I morse ringde klockan tidigt. Mina arbetskamrater i stan, VFU studenterna Emma och Anna samt jag, begav oss klockan 7 i taxi till skolan för att förbereda "föräldrafrukost". Ett par gånger var termin inbjuds  föräldrar och barn att äta frukost på skolan. Vi bryggde kaffe, skar gurkor och paprikor, dukade fram ost och skinka, rostade bröd och såg till att det hela var uppdukat  och klart i köket klockan  klockan 8. Och vilken uppslutning!  Vad roligt att träffa föräldrar och elever på detta sätt innan arbetsdagen börjar. Det blev en god start!

 
Frukost i vårt klassrum.

Genast efter frukosten skulle vi i klassen åka iväg och plocka äpplen tillsammans med våra fadderbarn på "Drakarna," 5 åringarna. Alla barn på skolan skulle under dagen ut på äppelplockning i respektive faddergrupper.
Vi var först ut. Bussresan var i sig inte mer än ca 15 minuter lång. Men vi kom lite fel, fick backa och vända bussen på en smal sidoväg, köra tillbaka en bit och hamnade rätt efter en stund. Ja, så många äpplen att plocka fanns det nu inte.


Stora och små barn rustade för äppelplockning.

Vi skulle få plocka två äpplen var. Detta för att de skulle räcka till de andra barnen som kom senare under dagen. Nu var det inte ens helt lätt att hitta två fina äpplen var. Flera var maskätna och en del var fortfarande kvar i träden med papperspåsar på. Detta hade jag aldrig sett tidigare. Papperspåsarna var till för att äpplena skulle mogna fortare och få en finare färg. När äpplena var färdiga gick påsarna sönder och äpplena var mogna.....
Strax efter klockan 10 var vi åter på skolan och kunde samla in våra plockade åpplen. Barnen åt upp ett och det andra lades äppelpajsinsamlingen. På fredag blir det bak med "Drakarna" och sen ska vi ha lite fredagsmys uppe hos oss i 4-6an. Det känns riktigt svenskat med äppelpaj och vaniljsås.
Nästan var vecka är det "saker på gång". Är det inte äppelplockning, filminspelning  eller VM fotboll ; så är det något annat. Skolveckorna går så fort och det är konstigt  men så sant, att inget känns besvärligt. Allt är bara roligt!

Ja, det är ett annorlunda liv här mot hemma. Mycket är lika , men ändå så olika. Jag hade önskat att jag hunnit med att lära mig lite mer kinesiska ord. Men nästa vecka ska vi på skolan börja med en liten kurs just i detta. Jag har hitintills klarat mig bra, nåja; hyfsat , med att prata svenska i många sammanhang. (i affärer och så)  Engelskan är oftast inte gångbart här. Men med vissa rörelser till, brukar jag få fram mitt budskap. Jag är ju en envis typ.
Jag får tacka för den fina träning jag fick i att uttrycka mig med kroppen av mina kollegor och elever  under den tid jag jobbade i språkklassen i Väsby. Jag har haft  och har stor nytta av detta.
När jag i kväll skulle handla hem mat och det var tomt på plastpåsar vid grönsakerna bad jag helt sonika på ren svenska att butikspersonalen skulle ta fram påsar. Jag gjorde en plockningsrörelse och vips kom ett helt gäng påsar. Lättare är det då hos " den franske slaktaren". Dit går jag åtminstone varannan dag för att träna franska. Och där behövs inga rörelser.
Ibland uppstår i alla fall problem av mindre art. Jag vill ha ost. Det finns inte vanligtvis i kinesiska affärer. Men jag letade på. Till slut hittade jag något som liknade ost. Jag frågade artigt en butiksanställd på svenska; "är det här ost". Ost? svarade han. Jag klämde lite till på paketet och la ner det i korgen. Väl hemma insåg jag att det inte var ost. Det var smör. Men det behövde jag också!