Stockholm är Stockholm...

    

Stockholm är Stockholm, ja visst är det så! Det är här i öster som solen går upp, om det går det inte att tvista. Har verkligen passat på att ta dagarna som de kommit och levt i nuet.
Jag har träffat döttrar och många vänner, promenerat i det vackra vädret, besökt kyrkogården, butiker, varuhus och restauranger. Jag har shoppat, men bara lite; jag har tränat på att klara mig utan bil, läst, löst korsord, sovit mycket och bara sett lite på tv. Känner mig nästan som om jag varit på en hälsoresa. Jag har sett på Stockholm med ett ständigt leende på läpparna och det fik jag verkligen glädje av idag.
Var ner till Akademibokhandeln i city för att inhandla diverse böcker. Nöjd gick jag ut med bokpåsen och passerade korvkiosken vid NK. Kände mig plötsligt sugen på en gammal, hederlig "liten" tunnbrödsrulle. En grillad korv i ett halvt tunnbröd, en klick mos och en halv portion räksallad, plus senap och ketchup fick bli min lunch. Med korven i näven traskade jag mot bussarna vid Norrmalms Torg. Och se, buss nummer 55 kom. Med den kommer jag ändå hem. Är på väg upp på bussen och ska lämna min bussremsa då jag hör chauffören säja något. Jag hör inte vad, utan stiger på. Han hade meddelat mig att jag på inga villkor fick stiga på bussen med mat i handen. Jag blev något förbluffad och tittade ner på min tunnbrösrulle, som vid detta laget var 4 cm lång. Jag måtte ha sett häpen ut...Han påstod att om han fick bromsa in hastigt så kunde någon få den i nacken. Till saken hör att bussen var nästan tom och det fanns gott om sittplatser. Fortfarande på bussen hade jag ett leende på läpparna. Jag lovade att själv stå för konsekvenserna om någon skulle få min lilla korvsnutt i nacken. Detta löfte hjälpte föga. Jag fick inte åka med. Ett allmänt fnitter utbröt i bussen. Jag meddelade, fortfarande leende, att jag så gärna kunde äta min korv i lugn och ro och åka med en trevligare chaufför.
Passade också på att fråga hur chauffören gjorde med människor som kom på med matkassar eller annat i händerna om en nästan, uppäten korv, är förbjudet att medföra. Barnvagnar kan ju över huvud taget inte få åka med om man ska se det hela ur ett säkerhetsperspektiv. Och absolut inga hundar!!!
Nåväl, nästa buss kom inom ett par minuter, korven uppäten och jag stiger på. Känner mig dock lite orolig för några av mina medresenärer so medför både korvar, kaffe och smörgåsar i händerna. Men nu var det inga problem alls. Så skönt! Men så var inte heller chauffören av svensk härkomst. Jag blev riktigt glad och fortsatte att le.
Ler gör jag också när jag ser dessa bilder.
Stockholm i mitt hjärta....


Utsikt från vår balkong med Hammarbyslussen i bakgrunden.


Utsikt mot Hammarby Sjöstad och Hammarbybacken.


Kajen utanför hos oss.

Sara

Haha fortsätt le även år 2009, Gott Nytt År!!

Sussie

Gott Nytt År Ditte och Bosse! Åå, man riktigt längtar hem till Stockholm när man läser din blogg, så vackert!

Kram Sussie

Anonym

Gott nytt ar ditte & bosse. snart pa vag till beijan igen ? kram kram jag hoppas pa att traffa tessan imorgon. kram emma


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: