En del av tiden här går åt till förflyttningar av allehanda slag; åka skolbuss, taxi, gå eller cykla. Till jobbet åker jag skolbuss och ofta går det ganska bra. Måndagar är alltid extra knepiga. Det verkar som om stan då plötsligt består av ännu fler människor, cyklar och bilar än andra dagar.
I torsdags skulle vi ha "skoljogg". Detta evenemang förekommer en gång på våren och en gång på hösten. Alla barn både i förskolan och skolan deltar. (De minsta är 2 år och de älsta är 12 år.)
För oss lärare som åker med personalbussen började evenemanget redan på motorvägen. Det var helt stopp i trafiken.Vid avfarten från motorvägen beslöt vi att inte sitta kvar längre i bussen. Vi klev av och började i rask takt marchera längs mororvägsavfarten. Det var tur, annars hade vi garanterat missat starten på skoljoggen.


Personalbussen utanför "mitt hus" en vanlig morgon.


Svenska Skolans lärare värmer upp i rask promenadtakt längs mororvägsavfarten.

Det gick betydligt snabbare att gå än att sitta fast i en bilkö. Och det var inte ens måndag! Oskadda kom vi till skolan och var lagom uppvärmda vid det laget. Det var sol och 30 grader varmt dessutom. Eleverna var laddade och såg fram emot evenemanget. Först var det flaggparad runt skolan och sedan gemensam uppvärmning för både stora och små. Det var Emma, som är lärarstudent i min klass, som ledde uppvärmningen och hon gjorde det med entusiasm och glädje. Det märks att hon är Friskis och Svettis instruktör.


Små som värmer upp.....


....och stora.

Uppvärmningen gick galant och sedan var det dags för start. De stora (skolbarnen) skulle springa två varv "runt dammen". En sträcka som motsvarar ca 1600m inom bilfritt och inhägnat område. De minsta sprang eller tog sig fram ett varv. Men alla var med! Och skojigt var det!
Lunchen intog vi denna dag ute på skolgården, i det vackra vädret.


Kycklingwraps och sallad smakade jättebra; serverade av skolans kockar.

Även denna helg har jag förstås varit ute och cyklat. Ja, på min cykel alltså....Nu har jag sänkt sadeln så att jag når ner med fötterna vid hastiga inbromsningar. Det blir lätt en del sådana. Jag känner mig riktigt säker där jag kryssar fram mellan fotgängare, övriga cyklister och bilarna. Jag kommer till och med ihåg att växla och bromsa. Vid de mest trafikerade fyrvägskorsningarna och motorvägsavfarterna leder jag fortfarande cykeln över. Så helt säker är jag inte ännu. Där leder Bosse. Han cyklar raskt över och inväntar tålmodigt mig. Jag tar det i min takt.
I dag var vi uppe vid sjöarna och tidvis var vi nästan ensamma i trafiken. Svårt att föreställa sig i en så stor stad som Beijing, att det finns gator med nästan ingen trafik. Ja, kanske cykelbanor, vid närmare eftertanke. Ofta kör bilar där och även bussar som ska in till hållplatserna. Bäst att alltid vara uppmärksam.


Inte en bil synlig på cykelbanan. Hur skönt som helst! Inga backar finns det heller!

Alla som ser våra cyklar tycker att de är jättefina och vill gärna prova eller köpa dem. Jag inser att det kommer att bli en hel del cyklande för min del här i stan. Tänk vad man får se och uppleva mycket då. Att jag är svensk syns på stänkskärmen i bak, där det finns en blå-gul flagga. För visst är man lite patriot i alla fall.


Flera som vill prova min cykel.
 
Undrar om jag ska heja på Norge nu när Kina förlorade sin match i kvartsfinalen i fotboll. Men Brasilien spelade också bra....I skrivandets stund leder Brasilien mot Australien. Marta (spelar i Umeå, för de som inte vet) har gjort ett mål och ställningen i första halvlek är 2-1.
Och i fotbollen precis som på cykel, är det snabba förflyttningar som gäller!