Kram Bosse