Stockholm, dagarna före julafton

    

Ingen snö, men sol och någon minusgrad gör tillvaron helt acceptabel. Julstämningen står alla jäktade människor för. Känns behagligt att bara se på. Jag jäktar inte. Finner mig själv småleende och ser mig omkring. Julen infaller ju alltid på samma datum. Tror att folk finner ett visst välbefinnande i att jäkta.
Trångt i tunnelbanan också och alla vill gå förbi mig där jag står.


Trångt!!!!

Åker en hållplats, stiger av och möter mitt älskade Stockholm till fots. Får sällskap av ena dottern. Så roligt att ses igen. Sist vi var tillsammans var i Beijing i augusti.
Vi vandrar ner mot Gamla Stan och Västerlånggatan. Känns välbekannt.


Julstämning på Västerlånggatan.

Karolina som bor här, bjuder in oss på en kopp kaffe och det blir en avkopplande pratstund. Så roligt att ses igen!


Karolina och Helen vid kaffebordet.

Helen och jag vandrar vidare Drottninggatan fram. Mängden människor är konstant. Vi skiljs åt.
Jag vandrar vidare mot Östermalm för att träffa Ninni, en väninna, som jobbar på Linnehuset på Narvavägen. Vi har inte setts på över ett år och försöker få oss en pratstund mellan alla kunder som ska handla dukar, servetter, ljuslyktor, tomtar och andra trevligheter.


Det vill till att paketen blir fina....

Jag fortsätter min vandring genom stan. Det blir lite av en nostalgisk promenad med många, gamla, minnen från barndomen som jag återupplever.
Kan inte låta bli att dra extra mycket på munnen då jag passerar Swans Skor och ser det italienska märket Magli.
En jul för mycket, mycket länge sedan och jag var kanske 17 år, så hade jag verkligen önskat mig ett par så fina skor. De var i svart mocka, slingbackmodell, lagom klack och med en liten ripsrosett framtill. De var dyra, väldigt dyra. Jag vill minnas att de på den tiden kostade 400 kronor.
Jag hade berättat för min mamma att jag så gärna ville ha skorna i julklapp. Mamma föreslog att jag skulle vänta lite med att framföra min önskan eftersom pappa hade fått en rejäl restskatt. Men jag var så rädd att skorna inte skulle finnas kvar i min storlek. .... Kunde inte låta bli, utan berättade för pappa om mina hett eftertraktade skor. Jag minns så väl hans svar. Utan att röra en min så frågade han vade skorna kostade. Jag svarade med tunn röst; 400 kronor..."Det var billigt för så fina skor! Vill du ha dem, så ska du få skorna". Så typiskt min snälla pappa. Död nu sedan några år tillbaka. Men detta minne och  många  fler finns så tydligt kvar.
Kunde inte låta bli att passera Östermalms Saluhall. Inte för att jag denna jul behövde något därifrån. Men av rent nostalgiska skäl. Här var det då som man brukar säja "hög kändisfaktor".


Det fanns i alla fall kölappar.

Nere på Grevturegatan passerade jag något jag kände igen. En kinarestaurang med skotska förtecken...Kändes inte så lockande.



Nu hade både kropp och själ fått sitt och och i långsam takt passerade jag City med både NK, Gallerian och Åhléns.
Julafton väntar!!!

Sheng dan jie kuai le. ( mandarin och betyder God Jul och Gott Nytt År)

Ingrid

Roligt att du är hemma i Stockholm igen. Ser att du hittar folkrika och mysiga platser här också. Fortsätter gärna att läsa om din Stockholmsvistelse.

Vi ses snart! Kram

Anonym

god jul ditte- lika trångt i kina va?! jag tittade in på din blogg i går o tittade bara på bilderna då trode jag du hade tagit en random bild på en kassörska som virade in paket, bara för att visa att sådan "lyx" har vi i Sverige =)) haha men det var din vän. hur länge blir du i Sverige? kram kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: